Utställning om seriemördare

Det finns utställningar om både trevliga och mindre trevliga saker. I lördags besökte Steve och jag en vandringsutställning som handlade om några av de värsta seriemördarna genom tiderna, från i stora drag 1800-talet och framåt.

Utställningen hölls under valven vid Waterloo tågstation och man gick genom rum efter rum med information om ökända seriemördare både från det förflutna och nutida motsvarigheter. Utställningen gav även en djupare förståelse för vetenskapen och historien bakom seriebrott, olika klassificeringar, mordmetoder och vad som driver dessa individer. Det var väldigt informativt och intressant. Steve sa att det inte skulle förvåna honom om det fanns potentiella seriemördare bland besökarna som letade efter "inspiration"😬

Den kvinnliga mördaren Aileen Wuornos kanske många känner igen från filmen Monster med Charlize Theron i huvudrollen. Hennes släkt härstammade för övrigt från Finland.

Det fanns också hundratals originalföremål, exempelvis brev, konst och andra föremål.

Målning av kultledaren Charles Manson som fick många av medlemmarna att begå mord.

Trots allt vi såg och läste under den 90 minuter långa rundvandringen så fick den oss konstigt nog inte att tappa apptiten, utan vi gick till puben The Tommyfield som låg 20 minuter bort och åt en fantastisk middag.

Maten här är väldigt god och deras erbjudande om två rätter för 20 pund var fantastiskt värde för pengarna. Bara min huvudrätt med lamm kostade 19,50 £. Vi har besökt puben en gång tidigare och Steve beställer alltid en av deras pajer som han säger är den bästa han någonsin ätit, 11 poäng av 10😊

Mätta och belåtna festade vi till det och tog en Uber hem. Steve hade fått en rabattkod vilket innebar att det var nästan lika billigt som att ta bussen hem för två personer.

Min sociala vecka

Hösten anlände på allvar den här veckan och jag kan inte säga att jag ser fram emot de ruggiga morgnarna. Vi har inte centralvärme och värmeelement endast i vardagsrummet och sängkammaren och väggmonterade värmeblåsare på toaletten och i köket. Det här gör att det känns som om man möter en isvägg när man stiger ut ur sängkammaren på morgonen. Vi skulle kunna ha elementet på i vardagsrummet dygnet runt men det känns lite som om man värmer åt kråkorna eftersom engelska hus inte är överdrivet välisolerade😏. Nå, elementen vi har är effektiva och det tar inte många minuter innan rummet är varmt när man slår på dem.

Den här veckan har varit mer social än normalt och jag träffade kompisar både onsdag, torsdag och fredag kväll och så var Steve och jag på middag som vanligt lördag efter ett besök på den vandrande utställningen Serial Killer - The Exhibition, men mer om lördagen i nästa inlägg. 

Här kommer lite bilder från veckan, med början från fredag.

Den här restaurangen, Brunswick House, är en av mina nya favoriter i London. Den ligger bara ett stenkast från Vauxhall station så lätt att ta sig till. Jag har varit dit en gång tidigare och i fredags träffades min kompis Cecilia och jag där för middag. Hon har besökt många restauranger i London men Brunswick hade hon missat. Det hade jag också i typ 15 år, även om jag passerade den varje gång jag tog bussen till centrala London😊.

Jag älskar inredningen och atmosfären. Taket är översållat med takkronor som alla är till salu, och detsamma gäller de flesta (om inte alla) tavlor på väggarna.

Matfotografering😊

Maten här är också väldigt god, och vackert upplagd.

Gravad öring ...

Råbiff ...

Burrata med rostad fänkål. De hade uppenbarligen fått ett litet "hjärnsläpp" i köket för den rostade löken som skulle sprinklas över råbiffen kom med burratan. Jag tänkte att det var lite väl mycket "tillägg" till burratan.😊

På onsdag var det dags för den månatliga träffen med fyra kompisar från gymmet, och även den här gången träffades vi på puben som ligger 25 meter från mitt hus. Det var inte jag som förslog det den här gången, men jag säger inte nej till att kunna ta mig till mötesplatsen och därifrån på en minut (puben är den med byggställningarna)😉

Det var en trevlig kväll som vanligt. Det är cirka 20 år mellan den älsta och yngsta i gruppen men det märks verkligen inte.

Onsdag kväll åt jag middag med Angela på en gammal goding, Little Bird i Clapham Junction/Battersea. Vi började med var sin cocktail, jag med en Margarita som vanligt.

Köket är internationellt med rätter från varje hörn av världen, men de lyckas med det, allt är väldigt gott.

I dag ska jag ta det lugnt. Jag gick som vanligt till gymmet på morgonen och ska kanske ta en promenad nu på eftermiddagen med en ljudbok i öronen.

 

Ett litet livstecken

Hej alla, här kommer ett litet livstecken från mig. Jag kom hem från Rumänien för exakt en vecka sedan men ni får tyvärr vänta på foton därifrån ännu ett tag. Både förra veckan och den här veckan var/är fulla med jobb och då får bloggen ställa sig åt sidan, att tjäna pengar har första prioritet😊.

Medan ni väntar kommer här några bilder från förra veckan, med början från söndagens fantastiska lunch på den mysiga puben The Andover Arms. Puben ligger inklämt i ett bostadsområde 10 minuters promenad från Hammersmith och känner man inte till var den ligger så är chansen minimal att man skulle passera den.

Pubtipset kom från Cecilia och Björn och det var med dem som Steve och jag åt lunch. På bilden saknas Steve som var tvungen att gå nästan genast efter maten då han skulle kolla på en cykel som han funderade på att köpa.😏 Orsaken till att vi besökte den här puben var att vi skulle gå på en konsert med Peter Jöback i närheten efteråt. Tyvärr annullerades den av okänd orsak men äta bör man ju.

Sunday Roasten var fantastisk, en av de bästa jag ätit faktiskt. Jag beställde blomkål och ost till som var sådär härligt ostig och smörig. Det var en söndag eftermiddag som spenderades på bästa möjliga sätt med god mat och trevligt sällskap.

På lördag satt jag i princip hela dagen. Det var "finals day" på Steves bowls-klubb vilket innebar att man spelade finalerna i alla klubbmatcher. Steve hade tagit sig till final i både par- och singeltävlingen. Tyvärr förlorade han båda, med bara ett poäng i partävlingen, men silverplats är inte så dåligt heller och han kommer att få en pokal😊. Vädret var perfekt så det var skönt att sitta utomhus och njuta, dessutom bjöd klubben på mat så man gick inte därifrån hungrig.

Det finns så många gin-märken nuförtiden att det gäller att stå ut bland mängden. Den här roliga förpackningen såg jag på matvarukedjan Sainsburys. Jag är ingen jättestor gindrickare, men jag skulle kunna köpa den här bara på grund av oljedunken😊

Jag avslutar med det här fotot som jag för ett par veckor när jag var på väg hem efter en av Steves bowls-matcher. Jag tror det var samma dag som jättemånen visade sig.

Nej, nu ska jag koppla av med lite Netflix-serier. Ha en trevlig kväll så hörs vi förhoppningsvis snart😊

En kväll med Graham Norton

Här kommer några foton från söndagens "show" med den kända talk show-värden Graham Norton.

Han hade precis kommit ut med sin femte bok och jag var lite orolig för att han skulle prata om den hela kvällen, men han nämnde den kanske i fem minuter innan han övergick till att berätta om sin karriär och sina kändisintervjuer som han varvade med TV-klipp. Hans bok var inkluderad i biljettpriset och han sa att de flesta av oss säkert inte har läst boken ännu och då ville han inte riskera att avslöja något av handlingen, eller ännu värre, slutet😊

Han har verkligen talets förmåga och är extremt rolig och underhållande, de två timmarna försvann på ett ögonblick.

Hans senaste bok, som jag sölade ner med kaffe redan på måndag morgon. Jag hade bara hunnit sätta mig vid datorn innan jag välte ut hela muggen över mig, kontorsstolen, golvet och väggen. Det var "bara" en full mugg, men när jag torkade upp det kändes det som jag vält ut hela kaffekannan.😖

Kräftskiva och publunch

Hej på er! Landade precis hemma efter ett par timmar på gymmet, först Body Pump och därefter en mer avslappnande dansklass. Steve är och kollar bowls-tävlingar på sin klubb och senare i kväll ska jag åka in till stan för att lyssna på den kända chatt show-värden Graham Norton som nyss kommit ut med en bok. Han är väldigt underhållande och jag hoppas att han kommer att prata om sina möten med kändisar.

I går var det kräftfest hos våra kompisar Cecilia och Björn. Kräftorna var som vanligt fångade lokalt och kokade av vår "hovleverantör" Crayfish Bob.😋 När man ätit brittiska kräftor vill man inte längre ha de anemiska turkiska, kinesiska eller spanska kräftorna.

Bordet är dukat och kräftorna väntar på gästerna.

Och sångbladet.

Steve var den enda britten, resten av oss var från Finland, Frankrike, Tyskland och Belgien, väldigt Europeiskt😀

Vi sjöng hela sånghäftet nästan två varv, och även om de flesta sångerna var på svenska så stoppade det inte de icke svenskspråkiga gästerna. Det var en riktigt rolig kväll😊

Arbetsveckan var ganska händelselös och bestod mest av arbete och träning, den försöker jag sköta. Torsdag kväll åkte jag till Steves bowls-klubb för att titta på när han och hans lagkompis tävlade. Som tur var vann de så jag hade inte åkt dit förgäves😏

Förra söndagen, den sista riktigt varma dagen det här året antar jag, mötte jag upp med Angela, Cecilia och hennes partner Robert på puben The Prince Albert som ligger bredvid Battersea Park. Vi hade bokat lunch på en annan pube men började här med var sin fördrink.

På puben såg vi ett gäng så kallade "Chelsea Pensioners" som var där för att äta Sunday Roast. Man känner igen dem på deras långa röda rockar. De bor på Royal Hospital Chelsea på andra sidan Themsen och har tidigare arbetat i brittiska armén. Kläderna är väldigt stiliga men det måste ha känts som att sitta i en bastu så varmt som det var den dagen😛

Efter ett par drinkar gick vi över den vackra bron Albert Bridge till puben The Surprise i Chelsea.

Jag måste ha tryckt på fel knapp på telefonens kamera för nu får ni några halvsuddiga skapelser😊

Puben låg verkligen undangömd bland en mängd bostadshus. Om vi inte vetat att den var där skulle vi aldrig ha stött på den.

Matsalen var väldigt mysigt inredd.

Jag beställde ceviche på havsabborre till förrätt. Jag gillar ceviche där man "tillagar" fisken med citronjuice. Rätten var väldigt vacker, och riklig, men det var inte den bästa cevichen jag ätit. Varje gång jag svalde en tugga kändes det som om halsen snörptes åt och jag fick ta en klunk vatten, jag har aldrig upplevt någonting liknande😕.

Till huvudrätt valde jag Sunday Roast med kyckling. Den var helt ok men jag saknade "stuffingen".

Eftersom det var söndag så slog jag till med efterrätt också, en Affogato, dvs. en kula glass som man heller het Espresso över. Jag gillade puben och skulle gärna gå dit och äta igen, men kanske testa deras vanliga meny.

När vi ätit klart och betalad gick vi till ännu en pub för en sista drink. När vädret är så här vackert så har man inte precis någon brådska att åka hem.