På julmarknad i Chelsea

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv jobbvecka men nu är jag ikapp känner jag så dags att försöka göra något åt eftersläpningen av blogginlägg.

Förra fredagen blev det ännu en lunch på restaurangen No. Fifty Cheyne, den här gången med min kompis Anette. Vi skulle på julmarknad till den botaniska restaurangen Chelsea Physic Garden efteråt som låg ligger endast fem minuters promenad bort. Perfekt.

Det blev samma förrätt som förra gången, krabbsouffle.

Underbara Anette. Till huvudrätt beställde jag en engelsk "jultallrik" med kalkon och annat gott.

Eftersom deras lunchmeny är så otroligt förmånlig så blev det en dessert också, chokladfondant med vaniljglass och salta popkorn.

Vi hade bokat biljetter till kl. 16 och det var passligt med folk, ingen större trängsel. Vi gick runt bland stånden med olika hantverk samtidigt som vi smuttade på var sitt glas engelskt bubbel. Jag trodde att de höll öppet till klockan 18, men kvart före fem så började personal gå runt och ringa i en klocka och säga att det var 15 minuter kvar till stängning😬. Vi hade då kommit till avdelningen för engelsktillverkade alkoholdrycker och vi stannade till vid ett stånd som sålde vin och bubbel med det humoristiska produktnamnet "Tooting". Tooting är namnet på stadsdelen bredvid Wandsworth.

Säljaren berättade att de är ett kooperativ av människor bosatta i Tooting som har vinrankor i sina bakgårdar, och istället för att slänga bort druvorna samlar de ihop dem och framställer mousserat vin. De har hittat en vinproducent utanför London med all nödvändig utrustning som framställer vinet åt dem enligt naturliga metoder, så inga fusktillsatser. De gör röda viner också, men de druvorna samlas in från andra bakgårdar i England.😉

Jag köpte en flaska rödvin och en flaska bubbel. Bubblet smakade precis som vilket annat gott bubbel som helst, som Cava eller Cremant. Jag gillar engelsmännens påhittighet😊.

Det skulle vara kul om man kunde göra ett bubbel som hette t.ex. Monsäl😁 Det finns säkert många i Munsala och byarna runtomkring som har vinrankor. Mina föräldrar har vinrankor och får massor av vindruvor varje år. De lär vara söta och goda men har ganska många frön i sig så det mesta slängs väl bort, det finns en gräns för hur mycket vindruvor man orkar stoppa i sig.

Nej, nu ska jag blanda till en fredagsmargarita och kolla på det senaste avsnittet av Förrädarna. Skål!😊

Svenska kyrkans julmarknad och jul på Kew

Hej på er, hoppas ni hade en skön helg. Min var riktigt bra. I söndags besökte Angela, Anna-Kaarin, Sussie, hennes pojkvän och jag svenska kyrkans julmarknad. Jag har nog inte varit dit på säkert 10 år. Jag är inget fan av trängseln där och det faktum att man måste betala för sina varor vid varje stånd ... på finska kyrkan får man en shoppingkorg och så plockar man på sig det man vill ha och betalar vid utgången, enkelt och effektivt.

Jag var först på plats och då såg kön ut så här. Den flöt dock på väldigt bra och precis innan jag kunde gå in så kom Angela också.

Jag köpte en söt ljusstake men det var det enda (bilden under ner). Angela och jag blev klar innan de andra som kom senare, så vi gick och satte oss på ett cafe i närheten. Kyrkan hade också ett cafe men det var 20 minuters kö dit så vi skippade det. 

Efter tränseln på kyrkan pustade vi sedan ut med god lunch på en italiensk restaurang i närheten innan alla åkte hem till sitt. Det hade varit härliga 17 grader på dagen men det började regna ordentligt senare på eftermiddagen (och blåsa) så då var det riktigt skönt att mysa hemma.  

Nykarlebystjärnan pryder sin plats i fönstret som vanligt. Steve är inte helt förtjust i de många olika färgerna, men vet att den är viktig för mig och har förstånd att vara tyst. Jag har också dragit en vit lögn och sagt att det är tradition att ha den uppe ända till februari😉.

Här kommer ett gäng bilder från förra onsdagen när Anette, Cecilia och jag besökte Christmas at Kew,  ett 3 kilometer långt promenadstråk genom trädgården med över 20 ljusinstallationer. Jag har varit där en gång tidigare, men utställningen var nog ett strå vassare nu.

Det fanns också ett "tomtestopp".

Vi föredrog dock att stanna till vid en bar halvvägs för ett värmande glas rödvin. 

Den här "installationen" var fantastisk. De hade klätt in ett helt träd med vita och gröna lampor. På avstånd säg det nästan ut som en halverad brysselkål😏

Promenaden avslutades med en fantastisk ljusshow i en liten insjö.

När vi lämnade trädgården styrde vi småfrysande kosan till en franska restaurang inte långt från Kew tunnelbanestation som jag besökte ganska ofta för flera år sedan. Restaurangen heter Ma Cuisine Bistrot och Cecilia, som inte är något större fan av fransk mat, blev positivt överaskad.

Fantastisk var också förrätten med tre olika typer av fisk. Det enda jag kunde klara på var att portionen kunde vara dubbelt större.

Till huvudrätt blev det lamm som också var mycket gott. 

Det var inte alltför kul att gå ut i kylan igen efter middagen😬

Paradoxmuseet

Nu är allt julpynt uppe i lägenheten. Jag gjorde en drive efter gymmet i morse innan jag blev alltför försoffad och nu är alla saker på sina platser. Jag passade också på att dammtorka och städa ur skåpet under handfatet när jag ändå var i farten. Även om jag åker till Finland den 15:e som vanligt så vill jag ha det lite pyntat här också.

Den här veckan har varit väldigt intensiv. Båda mina svenska kompisar Cecilia och Anette är i London den här veckan och då vill man hinna träffas så mycket som möjligt. Det har med andra ord blivit många roliga program och sedan jobb däremellan för att ta igen "förlorad arbetstid"😊. Jag postar våra "programpunkter" i olika inlägg så att de inte blir för långa.

På tisdag var Cecilia, Anette och jag till Paradoxmuseet som ligger precis mittemot Harrods. Angela, som också tillhör kompisgänget, kundet tyvärr inte komma då hon var barnvakt åt sitt barnbarn när hennes son var på arbetsresa ett par dagar.

Paradoxmuseet innehåller mängder av interaktiva utställningar med fokus på optiska illusioner och synvillor och vi blev som barn på nytt😁

Två personer i en.

Efter museet begav vi oss till Clapham Junction där Angela befann sig. Hon hade gjort en fantastisk middag och det blev en väldigt trevlig kväll och avslutning på dagen. Angelas dotterdotter Charlotte var dock måttligt förtjust när vi fortfarande var kvar när Angela skulle lägga henne och hon förstod att det inte skulle bli lika lång godnattsaga som vanligt. När Angela kom tillbaka berättade hon att Charlotte sagt att Angela skulle be oss åka hem och sedan gå och lägga sig själv😂.

Jobba, förkylning, jobb

Nej men om jag skulle knåpa ihop ett litet inlägg igen😊. Det är fullt upp på jobbfronten just nu och dessutom blev jag förkyld i början av veckan. En av mina gymkompisar berättade innan yogan i måndags att hon håller på att bli förkyld och då verkade det som om min kropp blev inspirerad, för plötsligt började jag känna mig allt segare ju längre dagen gick. Jag som aldrig brukar bli förkyld har nu varit det både i oktober och november😠.

I söndags, när jag fortfarande kände mig tipptopp, träffade jag min kompis Mia på lunch inne i stan på restaurangen Imad's Syrian kitchen. Jag har varit dit två gånger tidigare men fullständigt glömt bort den så jag var genast på när Mia föreslog den. Restaurangen ligger på en sidogata till Carnaby Street, så väldigt centralt.

Restaurangen hade expanderat sedan jag var där sist.

Maten är både vacker och god och vi åt tills vi nästan sprack😋. Vi beställde också var sitt glas husets röda men det var allt annat än gott, både surt och beskt, hua😬. Ibland börjar vin smaka bättre när det får andas lite men inte det där.

Senast Mia och jag träffades var i mars (!). Vi var dock båda överens om att det absolut inte får gå 8 månader tills nästa träff, så nu har vi bokat in ett datum i januari. Det blir så lätt att månaderna rusar iväg och tre månader känns som en, speciellt här i London.

Så här ser det ut mest varje kväll i det här hushållet, speciellt på vintern när Busen blir famnkatt😊

Devil wears Prada-musikal och goda måltider

Hej, hoppas ni har haft en bra lördag hittills! Jag började dagen på gymmet, som varje lördag, och nu skriver jag till er med en cheesy julfilm på Netflix i bakgrunden😊

I tisdags såg jag musikalen "The Devil wears Prada" som baserar sig på filmen med samma namn. En av huvudrollsinnehavarna spelas av den amerikanska sångerskan och skådespelaren Vanessa Williams och det var henne jag främst ville se😏. En av hennes mest kända låtar heter Save the best for last och är en otroligt vacker ballad.

😊

Musikalen var bra, mycket mode och glamour, precis som i filmen.

Williams knappt synlig i rosa kostym.

Förutom musikalen har veckan mest bestått av jobb. I söndags åt jag lunch med Anna-Kaarin, Angela och Sussie på puben Andover Arms. Det visade sig vara ett mindre helvete att ta sig dit trots att det bara ligger några kilometer hemifrån. Jag trodde jag var smart genom att ta tåget till Richmond där jag skulle byta till tunnelbanan för fyra stopp med tunnelbana. När jag kom fram till Richmond visade det sig att tunnelbanan var stängd för spårarbete. Jag fick rådet av de som jobbade på stationen att ta "Overground"-tåget till en station som heter Gunnersbury och sedan buss därifrån. Summa summarum så kom jag till puben 15 minuter försenad, resan som skulle ta max. 45 minuter tog 1,5 timme.😠

Det var jättekul att träffa alla dock och maten var fantastiskt.

På lördag hade Steve och jag bokat bord på min absoluta favoritpub i Rotherhithe, The Mayflower. Den har både fantastisk atmosfär och mat. För ovanlighetens skull gick Overground-tåget till Rotherhithe den här helgen, men Steve föreslog att vi skulle ta en Uber istället då han hade en rabattkod. Det beslutet fick vi ångra. Det pågår massor av vägarbeten i London just nu och trafiken är fruktansvärd, vi stannade vid typ varje korsning på grund av rött ljus. Jag hade bokat bord till 18.45 och den tiden kom och gick när vi var lite över halvvägs. Restauranger håller ofta ens bokning i 15 minuter men när klockan närmade sig 19.00 ringde Steve puben och informerade dem om att vi kommer att bli ytterligare försenade. Som tur var var det ok för puben. Vi kom slutligen fram 30 minuter försenade! Jag sa till Steve att det var sista gången vi tar taxi till något vi bokat, endast därifrån, och han höll med.

Vi åt båda fantastisk babybläckfisk med vitlökssmör, tomatsås, chili och persilja till förrätt

Till huvudrätt valde jag kycklingballotine med diverse tillbehör till förrätt. Mycket gott.

Vi delade också på en sticky toffee pudding med vaniljglass till efterrätt. De gör den bästa puddingen här, så fluffig och massor av toffesås.