I går var det kräftfest hos våra kompisar Cecilia och Björn. Kräftorna var som vanligt fångade lokalt och kokade av vår "hovleverantör" Crayfish Bob.😋 När man ätit brittiska kräftor vill man inte längre ha de anemiska turkiska, kinesiska eller spanska kräftorna.
Bordet är dukat och kräftorna väntar på gästerna.
Och sångbladet.
Steve var den enda britten, resten av oss var från Finland, Frankrike, Tyskland och Belgien, väldigt Europeiskt😀
Vi sjöng hela sånghäftet nästan två varv, och även om de flesta sångerna var på svenska så stoppade det inte de icke svenskspråkiga gästerna. Det var en riktigt rolig kväll😊
Arbetsveckan var ganska händelselös och bestod mest av arbete och träning, den försöker jag sköta. Torsdag kväll åkte jag till Steves bowls-klubb för att titta på när han och hans lagkompis tävlade. Som tur var vann de så jag hade inte åkt dit förgäves😏
Förra söndagen, den sista riktigt varma dagen det här året antar jag, mötte jag upp med Angela, Cecilia och hennes partner Robert på puben The Prince Albert som ligger bredvid Battersea Park. Vi hade bokat lunch på en annan pube men började här med var sin fördrink.
På puben såg vi ett gäng så kallade "Chelsea Pensioners" som var där för att äta Sunday Roast. Man känner igen dem på deras långa röda rockar. De bor på Royal Hospital Chelsea på andra sidan Themsen och har tidigare arbetat i brittiska armén. Kläderna är väldigt stiliga men det måste ha känts som att sitta i en bastu så varmt som det var den dagen😛
Förra söndagen, den sista riktigt varma dagen det här året antar jag, mötte jag upp med Angela, Cecilia och hennes partner Robert på puben The Prince Albert som ligger bredvid Battersea Park. Vi hade bokat lunch på en annan pube men började här med var sin fördrink.
På puben såg vi ett gäng så kallade "Chelsea Pensioners" som var där för att äta Sunday Roast. Man känner igen dem på deras långa röda rockar. De bor på Royal Hospital Chelsea på andra sidan Themsen och har tidigare arbetat i brittiska armén. Kläderna är väldigt stiliga men det måste ha känts som att sitta i en bastu så varmt som det var den dagen😛
Efter ett par drinkar gick vi över den vackra bron Albert Bridge till puben The Surprise i Chelsea.
Jag måste ha tryckt på fel knapp på telefonens kamera för nu får ni några halvsuddiga skapelser😊
Puben låg verkligen undangömd bland en mängd bostadshus. Om vi inte vetat att den var där skulle vi aldrig ha stött på den.
Puben låg verkligen undangömd bland en mängd bostadshus. Om vi inte vetat att den var där skulle vi aldrig ha stött på den.
Matsalen var väldigt mysigt inredd.
Jag beställde ceviche på havsabborre till förrätt. Jag gillar ceviche där man "tillagar" fisken med citronjuice. Rätten var väldigt vacker, och riklig, men det var inte den bästa cevichen jag ätit. Varje gång jag svalde en tugga kändes det som om halsen snörptes åt och jag fick ta en klunk vatten, jag har aldrig upplevt någonting liknande😕.
Till huvudrätt valde jag Sunday Roast med kyckling. Den var helt ok men jag saknade "stuffingen".
Eftersom det var söndag så slog jag till med efterrätt också, en Affogato, dvs. en kula glass som man heller het Espresso över. Jag gillade puben och skulle gärna gå dit och äta igen, men kanske testa deras vanliga meny.När vi ätit klart och betalad gick vi till ännu en pub för en sista drink. När vädret är så här vackert så har man inte precis någon brådska att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar