Svenska kyrkans julmarknad och jul på Kew

Hej på er, hoppas ni hade en skön helg. Min var riktigt bra. I söndags besökte Angela, Anna-Kaarin, Sussie, hennes pojkvän och jag svenska kyrkans julmarknad. Jag har nog inte varit dit på säkert 10 år. Jag är inget fan av trängseln där och det faktum att man måste betala för sina varor vid varje stånd ... på finska kyrkan får man en shoppingkorg och så plockar man på sig det man vill ha och betalar vid utgången, enkelt och effektivt.

Jag var först på plats och då såg kön ut så här. Den flöt dock på väldigt bra och precis innan jag kunde gå in så kom Angela också.

Jag köpte en söt ljusstake men det var det enda (bilden under ner). Angela och jag blev klar innan de andra som kom senare, så vi gick och satte oss på ett cafe i närheten. Kyrkan hade också ett cafe men det var 20 minuters kö dit så vi skippade det. 

Efter tränseln på kyrkan pustade vi sedan ut med god lunch på en italiensk restaurang i närheten innan alla åkte hem till sitt. Det hade varit härliga 17 grader på dagen men det började regna ordentligt senare på eftermiddagen (och blåsa) så då var det riktigt skönt att mysa hemma.  

Nykarlebystjärnan pryder sin plats i fönstret som vanligt. Steve är inte helt förtjust i de många olika färgerna, men vet att den är viktig för mig och har förstånd att vara tyst. Jag har också dragit en vit lögn och sagt att det är tradition att ha den uppe ända till februari😉.

Här kommer ett gäng bilder från förra onsdagen när Anette, Cecilia och jag besökte Christmas at Kew,  ett 3 kilometer långt promenadstråk genom trädgården med över 20 ljusinstallationer. Jag har varit där en gång tidigare, men utställningen var nog ett strå vassare nu.

Det fanns också ett "tomtestopp".

Vi föredrog dock att stanna till vid en bar halvvägs för ett värmande glas rödvin. 

Den här "installationen" var fantastisk. De hade klätt in ett helt träd med vita och gröna lampor. På avstånd säg det nästan ut som en halverad brysselkål😏

Promenaden avslutades med en fantastisk ljusshow i en liten insjö.

När vi lämnade trädgården styrde vi småfrysande kosan till en franska restaurang inte långt från Kew tunnelbanestation som jag besökte ganska ofta för flera år sedan. Restaurangen heter Ma Cuisine Bistrot och Cecilia, som inte är något större fan av fransk mat, blev positivt överaskad.

Fantastisk var också förrätten med tre olika typer av fisk. Det enda jag kunde klara på var att portionen kunde vara dubbelt större.

Till huvudrätt blev det lamm som också var mycket gott. 

Det var inte alltför kul att gå ut i kylan igen efter middagen😬

Middag på stan med Cecilia

Sådär, då är 99 % av kappsäcken packad och jag har gjort en testvägning. I morgon ... eller i natt kanske ... är det uppstigning kl. 03.00 och en halv timme senare har jag beställt upphämtning med taxi till Heathrow. Jag har bävat för att behöva stiga upp så tidigt hela veckan😬. Nå, hellre kommer jag för tidigt till flygplatsen än för sent, hatar att stressa. Om allt går som det ska så borde jag landa lite efter kl. 13 i Vasa där jag bli upplockad av mina föräldrar.

Den här gången kommer jag att åka med SAS, något som jag inte gjort på säkert 15 år. Jag åker normalt med Finnair, men när deras biljett var dubbelt så dyr som SAS för samma datum och nästan samma tider så var valet enkelt. Jag tänker inte betala Business Class-priser för att sitta i Economy och bara få vatten eller blåbärssaft.

I tisdags träffade jag finländska Cecilia, som var precis hemkommen från en tvåmånaders rundresa i Asien med sin pojkvän. Inte illa alls😊

Vi hade bokat bord på en argentinsk restaurang som låg en kort promenad från Oxford Street, Zoilo. Vi hade planerat att ta en fördrink på puben bredvid, men den var bokad för julfest. Efter lite promenerande hittade vi en annan pub och efter lite svettigt köande så stod vi med var sitt glas rödvin på utsidan där vi i alla fall kunde andas.

När vi druckit upp gick vi till den väldigt mysiga restaurangen.

Bild lånad från zoilo.co.uk 

Bild lånad från zoilo.co.uk 

Jag beställde någonting med nötkött som visade sig komma som små pajer. Vi delade också kroketter med blodpudding och bläckfisk.

Till huvudrätt var valet ganska enkelt när man går på argentinsk restaurang, stek. Jag valde rumpstek med pepparsås och blomkål och ost med något så ovanligt som jordnötssmör som smaksättning. Maten var verkligen god och man gick inte därifrån hungrig minsann.

När vi lämnade restaurangen kände vi fortfarande för ett par drinkar till och gick till en charmig pub i närheten som hette The Duchess.
Vi slog till med en hel flaska engelskt bubbel för vi måste ju fira att Cecilia är hemma igen, dessutom skulle två glas var blivit lika dyrt som en flaska, så egentligen sparade vi pengar😅.

Det var nästan stängningsdags när vi lämnade puben och jag gick mot tunnelbanestationen i Oxford Street för tunnelbana till Waterloo och vanligt tåg därifrån och hem.

Old Marylebone-promenad och årets första drinkar utomhus

Så är det söndag igen och slutet på en fantastiskt solig och varm vecka med temperaturer på upp till 20 grader. Nästa vecka ska det bli ner till 10 grader igen😐.

I dag har jag mest tränat; lyft vikter i Body Pump, skakat på höfterna till popmusik i Sh'bam och sedan gått en långpromenad med en ljudbok i öronen. Sedan har jag unnat mig att vara lat och beställt hemleverans av srilankansk mat så nu har jag mat för tre dagar.😋

I går rörde jag också på mig även om det inte var lika svettigt.😏 Jag vaknade strax efter kl. 7 innan larmet gick och jag hade hunnit vakna i tid för min dansklass kl. 8. En fördel med ljusare morgnar. Annars så kan det vara ganska krävande att lära sig nya stegserier så tidigt på morgonen när man knappt hunnit öppna ögonen.😊

När jag kom hem igen åt jag frukost och dammsugade hela lägenheten samt dammtorkade i vardagsrummet. Jag har noterat att det dammar extra mycket när man bor i stan, särskilt på våren.

Kl. 14 befann jag mig utanför Bond Street tunnelbanestation vid Oxford Street. Det var mötesplatsen för dagens London Walk som skulle gå genom gamla Marylebone, namnet på stadsdelen norr om Oxford Street.

Jag har börjat bli ganska bra på att spotta promenaddeltagare. De har alla ett sökande ansiktsuttryck när de försöker spana in guiden😏.

I går var vi 16 stycken; 5 amerikaner och resten britter. Det är fortfarande mest britter på de här promenaderna men jag har noterat en liten ökning av amerikanare som säkert utgjorde en majoritet av kunderna före corona.

Jag har tidigare mest gått igenom Marylebone och på huvudshoppinggatan, Marylebone High Street, men nu gick vi också igenom de mindre gatorna där det intressanta låg. För lite mer än ett sekel sedan var Marylebone inte ett ställe man besökte om man var rädd om liv och lem. Det är svårt att tänka sig eftersom det nuförtiden är ett mycket vackert, och dyrt, område.

Vi passerade bland annat den här enormt stora katolska kyrka på Spanish Place. Den såg ut att vara nästan lika stor som St Pauls.

En skola för barn som verkligen befann sig i bottenskicket, som inte ens fick studera i skolor som finansierades genom välgörenhet. De måste också arbeta mellan studierna.

Promenaden avslutades inne på Regent's Park som visade sig från sin bästa sida. Vi var inte de enda i parken om man säger så😏

Innan jag åkte in till stan kontaktade jag Cecilia och frågade om hon och hennes kille hade tid för ett par drinkar när jag ändå var i deras "hoods" och de hade de som tur var. Det var min första drink utomhus, snart är sommaren här😎

Kompisträffar och sommarväder

Äntligen helg och äntligen har värmen anlänt, 21 grader i dag och 25 på tisdag! När jag gick till gymmet i går morse doftade det precis som om man befann sig på franska Rivieran eller någon annan varm plats. Humöret steg omedelbart😎

I morse var det äntligen dags för första dansklassen sedan i början av december i fjol. Egentligen skulle den hållits redan förra lördagen, men vår instruktör hade fått ordentliga förkylningssymtom efter sin första dos Pfizer dagen före och tvingats annullera alla sina klasser. Han hade haft covid i fjol och det verkar som om personer som haft covid får starkare reaktioner när de får sin första Pfizer. Det är egentligen en positiv sak eftersom kroppens försvar känner igen viruset och börjar bekämpa det omedelbart.

När jag kom hem ansökte jag om att få NHS-appen (dvs. den statliga organisation som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien) där jag bl.a. kan boka och se information om mina läkarbesök, men även se information om mina coronavaccinationer (datum, vaccintyp och partinummer). När vi får våra vaccinpass kommer de säkert att läggas in där. Under registreringen måste skicka in foton av ett ID samt ett kort videoklipp av sig själv när man läser upp fyra siffror. Jag fick mitt godkännande efter en timme, trots videoklippet av mitt osminkade ansikte, fortfarande lätt rosa efter gymbesöket.😄

I går, fredag, tog jag eftermiddagen ledig och åkte ut till Canary Wharf för att träffa en kompis som följt med sin man när han åkte in till London för jobb. De bor normalt i Kent, hemvist för den snabbspridande brittiska coronavirusvarianten😉. Varken hon, hennes man eller deras barn har dock haft corona, vad de vet i alla fall. Hon känner dock en som hade dött av corona, en 47-årig kille som varken var överviktig eller hade några andra sjukdomstillstånd vad hon visste. 

Jag är ingen större expert på restaurangutbudet i CW, men googlade lite och hittade tillslut en skotsk restaurang med uteterass som heter Boisdale. Jag tror dock att jag ätit där tidigare.

Man kunde se city i bakgrunden från restaurangens terrass.

Vi hade inte träffats på över ett år, kanske 1,5 år, så det var mycket att ta igen. Vi planerar dock att ses mycket snart igen när vädret stabiliseras, kanske åka ut till kusten för lite strandhäng. Det finns många fina stränder och vackra småstäder i Kent-området, för att inte tala om fiskrestauranger. Det är ett litet projekt att ta sig dit från sydvästra London dock, men ibland får man anstränga sig lite😊

Jag beställde kalvcarpaccio och en minihaggis med rotsakspuree. Så gott. Gillar man lever, som jag gör, så gillar man haggis tror jag. Visst, den består även av annan inälvsmat men den känner man ingen smak av. 

På torsdag träffade jag en annan fantastisk kompis, Cecilia, i stadsdelen Marylebone som ligger norr om Oxford Street. Det är så kul att äntligen kunna besöka andra stadsdelar i London. Wandsworth är ett jättebra ställe att bo på, men man har sett tillräckligt av området under nedstängningen och behöver vidga vyerna lite.😊

Cecilia hade bokat förpub, restaurang och efterpub. Älskar att besöka nya pubar så det kan aldrig bli för många.👍

Den första puben hette The Jackalope och låg undangömd på en sidogata, alldeles i närheten av svenska ambassaden faktiskt.

Här måste man göra sin beställning och betalning via en app på telefonen. Man kan ju undra varför man måste ge adress, telefonnummer etc för att beställa och betala sin drink, man tappade nästan tålamodet halvvägs i registreringsprocessen😏

Vi åt middag på restaurangen Delamina Kitchen som gör mat från mellan östern. Gott och fräscht.

Vi avslutade kvällen på den mysiga puben The coachmakers arms som låg alldeles i närheten. Jag var hemma någon gång efter kl. 23 och Steve hade redan gått till sängs. Jag minns inte när jag var ute så "länge" senast, säkert någon gång på senhösten när pubarna kunde vara öppna normala tider.😏

Jag avslutar med lite blandade foton.

Jag gillar skyltar med roliga texter som många pubar har för att locka in kunder, den här hittar man utanför vår lokala pub😊

Veckans väder, det tackar vi för😎

En inte så glad Busen som tittar längtande mot soffan där jag sitter, på hans plats. När han riktigt vill demonstrera sitt missnöje så sitter han alltid med ryggen mot en😾

Nej, om man skulle greppa dammsugaren då och städa bort veckans dos av katthår😏