Långhelg på Isle of Wight

Hej på er, I am baaaaack!😊 En minisemester åtföljt av en massa jobb gjorde att bloggen fick vara på paus ett tag.

Steve åkte till sina föräldrar i går för ännu en "minisemester", medan jag stannade hemma med Busen. Älskar, älskar egentid, så för mig skulle Steve gärna få hälsa på sina föräldrar en gång i månaden😊. Jag kanske inte gör så mycket annorlunda mot när Steve är hemma, men jag kan vara hur tyst och osocial jag vill utan att det känns besvärande för någon😏. 

I morse vaknade jag lite före 9, efter Busens tredje försök att väcka mig. Första försöket måste ha varit vid femtiden för då var det fortfarande mörkt ute.

Efter frukost och några timmars jobb, svettade jag mig igenom ett entimmes HIIT-pass hemma, så nu är jag ordentligt mör i kroppen. Jag fuskar mig aldrig igenom ett träningspass även om jag gör det hemma, för den enda som förlorar på det är jag själv.

Efter en lång dusch tog jag bussen till Putney för sen lunch på puben The Arab Boy. Jag gillar deras smårätter. På puben fanns också ett par med var sin hund. Den ena tror jag var av rasen Mastiff. När han kom fram och ville hälsa berättade den kvinnliga ägaren att han hette Storm och älskade människor. Det tog inte heller många minuter innan han "stormade fram", hoppade upp i min famn och energiskt försökte slicka mig i ansiktet😁.

Nu är jag hemma och snart ska jag blanda till den här fredagsdrinken och kolla finalen på Bäst i Test.

Men, först ska jag berätta lite om våra dagar på Isle of Wight. Det var andra gången vi besökte ön och ni kan läsa mer om första trippen här.

Vi tog tåget ner till Portsmouth och därefter en katamaran till IoW. Eftersom skillnaden mellan ebb och flod är ganska stor så har de tvingats lägga hamnen flera hundra meter från fastlandet.

Vi hade inte hunnit tillbringa mer än 30 minuter på IoW innan Steve tappade sitt bankkort😒. Han märkte det först när vi satt på bussen till staden Ventnor, där vi skulle bo, så det blev att hoppa av mitt under resan så att han kunde ringa sin bank och spärra kortet. I fjol tappade han sitt kort säkert 3-4 gånger och det börjar bli lite irriterande. Jag har sagt åt honom flera gånger att antingen ladda ner kortet på mobilen och/eller skaffa kreditkort som backup, men nej, det har inte gått fram. Som tur är har jag alltid koll på mitt kort (och det är väl det han utgår ifrån) så vi använde det resten av resan. Han betalade naturligtvis tillbaka mina utlägg för honom genast vi kom hem. 

IoW är väldigt bergigt och vägarna är smala, men trots det körde många busschaufförer som F1-förare. Vi satt alltid på andra våningen men fick hålla i oss ibland i svängarna😊

Ventnor

Vi hade bokat rum på ett gästhus som hette St Maur. När vi checkade in visade det sig att vi var de enda gästerna den helgen och ägaren (tror jag han var) hade varit snäll och uppgraderat oss ... en fördel med att resa utanför säsongen.

Vårt nya rum hade fantastisk utsikt över havet och balkong som gick runt hela rummet.

Rummet var jättestort ...

... och badrummet nästan lika stort som vårt vardagsrum hemma. Allt verkade dessutom vara nyrenoverat och fräscht.

På kvällen gick vi den branta vägen ner (25 % lutning på sina ställen) till en pub som hette The Spyglass Inn, som låg alldeles vid havet.

Vi besökte samma pub förra gången vi var i IoW. Den är väldigt mysig och maten är bra, även om kocken verkade ha en förkärlek för att servera väldigt stora portioner med fransk potatis.😁

Det bjöds även på live-underhållning.

Följande morgon, efter en frukost där vi kände oss som herrskap på en herrgård med vår alldeles egen personal, planerade vi att promenera längs kusten från Ventnor till Shanklin. Enligt Google maps skulle promenaden ta 1,5 timme. En passande tur tänkte vi men tji fick vi. Vi hann inte gå många hundra meter långs strandpromenaden innan vi kom till en skylt som meddelade oss att en del av den var avstängd på grund av ras.

Vi gick upp på huvudvägen och gick några hundra meter innan vi försökte igen ... fortfarande avstängd. Vi försökte ta oss ner till kustpromenaden ytterligare ett par gånger innan vi gav upp och beslöt oss för att hålla oss till landsvägen.

Vi passerade en söt liten by som hette Bonchurch.

Den här trappan gick vi inte uppför😊

I byn fanns en liten damm med kristallklart vatten och karpfiskar.

Vi passerade också en urgammal kyrka som återuppbyggdes år 1070! Vi gick in på gravgården och blev nästan knockade av lukten av vild vitlök ... månne de planterat den för att hålla onda andar borta😏

När vi trodde att vi äntligen skulle kunna gå ända till Shanklin möttes vi av ännu en vägspärr, och den här gången kunde vi inte komma förbi den på något sätt. Vi hade nu varit på väg i 1,5 timme och kommit kanske 1/3 av vägen. Det var bara att vända om och gå tillbaka till Ventnor. Vi skippade Shanklin och tog bussen till Newport, som ligger mitt på ön, och därifrån en annan buss till byn Freshwater på öns västkust. Enligt informationen på nätet skulle den vara väldigt fin och pitoresk men vi tyckte den var sisådär.

Vi gick till den "fina" stranden, tog ett par foton och sedan tog vi bussen tillbaka till Newport och ännu en buss till Ventnor. Den dagen spenderade vi nästan 4 timmar på bussen.😏

När vi kom tillbaka till Ventnor gick vi genast till samma pub som föregående dag för middag. Skulle vi gått via hotellet hade vi inte orkat gå ut igen eftersom vi varit i farten sedan 9 på morgonen.

Jag beställde en sallad med räkor och krabba som var den bästa salladen jag någonsin ätit, den innehöll så mycket mättande tillbehör och inte bara urtråkiga salladsblad.

Även den kvällen bjöds det på live-musik.

På lördagen lyckades vi äntligen få till ett besök i Shanklin, men den här gången tog vi bussen. Det var här vi bodde förra gången och jag älskar Shanklin Village med sina charmiga hus och pubar.

Lördagen blev lite lugnare än fredagen, och främst mindre bussåkande. 

Vi beslöt oss för att utnyttja badkaret på vårt rum och mjuka upp våra stela muskler från gårdagens "bergsvandring" i vårt försök att ta oss till Shanklin till fots.

Jag hoppade i badet först och när det var Steves tur gick jag ner till gästhusets bar där man själv fick blanda till sin egen drink och skriva upp det man tog i ett häfte. En jättebra ide.

När man reser utanför turistsäsongen får man vara beredd på att restaurangutbudet är mindre, många har stängt på vintern. Jag googlade dock fram en tapasrestaurang vid strandpromenaden som hette The Met. Jag hade inga stora förhoppningar, men maten var verkligen bra.

På söndagen steg vi upp redan vid 8 och checkade ut genast efter frukost. Vi hade många tider att passa eftersom all kollektivtraffik gick enligt söndagstidtabellen.

Allt förflöt dock smidigt och vi slapp både springa och sitta och vänta. 

När vi kom hem igen möttes vi av en lättad Busen, han kunde knappt sluta jama. Det är kul att vara efterlängtad.😍
 

Isle of Wight

Halloj, så är vi tillbaka på "fastlandet" igen😏. Vi kom tillbaka till London vid 16-tiden igår vilket var helt perfekt så hann man landa lite innan det var dags att gå och lägga sig. Busen var glad att se oss som vanligt och kunde inte sluta jama och stryka runt benen, han brydde sig inte ens om maten vi gav honom förrän långt senare😻

Här kommer nu bilderna från våra dagar på Isle of Wight.

Vi åkte dit på lördag efter min dansklass och naturligtvis regnade det och blåste hela dagen, något det inte har gjort på evigheter😕

Vi tog tåget ner till Portsmouth Harbour och sedan var det bara typ 2 minuters promenad till katamaranhamnen.

Själva överfarten tar bara 20 minuter så man hann knappt sätta sig ner😊

När vi anlände till hamnen var det ingen inte många steg till tåget som skulle ta oss till Shanklin, som var ändstationen och där vi skulle bo. Det finns bara en tåglinje på ön och den går längs den västra sidan. Tåget såg ut att härstamma från 50-talet, med både träinredning och bänkar som fjädrande så att man fick sitta och hålla i sig riktigt ordentligt, men fungerade gjorde det😁

Hotellet vi bodde på, The Nightingale, hade jag hittat på min kompis Ulrikas Facebook-sida, som bodde där i september. Jag gillar lite annorlunda hotell.

Baren

Sovrummen var dock i modern stil och hur fräscha och fina som helst. Vi hade valt ett rum med separata sängar eftersom det var typ 40 pund billigare än rummet med dubbelsäng.

Vi hade till och med sjöutsikt😊

Vid varmare väder kunde man sitta ute i trädgården och njuta av havsutsikten och på baksidan hade de till och med en bassäng som var uppvärmd.

När vi packat upp trotsade vi regnet och gick en tur längs stranden för att sträcka på benen.

Solhytterna var stängda för säsongen.

När klockan närmade sig fem så insåg vi att vi inte ätit någon lunch och letade upp en bar/restaurang på tripadvisor som fått bra recensioner, The Hideaway som troligen hade den bästa utsikten i Shanklin.

Efter lunchen/middagen gick vi tillbaka till hotellet för att vila ett par timmar innan vi gick ut på stan och till den gamla delen av Shanklin.

Vi gick in på en mysig pub som hette Village Inn för var sin drink.

Jag gillade de "bevingade orden" på väggen😊

När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss i baren och beställde ännu ett par drinkar, Steve cider och jag perfekt gjorda Margaritas. Det var väääääldigt lugnt på hotellet. Förutom Steve och mig så satt ännu ett par gäster i baren. Receptionisten/servitören berättade att endast 5 rum var uthyrda, vi anlände verkligen under lågsäsong.

Spoooky:-D

På söndag hade vädret klarnat upp, vinden mojnat och temperaturerna stigit. När vi ätit frukost tog vi vägen genom gamla stan och passerade bland annat ...

puben vi besökte kvällen före.

Förutom det vanliga tåget så finns det även ett ånglok på ön som gick några dagar i månaden.

Steve och jag bokade biljetter redan innan vi åkte till Isle of Wight.

Vi gillar båda att åka med gamla ånglok när vi stöter på dem och det verkar finnas hur många bevarade som helst över landet.

Efter tågturen tog vi bussen till Isle of Wights "huvudstad" Newport och efter en timmes rundvandring i stan åt vi en grymt god Sunday roast på en pub som hette The George Inn.

Efter lunchen tog vi bussen till den vackra kuststaden, Ventnor. Bussresan gick genom vackra småbyar och upp för höga berg och nerför djupa dalar. Vi visste inte att Isle of Wight var så kuperat och fick verkligen träna våra benmuskler.

Här tog vi en selfie som till och med Steve var nöjd med😎

Steves kompis Duncan hade rekommenderat en pub som hette Spyglass Inn så vi letade upp den. Den låg alldeles vid havet.

Jag brukar "unna" mig en lokal lager varje gång vi är på resa, om det finns en sådan. Här hette den så fantasifullt som Isle of Wight Lager.

När det närmade sig kväll tog vi bussen tillbaka till Shanklin.

Vi åt vår sista middag på samma pub som vi besökte på lördag, Village Inn. Man kan inte anklaga dem för att snåla på portionerna. Jag beställde kycklingleverpate till förrätt som skulle ha räckt till fyra personer ...

Steve beställde vitlöksbröd med ost. Brödskivorna var dubbelt så tjockt som en vanlig brödskiva och skulle ha räckt som huvudrätt😮

Huvudrätten var mer "normal" som tur var😊. Jag valde kalkött med salviasmör och grönsaker som var jättegott.

Puben hade också en mysig beer garden och den här varningsskylten. Vi skulle behöva en sån här till Busen också😼.
Efter middagen promenerade vi tillbaka till hotellet. Vi hade varit igång hela dagen så det var skönt att sträcka ut sig på sängen och kolla på TV innan vi gick och lade oss.

Måndag morgon åt vi frukost ensamma med klassisk musik som dånade ur högtalarna. Det är verkligen inte dåligt med en havsutsikt när man äter frukost.

Frukosten var å sin sida ett skilt kapitel. Där fanns flingor, frukt, yoghurt, salami, ett par juicer och marmelad, men inget smör eller bröd. Som tur var tar jag ju alltid med mig eget bröd och bad servitören om smör vilket jag fick och sedan toppade jag med flera skivor korv. Steve fick nöja sig med flingor och muffins ... vilket kanske kan bli lite väl sött på morgonen, även för en sockerfrass som Steve😉. Sista morgonen när jag bad om smör så frågade servitören om jag ville ha rostat bröd så de hade uppenbarligen bröd i köket men de iddes inte sätta fram eller nämna det till sina gäster😏

När vi ätit packade vi ihop det sista och tog tåget till Rye varifrån vår färja gick till Portsmouth. Vi tog dock en runda i stan först för vi hade ju inte bråttom någonstans. Staden var riktigt fin, men jisses vad backig, igen😅. Efter att vi vandrat runt i stan gick vi mot färjan och hann precis innan den skulle åka iväg. Vi hann också med tåget med några minuter till godo så vi hade verkligen flyt på vägen tillbaks.

Jag rekommenderar verkligen en utflykt till Isle of Wight, ön är verkligen vacker. Det bor 140 000 personer på ön så det är inget litet och isolerat ställe heller.