En promenad i Highgate Village

I söndags avbokade jag mina gymklasser och begav mig till Highgate i norra London istället. Vädret var fantastiskt fint och perfekt för en guidad tur med London Walks. Highgate är mest känd för sin kyrkogård och många kända personligheter är begravda där, bland annat Karl Marx och George Michael. Den här rundturen gick dock inte dit. Jag besökte gravplatsen för några år sedan och då var inträdet ännu gratis, nu kostar det 10 pund, men det är väl värt ett besök.

Gruppen möttes vid Highgate tunnelbanestation och sedan bar det uppåt. Highgate ligger uppe på en kulle och man har fantastisk utsikt både in mot centrala London och ut mot landsbygden.

Vårt första stopp var den här byggnaden som mest liknar en fabrik eller ett sjukhus. Guiden ville visa oss ett arkitektoniskt skräckexempel. Han sa att byggnaden ligger på den bästa platsen i Highgate med milslång utsikt i alla vädersträck. Men vad gör arkitekten?, jo bygger ett hus med så smala fönster att de boende man knappt ser något av den!😠

Vädret var fantastiskt för en promenad, sol och blå himmel och helt vindstilla.

En av utsikterna.

Här har man utsikt mot centrala London med bland annat "The Shard".

Vi avslutade promenaden vid den här vackra kyrkan, St Michael's Church, som låg ett stenkast från huset där George Michael bodde.

Lyonesse och Spencer House

God kväll på er! Såg att ni har fått ganska mycket snö uppe i Norden. Här bara regnar det, men det betyder också att det inte är så fruktansvärt kallt. Inget ont som inte har något gott med sig😏. Den här veckan är det fullt upp både på jobb- och fritidsfronten och det är riktigt stressigt att hinna med allt.

I går gick jag på teater och såg pjäsen Lyonesse med de kända skådespelarna Kristin Scott Thomas (filmen "Den engelska patienten" m.fl.) och Lily James ("Mama Mia! Here We Go Again" m.fl.)

Pjäsen var nästan tre timmar lång och jag satt längst fram på balkongen = dåligt benutrymme. Pjäsen var som tur var tillräckligt bra för att jag inte skulle överväga att åka hem i pausen.😏

Pjäsen var ok, men den slutade med lite för många lösa trådar, man tänkte typ "jaha, var det allt?". Skådespelarna var bra dock.

I söndags var jag på guidad tur i Spencer House tillsammans med ett par kompisar. Herrgården byggdes av familjen Spencer (prinsessan Dianas släkt) och härstammar från 1750-talet. Det är den sista "överlevande" herrgården i London. Spencer-familjen flyttade dock ut för gott innan andra världskriget, men Spencer House är fortfarande i familjen Spencers ägo. Den nuvarande ägaren är Charles Spencer, 9:e Earl Spencer, bror till Diana, prinsessan av Wales. Nuförtiden hyrs herrgården ut för olika evenemang, som bröllop och företagstillställningar.

År 1985 övertogs hyresavtalet av den superrika investeringsbankiren och filantropen J. Rothschild, och byggnaden genomgick ett tioårigt restaureringsprogram för att återställa hur den såg ut sent 1700-tal, komplett med snidade arkitektoniska detaljer, skorstensstock och kopior av originalmöbler. 

Vi hade bara tillåtelse att fotografera i två av rummen, men allt var verkligen i toppskick.

Framsidan, eller baksidan av byggnaden som vetter mot Green Park.

Bredvid Spencer House fanns ett hus där självaste Winston Churchill bott när han var liten.

Efter rundvandringen gick vi till ett hotell alldeles i närheten, Dukes, där vi åt en väldigt sen lunch. De hade verkligen gått all-in när det kom till Halloween-dekorationer😊

Eftersom vi kom mitt emellan lunch och middag så var restaurangen alldeles tom när vi kom, men det betydde i alla fall att det var lätt att få service.

Vi beställde ett par förrätter vardera som visade sig vara tillräckligt stora för att man skulle bli mätt. Jag beställde ostsouffle i svampsoppa ...

... och lammnacke. Jag hade aldrig ätit lammnacke förut och visste inte vad jag kunde förvänta mig. Det var dock inte min grej eftersom den innehöll alldeles för mycket fett. Steve skulle ha tyckt den var ok men jag har svårt med konsistenten, och när jag skurit bort det fanns typ inget kvar.

I måndags träffade jag min kardiolog (snygg som bara den!😁) för att gå igenom resultaten av de senaste testerna av hjärta och ådror som jag gjorde i somras; ultraljud och 7 dagars test av pulsen. Allt såg bra ut, min aorta hade inte utvidgat sig ytterligare och min puls var bättre än genomsnittet. Tror jag det så mycket som jag tränar😊. Eftersom vi har aortautvidgning i släkten så bör man dock kontrollera hjärtat regelbundet, så nytt ultraljud och läkarbesök är redan inbokat om 12 månader. 

Londonpromenad med lång titel: Chelsea Odyssey – Riverside Village, Legends & Landmarks, Art, Architecture & Anecdotes

Trevlig helg på er. Jag sitter och väntar på att kökskakelläggaren ska komma tillbaka från sin shoppingrunda på ett byggvaruhus tillsammans med sin chef. De renoverar samtidigt lägenheten bredvid så jag tror att de mest köper material dit. Det är tur att vi inte betalar per timme😏.

De kom lite efter kl. 9 och hittills har han hunnit kakla tre korta rader ... som dessutom blev fel. Kaklen ska läggas om en tegelvägg (som den tidigare kakelläggaren gjorde), inte rakt under varandra😒. Steve har varit på en liten fisketripp med en kompis sedan i går men är på väg hem nu så då får han ta över. 

Vädret är helt ok nu. Det är över 20 grader varje dag (och ska vara så under de senaste 10 dagarna) men kanske lite väl mycket moln. Nå, det viktigaste är att det är varmt och skönt, inte hett.

I fredags åt jag lunch på samma ställe som jag ofta äter lunch här i Wandsworth. Jag gillar deras kycklingsallad som inte har ett enda salladsblad utan bara ingredienser man blir mätt av.

I onsdags gick jag på en guidad londonpromenad i Chelsea tillsammans med min kompis Angela. Ännu finns det promenader jag inte gått, men dom börjar bli få. Den kunniga guiden till vänster.

Promenaden började utanför Sloane Square tunnelbanestation. Stationen, och många gator i närheten, har fått sitt namn av Sir Hans Sloane (1660–1753), en anglo-irländsk läkare som tillsammans med några utsedda förvaltare ägde marken i Chelsea vid den tiden.

Hans fick inga söner utan det var hans två döttrar som fick ärva marken efter honom. Den ena av döttrarna, som ärvde 75 % av marken (lite ojämn fördelning kan man tycka😏), gifte sedan in sig i den arisokratiska familjen Cadogan som härstammar från Wales. Vi kunde bland annat se den walesiska härkomsten på draken som som sitter högt uppe på ett av de flera hundra år vackra husen. Den röda draken finns också på den walesiska flaggan. Vid en tidpunkt ägde Cadogan-familjen 200 hektar i Chelsea (tack vare Sloane-dotterns arv). Nu äger de "bara" lite över 90 hektar i stadsdelen, men familjen är fortfarande en av de rikaste i Storbritannien.

Vi passerade också "Royal Hospital of Chelsea" som är utan ett stort och vackert ålderdomshem för lite över 300 veteraner från den brittiska armén. Det är också här som världsberömda Chelsea Flower Show hålls varje år. Framför en av byggnaderna, markerad av en oansenlig kruka, ligger även Margret Thatcher och hennes man begravda.

Vi vandrade vidare och passerade bland annat husen där två av medlemmarna i Rolling Stones bott. Det var en väldigt lärorik promenad men vi var ganska trötta i benen när den tog slut två timmar senare, det var dessutom varmt.

Vi hade bestämt oss för att äta en sen lunch och ta några drinkar på en uteservering i Sloane Square men gjorde ett kort pit stop på en vacker pub som hette The Cadogan Arms.

Framme vid vårt mål beställde vi några smårätter (kycklingleverpatén var grymt god) och ytterligare drinkar och njöt till max av det vackra vädret. Jag älskar sommaren när det är högst 25 grader och man kan sitta ute, äta gott och titta på folk.

575 Wandsworth Road och kompisträff i Richmond

Trevlig lördag på er! Jag släpade mig upp för mina två gympass i morse även om det tog emot, MEN man ångrar aldrig ett pass som blivit av.😊

I går hade vi värsta värmeböljan här med 32 grader! Huva säger jag, det är alldeles för mycket i en stad med svart asfalt och reflekterande byggnader😬. Skulle jag ha kunnat så hade jag stannat inomhus och suttit framför fläkten hela dagen, men hade ett par roliga saker inbokade så det var bara att ge sig ut i bastun😏

Första punkten på programmet var ett besök till huset på adressen 575 Wandsworth Road. Själva huset härstammar från början av 1800-talet men förvandlades till ett riktigt konstverk av sin sista ägare, Khadambi Asalaches, en kenyanskfödd poet, romanförfattare, matematikfilosof och brittisk tjänsteman. Under två decennier karvade han skulpturer ur träbitar han hittade och dekorerade hela huset. När han dog 2006 hade han donerat huset till National Trust, som är en välgörenhets- och medlemsorganisation för bevarande av kulturarv i England, Wales och Nordirland.

Endast 6 personer kan besöka huset samtidigt, och man måste ta av sig ytterskorna och sätta på sig innerskor eller sockor för att skydda golven som också är dekorerade. Innan rundvandringen berättade guiden om Khadambi och hans arbete och sedan tog hon oss runt. Tyvärr får man inte ta några foton, men jag har laddat ner några från en webbsajt jag hittade för att ni ska få en ide över hur det ser ut. Helt fantastiskt! Allt har bevarats som det såg ut när han dog.

Bilder tagna av Susie Thomson/David Clarke och lånade från Atlasobscura

Stora ingången

Trappan upp till sängkammaren och arbetsrummet

Vardagsrummet, tror jag det var

Efter det en timme långa besöket tog jag en rullande bastu, eller buss, till Clapham Junction där jag bytte till tåg för vidare färd mot Richmond för att träffa Angela och svenska Cecilia som är i London över helgen. Tåget var lika hett som bussen och jag höll på att smälta bort.😝

Jag kom fram till puben The White Swan, där vi bokat bord, innan Angela och Cecilia. och köpte ett glas engelskt bubbel och satte mig i skuggan i trädgården.

Efter en stund var vi fulltaliga.😊

Jag beställde Scotch egg till förrätt ...

Och havsruda med grön thai currysås, pak choi, kungsräkor och chili. 

Vi delade också på ett par ostbrickor till efterrätt som vi sköljde ner med var sitt glas port.

Ju senare det blev desto skönare blev temperaturen och vi satt där nästan tills de stängde.

Det här är mitt senaste köp, en bordsfläkt. Den jag hade tidigare och som laddades med USB från datorn had tappats i golvet alltför många gånger och blivit så högljudd att jag fick sitta med öronproppar till slut. Den här är både snygg och funktionell😊.

Portugal, Cascais - dag 1 och 2

Och så är man tillbaka i vardagen igen efter fem intensiva dagar tillsammans med 3 festprissar😉.

I onsdags boardade vi det portugisiska flygbolaget TAPs plan och styrde kosan mot Lissabon för att hälsa på vår kompis Anette som nuförtiden bor i staden Cascais, ca 30 min utanför Lissabon tillsammans med sin man.

Vi beställde en Uber-taxi till Anettes och inom mindre än en timme så var vi framme. Anette och hennes man, som besökte Sverige under vår vistelse, bor i trevåningslägenheten längst till höger (endast de två översta våningarna syns på bilden). Deras bostad var så smakfullt inrett, jag skulle ha kunna kopiera allt rakt av. De fyra husen i det inhägnade bostadsområdet delar på en uppvärmd pool som håller en konstant temperatur på 32 grader, vilken lyx.

När vi installerat oss i våra rum som alla hade eget badrum tog vi bilen till en matvaruaffär i närheten för att köpa kött och annat till torsdagens middag som vi tänkte göra hemma hos Anette. Jag älskar att gå i matvaruaffärer utomlands. I Portugal äter man uppenbarligen mycket torkad fisk, förutom sardiner.

När vi shoppat klart åkte vi hem och blandade ihop var sin Aperol spritz, är nog en av mina favoritcocktailar någonsin, så fräsch.

Vädret var lite varierande och värmade sol blandades med kall vind.

Mot kvällen fixade vi oss i ordning och tog en Uber in till Cascais för lite mat och vi gick in på ett ställe som hette Hifen och ligger alldeles vid vattnet.

Maten var helt fantastiskt god. Jag beställde en burrata (som mozzarella fast mycket krämigare och godare) ...

stekta bläckfiskarmar med grönsaker och fritterade sötpotatischips och stek med ett tjockt täcke av parmesanost. Jag skulle kunna äta här varje vecka😋

Efter maten åkte vi mätta och belåtna hem igen och satt och pratade ytterligare några timmar innan det var dags att lägga sig.

Torsdagen vigde vi åt att utforska Cascais med Anette som guide. Staden ligger bara ca 1,5 km från där Anette bor så vi gick in.

Vi åt lunch på en uteservering vid havet. Anettes hund Nova fick också komma med oss ut men hon är lite lat så Anette hamnade att bära henne största delen av tiden😁. Hon är så otrooooligt söt, med krullig och mjuk päls. Hon är av en rysk ras som jag inte minns namnet på.

Shoppinggatan

Vi gick också gata upp och ner i gamla stan. De gamla delarna av städer är alltid de vackraste.

Konstiga träd.

Det var mycket blomsterprakt

Hamnområdet

Jag fullkomligt älskar att många hus är beklädda med kakel. Det piggar verkligen upp.

Pastellexplosion

Vi kom hem igen vid femtiden och började försöka sätta fyr i deras utegrill för att tillaga middagen. Det gick åt nästan lika många tändbriketter som kol innan vi äntligen fick ordentlig fyr😉

Vi åt en riktigt god trerätters där grillade kyckling- och korvspett utgjorde huvudrätten

Det växer hur mycket rosmarin som helst i rabatten utanför ytterdörren så vi tog några kvistar och använde dem som spett, det gav jättegod smak även på insidan av köttet

Anette och hennes man har en imponerande vin- och spritkällare. Skulle gärna ha en likadan.

Anettes man har dessutom en riktig "man cave" med både biljardbord och darttavla. Jag gillar den coola gröna färgen på väggar och tak.

Vi spelade lite dart och kom inte i säng förrän vid 2-tiden, efter alltför många glas vin😊.

Så där, det får vara allt för den här gången. Fortsättning följer ...