Roadtrip till Cotswolds

Glad måndag på er! Hoppas att ni hade en skön helg och är taggade inför en ny arbetsvecka. Min var jättetrevlig. På lördag åkte jag och tre tjejkompisar på en liten roadtrip till vackra Cotswolds som är ett område i södra-mellersta England. Jag har faktiskt varit till Cotswolds en gång tidigare, men då med buss. 

Vi hade lite otur med trafiken för det verkade vara trafikstockningar på alla vägar vi körde, till och med motorvägen, och kom fram till första stoppet över 1 timme försenade. Nå, huvudsaken var att vi kom fram i alla fall😀.

Vårt första stopp var den pitoreska staden Burford, dit jag också var första gången, där vi åt lunch på puben The Angel. Vädret var perfekt så vi kunde sitta i deras beer garden.

Leverpaté och mozzarella, I like😋

Efter lunchen gick vi i några affärer innan vi satte oss i bilen igen. De flesta småstäder och byar man kör igenom i Cotswolds är byggda av den gulaktiga cotswoldsstenen och samtliga har takplattor av mörkgrå sten.

Vi körde igenom mängder av vackra välskötta små städer och byar med gräsmattor och häckar som verkade vara klippta med nagelsax. Vi stannade dock inte förrän vi kom till en småstad som hette Chipping Campden som lär ha de vackraste gatorna i England. Staden är också över 1 000 år gammal. Här kan man prata om historia.

Såååå vackra och gamla byggnader.

Vi stannade till och tog en kaffe innan det var dags att styra kosan mot London igen. Den här turen gav verkligen mer smak att åka tillbaka till Cotswolds, och gärna stanna ett par dagar för att hinna se allt ordentligt. Det ultimata är att besöka området med bil men det är inte alltför jobbigt att ta sig runt med tåg och buss heller, även om man kanske får fokusera på ett par ställen istället för 10.

Bussresa i Cotswolds

 Igår lekte jag och tre kompisar turister och tog en turistbuss med guide runt vackra Cotswolds. Kl. 8 på morgonen, gäsp, avgick bussen från Victoria Coach Station och resan kunde börja.

Efter ett par timmars bussresa medan guiden berättade om allt vi passerade anlände vi till första stoppet av fyra, den fina byn Burford. Där fick vi en timme på oss att promenera runt och beundra de gamla byggnaderna i Cotswolds-sten.

Den här butiken sålde borstar för alla tänkbara behov:-)

När alla satt sig i bussen igen körde vi vidare i 20 minuter tills vi kom till nästa stopp, Bibury där vi också skulle äta lunch på Swan Hotel, ett sk. coach inn (ungefär resandehotell på svenska), som härstammar från 1600-talet. Först gick vi dock omkring och beundrade de otroligt mysiga och GAMLA stugorna. Hela byn andas historia. 

Jag gillade hur de format smöret på restaurangen, som toppen av stenmurar som man såg överallt.

Byn ståtar med sin egen forellodling som låg tvärs över gatan från hotellet och det var ett självklart lunchval. Vi fick var sin helstekt forell som var hur god som helst.

Rapsfälten lyste gula överallt men vi fick lära oss att raps utarmar jorden helt. Om man beslutar sig för att börja odla något annat måste man gödsla marken för att något ska kunna växa. Inte den mest miljövänliga växten med andra ord och så säger vegetarianer att vegetarismen är såååå bra för miljön, bull säger jag. Raps är nog inte den enda växten som utarmar jorden.

Det tredje stoppet på vår Cotswolds-rundtur var Bourton-on-the-water, eller Cotswolds Venedig. Staden var väldigt pitoresk men det fanns väldigt mycket turister där och när vi pliktskyldigt vandrat runt alla små gator satte vi oss på en pub. Det finns en gräns för hur mycket man orkar se under en dag:-)

Vårt sista stopp på resan var Stow-on-the-Wold som ligger över 200 m över havet och är Cotswolds högsta punkt:-)

Vi gick runt lite och sedan satte vi oss för var sin drink på det äldsta "innet" i England, The Porch House, och som lär härstamma från 947 eKr. Inte illa.

Kl. 18.30 var vi tillbaka i London igen, trötta men nöjda med dagen. Det är verkligen ingen semester att turista:-) Vi hade väldigt tur med vädret, soligt mest hela tiden, och den kvinnliga guiden kunnig. Ibland kan det vara skönt att låta sig skyfflas runt som lemlar av en guide som tar hand om allt.

Helgen i Cotswolds

Så är man tillbaka i London igen efter ett mycket avslappnande veckoslut på den engelska landsbyggden. En skön helg under vilken vi fick uppleva både sol och regn och mycket god mat och dryck. Det enda som var synd var att vi inte kunde hyra bil och se oss omkring då ingen biluthyrningsfirma i närheten var öppen på söndag eller måndag (helgdag), inte gick det någon buss till och från vårt hotell de dagarna heller (då vet man att man befinner sig på landet). Det enda sättet som vi kunde ta oss runt var genom att gå och då kommer man inte långt:-).

På söndag tog vi tåget från Paddington station till Cheltenham som ligger i hjärtat av Cotswolds. Vi hade ett par timmar på oss innan vi skulle ta taxi till hotellet (check in var från kl 2) och gick runt i stan som var större än vi trott. De hade också en stadsdel som hette Montpellier och som faktiskt hade lite franska inslag. Vi har ingen aning om varför de hade döpt en hel stadsdel i England efter en fransk stad. Själva staden var fin med massor av shopping och byggnader med fin viktoriansk och edwardiansk arkitektur.

Vi åt lunch på den här puben, jag valde tonfisksallad med äkta tonfisk.

När vi ätit tog vi en taxi till The Frogmill Hotel (gick ju inga bussar på söndagar...). 20 minuter senare och 20 pund fattigare kom vi fram till hotellet som verkligen var lika vackert som på deras webbplats.

Efter lite väntande på att receptionisten skulle dyka upp visades vi till vårt rum som låg i huvudbyggnaden. Det fanns inte många raka vinklar i rummet men det var jättecharmigt så vi var nöjda. Steve gjorde sig genast hemmastadd:-)

Vår utsikt

Allt var dekorerat i gammal stil, I like.

Hotellet kunde också ståta med en näckrosdamm...

Och eftersom hotellet är en gammal kvarn så fanns det också ett vattenhjul där

När vi packat upp gav vi oss ut på en promenad i omgivningen och upptäckte bland annat vad som måste vara Englands minsta postlåda som betjänade typ ett hus.

Innan vi gick ut frågade vi receptionisten om han kände till någon pub i närheten (ville inte äta på hotellet varje dag och kväll). Det gjorde han INTE (han verkade inte veta mycket, så säkert inte från området). Med min telefon och google map i högsta hugg försökte vi iallafall sikta in oss på de byar i närheten som såg störst ut (och med pubchans) och efter ca 2 timmars promenerande kom vi tillslut fram till en by som hette Andoversford och som var med PUB. Glädjen var stor:-). Senare märkte vi att den bara låg 15 min promenad från hotellet.

Vi satte oss ned med var sin drink i väntan på att restaurangen skulle öppna för kvällen. Vi var sugna på riktig pubmat men tyvärr så serverade de bara indisk mat på kvällarna. Nå, det fick duga. Vi beställde vid baren och sen satt vi i puben med våra drinkar tills de kom och hämtade oss. Jättebra service:-)

Vi kunde inte klaga på maten, den smakade precis som de skulle och vi blev proppmätta. Jag tog min vanliga sheesh kebab till förrätt...

och sedan tandoorikyckling till huvudrätt. Vi beställde inget ris, naanbröd eller annat kolhydratstinnt utan nöjde oss med tre olika sidorätter vilket var mer än tillräckligt. När den indiska servitören senare hämtade våra tallrikar berättade han att det var första gången han sett att någon inte beställt ris eller naan-bröd till:-) Får se hur länge det tar innan engelsmännen lär sig skippa kolhydraterna för mer mättande och hälsosam mat.

När vi kom tillbaka till hotellet gick vi till baren och bad att få våra gratis glas Prosecco (ingick i vår hotelldeal) och satte oss framför den öppna spisen och njöööööt.

Det är inte alla dagar man får njuta av en riktig brasa och det blev nästan rusning till sofforna framför brasan.

Följande dag började med en riktig engelsk frukost. Ser ni smörklimpen på min skiva blackpudding?:-) Jag fick också Steves skiva eftersom han inte gillar blackpudding och han fick mitt rostade bröd.

Efter frukosten gick vi ut på ännu en rekogniseringsrunda. De hade lovat ordentlig nederbörd senare under dagen så vi ville passa på medan det var uppehåll. De små samhällena var underbart vackra, alla byggda i gul sandsten. Också nybyggen gick i samma stil.

Så här fint var en busskur dekorerad till minne av drottningens jubileum

Byaanslagstavla med förlorade husdjur, cyklar till salu och kurser i filttillverkning

När vi kom hem igen beslöt sig Steve för att utnyttja möjligheten att bada i badkar. Vi har ju slängt ut vårt.

Nyduschade och uppiffade gick vi ned till baren för ett par drinkar innan vi skulle äta vår trerätters middag som också ingick i vår hotelldeal. Hotellet har nyligen köpts av kändiskocken Marco Pierre White så vi hade stora förhoppningar.

Vi blev inte besvikna, allting smakade fantastiskt!!

Min förrätt, grispate

Till huvudrätt åt jag lax med potatismos och dragonsås. Steve valde Shepherds pie som bland annat serverades med gröna ärtor med röksmak! Jag har aldrig smakat sådana tidigare och de var helt fantastiska.

Vi drack ett franskt bordeaux-vin till huvdrätten som var mycket gott. Inte jättebilligt men vi brukar unna oss när vi är på semester.

Till efterrätt valde vi båda rispudding som smälte i munnen. Nästan lika god som morsans men den här hade smaksatts med äkta vanilj. Skulle ha kunnat äta upp hela kastrullen!! Vi formligen rullade ut ur restaurangen och satte oss i baren för att dricka upp det sista av vinet. Platserna framför den öppna spisen var naturligtvis upptagna:-)

Följande morgon var det uttcheckning vid 11 och efter frukosten tog vi bussen (äntligen gick den men vi fick vänta i 30 min vid hållplatsen) in till Cheltenham. Vi hade ganska många timmar att slå ihjäl och hann både med att shoppa, äta lunch och dricka cream tea i ett äkta tea room. Sconesen var alldeles varma och smälte i munnen.

Tyckte att den här texten om deras "ohövliga" personal var kul, inte något man normalt ser:-) Jag kan dock berätta att de var hur trevliga som helst:-)

Vårt tåg gick halv 7 på kvällen och sedan var det två timmars tågresa tillbaka till London. En härlig helg som skulle ha blivit perfekt om vi bara haft tillgång till bil. Nästa gång.