Tillbaka på Tate Britain och trevlig middag

Nygymmad och nyduschad och solen skiner (då och då). Om några timmar ska jag bege mig in till stan och träffa min kompis Mia på gemensam födelsedagsmiddag. Vi fyller år dagarna efter varandra och brukar träffas runt de datumen. En väldigt mysig tradition😊.

I onsdags besökte jag och Angela en konstutställning på Tate Britain (andra besöket på två veckor😊) med verk av porträttmålaren John Singer Sargent (1856-1925). Sargents verk visades tillsammans med exempel på tidstypiskt mode, inklusive flera originalplagg som avbildas i hans målningar. Jag hade aldrig hört talas om konstnären tidigare så det var verkligen en intressant upptäckt, hans förmåga att måla glansiga tyger, ljus och skuggor var fantastisk! 

Den här målningen tror jag faktiskt jag sett tidigare, så levande!

Målningen ...

... originalklänningen.

Bild från Tate Britains webbplats

Bild från Tate Britains webbplats

Efter utställningen gick vi över bron till Vauxhall för middag på en restaurang som heter Brunswick House. Jag passerar alltid restaurangen när jag åker med bussen in till stan, och varje gång har jag tänkt att dit vill jag gå. Nu, efter att ha passerat den i typ 15 år, blev besöket äntligen av. Bättre sent än aldrig.😉

Brunswick House byggdes till hertigen av Brunswick år 1758 och nu ligger huset inklämt mellan en massa nybyggda själlösa bostadshöghus vid Themsen. Den känns lite som en katt bland hermellinerna ... eller som en hermelin bland katterna, för byggnaden är mycket vackrare och charmigare än de omgivande höghusen😊.

Inredningen var verkligen pampig, kristallkronor i olika storlekar och utföranden (alla till salu) samt levande krukväxter (ett stort plus, avskyr fuskblommor).

Maten var också väldigt god. Menyn består mest av smårätter, men de var rikligt tilltagna så man slapp gå hem hungrig. 

Jag började med gravad forell med sås på macadamianötter, pepparrot och dill. Supergott.

Min andra rätt var råbiff med bland annat rökt benmärg, krispig schalottenlök samt mycket riven parmesanost ovanpå. Mums. Hit vill jag absolut gå igen. 

Steve beställde en kattbädd för ett par veckor sedan eftersom han tyckte så synd om Busen som "måste" ligga i hårda kartonger (han känner uppenbarligen inte katter😉) De första dagarna undvek Busen bädden som pesten, men i onsdags hände det plötsligt. Först låg han i den ena lådan, sedan i den andra, och plötsligt låg han i sin bädd. Han har dock inte upprepat händelsen utan ligger åter i lådorna, så det var var kanske en engångshändelse😁

Konstguidning på Tate Britain

Ännu en lugn eftermiddag och jag njuter. I kväll ska jag och en komopis äta middag på den brittiska filmregissören Guy Richies pub Lore of the Land. Det ser jag fram emot. 

I går använde jag min lediga tid till att gå på en guidad rundvandring på Tate Britain. Som vanligt var det en tur som arrangerades av London Walks. 

Guiden hade valt ut ett antal tavlor från 1500-talet fram till nutid som han fördjupade sig i.

Den här vackra tavlan, "The Lady of Shalott" av John William Waterhouse, är ganska känd och en av mina favoriter.

Det finns hur många vackra tavlor, statyer och skulpturer som helst på museet (som är gratis att besöka, förutom specialutställningar) att det skulle krävas flera besök för att se dem alla.

Det finns tre rum dedikerade till JMW Turner, han som var så bra på att måla ljus ni vet. Han är också en av mina favoritkonstnärer. Vi hann tyvärr inte se några av hans tavlor under rundturen men jag gick dit efteråt istället. Jag visste inte att han också målade i akvarell. De var otroligt fina de också.

Oljemålning.

I bland måste man stå en bit från tavlan för att kunna se alla detaljer.

Under rundvandringen fick vi ett par "svansar" efter oss som inte ingick i vår grupp och därför inte betalat avgiften. Som av en "slump" lyckades de alltid befinna sig på höravstånd från de tavlor som vi såg på😏

Kompisvecka

Glad söndag på er! Har precis kommit hem från gymmet och mina två söndagspass, duschat och om en timme hoppar jag på bussen till Richmond för söndagslunch med två kompisar. Det har handlat mycket om kompisar den här veckan så nästa vecka får jag nog försöka fokusera på jobbet lite😊.

Den här veckan har svenska Cecilia varit på besök i London samtidigt som det varit Anettes sista vecka här för några månader. Hon och hennes man åkte tillbaka till Portugal i lördags. Det här innebar att det var enda chansen för oss att träffas alla på en och samma gång

På onsdag mötte vi upp för sen lunch på en restaurang i Battersea, där Anette bor när hon är i London, innan vi promenerade till Chelsea för att kolla i affärer och ta en fördrink på en terass innan ...

middag på The Ivy Asia Mayfair. Jag har varit på ett par The Ivys tidigare, men inte den här med inspiration från Asien.

Jag gillar inredningen, inget jag skulle vilja ha hemma men på den här restaurangen passar det😊

Golvet ...

Taket ...

Baren.

Servetthållarna var väldigt fina.

Som sagt, väldigt intressant inredning.

Maten var god och de snålade inte. Jag beställde kycklingspett med jordnötter och kokosnöt samt ...

 ankcurry. Båda rätterna var väldigt goda.

Så här såg en av Anettes rätter ut. Det är de små detaljerna som gör det😁

Torsdag var vår kulturdag. Jag träffade Cecilia och Anette utanför Tate Britain vid 15-tiden eftersom vi skulle besöka en utställning av den brittiska konstnären Cornelia Parker som är berömd för sin moderna konst. Det var kanske mer konstigt än konst😉

När vi kom in till utställningen var den här installationen med upphängda och tillplattade silverföremålen det första vi såg, kallad "Thirty pieces of silver".

Förutom de stora installationerna fanns det även andra mer eller mindra konstiga konstverk, den här var en bok med en tärning som skjutits in i den.

Den här installationen heter "Cold dark matter: An exploded view". Det var tidigare ett trädgårdsskjul fyllt med föremål som hon lät Army School of Ammunition spränga upp. Efteråt hängde hon upp delarna i trådar.

Den här rummet, kallat "Perpetual Canon". Det var ganska fint med alla tillplattade instrument och skuggorna.

Efter utställningen tog vi en båt till Borough Market där vi skulle möta upp med Angela som hoppade över utställning. Där skulle vi senare gå en London Walk. Det är mysigt att kunna resa med färjorna ibland, man ser så mycket från vattnet.

Vi hann med ett par glas vin på en mysig restaurang och bar i Borough Market innan vi mötte vår guide Steve.

Det visade sig att det bara blev vi fyra på promenaden. Det gjorde ingenting eftersom promenaden blir mer effektiv och vi kan ställa hur många frågor vi vill.

And off we went😊

För flera hundra år sedan fanns det bara några få broar över Themsen, och platsen där London Bridge står nu var en av dem. Det ledde till att det byggdes mängder av "Inns" ... eller pubar ... för att besökare skulle ha någon plats att äta och bo när de kom till stan. Den enda återstående Innen är "The George Inn" som härstammar från 1676.

För att minnas de andra "innen" så har man markerat trottoaren vid gatorna där de andra, numera rivna, byggnaderna låg. Man kan se mycket intressant i London genom att titta ner😊

Vi passerade också Cross Bones Graveyard, en gammal gravgård där man begravt prostituerade sedan medeltiden.

The Shard 

Vid Themsen, nära Globe Theatre, finns ett gammalt säte i en modern byggnad som användes av färjkarlar som en gång bedrev vattentaxiservice över till norra sidan av Themsen och tillbaka.

Ingen vet riktigt hur gammal sätet är, men vattentaxiservicen var en gång en blomstrande handel, särskilt fram till 1750 när London Bridge var det enda andra sättet att transportera passagerare och varor över floden. 

Den guidade promenaden slutade utanför Tate Modern där en kör uppträdde.

Fin bakgrund eller hur?!

Efter promenaden hade vi tänkt äta gott på på någon restaurang. Vi hade dock gjort misstaget att inte förboka något så det blev det inget av. Det slutade med att vi satte oss på en urdålig hamburgerrestaurang vid Waterloo Station (INTE mitt val). Restaurangen hörde till hamburgerkedjan Gourmet Burger Kitchen och det är otroligt hur dålig maten var. Köttet var stekt till förbannelse, coleslawen som serverades till saknade creme fraiche och majonnäs och var torr som fnöske. Jag fick tugga varje tugga i en minut innan den var så finfördelad att jag kunde svälja den. Fruktansvärt😠. Det är precis av den här orsaken som jag inte äter  på kedjor när jag själv får bestämma.