Mode och argentinsk dans

Trevlig lördag på er. Tänkte jag skulle göra ett snabbt inlägg innan Steve och jag ger oss iväg ut för middag på den här mysiga puben på andra sidan stan. Lite meckigt att ta sig dit, speciellt när direkttåget inte går på grund av spårarbeten, för hundratusende gången, den här helgen och vi måste ta två tåg och en liten promenad. 

I torsdags besökte jag och mina kompisar Cecilia och Angela utställningen Gucci Cosmos som ger en introduktion i modehusets över 100-åriga historia genom bilder, text, kläder, väskor, dokument, installationer och andra föremål.

Prinsessan Diana använde ofta Guccis väskor och kläder.

Gamla och nya väskmodeller

Kläder ...

Två liggande massiva statyer som jag har för mig användes i en av Guccis modevisningar .

Efter utställningen tog vi tunnelbanan till stadsdelen Angel och ett par pubstopp senare kom vi fram till en indisk restaurang som heter The Tamil Prince. Angelas son hade ätit där och sagt att maten var jättebra, så vi beslöt oss för att testa.

Maten var helt ok (lammkotletterna var fantastiska) och deras specialkryddade Margarita läskande, men den var inte så bra att vi skulle resa genom hela London igen för att äta där😏. Det var dock kul att testat den. Bor ni nära Islington så rekommenderar jag ett besök, men boka i god tid!

I onsdags var jag och såg en moderniserad version av den argentinska folkdansen Malambo som uppfördes av danstruppen Malevo. Mycket bra! 

Malevo kom till semifinal i årets Americas Got Talent 

Teater, konst och kompishäng

I går besökte Anette, svenska Cecilia och jag London Art Fair i stadsdelen Angel. Cecilia hade fått gratis biljetter från ett svenskt konstgalleri som deltog i mässan och det tackade vi för😊. Hela mässhallen var full av gallerier som ställde ut sina alster som alla var till salu. Det fanns både "billig" och dyr konst och allt ifrån tavlor till statyer och andra hantverk. Det fanns hur mycket som helst att se och vi var nog där i nästan två timmar.

När vi i princip sett allt och våra ben och ryggar började protestera stopp gick vi till en restaurang i närheten som heter Frederick's. Cecilia hade varit dit för flera år sedan men det var en ny upplevelse för Anette och mig. 

Jag började med en tonfisk- och avokadotartar med wasabi och picklad ginger till. Väldigt god.

Till huvudrätt beställde jag stekt filé av havsruda, svartkålspuré, rostad rotselleri, rosensallad, babyspenat och krossade hasselnötter. Rätten skulle ha varit god, men det var något bland grönsakerna som smakade väldigt bittert/bränt😬. När vi ätit klart var klockan nästan nio på kvällen och det var dags för oss att åka den lite krångliga vägen hem. Bor man i sydvästra London kan det vara lite kämpigt att ta sig till och från Angel, för mig krävdes det två tunnelbanor och ett tåg. Jag gillar Angel väldigt mycket så det är synd att det ligger lite besvärligt till.

I tisdags var det dags för riktig fine dining, för då var vi tre bjudna på middag till Angela. Hon hade gjort ett par kanapeer till fördrinken och till huvudrätt fick vi grisinnerfile, både svampsås och rödvinssås, hasselbackspotatis samt andra grönsaker. Det var sååå gott och köttet smälte i munnen. 

Middagen kröntes av var sin chokladfondant, hallonpure och vispad grädde med konjak. Det kan aldrig bli fel med choklad till dessert.😋 Jag var hemma lite före midnatt och vaknade pigg och tämligen utvilad på morgonen, jag till och med tränade på eftermiddagen. Något de andra tre inte gjorde om jag säger så😁

För ett par veckor sedan satte jag mig ner vid datorn och bokade biljetter till olika teaterföreställningar den här våren. Först ut var en show i irländsk dans, kombinerat med lite salsa, flamenco, balett, stepp, streetdance osv., kallad Spirit of the Dance. Den kändes lite som en miniversion av Riverdance eller Lord of the Dance men fortfarande väldigt bra. Jag rekommenderar verkligen showen om den råkar passera era "hoods" eftersom de uppträder över hela världen.

Foto lånat från spiritofthedance.com

Jag såg showen på New Wimbledon Theatre, ännu en vacker brittisk teater.

Träning, mat och musik

Hej på er, hoppas helgen har börjat bra. Vi tog det lugnt i går, jag var ute med kompisar både onsdag och fredag och nästa vecka ser också ut att bli fullspäckad med "kompismys"😊. I går gick dagen mest i träningens tecken, två timmar på gymmet och sedan en timmes promenad. Man märker att vi sakta men säkert går mot höst och det gäller att passa på varje varm och solig dag man har. 

I morse bestod också morgonen av två timmar gymträning och om vi inte hittar på något roligare så blir det nog ännu en promenad.😏

I fredags träffade jag min kompis Jenny i stadsdelen Islington. Hon bor utanför London men var inne i stan för sitt språktest som man måste ha för att kunna söka brittiskt medborgarskap (om man inte har examen från en brittisk skola). 

Vi började med middag på en italiensk restaurang som hette La Vita e Bella och som låg på en sidogata från Upper Street, den kommersiella huvudgatan i Islington. Jag gillar den gatan eftersom största delen av alla butiker, pubar, restauranger och barer där är självständiga verksamheter.

Det blev, som så många gånger, carpaccio till förrätt. 
Till huvudrätt valde jag en bricka med fisk- och skaldjur som var riktigt god.

Efter middagen gick vi till en pub i närheten som heter Hope and Anchor. Jenny hade passerat puben när hon gick till vår mötesplats och hade sett att där skulle vara live-musik på kvällen. Vi betalade 10 pund var i inträdesavgift och gick in.

När vi kom ner i källaren där scenen var upptäckte vi att vi var de enda kvinnorna, resten var unga killar i 20-årsåldern ... och de som kom senare var inte mycket äldre heller.😁

Det var två band och två soloartister som uppträdde. De var väl sådär, men de hade i alla fall skrivit sin egen musik så det får man lyfta på hatten för. Dessutom, de flesta berömda band eller sångare börjar sina karriärer i små källare, så vem vet vilka kommande världsstjärnor vi såg.😊

Den sista akten slutade spela vid kl. 23 och sedan fick Jenny skynda sig för att hinna med sista tåget hem till sig medan jag åkte åt motsatt håll. Det var riktigt kul att lyssna till live-uppträdanden igen, det var ett tag sen sist ... eller i onsdags om jag ska vara ärlig, men det var ett coverband.

I onsdags hade jag nöjet att vara min kompis Cecilias +1 på en så kallad Christmas Showcase som ordnades av en restaurang som heter 100 Wardour St. Under en showcase visar restauranger vad de kan bjuda potentiella företagskunder på i fråga om utrymmen, underhållning, mat och dryck, och den här var inför julfestsäsongen.

De snålade verkligen inte (konkurrensen är säkert hård om kunderna), utan mellan kl 18-20.30 så bjöd de på obegränsat med bubbel, vin och en cocktail som heter Bramble samt god fingermat.

Gott😊

Kvällen avslutades med ett jättebra coverband som verkligen fick publiken med sig ...

...till och med i en limbo, men där gick gränsen för mig😊

Det var väldigt bra ordnat så jag hoppas restaurangen får många förfrågningar efteråt.

Semester i ur och skur och nordisk restaurang

Hej på er från ett blåsigt och regnigt London, det verkar som om förra helgens storm har återvänt. Det enda positiva med detta väder är att det är ganska varmt.

Firade ni Alla hjärtans dag- eller Vändagen i går? Steve och jag gjorde det inte förutom att vi gav varandra kort och en liten present. Jag fick två stora fina rosbuketter av Steve och jag gav honom en stor chokladask. Vi ska dock ut och äta i kväll till en jättebra fransk restaurang i Kew, Ma Cuisine Bistrot, där vi varit flera gånger förut, men det är säkert två år sedan dess. Restaurangen ligger inte precis nästgårds så därför blir det långt mellan gångerna. Vi ringde för att boka bord först i torsdags och då var det redan nästan fullbokat men vi fick tid till kl. 20.45 (!). Inte den ultimata tiden för en nordbo, vi som är vana att äta kl. 18 typ😊. Men innan dess så ska Steve åka och spela inomhusbowls medan jag tänker gå på bio och se den Oscarbelönade sydkoreanska filmen Parasit.

I söndags åkte vi ner till den söta staden Rye som ligger i sydöstra Engand för två nätter på det väldigt mysiga hotellet/puben The Mermaid Inn. "Innet" härstammar från 1156 även om det byggdes om 1420 så det firar 600 år i år!. Jag älskar verkligen att bo på gamla ställen där det inte finns en enda rak vinkel och som är fulla av historia.

Det skulle ju bli som mest stormigt på söndagen med risk för inställda tåg, så vi åkte iväg redan på förmiddagen. Tåget ända till Rye var inställt så istället fick vi ta snabbtåget till Ashford och byta till ersättningsbuss till Rye. Vi åkte med en dubbeldäckare vilket kanske inte är det mest lämpliga fordonet när man kör på öppna områden i storm. Bussen vinglade till varje gång det kom extrastarka vindbyar och Steve höll i sig för brinnkära livet.😂 Kan inte ha varit jättekul för chauffören. Nåväl, fram kom vi.😁

Vårt rum, alltså hur mysigt?!

Toaletten

Duvorna tyckte inte det var kul alls med stormbyarna och satt och tryckte mot hustaken för att inte blåsa bort.

Vårt hotell från baksidan.

När vi checkat in och packat upp tog vi ett varv runt staden. Jag var här för lite mindre än ett år sedan och visste att det inte tar alltför lång tid innan man sett det mesta som staden har att erbjuda.

I hotellets bar fanns en jättestor och mycket gammal öppen spis, perfekt när vädret var som det var.

Den här vita duvan satt alltid och tryckte utanför badrumsfönstret, det var uppenbarligen hens plats.

Innan middagen, som vi tänkte äta på hotellet, gick vi till champagne- och jazzbaren The Grapevine som låg i närheten (det var typ 3 min promenad till alla ställen😏) för en fördrink. Baren var väldigt mysig, mycket rött.

Kl. 19 var det dags för middag i hotellets väldigt mysiga och gamla matsal.

Servicen var bra och alla servitörer var klädda i vit skjorta och svart väst, det tåls vara i ordning😊

Jag beställde rökt rådjurstartar till förrätt som formligen smälte i munnen ...

och sidfläsk med stuffing till huvudrätt. Jag och Steve beställde samma sak men vi var inte helt nöjda med rätten då det knappt fanns något kött på den, var mest fett och stuffing. Steve klagade och de gjorde en ny uppsättning kött som var liiiite bättre. Jag hade gjort sidfläsk dagen före själv och den hade mycket mer kött på sig. Djurfett är väldigt hälsosamt eftersom det inte höjer blodsockret och därigenom inte orsakar inflammationer i kroppen, men det är lite "svårätit" om det är segt och slemmigt tycker jag.

På måndag tog vi tåget till Hastings som endast ligger ca 15 minuter bort. Stormen hade ännu inte bedarrat och man skulle inte ha velat ge sig ut i de här vågorna, de var både en och två meter höga.

Vi gick förbi en spelarkad och Steve, som inte hade spelat på år och dag, ville uppleva lite gamla minnen. Ingen storvinst dock😊.

Vi strosade runt lite i den gamla delen av Hastings och vid beachen men man fick verkligen hålla i hatten.

Efter några timmar åkte vi tillbaka till Rye och vilade på hotellet innan det blev dags att leta efter ett middagsställe. Jag hade redan tidigare letat fram en annan vinbar där jag ville att vi skulle ta en fördrink. Det blev snarare en förflaska då vinet var så gott och lättdrucket😋. Vi fick också en stor bit brieost till. Vinbaren heter Olde Worlde Wines och jag rekommenderar den starkt, man kan också köpa flaskor med sig. Det var trots allt måndag så kommersen var ganska liten, förutom några lokalbor som satt och pratade med ägaren. Mysigt med sådana platser.

Två av besökarna hade hund som satt och stirrade på oss största delen av tiden och ville ha våra kex. Cockerspanieln var extra snål och varje gång ägaren sade åt henne att sluta snålas så slängde hon sig platt på golvet i protest men 3 minuter senare satt hon och stirrade på oss igen😂

När vi druckit upp vårt vin gick vi vidare till vår valda pub för middag, Globe Inn Marsh. Här var det full kommers och man skulle aldrig ha trott att de var måndag.

Som de flesta pubar så var inredningen jättemysig och en öppen, riktig, brasa brann i den ena änden av puben.

När man besöker orter vid havet så tycker jag att man ska beställa fiskrätter vilket Steve och jag gjorde till förrätt (sedan blev det brödlös hamburgare till huvudrätt).

På tisdag åkte vi hem igen efter frukost och möttes av en glad Busen. Vår grannes kattsittning hade gått bra men uppenbarligen tycker han att Busen äter lite väl mycket😊 Han nämnde åt Steve när de pratades vid på kvällen att han bara hade gett honom "soppa" (rinnig kattmat med bara några köttbitar och som Busen tycker om) på måndag kväll då han tyckte att Busen var så glupsk😂. Den man älskar (över)föder man.😁

I onsdags träffade jag Cecilia i Angel efter jobbet, vi skulle testa den nya nordiska restaurangen Skål. När vi satt oss fick vi dessutom reda på att ägaren var finlandssvensk och en av servitriserna var hans dotter. Så jättekul!

Maten var väldigt god, leverpate till förrätt ...

och underbara köttbullar med tjock brunsås och lingonsylt till huvudrätt. Man kunde beställa potatismos till sidorätt, vilket passade mig perfekt för då kunde jag ta något mer lågkolhydratigt utan att be om att behöva byta. Jag rekommenderar verkligen restaurangen, väldigt god mat och bra service. Enda önskan är kanske att de t.ex. hängde upp fina tavlor eller något på de kritvita väggarna som kändes lite kalla😊.

Snart dags att börja göra sig i ordning och ge sig ut i stormen igen, men vad gör man inte för att få god mat.