Pust, det känns som om det är en evighet till helgen men jag skulle vara redo för den redan nu. Steve åker iväg till sina föräldrar över helgen och då ska jag njuta av lugnet:-)
Igår var jag och tre kompisar till National History Museum efter stängningsdags för att försöka lösa ett dubbelmord, tillsammans med några hundra andra:-) Eventet hette Crime Scene Live och det gick ut på att man skulle lära sig hur polisen arbetade och sedan själva leta efter ledtrådar får att komma fram till vem som blev mördade, hur och av vem. Det var mysigt att gå i det stora museet kvällstid när det bara var de som deltog i eventet där.
Ett imponerande valskelett hänger i taket till ingången.
Det är dags för introduktion av huvudkomissarien.
Vi blev indelade i gula, röda och blå grupper och deltog inte i samma "föreläsningar". Många av föreläsarna var riktiga brottsplatsundersökare och det var riktigt intressant att lyssna på dem. Vi hörde till den gula gruppen och fick lära oss hur man tar och tolkar fingeravtryck och spårning. En sak som fastnade speciellt i minnet var att, förutom människan och apan, så är koalan det enda djuret som har fingeravtryck.
Vi fick alla ta våra egna fingeravtryck för att vi skulle kunna utesluta oss själva:-) ...
Här skedde stölden av den dyrbara ametiststenen och vi skulle hitta fingeravtryck med pulvermetoden.
Det fanns 8 misstänkta och i huvudhallen kunde man se stora foton av dem med grundinformation.
... samt fingeravtryck från några av de misstänkta. Vi fick gå runt i 2,5 timmar och samla bevis men ändå var vi inte ens halvvägs när det var dags att avrunda.I slutet fick vi ser hur dådet gick till genom ett litet skådespel. Vi konstaterade att vi skulle ha behövt en vecka för att komma fram till samma slusats:-) Det var kul även om det kanske kunde ha varit lite mindre folk. Det var ibland svårt att komma fram till vissa viktiga bevis för att kunna göra en riktig granskning. Allting var dock bra genomtänkt och människorna tog sin uppgift som assisterande poliser på allvar:-)
I lördags var Steve och jag ännu en gång och åt middag på vår lokala restaurang TWID. Den här gången blev vi underhållna av en kille som sjöng och spelade gitarr, och riktigt bra dessutom.