Pompeji och het mat

Dags för fika efter ett väl utfört arbete😏. 

Lördagen började som vanligt med en timmes Body Pump. Väl hemma igen och en dusch senare tog jag itu med att börja "sanera" sängkammaren. När man bor i en liten lägenhet med små förvaringsutrymmen (tur vi har en liten vind iallafall) så blir det ofta att saker samlas på hög och vår sängkammare är nu allt annat än Feng Shui😬. Jag rev ut allt under sängen, dammsög, moppade och satte tillbaka grejerna som vi absolut behöver. Resten slänger vi bort eller ger till välgörenhet. Steve har också fått i uppdrag att gå igenom sina saker på sin sida av sängen som består av ett kaos av cykelverktyg och -delar och kläder😖. I morgon ska jag gå igenom mina kläder och se vad jag kan skänka bort. Det är dock något jag gör regelbundet, så det borde inte bli en alltför stor säck den här gången.

I går åkte Steve och jag ut till East Croydon då han läst om en nyöppnad snabbmatsrestaurang där de serverar fritterade kycklingbröst med sex olika grader av hetta.

Han började med den näststarkaste rätten och tyckte att den var stark men helt ätbar. Jag smakade en liten, liten bit och fick skölja munnen med vatten fem minuter efteråt.

När han ätit upp beslöt han sig för att testa deras starkaste kryddning - Reaper. Innan han kunde beställa den måste han dock signera ett dokument där restaurangen frånsäger allt ansvar om han skulle bli sjuk på grund av hettan som kommer från världens starkaste chili, California Reaper.

Jag smakade inget av kycklingen men fick av misstag i mig ett litet, litet korn av kryddningen på en skiva saltgurka som också kom med rätten. Jisses, som det brann! Steve tog en tugga av änden på köttet och drack flera muggar lemonad efteråt (det var som tur var obegränsad mängd😁). Han tog resten med sig hem och lyckades ta en tugga till på kvällen - följt av en liter mjölk.

I måndags besökte jag och några kompisar en utställning om Pompeji som innehöll både 360° projiceringar och Virtual Reality. VR var roligast. För att man inte skulle snubbla över de andra besökarna var alla avbildade som huvuden på romerska statyer😁. Jag besökte det riktiga Pompeji för många år sedan och det var nog snäppet bättre, men utställningen var lärorik.

I lördags provade Steve och jag på en ny indisk restaurang i området. Maten var ok men den saknade salt, något jag aldrig upplevt tidigare på en indisk restaurang.

Höjdpunkten på kvällen var dock deras Blue Margarita, typ en korsning mellan mina två favoritdrinkar - Margarita och Blue Lagoon. Jag gjorde drinken själv senare i veckan och ni får receptet under bilden.

Blue Margarita (en drink)

Ingredienser 

6 cl Tequila 

3 cl Blue Curacao 

3 cl Cointreau 

4 cl limejuice 

Fukta kanten på glaset med en limeklyfta och doppa i salt på en tallrik. Häll is i en shaker och tillsätt alla ingredienser. Skala och häll upp.

Jag och morsan "videosamtalar" med varandra på FB Messenger ett par gånger i veckan och då är hennes katt Elvis aldrig långt borta. Katter är kanske inte de mest pratsamma djuren, men de är ändå toppensällskap🥰.

Tillbaka på Tate Britain och trevlig middag

Nygymmad och nyduschad och solen skiner (då och då). Om några timmar ska jag bege mig in till stan och träffa min kompis Mia på gemensam födelsedagsmiddag. Vi fyller år dagarna efter varandra och brukar träffas runt de datumen. En väldigt mysig tradition😊.

I onsdags besökte jag och Angela en konstutställning på Tate Britain (andra besöket på två veckor😊) med verk av porträttmålaren John Singer Sargent (1856-1925). Sargents verk visades tillsammans med exempel på tidstypiskt mode, inklusive flera originalplagg som avbildas i hans målningar. Jag hade aldrig hört talas om konstnären tidigare så det var verkligen en intressant upptäckt, hans förmåga att måla glansiga tyger, ljus och skuggor var fantastisk! 

Den här målningen tror jag faktiskt jag sett tidigare, så levande!

Målningen ...

... originalklänningen.

Bild från Tate Britains webbplats

Bild från Tate Britains webbplats

Efter utställningen gick vi över bron till Vauxhall för middag på en restaurang som heter Brunswick House. Jag passerar alltid restaurangen när jag åker med bussen in till stan, och varje gång har jag tänkt att dit vill jag gå. Nu, efter att ha passerat den i typ 15 år, blev besöket äntligen av. Bättre sent än aldrig.😉

Brunswick House byggdes till hertigen av Brunswick år 1758 och nu ligger huset inklämt mellan en massa nybyggda själlösa bostadshöghus vid Themsen. Den känns lite som en katt bland hermellinerna ... eller som en hermelin bland katterna, för byggnaden är mycket vackrare och charmigare än de omgivande höghusen😊.

Inredningen var verkligen pampig, kristallkronor i olika storlekar och utföranden (alla till salu) samt levande krukväxter (ett stort plus, avskyr fuskblommor).

Maten var också väldigt god. Menyn består mest av smårätter, men de var rikligt tilltagna så man slapp gå hem hungrig. 

Jag började med gravad forell med sås på macadamianötter, pepparrot och dill. Supergott.

Min andra rätt var råbiff med bland annat rökt benmärg, krispig schalottenlök samt mycket riven parmesanost ovanpå. Mums. Hit vill jag absolut gå igen. 

Steve beställde en kattbädd för ett par veckor sedan eftersom han tyckte så synd om Busen som "måste" ligga i hårda kartonger (han känner uppenbarligen inte katter😉) De första dagarna undvek Busen bädden som pesten, men i onsdags hände det plötsligt. Först låg han i den ena lådan, sedan i den andra, och plötsligt låg han i sin bädd. Han har dock inte upprepat händelsen utan ligger åter i lådorna, så det var var kanske en engångshändelse😁

Freddie Mercury-utställning på Sotheby's

För några dagar sedan fick jag tips på en Facebook-sida om en gratis utställning av Freddie Mercurys (sångaren i Queen) grejer på auktionsbolaget Sotherby's. Han dog redan 1991, men nu har Sotherby's fått i uppdrag att auktionera bort hans tillhörigheter i början av september. Det är fint av företaget att låta allmänheten få en titt på föremålen innan de troligen försvinner för gott till privata samlare i början av september. Det här är en dröm för alla Queen-fans, och har ni chansen så besök den!

Jag mejlade Angela, som är glad pensionär med lediga dagar, och frågade om hon hade lust att hänga på och hon hängde genast på.😊

Ingången till utställningen gick under en uppförstorad kopia av hans mustasch😁.

Freddies ägodelar visade i 14 rum, över två våningar, så det var inte få saker han hade. Ett par rum var fyllda med japanska föremål. Han var intresserad av allt japanskt och hade hunnit samla på sig en hel del föremål därifrån när han och hans band uppträdde i landet.

Där fanns verkligen allt; från småsaker till möbler, tavlor, serviser, kläder, personliga och handskrivna papper (bland annat nio sidor handskriven text till låten "We Are The Champions"), musikpriser, privata foton, osv., osv.

Han älskade katter😻

Det fanns många fina tavlor som jag gärna skulle lägga vantarna på.

Inbjudan till fest med gästlista, placering, inbjudningskort, meny ...

Förutom levande katter hade han också samlat på sig kattfiguriner och -statyer.😊

Privata foton.

Vintage jukebox.

Manteln och kronan som han bar under sin sista tour med bandet 1986, Magic tour.

Det fanns naturligtvis en hel del scenkläder också.

Hans berömda Yamaha-piano på vilket han bland annat komponerade låten "Bohemian Rhapsody".

Vackra prisstatyetter.

Handskrivna sångtexter.

Efter den fantastiska utställningen gick vi för ett par drinkar till en gammal kyrka i Mayfair som omvandlats till italiensk matmarknad och som nu kallas Mercato Metropolitano.

Vi satte oss på den mysiga takterassen och njöt av det fantastiska vädret.