Rugby och teater

Så är det lillördag igen, har ni några planer? Steve var ledig i dag och nu åkte han precis till sin bowls-klubb för att träna lite och kolla på några tävlingar. Det är för kallt för mig att sitta och kolla när andra spelar. Skulle Steve haft match vore det en annan sak.

Jag jobbade hela morgonen och när jag skickat iväg det sista projektet plockade Steve och jag in torrvaror i de två skåp som är klara i köket, förutom handtagen. Det är skönt att kunna tömma en låda i alla fall. Bara fyra kvar.😏

I måndags fick Steves idrottsplats besök av Englands landslag i rugby som hade hyrt deras rugbyplan i två dagar. När Steve fick höra nyheten så sa han att jag kunde komma dit på tisdag om jag ville och följa när de tränade. Media skulle också var på plats. Jag var inte svårövertalad, för hur ofta får man se dem på nära håll?!

Ett rugbylag består av spelare av olika storlekar beroende på vad deras uppgift i laget är; vissa är stora och biffiga medan andra är korta och klena.

Varken Steve eller jag har riktig koll på spelarna nuförtiden ,men vi såg den tidigare stjärnan Jonny Wilkinson (längst till höger) som nu tränar spelare som gör frisparkar mot mål.

När de började spela träningsmatcher kom också skolklasser dit för att titta, bland annat privatskolan som Steve jobbar för och som äger den massiva idrottsplanen. Ungarna (och också flera av deras lärare) var i extas när de fick se sina hjältar på nära håll.😊 Efteråt ställde spelarna också upp och skrev autografer så pennorna glödde. 

Man ska inte vara tunnhudad när man spelar rugby, det är lite som ishockey men på gräs, väldigt fysiskt🏉👊

Uppenbarligen så ingår boxning också i träningsschemat😊

Jag var hemma igen efter lunch och jobbade några timmar innan jag tog bussen in till stan för att se pjäsen Glasmenageriet med Hollywoodskådespelaren Amy Adams i huvudrollen på Duke of York's Theatre i Covent Garden. Jag gillar att gå och se pjäser med Hollywoodskådisar.😊

Pjäsen var väldigt bra, men fy farao så obekvämt man satt i Upper Circle. Jag är 170 cm lång men fick sitta med benen isär för att inte knäna skulle nöta emot stolen framför. Tjejen bredvid mig var lite längre än mig och hon klagade också. Det var också väldigt varmt och man fick sitta och fläkta sig med jämna mellanrum.

En lite komisk sak som hände i början av pjäsen var när en man på samma rad som mig började äta chips. Det lät utan överdrift som en cementblandare full av småsten! Jag har aldrig hört någon äta chips så högljutt tidigare. Jag såg att en av vakterna pratade med honom efteråt för det var tyst resten av pjäsen.😂

Söndag med rugbytema

Idag har jag spenderat hela dagen ute i friska luften tillsammans med ett gäng andra sweor på en rugbyplan i södra London. Eftersom jag är med i SWEAs programgrupp så hör det till att man ska arrangera olika events och det här var ett av "mina" evenemang.

En svensk tjej som heter Ebba spelar rugby på fritiden och vi hade frågat om vi skulle få komma och se när hon spelar match samt få en snabbintroduktion i rugbyns lagar, inte regler, som det heter på "rugbyspråk". Hon och hennes lagkamrater var glada över att få välkomna oss och idag var det då dags. Det blev uppstigning vid 8-tiden för min del för att hinna äta frukost innan jag tog bussen till Victoria station där jag arrangerat att träffa de andra som skulle ta tåget till Bromley South där klubben låg.

Ebba mötte oss vid tågstationen och sedan tog vi buss tillsammans den sista biten.

När vi satt oss med en värmande kopp kaffe höll Ebba (till vänster) ett entimmes föredrag tillsammans med hennes lagkompis Katie om rugbyns lagar. Vi fick bland annat veta att man måste tilltala domaren med "sir" och att endast de båda lagens kaptener får tala med domaren, ingen annan. Rugby är mycket hårdare fysiskt än t.ex. fotboll men ändå anses det som en gentlemannasport. Det finns t.ex. inga rugbyhuliganer som man ofta ser bland fotboll utan här är alla vänner.

Jag kunde lite om rugby tidigare genom Steve men nu fick jag lära mig ännu mer och det var verkligen intressant, det blev också många frågor.

Vi lyssnade och lärde.

Ibland fick vi se mer bildligt vad som var tillåtet och vad som inte var tillåtet:-)

Efter föreläsningen åt vi lunch medan Ebba och hennes lagkamrater värmde upp.

Sedan var det dags att ge sig ut i snålblåsten. Ebbas lag hade de blå/vit/lilarandiga tröjorna. Damerna spelar minst lika fysiskt som männen och då och då var det någon som fick gå till sidan en stund för att återhämta sig när hon fått ett slag på benet eller någon annan kroppsdel.

Det finns mycket lagar i rugby, främst för att undvik skador. Tidigare fick man tackla lite hur man vill men nu får man bara greppa från midjan och ner.

Det är viktigt att alla vet sin plats i laget (som består av 15 spelar i varje lag) och oberoende av storlek så spelar de alla en viktig roll; vissa är snabba och vissa är starka.

Kampen om bollen

Lite taktiksnack

 

Också en kamp om bollen som kallas "scrum". Det är här som de lite större spelrna spelar en viktig roll eftersom man ska försöka knuffa motståndarlaget bort från bollen, men max 1,5 m.

Tyvärr förlorade Beccehamians den här gången men det var inga sura miner för det, det hör dessutom till att hemmalaget bjuder bortalaget på mat efteråt och då kan man inte sitta och sura:-).

Här kommer som avslut en bild av gårdagens sena lunch/middag. Cecilia och Björn kom över för att hälsa på Busen och ge honom hans leksaker som de köpte i Japan. Han blir bortskämd vår lille hårboll:-). Jag bjöd på ostar som jag köpt dagen före i en riktig ostaffär i Clapham Junction ... liite bättre urval än när man köper ost i vanliga matvaruaffärer där utbudet är minimalt och tråkigt. Vi åt och drack och uppdaterade oss om det senaste. En riktigt mysig eftermiddag. Jag bjöd både på mina frökex och köpta kex.

Ordningen är återställd...

...på vår Sunday roast-pub, GJs. Vår favoritkock är tillbaka och man behövde inte längre leta efter köttet med förstoringsglas. Personalen verkar också ha börjat känna igen oss. När Steve beställde vid disken frågade servitrisen vid vilket bord vi sitter idag:-) Jag tycker alltid det är lite pinsamt när man börjar bli igenkänd av personalen för det innebär att man alltid gör samma sak vid mer eller mindre samma tidpunkt. Nå, Sunday roasts kan man bara få på söndagar och efter mycket sökande har vi nu äntligen funnit en som gör en mycket god; vi får svälja stoltheten tillsammans med lunchen helt enkelt:-)

Nu är vi hemma igen, mätta och belåtna och i tid till avsparken i 6 Nations Rugby som är ett måste för Steve. Måste säga att jag föredrar rugby mot fotboll, det är mer fysiskt och snabbt och spelarna kan ta våldsamma tacklingar jämfört med alla tunnhudade "prinsessorna på ärten" som finns i fotboll. Dåliga skådespelare är de också.