På julmarknad i Chelsea

Äntligen fredag! Det har varit en intensiv jobbvecka men nu är jag ikapp känner jag så dags att försöka göra något åt eftersläpningen av blogginlägg.

Förra fredagen blev det ännu en lunch på restaurangen No. Fifty Cheyne, den här gången med min kompis Anette. Vi skulle på julmarknad till den botaniska restaurangen Chelsea Physic Garden efteråt som låg ligger endast fem minuters promenad bort. Perfekt.

Det blev samma förrätt som förra gången, krabbsouffle.

Underbara Anette. Till huvudrätt beställde jag en engelsk "jultallrik" med kalkon och annat gott.

Eftersom deras lunchmeny är så otroligt förmånlig så blev det en dessert också, chokladfondant med vaniljglass och salta popkorn.

Vi hade bokat biljetter till kl. 16 och det var passligt med folk, ingen större trängsel. Vi gick runt bland stånden med olika hantverk samtidigt som vi smuttade på var sitt glas engelskt bubbel. Jag trodde att de höll öppet till klockan 18, men kvart före fem så började personal gå runt och ringa i en klocka och säga att det var 15 minuter kvar till stängning😬. Vi hade då kommit till avdelningen för engelsktillverkade alkoholdrycker och vi stannade till vid ett stånd som sålde vin och bubbel med det humoristiska produktnamnet "Tooting". Tooting är namnet på stadsdelen bredvid Wandsworth.

Säljaren berättade att de är ett kooperativ av människor bosatta i Tooting som har vinrankor i sina bakgårdar, och istället för att slänga bort druvorna samlar de ihop dem och framställer mousserat vin. De har hittat en vinproducent utanför London med all nödvändig utrustning som framställer vinet åt dem enligt naturliga metoder, så inga fusktillsatser. De gör röda viner också, men de druvorna samlas in från andra bakgårdar i England.😉

Jag köpte en flaska rödvin och en flaska bubbel. Bubblet smakade precis som vilket annat gott bubbel som helst, som Cava eller Cremant. Jag gillar engelsmännens påhittighet😊.

Det skulle vara kul om man kunde göra ett bubbel som hette t.ex. Monsäl😁 Det finns säkert många i Munsala och byarna runtomkring som har vinrankor. Mina föräldrar har vinrankor och får massor av vindruvor varje år. De lär vara söta och goda men har ganska många frön i sig så det mesta slängs väl bort, det finns en gräns för hur mycket vindruvor man orkar stoppa i sig.

Nej, nu ska jag blanda till en fredagsmargarita och kolla på det senaste avsnittet av Förrädarna. Skål!😊