Lord of the Dance - irländsk dansnjutning

Så vaknade man upp till nyheten att en psykopat, sociopat, mytoman, putinälskare, skattesmitare, våldtäcktsmann och alla andra negativa beskrivningar man kan komma på har blivit president i USA😠. Hoppas han inte blir långvarig på ämbetet.

Jag ska strax gå till gymmet, men först vill jag lägga upp några bilder från fredagens show med den irländska dansgruppen, Lord of the Dance. Kommer en sådan show till London så är jag där😁. Jag är så imponerad över hur enkelt det ser ut, dansarna formligen flyger fram och deras fötter rör dig i 180 km/h. Jag är inte så intresserad av själva berättelsen (som för övrigt var densamma som förra gången jag såg dem) utan jag vill bara se dem dansa. Showen innehåller även en sångare och två tjejer som spelade fiol.

Energin hos dansarna var på topp och publiken älskade showen. Får ni chansen att se irländsk dans, ta den för bövelen😁!

Spirit of the dance

God kväll i stugorna! Jag har precis ätit en egengjord pizza på lågkolhydrattortilla så nu är jag minst sagt proppmätt. Jag minns inte när jag åt pizza på pizzeria senast ... måste vara nästan 15 år sedan, åtminstone inte efter att jag började äta lågkolhydratkost för 12-13 år sedan. 

I dag fick jag äntligen tummen ur och gjorde min skattedeklaration. Den första delen av skatten ska betalas 31.1 så då är det ju bra att veta hur mycket man ska betala😏. Det är lite komiskt, jag har nästan tio månader på mig att deklarera, men ändå drar jag ut på det in i det sista. Det är ju inte så att man kan välja att inte betala skatt precis, inte utan att straffas för det i alla fall.😊 Nå, nu är det gjort och det känns verkligen som en lättnad.

I går var jag och såg en fantastisk dansföreställning som kallas Spirit of the dance. Jag såg dem i fjol också och när det dök upp en annons i mitt internetflöde om att de skulle komma till London igen så bokade jag omedelbart biljett. "Huvuddansen" är irlänsk dans, men de blandar också in street dance, step, tango, flamenco samt sång. I år bjöd de till och med på säckpipemusik. De verkar uppträda i hela världen, så om de anländer dit ni bor så gå och se dem! 

Det värsta med att gå på teater är pauserna. Genast ljuset tänds rusar folk upp för att gå på toaletten, köpa dryck, glass, snacks ... det är helt hysteriskt. Man gör inget annat än släpper förbi folk.😒 

Busen fortsätter tanka värme, snart har han nacke som en giraff. Under en extra lång "session" lyser hans öron röda som stoppljus.😁

Teater, konst och kompishäng

I går besökte Anette, svenska Cecilia och jag London Art Fair i stadsdelen Angel. Cecilia hade fått gratis biljetter från ett svenskt konstgalleri som deltog i mässan och det tackade vi för😊. Hela mässhallen var full av gallerier som ställde ut sina alster som alla var till salu. Det fanns både "billig" och dyr konst och allt ifrån tavlor till statyer och andra hantverk. Det fanns hur mycket som helst att se och vi var nog där i nästan två timmar.

När vi i princip sett allt och våra ben och ryggar började protestera stopp gick vi till en restaurang i närheten som heter Frederick's. Cecilia hade varit dit för flera år sedan men det var en ny upplevelse för Anette och mig. 

Jag började med en tonfisk- och avokadotartar med wasabi och picklad ginger till. Väldigt god.

Till huvudrätt beställde jag stekt filé av havsruda, svartkålspuré, rostad rotselleri, rosensallad, babyspenat och krossade hasselnötter. Rätten skulle ha varit god, men det var något bland grönsakerna som smakade väldigt bittert/bränt😬. När vi ätit klart var klockan nästan nio på kvällen och det var dags för oss att åka den lite krångliga vägen hem. Bor man i sydvästra London kan det vara lite kämpigt att ta sig till och från Angel, för mig krävdes det två tunnelbanor och ett tåg. Jag gillar Angel väldigt mycket så det är synd att det ligger lite besvärligt till.

I tisdags var det dags för riktig fine dining, för då var vi tre bjudna på middag till Angela. Hon hade gjort ett par kanapeer till fördrinken och till huvudrätt fick vi grisinnerfile, både svampsås och rödvinssås, hasselbackspotatis samt andra grönsaker. Det var sååå gott och köttet smälte i munnen. 

Middagen kröntes av var sin chokladfondant, hallonpure och vispad grädde med konjak. Det kan aldrig bli fel med choklad till dessert.😋 Jag var hemma lite före midnatt och vaknade pigg och tämligen utvilad på morgonen, jag till och med tränade på eftermiddagen. Något de andra tre inte gjorde om jag säger så😁

För ett par veckor sedan satte jag mig ner vid datorn och bokade biljetter till olika teaterföreställningar den här våren. Först ut var en show i irländsk dans, kombinerat med lite salsa, flamenco, balett, stepp, streetdance osv., kallad Spirit of the Dance. Den kändes lite som en miniversion av Riverdance eller Lord of the Dance men fortfarande väldigt bra. Jag rekommenderar verkligen showen om den råkar passera era "hoods" eftersom de uppträder över hela världen.

Foto lånat från spiritofthedance.com

Jag såg showen på New Wimbledon Theatre, ännu en vacker brittisk teater.

Riverdance 25th Anniversary Show

Trevlig lördag på er! Hittills har jag hunnit med en dansklass på gymmet och äta frukost och nu tänkte jag slappa i soffan ett tag innan jag tror jag ska träna en timme framför en klass på youtube. Jag sov ganska dåligt i natt av någon orsak vilket ledde till att det var minst sagt kämpigt att lära sig dagens stegserie, hjärnan ville inte riktigt hänga med men jag gav mig inte och tillslut satt den ... i tid för att lektionen var över😅.

I onsdags var det dags för den irländska dans- och musikföreställningen Riverdance på New Wimbledon Theatre. Om ni vill få en idé vad det handlar om så kan ni titta på den här videon. Det ser så enkelt ut men är allt annat, det blir inte lättare av att armarna ska hållas rätt ner och röra sig så lite som möjligt så benen gör allt jobb. Det var fjärde gången jag såg en föreställning med irländsk dans, och får ni en chans att se den så gå! 

Wimbledon ligger bara en kort bussresa från mig, men mitt under resan så stannade trafiken upp. Skit tänkte jag, nu blir jag säkert försenad. Den vänstra filen, som vanligtvis endast är till för bussar var nu upptagen av köande bilar. Bussen var till och med tvungen att släppa ut passagerare mitt på vägen. Cirka 50 meter längre fram såg jag orsaken till kön, en bensinmack. I fjol våras var det rusning efter toapapper, nu är det bensin.😏

Jag har sett på FB-sidor för finländska och svenska personer som bor i UK att vissa fått brev hem med inbjudan att börja jobba som lastbilschaufförer. Dessa personer har uppenbarligen körkort med lastbilsbehörighet och nu försöker myndigheterna i ren desperation locka dem till yrket. De försöker också erbjuda lastbilschaufförer från EU 3 månaders specialvisum om de kommer och arbetar för brittiska åkerier fram till jul. Det har dock inte attraherat européer som svarat att det är britterna själva som satt sig i skiten, främst genom Brexit, så nu får de reda ut sina problem själva. Och, varför skulle de komma över och jobba för att hjälpa en regering som behandlat européer som andra klassens medborgare efter Brexit.

Lite så här är transportsituationen i landet just nu😂

Nå, när vi passerat bensinstationen flöt trafiken som vanligt igen och jag var framme på nolltid. Eftersom jag hade tid över passade jag på att gå till biblioteket i Wimbledon för att titta på deras fina fasadkonst med tegel som ser ut som böcker i en bokhylla. Så fantastisk häftig idé. Jag fick tipset från en Facebook-sida som heter Londonist Urban Oddities där man kan lägga upp foton på allt möjligt konstigt och ovanligt som man kan stöta på i London. Man lär sig jättemycket.

Efter biblioteket gick jag direkt till teatern. Innan man släpptes in måste man visa upp sitt vaccinationspass, så jag antar att ingen som inte kunde visa upp ett pass eller resultatet av ett nyligen taget coronatest släpptes in. Det här var första gången som de faktiskt ville se passet, tidigare har de litat på ens ord. Helt ok för mig som fått mina sprutor.😊

Jag satt högst upp på teatern men det är brant så man ska inte lida av höjdskräck. Teatern var helt full även om föreställningen hölls mitt på dagen.

Föreställningen var fantastiskt bra som vanligt och jag fick riktigt gåshud när de dansade, så vackert.

I torsdags träffade jag Angela för middag på Hannah. Vi började dock med ett par fördrinkar på en 150 år gammal pub som heter Eagle Ale House. Den ligger lite undanskymd på en sidogata och jag hittade den av en slump för bara några månader sedan. Det här är en äkta lokal pub som inte renoverats sönder utan har fortfarande en rustik charm.

Efter drinkarna gick vi till restaurangen och åt gott och drack champagne till. Ett perfekt sätt att spendera en grå och lätt regnig kväll.

Mera biljettbokningar

Igår satt jag och slökollade igenom en av mina inkorgar, den som jag använder för nöjen. Jag har under åren registrerat mig till ett antal underhållnings/biljettsajter och det drösar in e-post med erbjudanden. Ett som genast fångade min uppmärksamhet handlade om att Michael Flatley, en av världens mest kända irländska dansare, har satt upp en ny show med irländsk dans kallad, Lord of the Dance - Danberous Games. Jag såg den ursprungliga Lord of the Dance-showen när jag ännu bodde i Helsingfors och den var helt fantastiskt, jag hade gåshud på armarna från början till slut. Jag är SÅ imponerad över hur de kan dansa utan att röra på överkroppen och att alla dansar exakt i takt. Musiken är också fantastisk.

Showen stannar bara några månader i London, med början i september, så jag tvekade inte en sekund att boka biljett. Jag bokade nästan den billigaste biljetten men kollade ett par sajter där man noggrant går igenom varje teater i London och vilka rader/platser som ger värde för pengarna och vilka rader/platser man ska undvika, så jag har stora förhoppningar att jag fick en bra plats:-) Dessutom såg jag att Nadine Coyle, från fd tjejgruppen Girls Aloud kommer att uppträda några av showerna, bland annat när jag ska dit. Hon är ju irländska och sjunger fantastiskt så det passar ju bra.