Hej vad december rusar iväg

God morgon, tillbaka framför bloggen igen. Den här veckan har varit fullspäckad både på dagen och kvällen sedan mitt senaste inlägg. Idag har jag dock inget bokat som kräver att jag reser utanför Wandsworth så jag ska bara gymma och mysa. Jag har redan varit på mitt danspass, men huuuu vad det var kallt att gå ut kl 8 i morse. Vintern har kommit på allvar hit till London. Det är dock tur att London ligger på rätt sida av landet, eftersom vi sällan får några stormar och oväder här. Det är västra och norra delen av Storbritannien som tar emot all skit.

Mina hyacinter som jag köpte för ett par veckor sedan har slagit ut i full blom och sprider sin underbara doft. Tur att varken jag och Steve är allergiska för doften ... men det finns alltid allergimedicin att ta isåfall.

I onsdags firade då Finland sin 100-årsdag, något jag förberedde mig inför redan förra julen när jag var hemma och passade på att köpa de tvåfärgade "finlandsljusen". Jag tände dem genast jag steg upp kl. 7 och de brann ända till kl. 14. Bra kvalitet. Egentligen ska de väl tändas en viss tid men alla regler behöver väl inte följas, inte när man bor utomlands iallafall:-). På kvällen träffade jag en tysk kompis på middag så jag hann inte se balen på slottet. Jag har inte talat med eller träffat kompisen sedan han och hans flickvän, numera fru, flyttade ner till Sydafrika för 7 år sedan. Han och jag lärde känna varandra när vi jobbade på samma företag i Finland, så vi har känt varandra i några år.

Nu har han flyttat tillbaka till Tyskland och var i London på konferens så då passade vi på att träffas för middag. Det var jättekul att träffa honom igen, men hans liv verkar inte vara på topp för tillfället. När jag frågade hur det går med allt, så som man gör när man inte träffats på evigheter, så fick jag höra om allt elände som hänt speciellt det senaste åren. I korthet så vill han flytta tillbaka till Sydafrika, skilja sig, har en son som han egentligen inte vill ha, har ett företag tillsammans med sin fru som han egentligen inte vill ha ansvar för längre, men behöver hålla det igång för inkomsternas skull, samt att han dessutom jobbar på ett företag med något som han tycker är urtråkigt. Jag kände att jag inte hade så mycket att kontra med och sade åt honom att jämfört med hans liv så låter mitt liv väldigt innehållslöst, nästintill tråkigt:-). Fast jag skulle verkligen inte vilja vara i hans skor.

För att pigga upp samtalet så berättade jag att morsan och jag ska åka till Maldiverna i januari och frågade om han varit där. Jodå, det hade han, men det hade varit fruktansvärt. Han och hans fru hade dock gjort misstaget att de inte beställt all-inclusive, som jag gjort, utan betalat allt separat och det blev DYYYRT (det typ kostade mer än det smakade). I samma veva så berättade han om Seychellerna där han och hans fru spenderat sin tre veckor långa bröllopsresa och den i sin tur var den värsta resan någonsin. En cocktail kostade 45 euro, stränderna var skitiga och nästan "non existent" vid högvatten och maten usel. Mauritius hade han dock tyckt var fantastiskt.

Det finns ett talesätt som säger att "av barn och fyllon får man höra sanningen", men jag tror att jag ändrar det till "av barn, fyllon och tyskar får man höra sanningen"😂 Jag känner några tyskar och ingen av dem är mycket för att hålla saker inne och visa upp en front som inte stämmer, vilket jag tycker är jättebra:-)

I torsdags åt min kompis Mia och jag middag på en restaurang nära Charing Cross som heter Massimo Restaurant and Bar. Restaurangen tillhör det posha hotellet Corinthia och det syntes, vilken inredning! Vi hade dock bokat igenom ett specialerbjudande som var riktigt förmånligt, för annars hade det nog blivit dyrt.

Inredningen var väldigt vacker och servicen perfekt.

Maten var också jättebra. Vi åt båda samma saker, beef carpacchio med gorgonzolasås till förrätt.

Och en väldigt mör kalvlägg till huvudrätt. De hade verkligen inte snålat på köttet. Det var verkligen mysigt att sitta där i lugn och ro och äta gott och prata om allt möjligt.

Igår var jag till den årliga Lucia-konserten i St Pauls Cathedral som ordnas av svenska kyrkan. Den var proppfull som vanligt. Det är andra gången som jag går på den här konserten och den får nog bli en årlig tradition.

Första halvan av evenemanget består av psalmsång, kort predikan av svenska kyrkans och St Pauls Cathedrals präster, sång av katedralkören, bön, tal av Sveriges ambassadör och några korta bibeluppläsningar. När dessa punkter är "överstökade" så är det dags för Lucia med följe att komma in och då släcks hela kyrkan för maximal stämningsfaktor.

Förutom Lucia-kören så uppträdde också en svensk operasångerska som heter Mia Ovenden och när hon sjöng "O helga natt" tillsammans med kören stod håren på armarna i givakt.

Busen har fått ett par tidiga "julklappar" i form av lådor. Efter seriös provsittning så valde han den röda. Jag tror att han tycker om rött😻

Hmmm, den känns lite trång ..

... jag är inte helt övertygad om att den är rätt för mig ...

Nej, den känns inte som jag

Ahhhh, den här är så jag så den behåller jag!

Till alla pusselfantaster, här kommer ett tips på att hålla reda på alla bitar, en pusselmatta. Jag läste om den för första gången på en blogg för några veckor sedan och kastade mig genast över datorn och beställde en egen. Den är ju helt perfekt för att hålla nyfikna katter borta.

Och så avslutar jag med ett mattipps. Jag gillar normalt inte omeletter, eller snarare deras slemmiga konstistent, vilket är synd då ägg är superhälsosamma (ägg innehåller alla vitaminer och mineraler som människan behöver utom C-vitamin). På en blogg som jag följer fick jag det här receptet, en omelett med "ostskal". Den frasiga osten gör hela skillnaden. Det enda man gör är att först smälta några nävar ost i stekpannan innan man häller över äggblandningen. Sedan steker/gräddar man som normalt tills äggblandningen stelnat. Senast lade jag till chorizobitar och lök till ostblandningen.