...på vår Sunday roast-pub, GJs. Vår favoritkock är tillbaka och man behövde inte längre leta efter köttet med förstoringsglas. Personalen verkar också ha börjat känna igen oss. När Steve beställde vid disken frågade servitrisen vid vilket bord vi sitter idag:-) Jag tycker alltid det är lite pinsamt när man börjar bli igenkänd av personalen för det innebär att man alltid gör samma sak vid mer eller mindre samma tidpunkt. Nå, Sunday roasts kan man bara få på söndagar och efter mycket sökande har vi nu äntligen funnit en som gör en mycket god; vi får svälja stoltheten tillsammans med lunchen helt enkelt:-)
Nu är vi hemma igen, mätta och belåtna och i tid till avsparken i 6 Nations Rugby som är ett måste för Steve. Måste säga att jag föredrar rugby mot fotboll, det är mer fysiskt och snabbt och spelarna kan ta våldsamma tacklingar jämfört med alla tunnhudade "prinsessorna på ärten" som finns i fotboll. Dåliga skådespelare är de också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar