Igår kom vi hem från vår långhelg på den engelska landsbygden, närmare bestämt i en stad som hette Melksham.
Det krävdes två tåg (man kunde iallafall ta sig dit med tåg:-) för att ta sig dit. Först ett snabbtåg från Paddington till Swindon varifrån vi böt till rälsbuss (tror jag det kallades) till Melksham. Det såg ut som om bara loket kom när tåget anlände:-)
Vårt hotell, som var en gammal herrgård, hette
Beechfield House och låg ca 20 min promenad från stationen. Även under regntung himmel så var herrgården vacker.
Utsikten från vårt hotellrum.
Vårt rum.
Steves favoritplats. Rummet var utrustat med allt man behövde och hela hotellet hade renoverats varsamt för att bevara husets charm.
På lördag tog vi tåget in till Bath som Steve aldrig besökt tidigare. Som varje stad med självaktning så fanns också en Hop on hop off-buss som jag insisterade på att ta. Man får en mycket bättre överblick över ett samhälle från de bussarna. Himlen var grå, precis som under hela helgen, men det varken regnade eller blåste så det gick bra att sitta under bar himmel.
Största delen av byggnaderna i stan, och i närområdet, är byggda av ljusbrun Batsh-sten.
Efter sightseeing och shopping (det finns massor av butiker i Bath) åt vi sen lunch på en fiskrestaurang.
Eftersom vi skulle äta middag på restaurangen på kvällen valde jag bara musslor men de var goda och STORA.
Medan vi åt fick vi en uppdatering av Busens matare (precis som varje dag). Förutom att Busen var väldigt sällskapssjuk så gick det ingen nöd på honom:-). Jag kan tänka mig att det är ganska kul att besöka Busen då han är så otroligt tacksam för att få sällskap, inget tryckande under sängen där inte:-)
Enligt recensioner på nätet skulle maten på hotellet vara något extra men nej, jag håller inte med. Förrätten var helt ok, soppa med krabbkött och avocadomousse.
Huvudrätten, pork belly, var dock en flopp (förutom de ugnsrostade grönsakerna). Jag som är bortskämd med Steves pork belly var inte alls nöjd. Köttet var segt (dvs. hade inte kokat tillräckligt länge i vätska), fettet som tuggummi (dvs. hade inte smält bort och gav mig äckelkänslor) och svålen var i princip obefintlig (den ska vara tjock och krispig). Dessutom var köttet helt smaklös, det smakade griskött som kokats i vatten utan kryddor. Att de täcks servera sånt?! Middagen blev inte heller roligare av ett gäng med fyra äldre kvinnor vid bordet bredvid som länge satt och pratade om släkt och bekanta som dött i olika sjukdomar, främst cancer. Är det verkligen ett lämpligt samtalsämne när man är på tjejweekend och ska ha kul?! Servicen var iallafall bra och det var så "fint" att man först fick sätta sig i baren med en drink tills de hämtade en till restaurangen, trots att vi bokat bord till en viss tid:-D
På söndag tog vi tåget till kommunens största stad Swindon men vi konstaterade snabbt att dit kommer vi aldrig att flytta om vi skulle få den galna idén att lämna London. Sån ful och ocharmig stad (särskilt i det gråa vädret). En ljusglimt var iallafall den fina designer outleten.
Vi hittade också en bra indisk restaurang, efter att ha misslyckats att lokalisera en vettig pub utan fyllon kl. 16:-). Restaurangen hade precis öppnat när vi kom dit så vi hade hela stället för oss själva. Killen som serverade oss var också restaurangens ägare. Han berättade stolt om sin restaurang, som bara varit öppen i 6 veckor, sin affärside och vad han gjort tidigare medan vi åt.
Jag beställde kyckling i grön curry (vilket man inte skulle tro när man ser rätten till vänster) samt grönsakscurry.
När vi ätit tog vi tåget tillbaka till Melksham. Eftersom vi åt vår lunch så pass sent så stod vi oss utan middag och spenderade resten av kvällen på hotellet framför en av deras öppna spisar och delade på en flaska rödvin.
Igår kom vi hem igen till en mycket glad Busen. Han jamade exalterad när han hörde våra steg i trappan och sedan slutade han inte kurra på över en timme. Han brydde sig inte ens om maten vi gav honom, han ville bara vara nära oss. Vår lilla bebis:-)
