Minisemester i München, Tyskland – Dag 3–5

Dag tre hade vi bestämt oss för att besöka koncentrationslägret i Dachau som bara ligger cirka 20 kilometer från München. Det är enkelt att ta sig dit, först tåg till Dachau stad och sedan buss till lägret. 

Det är gratis att besöka lägret och även om man kan hyra ljudguide finns det tillräckligt med informationsskyltar överallt så man klarar sig bra utan. Vi kom fram nästan när de öppnade (tacka byggarbetarna bredvid vårt hotell för det😏) och vi slapp trängas. När vi åkte därifrån var det dock massor av skolklasser och andra grupper där.

Dachau öppnades 1933 och var det första koncentrationslägret som nazisterna byggde. Under de 12 år som lägret existerade så satt 200 000 människor fängslade där och över 43 000 dog.

Precis som i Auschwitz så "välkomnas" man av texten Arbeit Macht Frei när man går in. Det var den är dörren som stals av en norrman från Bergen.

Inne i lägerfängelset där man förhörde, torterade och mördade fångar.

Underhållsbyggnaden till vänster

Grunderna till barackerna där fångarna bodde. Det fanns också ett par krematorier och en gaskammare, men den användes bara några gånger. Vi stannade längre än vi planerade på Dachau för det var väldigt intressant och man ville hinna läsa så mycket information som möjligt, samtidigt som det var otroligt sorgligt. Det är svårt att greppa hur människor kan vara så onda, och inte lär de sig av historien heller. Det var grått och regnigt under tiden vi besökte lägret, men det var nog ett passande väder för en sådan här mörk plats.

När vi kom tillbaka till München bröt dock solen fram och vi spenderade resten av dagen med att titta på folk, shoppa ...

... och ta ett par drinkar i en bar på mysiga matmarknaden Viktualienmarkt. Det blev ingen sen kväll för på lördag hade vi bokat en heldagsresa med buss och guide till de två slotten Linderhof Castle och Neuschwanstein.

Vi reste med ett bolag som hetter Viator och prick kl. 9 på morgonen avgick bussen inte långt från vårt hotell (naturligtvis😊). Bussen var nästan full och bestod till 90 % av amerikanare.

Man behöver inte köra många kilometer från München innan alperna tornar upp sig.

Vårt första stopp var Linderhof Castle som Ludwig II lät bygga. Vi fick en intressant guidad rundtur i slottet av en lokal guide men tyvärr fick man inte ta några foton på insidan. Som sammanfattning kan man säga att Ludwig II verkar ha varit ett väldigt stort fan av de franska kungligheterna. All inredning var i fransk stil och på väggarna hängde porträtt av franska kungligheter och älskarinnor. 

Vårt andra stopp på dagen var det jag hade sett fram emot mest, slottet Neuschwanstein. Det här slottet byggdes också på uppdrag av Ludwig II men han dog under mystiska former endast 41 år gammal innan det var färdigt. Slottet började byggas 1869 och stod klart 1892.

Man kan inte köra ända upp till slottet, så när guiden hämtat våra biljetter kunde vi välja att åka hästdroska, minibuss eller gå upp till slottet. Hanna och jag bestämde oss för att gå för att få röra på benen efter alla timmar på bussen. Cirka fem minuter innan man kom fram till slottet fanns en restaurang där vi satte oss för en sen lunch och öl. Jag beställde en mustig goulash.

Utsikten på väg upp var fantastisk och vi hade verkligen tur med vädret.

Framsidan av slottet med ingång.

Utsikt mot parkeringen och ett annat slott, Hohenschwangau, där Ludwig II växte upp. 

För att få den perfekta bilden av slottet måste man gå ytterligare 10 minuter till en bro som heter Marienbrücke. Sedan var det bara att ställa sig i kön som rörde sig långsamt fram till bron för att ta sina foton.

Det var verkligen värt köandet, även om det kändes lite obehagligt att stå och trängas på det buktande trägolvet på den smala bron och veta att det är typ 100 meter rätt ner.

När vi fått våra bilder promenerade vi ner till slottet för att vänta på vår tidslucka. Vår tid var 16.10 och man kunde inte gå igenom spärrarna före den exakta tidpunkten. Ordning ska det va'😁. När alla i gruppen var inne fick vi ljudguider och så togs vi från rum till rum av en "ledsagare". Tyvärr fick man inte fotografera inne i det här slottet heller men jag kan informera er om att det var fantastiskt vackert.

De 30 minutrarna som turen pågick försvann i ett nafs och sedan var det bara att gå ner igen.

Vi hann prova den "kungliga ölen" Kaltenberg som produceras av ett bryggeri som ägs av prins Lutipold innan det var dags för hemfärd.

Ölstugan

Vi kom tillbaka till München vid 20-tiden och eftersom vi åt lunch ganska sent brydde vi oss inte om någon riktig middag utan gick till en Lidl i närheten och köpte ost och chark.

Så har jag då kommit fram till söndag, som var den sista dagen på resan. Båda våra flyg gick vid 18-tiden så vi hade ganska många timmar på oss innan det var dags att åka till flygplatsen. När vi ätit frukost, slagit död på lite tid på hotellrummet (inget verkar öppna före kl 10, speciellt inte på en söndag) så checkade vi ut, satte våra väskor i hotellets bagagerum och gick mot museerna Pinakothek der Moderne som innehåller modern konst och designmuseet och Museum Brandhorst, som också visar modern konst, däribland över 100 verk av Andy Warhol. Museerna ligger vägg i vägg och vi började med Pinakotheket. Inträdet till varje museum var symboliska 1 euro!

De här två uppfinningarna var lite roliga, en bärbar bänk med 2 meter mellan sätena ...

Och sittplatser för fyra personer med tillåtna avstånd😁

Där fanns också en specialutställning av Paula Scher som fokuserar på konst med texter i olika format ... och kartor

Om man kom körande med den här kartbeklädda bilen hade man nog fått blickarna på sig.😁

Sedan finns det utställningar som är mindre intressanta. Jag minns inte vad den här "konstnären" hette men det hängde papper med svaga vattenfärgfläckar på väggarna ...

... och mitt på golvet stod två glasburkar med vatten. Vid ingången till utställningen hade konstnären spännt upp en tunn fiskelina från golv till tak som vakten måste säga till om för annars hade man gått rakt in i de. Nej, inte min smak av modern konst.

På Pinakotheket finns också ett självporträtt av Andy Warhol.

När vi sett allt på Pinakotheket fortsatte vi till museet Brandhorst som ligger vägg i vägg.

Det är här som den stora Warhol-samlingen finns.

Men även annan konst som man känner igen

Utställningen av den för mig okända amerikanska konstnären Nicole Eisenman var mycket intressant. Hennes konst består av olika material, format och tekniker, från målningar och verk på papper till storskaliga väggmålningar och installationer och är ofta väldigt humoristiska.

Den är målningen hette "Selfie"😃

Efter museet gick vi till Löwenbräukeller igen för lunch innan vi återvände till hotellet, hämtade våra väskor och hoppade på tåget till flygplatsen. Det var en väldigt kul resa och München skulle jag lätt kunna åka tillbaka till.

Nej, nu måste jag fortsätta dagen. Jag åker till Finland och mina föräldrar på söndag i tre veckor så tänkte packa det mesta i dag. Sedan tänkte jag träna och dammsuga lägenheten och plocka undan i köket. I morgon verkar det som om vi äntligen får köket färdigställt. Vi har fått tag på en japansk byggare och nu får vi bara hoppas han är bra och framför allt noggrann. Han ska komma kl 9 i morgon, men jag vågar inte ropa hej förrän han är här😏

Minisemester i München, Tyskland – Dag 1–2

Hej på er. Nu har jag varit hemma ett par dagar och jobbat undan det som väntat på mig och det börjar väl bli dags att skriva ett par inlägg om minisemestern il München😏. Jag har varit till München en gång tidigare, för ca 20 år sedan, men då var det för en jobbintervju hos Siemens. De betalade både mitt flyg och hotell, men tyvärr blev de inget då företaget beslöt sig för att göra en omstrukturering i samma veva och det leder vanligtvis till att folk får gå, inte att man anställer fler. Hade den inte gjorts så hade jag kanske bott i München nu😊.

Min reskompis Hanna flög från Helsingfors och jag från London och vi träffades på flygfältet i München och så tog vi tåget in till stan. 

Vi hade lyckats hitta ett förmånligt hotell bara ett stenkast från huvudtågstationen och alldeles i centrum. När vi började leta hotell visade det sig att alla som låg centralt var svindyra och vi bokade först ett som låg 1,5 km från centrum. Ett par veckor senare fick Hanna syn på det här och vi bokade om, ingen av oss hade någon större lust att behöva ta tåg, spårvagn eller tunnelbana varje gång vi skulle någonstans. Hotellet hette Hotel Condor och var väldigt rent och fint. Vi fick ett rum på första våningen, precis ovanför köket och frukostrummet. Jag tror inte vi sov längre än kl. 7 någon morgon eftersom vi väcktes av doften av nybakat bröd (trevligt) och av byggarbetet som pågick i huset bredvid (inte lika trevligt). Kl. 7 slängde de de första metallrören i marken och sen var det kört med sovandet. Det skulle nog ha varit tystare om vi inte varit tvugna att sova med öppet fönster på grund av värmen. Nå, vi fick i alla fall mycket gjort, synd bara att allt öppnade först kl 10😏.

Rummet ...

... och utsikten från vår balkong.

När vi packat upp det viktigaste tog vi en tur i gamla stan.

Frauenkirche med sina två gröna lökformade kupoler.

Det var inte den vackraste kyrkan jag sett, väldigt vitt och rent a la den lutheranska stilen😏

Nya rådhuset (Neues Rathaus) var dock en explosion av utsmyckningar.

Den har till och med ett dockspel som rör sig varje dag kl. 12.

När vi vandrat runt länge nog styrde vi kosan mot bryggeriet Hofbräuhaus som härstammar från 1500-talet. Vi hittade ett bord ute i deras ölträdgård och beställde en öl. Jag dricker i princip bara öl när jag är på resa och då ska den vara tillverkad lokalt.

Hanna gillar också öl😊

Själva ölstugan har plats för över 1 000 gäster.

Naturligtvis måste en ölstuga med självaktning ha sitt eget Oompah-band.

Vi åt middag på en restaurang i närheten av hotellet (allt låg i närheten av vårt hotell😉) som hette Schiller Bräu och som också bryggde sitt eget öl (ni kan skymta tankarna längst bak på fotot). Här åt vi nog resans bästa måltider.

Jag gillar när man kan beställa en "avsmakningsplatta".

Hanna gick lös på korvar och stekt sauerkraut.

Jag beställde stekt kycklingbröst med kantarellsås och dumplingar som såg ut som pasta. Det var så gott. När vi ätit klart gick vi tillbaka till hotellet, det hade varit en lång dag. Jag tror vi somnade redan vid nio😏

Följande dag var vi uppe med tuppen, eller före tuppen, för klockan var nog inte mer än halv 7. Vi hade dock sovit våra 8 timmar så det var inte svårt att stiga upp, speciellt inte när det vankades frukost.

Här fanns allt man kunde önska, massor av smörgåspålägg, färskt frukt och grönsaker, yoghurt, flingor, kokta ägg, äggröra och kokta tjocka korvar (vi befann ju oss trots allt i Tyskland😁 och kaffemaskin som gjorde olika typer av kaffe.

När vi ätit klart gick vi ut på stan och letade efter närmaste stoppet för Hop-on-hop-off-bussar. Bussarna började gå först kl. 10 så vi fick vänta en stund vid busshållplatsen. På andra sidan gatan såg vi den här turistgruppen som såg staden genom virtual reality-glasögon. Det såg väldigt komiskt ut när de tittade åt olika håll och såg saker som vi andra inte såg. Jag har testat sådana glasögon en gång och man glömmer snabbt bort att man inte ser sakerna på riktigt, allt känns fullständigt verkligt.

Jag gillar Hop-on-hop-off-bussar, det är det perfekta sättet att få en överblick över staden. Jag brukar inte hoppa av mitt under turen utan sitter med hela rundan. Ser man något intressant så kan man åka dit senare. Det fanns tre olika turer och Hanna och jag åkte dem alla, det tog tre timmar plus 30 minuter  när vi väntade på bussarna som skulle ta oss på nästa tur.

En tur passerade sommarslottet Nymphenburg som började byggas 1664.

Den bayerska flaggan vajar i vinden.

Vi passerade också Olympiaparken där man kunde se taket på den massiva olympiska hallen.

Lyxåk på Maximilianstrasse där alla lyxbutiker finns.

Efter att ha kuskat runt uppe på turistbussar i flera timmar med gassande kände vi oss torra i halsen och vi testade på ett annat bryggeris öl, nämligen Augustiner-Bräu. Vi åt också en sen lunch men den var inte sådär jättegod.

Ölstugan var massiv.

Efter lunchen beslöt vi oss för att besöka Englischer Garten, engelska trädgården.

Genom den stora trädgården fanns ett vattendrag med starka strömmar. Det var en varm dag och det såg så härligt ut när människor snabbt gled förbi i strömmarna. Hade vi haft bikini med oss hade vi gjort samma sak.

I mitten av parken fanns en kinesisk pagoda och bredvid den en jättestor ölträdgård (alla ölträdgårdar som vi besökte i München var jättestora). Vi köpte var sin öl och satt och njöt i skuggan.

När vi druckit upp unnade vi oss en cykeltaxi tillbaka till början av parken. Medan killen cyklade berättade han lite om München och ställen som vi passerade, en perfekt liten guidad tur😊

Vid ingången till parken upptäckte vi ett gäng surfare som utnyttjade den forsande delen av vattendraget som gick in i parken. Jag hade tidigare sett folk med surfbrädor i stan och undrat, vi befann ju oss väldigt långt från någon strand. Nu fick jag svaret. De var väldigt skickliga och vi stod länge och tittade.

Vi åt middag på ännu ett bryggeri, nämligen Löwenbräukeller som stått på samma plats sedan 1882. På väg mot bryggeriet passerade vi det här resebolaget och jag kunde inte låta bli att ta foto av namnet, Persepolis, eller Rövpolis på svenska. Ibland är man lättroad😂

Löwenbräukellers maffiga byggnad.

Vi satte oss i deras ölträdgård för det var för varmt inomhus.

Naturligtvis var alla servitörer klädda i Lederhosen eller Dirndl-klänning, som på nästan alla bryggeriers serveringar som vi besökte.

Det fanns ett Oompah-band även här.

Det blev råbiff till middag. Jag hann med två under resan och båda på samma ställe.

Hanna beställde en bricka med olika korvar och ostar.

Insidan.

Det var vad vi hann med de två första dagarna, mer kommer i morgon.