Sanna berättelser om sex, framgång och SEX AND THE CITY

Trevlig torsdag på er! I dag har jag haft en lugnare dag när det kommer till jobb och jag njuter, jag har till och med kollat de senaste avsnitten av Farmen och Torpet på TV4. När jag skrivit det här inlägget tänker jag dock pallra mig till gymmet i regnet för lite styrketräning. Jag skulle kunna göra passet hemma men vill ha lite större variation av vikter än jag har hemma. 

I går åkte jag in till centrala London för en show med författaren Candace Bushnell som skrivit "Sex and the city"-böckerna som TV-serien är baserad på.

Jag åkte in några timmar före showen och det första jag gjorde var att äta middag på den spanska "krokettrestaurangen" Bar Kroketa. Jag har varit dit ett antal gånger nu och de serverar kroketas med många olika fyllningar. Den här gången valde jag ett par med mögelost, ett par med räkor och ett par med svart bläckfiskbläck. 

Efter middagen gick jag runt i affärer men kom därifrån tomhänt. Ibland är man bara inte på shoppinghumör.

Showen jag skulle se hette True Tales of Sex, Success and Sex and the City.

Det var en väldigt kul och intressant show. Bushnell berättade öppet om sitt liv, sina misslyckade parförhållanden, livet som kämpande författare, sina böcker och livet i New York. Huvudkaraktären i TV-serien Sex and the City, Carrie, baserar sig väldigt mycket på Bushnells eget liv. Innan hon inledde showen välkomnade hon också några av sina vänner som var på plats och tittade, bland annat Sarah Jessica Parker (Carrie i serien och som just nu spelar teater i London med sin man) och några representanter för skomärket Manolo Blahnik som ofta figurerar i TV-serien (Carries ... och Busnells favoritskomärke)😊.

Det enda negativa med föreställningen var den otroligt höga ljudnivån på musiken som spelades innan showen och i pausen. Den, i kombination med rösterna från flera tusen tjattrande kvinnor tvingade mig att sitta och hålla för öronen hela pausen. Jag har inte varit med om något liknande, och ännu när jag låg i sängen och skulle sova pipade det i öronen😬

Mat, underhållning, mat, resor och mera mat

Hej och hå vad dagarna går och snart är det helg. Steve åker till sina föräldrar imorgon så det blir bara Busen och jag. Jag ser verkligen fram emot egentid och tänker låta min introverta läggning få blomma ut fullständigt och inte tala med nån:-)

Idag var det återbesök till veterinären för Busen. Han var lika svår att få in i buren som ut hos veterinären, han tycker inte det är kul alls:-). Ögat har iallafall blivit mycket bättre men vi ska fortsätta tills kuren tagit slut och sedan får vi hoppas att inflammationen inte återvänder. Jag bad också veterinären att ge Busen hans årliga spruta. Det skulle vara dags om ett par veckor ändå och genom att göra allt på en gång så slipper vi släpa dit honom igen.

Jag blev rekommenderad dansshowen Burn The Floor av en kompis som såg den för ett par dagar sedan så nu har jag bokat biljett till söndag. Jag gillar dans så det ska bli intressant att se den. Sista föreställningen är den 5 november.

Något annat som jag bokat är en helgresa till Berlin för att hälsa på min amerikanska kompis Thad. Han har bjudit mig dit massor av gånger och nu fick jag äntligen tummen ur och bokade biljett. Jag kommer att åka när julmarknaderna pågår som bäst, så några av dem måste jag absolut besöka (lär finnas 60 stycken i Berlin!). Jag har varit till Berlin två gånger tidigare men staden är så otroligt mysig att man aldrig tröttnar.

Igår stod tapas på menyn när vi var ett gäng kompisar som träffades för middag på restaurangen Black Pig With White Pearls i Londonstadsdelen Stoke Newington. En av kompisarnas, Anettes, döttrar och hennes kompis hade fått vara med och sammanställa några rätter och därför hittade vi dit.

Det var däremot inte det enklaste att ta sig dit. Meningen var att vi alla skulle träffas vid Highbury & Islington halv sju. Jag och två andra möttes vid stationen i Vauxhall för att tillsammans ta tunnelbanan dit. När vi närmade oss stationen fick vi emellertid veta att den var stängd på grund av för mycket människor på plattformen (Arsenal-match). När vi körde förbi fanns det knappt några människor på plattformen alls så kontrollrummet var uppenbarligen inte uppdaterat. Vi hoppade av på nästa station och tänkte ta nästa tåg tillbaka. Vi råkade däremot ta ett tåg som gick på en annan linje och vi kom ännu mer fel. Då gav vi upp och tog en taxi från nästa station.

Restaurangen var liten och mysig och vi togs emot av Anettes dotter och henns kompis.

Hela gänget äntligen samlat

Maten var grymt god. De andra delade men eftersom jag äter lågkolhydrat så valde jag mina egna rätter:-)

Jag kunde inte motstå "padronesarna" när de fanns på menyn. De var lika goda som mina:-)En annan grymt god rätt var bläckfiskcevichen som verkligen inte saknade hetta:-)

Till tredje rätt valde jag grillad grisfile som serverades medium, nästan blodig. Jag har alltid fått lära mig att grisskött ska man alltid äta väl tillagat men den regeln har uppenbarligen ändrats. Jättegod var den iallafall med en härlig hetta från svartpepparn.

Det var en jättetrevlig restaurang, synd bara att den ligger så långt borta från mig.

I tisdags "smet" jag från jobbet ett par timmar mitt på dagen för att gå på bio med tre andra kompisar. Vi gick och såg filmen Absolutely Fabulous på en liten teater i Richmond. Jag såg den på premiären men den var så bra att jag gärna ville se den igen.

Vi funderade om vi skulle bli de enda på bion, som startade kl 11, men det var vi minsann inte, däremot de yngsta:-). När bion började var salen proppfull och alla satt med en stor mugg kaffe eller te som ingick i priset fick vi lära oss senare. Jag undrar hur mycket vinst som bion fick för biljetten kostade 3 pund (och kaffet 1,75 enligt prislistan). Det är jättebra för äldre dock som inte har så hög pension.

När vi kom ut såg vi att tisdagsfilmen var för Silver-medlemmar, dvs 55+-are:-D. Min kompis hade bokat biljetterna på förhand som hon tog ut från en maskin och sedan var det ingen som kollade. Vi kom överens om att det här måste vi göra om, vem säger nej till gratis kaffe liksom;-)

Efter bion gick vi på en snabblunch till en mysig pub vid Richmond Green som heter The Prince's Head. Jag beställde makrillsallad med ett förlorat ägg. Det stod inget om potatis på menyn men den sköt jag bara till sidan och åt resten. Gillade den svarta tallriken.

Men frossandet tar inte slut här. I lördags mötte Steve och jag upp med Cecilia och Björn på restaurangen OXBO Bankside som ligger alldeles bakom Tate Modern. Vi hade utnyttjat ett brunscherbjudande om obegränsat med förrätter, inklusive äggrätter och våfflor/plättar, 3 huvudrätter som man delar, obegränsat med efterrätt och obegränsat med prosecco.

Jag skippade de mättande äggrätterna och pannkakorna (naturligtvis) och fokuserade på skaldjurs- och fiskbordet. Där fanns allt som man kan önska; sashimin, ceviche, stora räkor, olika gravad lax mm mm samt kötträtter.

Huvudrätten var också mycket bra, mört nöttött, fisk och fylld pasta.

Jag rekommenderar att ni utnyttjar OXBOs specialerbjudanden, antingen brunch på fredag eller Sunday roast på söndag

Blandad kompott

Så är det måndag igen. Som tur är så var den här måndagen ganska lugn ur jobbperspektiv så jag kunde sova ända till kl 9, tänkte jag, och vaknade i vanlig ordning kl 8. Suck, nå iallafall vaknade jag av mig själv och inte av väckarklockan.

Helgen har varit riktigt kul och skön med både teater, italiensk mat och gymbesök både lördag och söndag (mindre skönt under, men desto mer efteråt:-).

Komedin "The play that goes wrong" som jag såg igår var fantastiskt bra! Som namnet säger så handlade pjäsen om en annan pjäs där allt som kan gå fel, går fel, medan skådespelarna envist kämpar sig igenom sina repliker. Snacka om "the play must go on". Publiken skrattade så de nästan grät, jag med. Jag skulle faktiskt kunna se den här igen. Kanske jag borde fråga om Steve skulle ha lust att hänga med, det här är en pjäs som jag tror han skulle gilla.

Scenen

I lördags åt Steve och jag middag på en italiensk restaurant ca 20 min promenad från oss. Vi har aldrig besökt den tidigare men fick tips om den i ett program specifikt från London där en kille väldigt ovetenskapligt testade 3 italienska restauranger i London och den här fick flest poäng. Restaurangen heter Bella Mia och ligger inträngd mellan takeaway-ställen och nedlagda småbutiker.

Restaurangen var mysig dock och maten bra.
Förrätt, grillade auberginer, lufttorkad skinka och mozzarellaost.

Till huvudrätt blev det stekt kalvkött igen med svamp- och gräddsås serverat med mer grillade grönsaker (eftersom jag inte ville ha rostad potatis). Vi drack också en god Malbec till. Steve tog en pizza och det faktum att han åt upp alla kanterna också är ett gott tecken:-)

Här kommer också några bilder från onsdagens after work med Sofia. Jag lade in som förslag att vi skulle besöka ett tapas- och cava-ställe nära Blackfriars som heter Copa de Cava. Jag, Sofia och Cecilia var på väg dit före jul men på grund av alla företagsjulfester så var de helt fullbokade. I onsdags var det däremot hur lugnt och skönt som helst. Restaurangen ligger i en jättemysig källare med tegelväggar och bågformade tak. Här är det spanskt bubbel som gäller och cava-menyn är lång. Man kunde också beställa tre glas med olika cava och det gjorde vi, tänkte att det skulle vara kul att jämföra smaker.

Maten som serveras är tapas och vi beställde friskt. Gillar verkligen plockrätter och vi åt tills vi nästan sprack.

Sofia beställde en efterrätt medan jag höll mig till en ...

cocktail. Det visade sig vara happy hour så istället för en så beställde vi in två uppsättningar så att vi fick två cocktails var. Min var jättefräsch och innehåll gin, limejuice och cava.

När vi ätit och druckit upp och betalat gick vi för en sängfösare till en pub i närheten, Punch Tavern, som verkar fokusera på gin.

En av två sidor med bara gin

Så våra drinkar blev en kryddad gin och tonic. Enligt menyn skulle den ha torkade enbär i sig men de svarta kornen var i själva verket svartpeppar. Tror han som blandade tog lite fel, påverkade inte smaken negativt dock:-)

Innan jag gick och lade mig igår kväll så sökte och bokade jag också flygbiljetter till morsan och hennes syster som kommer och hälsar på i slutet av maj/början av juni. Kul att de kan ha lite egentid med varandra. Det var grymt svårt att hitta vettiga flygtider dock, om en väg var perfekt så var den andra resvägen typ 18 timmar lång med två byten.

Ute på stan

Nyss hemkommen efter en trevlig dag på stan med min norska kompis Anne. Hon är här över helgen med sin man och tre barn och då passade det prefekt för oss att träffas. Hennes man hade tagit med sig de två äldsta och åkt till Legoland och bara den yngsta dottern Linn, som är 1,5 år, blev kvar med sin mamma. Linn sov över hälften av tiden så vi hann både gå i affärer, äta lunch och nästan avsluta vårt kaffe innan hon vaknade till.

Jag och Anne lärde känna varandra när vi båda studerade en vårtermin på Islands högskola för 20 år sedan och har hållit kontakten sedan dess. Vi kanske inte talas vid varje månad, inte ens varje år, men när vi träffas så fortsätter vi från där vi slutade förra gången. Hon och hennes man är väldigt sugna på att flytta till London under en tid och jag marknadsförde intensivt sydvästra London som en bra plats att bo på, vilket det verkligen är, speciellt när man har barn. Så, fingers crossed att de gör slag i saken snart.

Vi åt lunch på en liten tapasrestaurang i närheten av Carnaby Street som hette Dehesa. Anne och hennes familj hade ätit där dagen före och gillat stället.

Vi var inte så jättehungriga men beställde in lite ostar...

och Bavette-stek med en god ostsås. Anne hann äta en bit av köttet före mig och sade att det smakade lamm. Jag tänkte att hon måste missta sig men när jag också åt en bit så smakade det verkligen starkt av lamm. Jag är inget större fan av lamm just på grund av den starka saken och det var absolut inte nötkött. Vi sade inget till servitören eftersom rätten var helt ok men lite konstigt var det:-)

Efter lunchen gick vi runt i ytterligare några affärer innan vi satte oss på ett Pret a Manger för kaffe. Under tiden vi satt där vaknade hennes dotter Linn och då var det slut på friden:-). Vi hann emellertid med några affärer till innan Anne fann det lika bra att åka tillbaka till hotellet. Det var verkligen kul att få några timmar att uppdatera varandra om vad vi har gjort sedan vi senast träffades för 2 år sedan.

När jag kom hem mötte mig den här synen på toaletten. Steve berättade att han ätit några nachos, gått på toaletten och när han skulle spola så fastnade knappen på de nachosklibbiga fingrarna. Han märkte inget förrän knappen föll i toaletten och spolades ner. Genast man vänder ryggen till så förstör han något:-). Han hade kollat på nätet och sett att man kan köpa nya knappar men vi ska iallafall gå till B&Q och Homebase imorgon och kolla om de skulle ha några reservknappar där.

Trots att Anne och jag besökte många affärer längs med Regent Street och Oxford Street var det bara jag som hittade något. Typiskt:-). Jag hittade ett jättefint armband på Jaeger som jag bara behövde få till min redan stora samling. Det var ju trots allt rea:-)

Den stora påsen var liiite onödigt till ett litet armnad

Armbandet kommer att blir perfekt att matcha med andra guldfärgade armband som jag har.

Snart blir det några avsnitt av den danska serien Brottet, bara fotbollsmatchen mellan Argentina och Belgien är över.

Tekniska problem

Vår lägenhet håller på att stänga ner. För ett par månader sedan slutade vår kökslampa att fungera. Vi bytte alla glödlampor men nix, lampan fungerar fortfarande inte. Vi har sedan dess antingen fått göra mat före mörkrets inbrott eller fumla runt med en liten, liten bordslampa som ljuskälla. Jag antar att det är själva lampan som slutat fungera, den har trots allt 10 år på nacken. Först idag trotsade vi våra latmaskar och promenerade till B&Q och Homebase (DIY-affärer) för att köpa ny. Vi hittade varken en ny kökslampa (den vi ville ha var slut) eller glödlampor till vår spotlight i toaletten där bara två av fyra lampor lyser. Imorgon blir det nog att gå till en större Homebase som också finns i närheten, bättre tur där förhoppningsvis.

Som om det inte skulle vara nog med att vi snart lever i fullständigt mörker, så packade vår värmepanna ihop i morse. Värmepannan har dock funnits i lägenheten sedan huset byggdes för 22 år sedan så det är väl inte någon större överraskning. Det konstiga är att det började läcka från två rörfogar, samtidigt. Det läcker ganska mycket så vi har tvingats vrida av vattnet. Vi har nu ringt till en rörmokare som ska komma och kolla på måndag. Steve är hos sina föräldrar då så jag får ta hand om honom själv. Jag ser massor av 20-pundsedlar som fladdrar iväg.

Tur i oturen är att jag besöker gymet nästan varje dag så jag kan duscha där ... fast idag lyckades det inte så bra, de hade inte heller något varmvatten så det blev bara en snabb raggardusch där. Det om det.

I förrgår fick Steve tag på en fin bit lammlägg som han kryddade enligt konstens alla regler.

Igår stekte han den i ugnen i flera timmar och slutresultatet blev ett mycket, mycket mört kött. Jag är inte mycket för lammkött men det här blev helt gott, smakade knappt av lamm och då kan jag äta det:-)

Jag lämnade dock Steve med sin stek och åkte in till Fulham för middag på tapasrestaurangen El Metro tillsammans med Hanna. Jag har aldrig varit där tidigare men gått förbi den massor av gånger.

Både Hanna och jag gillar mat och kan äta mycket så vi gick loss ordentligt på menyn och beställde hela 8 tapasrätter. Vi åt, drack ett gott rött vin, pratade och åt lite mer:-). Varken jag eller Hanna är överviktiga på något sätt så jag kan tänka mig att servitörerna funderade på om vi skulle orka äta allt. Jag kan meddela att det gjorde vi:-)

Det komiska var att de tre gånger frågade om vi vill ha bröd till och vi sade nej varje gång. Skulle vi ha ätit bröd, som inte är annat än bukfylla, hade vi säkert blivit mätta efter 3 rätter. Nej, bara riktig mat för mig. Vi åt olika köttuppskärningar, ost, grönsaker, kyckling och skaldjur så att det nästan stod ut ur öronen:-)

När vi ätit klart gick vi till en pub i närheten för ytterligare några glas vin. Vi hade inte setts på säkert ett år så vi hade mycket att gå igenom.

Idag, eller ikväll, men före solen gick ner iallafall, så svängde jag ihop en Janssons frestelse a la LCHF. Jag läser ju en hel del LCHF-bloggar och det börjar komma allt fler recept på svensk julmat nu. Vi äter inte Janssons frestelse till jul i Finland utan året runt så därför beslöt jag mig för att göra den nu. När jag var yngre så tyckte jag inte frestelsen var frestande alls men smaken ändras ju äldre man blir. Man kan ersätta potatisen med antingen rättika eller blomkål. Eftersom de inte säljer rättika i någon av mataffärerna runt oss så blev det blomkål. Rätten smakade precis som vanlig Jansson så jag kommer absolut att göra den igen men försöka hitta ett annat anjovismärke för benen var lite väl långa i de här. Steve, som INTE tycker om blomkål smakade också och han tyckete det var jättegott. Ni hittar receptet sist i inlägget.

LCHF Janssons frestelse
4-6 portioner

1 blomkålshuvud
3 dl vispgrädde eller hälften creme fraiche/grädde
1 gul lök
1 burk anjovis (125 gram) + 2 msk av spadet
Peppar, salt
1 dl mandelmjöl
Hyvlat smör

Gör så här
Sätt ugnen på 225 grader. Skär blomkålen i halvcentimetertjocka skivor. Lägg sedan blomkålen i botten på en smörad ugnsform. Skiva den gula löken och fördela ovanpå blomkålen. Lägg på ett lager ansjovis. Ovanpå lägger du sedan ett nytt lager blomkål. Avsluta med 3 st ansjovisfileer på toppen. Blanda ansjovisspadet med grädden (och creme fraichen om du tar hälften var, det gjorde jag) och häll över. Strö över mandeln och klicka över lite smör (jag skar med osthyvel). Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 30 min eller tills den fått fin färg och blomkålen mjuknat.