Tour of Britain

Så är veckans längsta dag över. Fast den här måndagen kändes inte lika tråkig som normalt i och med att Steve och jag gick in till Putney för lång brunch på vårt vanliga ställe med utsikt mot Themsen. Vädret har varit fantastiskt idag och det var så mysigt att kunna sitta och njuta i värmen. I och med att Putney Bridge är stängd för trafik under några månader så kunde man till och med njuta av tystnaden.

Igår var Steve och jag och kollade på sista etappen av Tour of Britain som kördes i London. Innan loppet börjar så får allmänheten gå runt och kolla runt på området där teambussarna står och "dräggla" över cyklarna:-) Har man riktigt tur och uthållighet så kan man också få en blick av de tävlande när de kommer ut ur sina bussar och värmer upp på sina träningscyklar.

Skyltar med namn på cyklisterna som sätts på servicebilar

Tinkoff SAXO är ett av de större och rikare teamen och det kan man se på storleken på bussen och antalet servicebilar. Ju mindre buss, desto mindre pengar har teamet:-)

Raleigh är ett av Steves favoritcyklar just ny. Snygg metallicröd färg, det är allt jag kan säga om cykeln:-)

Cavendish buss samlade en stor fanskara som väntade på att han skulle komma ut ...

Det var däremot dubbelt fler förväntansfulla utanför Team Skys buss som bland annat engelsmannen Bradley Wiggins cyklar för, han vann bland annat guldmedalj i OS.

Alla väntar på att cyklisterna ska komma ut ur bussarna och värma upp.

Den här bilden är till dig Anna. Bianchi har uppenbarligen inte sån rik sponsor för deras buss var hälften så stor som t.ex. Sky:-)

Utanför Raleigh-teamets buss fick cyklisterna sitta ostörda.

30 minuter innan tävligen skulle börja gick vi till en plats med perfekt utsikt. London-etappen är mycket tacksam på så sätt att de cyklar 10 varv på en bana som endast är 8 km lång och som till största delen går längs en och samma gata. Man får med andra ord chans att se cyklisterna 20 gånger.

Bilen med tävlingsledningen står och väntar ...

och sen är tävlingen igång. Det gick undan och jag behövde verkligen kunna se dem 20 gånger för att hinna se "kändisarna".

En kille som Steve känner, Germain Burton, deltog också. Så sent som förra året skjutsade Steve och hans kompis Dave honom fortfarande till tävlingar i Belgien i Daves bil. Nu tävlar han för Team GB och får gratis cyklar, mat och till och med en liten lön. Han är bara 20 år så han har många år på sig att utvecklas.

Sporthelg

Nyss hemkommen från gymet efter en timmes Body Pump, mitt tredje pump-pass den här veckan. Jag hann inte till gymet igår så då gick jag idag istället. Som vanligt så var det här passet fullspäckat trots att det är så "tidigt" på morgonen, från 10-11. Jag drack en mugg kaffe med en skvätt grädde och matsked kokosolja före passet och det stod jag mig bra på. Nu har jag tagit en välbehövlig dusch och ätit sen "frukost", 1 dl grekisk yoghurt (från Lidl naturligvis) blandat med ett par matskedar extremt hälsosamma chiafrön (två teskedar chiafrön innehåller mer Omega-3 än en normalstor laxfilé.) och en tesked lakritspulver. Jag gjorde frukosten redan igår kväll för att ge fröna chansen att svälla till lite och åt den med färska hallon.

Man får vara tidigt ute om man ska få en plats framme i gymsalen

Igår spenderade Steve och jag hela eftermiddagen i North Sheen och kollade klubbfinalerna i bowls. Det bjöds också på gratis mat till alla och spriten var ordentligt rabatterad. Det var en jättefin dag så det var väldigt avslappnande att sitta i solen och titta på när de rullade sina kulor.

Fanklubben. Steve sa att där kommer jag att börja sitta sen och kolla på när han spelare. Njae, känner ännu ingen större samhörighet med den åldersgruppen:-)

Efter halva dagen bjöds det på lunch och de blev rusning till bordet med maten. Precis som hemma så var de äldsta först i kön:-) De må vara långsamma och lite skröpliga i normala fall, men när de vankas något gratis/billigt så får de ny spänst i benen:-)

Efter maten så togs även ett klubbfoto. Det finns också ett antal kvinnliga spelare men de hann inte med i bilden verkar det som. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, det borde finnas bowl-klubbar i Finland också. Det är ett perfekt sätt att träffas och umgås för speciellt den äldre generationen. I den här klubben finns det både unga (under 25) och gamla (över 90) och atmosfären är fantastiskt och alla talar och småretas med varandra. Allt som krävs är i princip en gräsplan (eller fuskgräsplan, finns också inomhusplaner) på 20 x 20 meter (storleken kan variera) med mycket, mycket kort gräs. I Finland finns ju hur mycket öppna ytor som helst.

Snart bär det iväg in till centrum för att kolla på sista dagen av Tour of Britain i cykling. Har aldrig kollat på live-cykling tidigare. Steve skulle egentligen ha varit lika nöjd med att kolla tävlingen på TV men jag ville se tävlingen på plats eftersom alla stora cyklestjärnor är med. Dessutom cyklar de samma bana 10 eller 11 gånger så man har en chans att se de tävlande flera gånger, inte som under de tidigare etapperna i tävlingen när svischar förbi på en sekund och det är allt.

Musslor i kvadrat och gammal vänskap

Pust, nu är jag mätt. Jag och Steve gjorde musslor i grädd- och vitvinssås till middag och nu sitter vi och jäser, jag på soffan och Steve på sängen med datorn på magen. Steve har planerat att åka ut och träna med cykeln ännu ikväll, jag är glad att jag avverkade min träning i morse.

Musslor måste vara en av de enklaste rätterna som finns, det tar max 10 minuter. Jag använde det här receptet:

1 nät musslor
2 st challottenlök finhackad
4 st vitlöksklyftor
3 dl vitt vin
2 dl grädde
Salt och vitpeppar
1 stor knippe finhackad persilja

Gör så här:
Tvätta musslorna och avlägsna eventuellt "skägg". Fräs lök och vitlök i olja eller smör. Tillsätt grädde och vitt vin och smaka av med salt och peppar. Tillsätt musslorna och låt koka under lock i ca 5 min tills de öppnat sig. Tillsätt persilja och rör om. Servera.

Igår mötte jag upp med min kompis Lisette i Soho. Jag hade bokat bord på den franska restaurangen Prix Fixe. Jag har ätit där flera gånger och aldrig blivit besviken. Lisette och jag lärde känna varandra när vi som 16-åringar var på språkresa till Hastings i södra England och har hållit kontakten sedan dess. Nu var hon på affärsresa till London och vi lyckades klämma in en träff mellan hennes fullspäckade schema. Det var SÅ kul att träffa henne igen och vi bestämde att nästa gång hon kommer till London ska vi åka ner till Hastings och uppleva gamla minnen ... det lär nog gå ganska snabbt så dåligt minne som jag har:-)

Vi åt båda musslor till förrätt (såsen till mina musslor ikväll smakade flera gånger bättre måste jag säga)

Till huvudrätten slog vi på stort och beställde var sin ribeye-stek som smälte i munnen. Istället för den obligatoriska potatisen valde jag gröna bönor istället.

Jag var ordentligt mätt redan efter huvudrätten men gick all in och beställde en ostbricka ändå. Jag lyckades äta mögel- och brie-ostarna men fick ge upp efter halva hårdosten. Det var helt stopp. Ostarna var iallafall jättegoda. Frukten lämnade jag naturligtvis, jättemycket socker i både druvor och äpple.

Imorgon är det bowls-dags igen, inte för att spela utan för att kolla de sista klubbtävlingarna. Efteråt lär det bli middag och rea på all sprit, för att tömma förrådet inför vintern antar jag. Efter de här tävlingarna är typ bowls-säsongen över för i år.

Lillördag och jag har festat till det med ostpuffar och oliver som middag efter dagens andra gympass. Jag åt stekt vitkål, korv och lök som jag fettade till med en skvätt grädde till lunch så jag ville inte ha någon stadig middag. Är dessutom aldrig hungrig efter att jag varit på gym.

Idag gjorde jag det som jag planerade igår, bokade nya biljetter till Lord of the Dance. Den här gången tvingade jag Steve komma med som sällskap. Han har inte mycket till övers för varken irländare (samma hatkärlek som mellan finnar och svenskar) och dans men den här gången protesterade han för döva öron. Eller, det krävdes inte mycket övertalning för när man som oss varit tillsammans några år så räcker en blick eller en tyst suck:-) Jag vet vilka saker som han absolut inte vill hänga med på och då slipper han, men sedan får han följa på annat istället som han bara till hälften inte är intresserad av. En sak är dock säker, han kommer INTE att berätta till sina närmaste kompisar att han varit på en show med irländsk dans, där går nog hans manlighetsgräns:-) Jag försöker trösta honom med att i en scen dansar tjejerna i svart BH och trosa och svarta strumpbyxor.

Så, den 1 oktober sitter vi, eller snarare jag, och njuter igen. Jippeeee!

I morgon ska jag träffa Lisette som är en gammal kompis från Åland som jag träffade på språkresa i Hastings när vi var 16. Vi bodde tillsammans hos en tant som hette Mrs Fuller. Hon bor nuförtiden i Tammerfors och även om vi träffas väldigt sällan så kan vi snabbt ta vid där vi slutade.

Dans och teater

God kväll i stugorna. Är nyss hemkommen från en helt fantastisk show, Lord of the Dance - Dangerous Games. Gillar man dans och irländsk musik som jag så är den här perfekt. Jag satt med gåshud nästan hela föreställningen för det var så otroligt vackert. Storyn var väl inte den bästa, någonting futuristiskt där det goda möter det onda, men det gjorde ingenting, jag bara njöt av uppträdandet. Tänk hur många timmars träning som måste ligga bakom för att bli så otroligt skickliga och synkroniserade som de här dansarna var. Det ser ut som om de flyger fram men det är nog allt annat än lätt. Nadine Coyle, som tidigare sjöng i tjejgruppen Girls Aloud och den med absolut bästa rösten, sjöng också flera låtar.

Showen var så bra att jag imorgon tänker kolla om det finns några biljetter kvar (sista föreställningen går i slutet av oktober). Jag satt högst upp men hade perfekt utsikt.

Bild från ayoungertheatre.co.uk

Bild från officiallondontheatre.co.uk

Före kvällens visuella njutning och tidigare idag åt Steve och jag en ordentlig brunsch på vår nya stampub (för Engelsk frukost) The Rocket i Putney. Före lunchen hade jag varit på gymet så det smakade verkligen gott eftersom jag bara druckit kaffe med grädde och en matsked kallpressad kokosolja till "frukost". Beställer man den engelska frukosten (storlek Large naturligtvis:-) före kl 12 så får man den för under 6 pund; så fast jag inte äter brödet, hash brownisarna och bönorna så blir jag absolut proppmätt. Jag ökar också fettintaget med majonnäs och smör. När jag kom hem nu ikväll vid 22.30-tiden så hade jag inte ätit på 10 timmar men kände bara ett jättelitet sug.

Efter brunschen passade vi på att kolla i välgörenhetsbutiker. Jag måste säga att jag aldrig hittar något där, är lite skeptisk till att använda kläder som okända använt. Det är däremot något som Steve inte har problem med, han shoppar ganska ofta kläder i sådana här butiker. Nå, vi gick iallafall igenom dem alla och när vi gick in i den sista, vad hittade jag där om inte en Marimekko-skål för 4 pund! Det var samma butik som jag köpte en Alvar Aalto-skål i för 10 pund för två år sedan. Jag köpte naturligtvis även den här. Jag misstänker att donatorerna är engelsmän som har finska bekanta. De har uppenbart inte insett värdet på gåvorna och genast de får chansen tar de dem till välgörenhetsbutiken. Inte mig emot:-)

Igår var min amerikanska kompis Thad och jag till Angel för improvisationsteater på puben The Queen's head. Det var tredje gången jag såg teatergruppen Austentatious uppträdande. Alla deras pjäser handlar om en av Jane Austens's "okända romaner", men eftersom publiken får föreslå titel så blir det nytt innehåll varje gång. Jag blir alltid imponerad över hur snabbtänkta de är eftersom de ju inte spelar efter något manus.

En av pubens mer intressanta stilleben.

I väntan på att showen ska börja.

Här kommer förresten ett bevis på att det fortfarande finns mjölkbilar som levererar mjölk i glasflaskor. Det är vår granne på bottenvåningen som beställt hemleverans.

Lord of the Dance

Nu sitter jag på bussen in till stan för att njuta av irländsk dans och musik. Har längtat.

Sent from my Windows Phone

Helan går och många andra visor

Trevlig söndagkväll. Har just avslutat ett par jobbprojekt så att jag inte behöver stressa imorgon. Föredrar att börja arbetsveckan lite mjukt. På måndagens program står både massage i Putney och improvisationsteater i Angel.

Vädret idag har varit riktigt somrigt, när solen äntligen förmådde tränga igenom molnen that is. Mia och James hade sovit över hos oss efter gårdagens kräftskiva och efter en promenad in till Putney för att sträcka på benen gick vi till vår pub Armoury för Sunday Roast Carvery. Det var lika gott som vanligt och eftersom det var så varmt ute satt vi i deras lilla beer garden. Jag smugglade ännu en gång med mig min egen stekkniv för att få skärt köttet. Mört att tugga men inte att skära med de "smörknivar" som de bjuder på där. Kan ju inte kosta mycket att köpa kanske 10-15 stekknivar.

Kräftskivan hos Sofia och Kim igår var jättelyckad. Vi var hela 14 personer som deltog och alla rymdes runt deras matbord utan någon större trängsel.

Det var bordsplacering och alla hade fått ett sånghäfte med sitt eget namn.

Och en kort introduktion av alla gäster. Väldigt påhittigt måste jag säga.

Kim var toastmaster och de icke-svenskspråkga deltagarna deltog också med liv och lust i snapssångerna. Det fanns även många engelska sånger i häftet så de fick möjlighet att sjunga och inte bara humma och tralla:-)

Vi sörplade, sjöng, snapsade och frossade i diverse tillbehör ...

Temperaturen steg i rummet, både på grund av att det var totalt vindstilla utomhus så ingen vind fläktande genom fönstret och alla goda alkoholdrycker som dracks.

Mmmmmm

Steves efterrätt som han hade stått och tillagat hemma i köket i 4 timmar blev jättelyckad och han kunde känna sig nöjd över sin insats. Nu när han har fått smak på bakning ska jag försöka lära honom göra lite LCHF-efterrätter också:-)

Killarna bondar.

Lite före ett var det dags att tacka för oss och åka hem. Kvällen var ganska ljummen så man kunde ha gått hem på en halvtimme men vi var så mätta att vi inte orkade ta ett steg i onödan:-) Tack Sofia och Kim ännu en gång för en fantastiskt kul och välorganiserad kräftskiva!

God mat och sjöslag

Vaknade redan 20 över åtta i morse, typiskt när man skulle kunna få sova. Jag sov i och för sig till kl 13 igår efter en blöt kväll tillsammans med min kompis Thad som är i London på besök. Det blev ett antal cocktails för många hos mig så jag mådde som jag förtjänade dagen efter. Ikväll är det kräftskiva men det blir nog minimalt med sprit för mig, magen vänder sig av bara tanken, mer sprit för de andra istället:-). Nu har jag iallafall gjort ett par ostpajer som jag ska ta med mig till festen och Steve har övertagit köket och står som bäst och gör äppel- och björnbärspaj som han kommer att bidra med. Han har aldrig gjort dessert tidigare men pajer kräver inte så mycket kunskap, bara ett bra recept.

Tillbaka till torsdagen. Thad kom över till Wandsworth och vi åt middag på puben Alma som ligger mitt emot tågstationen. Maten där är mycket god och innehåller lite mer fantasi än vad man normalt ser i pubrestauranger.

Vi delade på en ost- och korvbricka som förrätt.

Till huvudrätt valde jag kycklingbröst fyllt med spenat och feta insvept i serrano-skinka, serverad med rödbeta, rotsellerifondant och en spenatgräddsås. Fantastiskt gott. Jag gillade också såsens illgröna färg:-)

Thad bor i Istanbul sedan några månader tillbaka och förhoppningsvis så kan vi möta upp med honom när jag och Svanhild åker dit på semester om två veckor. Just nu väntar han på att få sitt visum förnyat men han säger att det är svårt att få något gjort för alla är så korrumperade. Fingers crossed att han är där, alltid roligare med någon som känner området och kan visa platser som inte alla turister åker till.

Snart är det dags för gymet igen, och förhoppningsvis ännu ett pass en timme senare om rätt instruktör håller i det.

Ännu mer ostpuffar, intervjuer och filmkväll

Trevlig lillördag på er alla. Jag har just kommit hem från dagens andra gympass och nu sitter jag och frossar ostpuffar som kvällsmat för tredje dagen i rad. De är ju så himlans goda och nu har jag lärt mig att de ska vara exakt 12 minuter i 225 graders ugn för att bli perfekt krispiga.

Idag var Steve på jobbintervju och det var den konstigaste han varit på. Själva "intervjun" tog bara 5 minuter för mannen som intervjuade sa att allt han behöver veta finns ju redan i CV:n och det han var intresserad av nu var att se hur den intervjuades personlighet var. Mannen, som skulle bli den nyanställdes chef, tog Steve runt på golfbanan (som han skulle jobba på) och visade var allt fanns. När Steve frågade om mannen ville se intygen på kurser han tagit, arbetsgivarna brukar alltid vilja se dem, sade han att nej det behövs inte för han utgår ifrån att Steve kan sina saker:-). När "intervjun" var klar sa mannen att Steve kunde fritt kolla omkring på golfbanan själv eller komma tillbaka någon gång senare. Det verkar som om den här mannen INTE tycker om att hålla intervjuer utan bara vill få det överstökat:-). Jag skulle inte ha något emot att gå på en sådan här intervju för jag kan inte förstå varför man ska sitta och upprepa allt som redan finns i CV:n, har intervjuarna inte gjort sitt hemarbete? Sist och slutligen så är det A och O att personkemin mellan chef och anställd stämmer överens för annars går det inte att jobba tillsammans, hur bra CV man än har.

När Steve kom hem efter intervjun hade han en ny TV-box med sig som heter NowTV där man kollar på film och TV-serier genom datormodem. Boxen kostade £20 och man kan sluta använda den när man vill, ingen uppsägningstid. Vi får de 2 första månderna av Skys film- och TV-kanal gratis och sedan betalar man bara 8 pund per månad.

Det stod på förpackningen att man installerar boxen på några minuter men det krävdes snarare ett par timmar plus online-chatt med supportteamet innan allt började fungera. Nu ska vi snart sätta igång filmen Gravity med Sandra Bullock och George Clooney.

Lågkolhydratsnacks och -frukost

Trevlig måndag kväll på er alla! Här har det regnat mer eller mindre sen lunchtid. Precis när Steve och jag skulle bege oss ut så vi fick ställa in vår lilla utfärd. Typiskt. Nu är han som bäst barnvakt hos sin kompis Duncan och hans fru. Det är första gången som Steve är barnvakt någonsin men han ringde just och berättade lättat att det går hur bra som helst, allt de har gjort är att titta på tecknade filmer på TV. Lillkillen är 5 år så han behöver inte alltför mycket underhållning längre förutom TV.

Själv har jag gjort ostpuffar som jag doppar i hemmagjort dipp och sköljer ner med ett glas rött samtidigt som jag tittar på tredje säsongen av Brottet på DVD. Gudomligt gott. Det tycker jag att jag kan unna mig; måndag, regn och en intensiv arbetsdag. Normalt "puffar" man osten i mikrovågsugn men den vi hade gick sönder för några månader sedan och vi har inte kommit oss för att köpa någon ny ännu så jag testade att göra dem i ugn. Gick helt ok, kunde kanske ha haft dom i ugnen några minuter längre så att de blev krispigare. Jag gjorde dem i 225 grader i 8 minuter.

Igår promenerade Steve och jag in till Clapham Junction för jeansjakt till Steve. Några jeans hittade vi inte men väl mat på Lidl, bland annat deras fantastiska grekiska yoghurt. Äter ingen annan längre. För att variera min LCHF-brödfrukost så gjorde jag igår "chiayoghurt" som jag åt i morse. Det är jätteenkelt att göra och mycket gott och mättande.

Lite information om detta superfrö (tagit från den här bloggen). Chiafrön innehåller högt fullvärdigt protein (18 av de 20 essentiella aminosyrorna) och den vegetabil som innehåller mest Omega 3! Även rikt på Kalcium, Fosmor och Magnesium och antioxidanter. Lättsmält för magen och bra bakteriemat för tarmen.

Recept nedan.

Chiayoghurt
1 portion

1 dl yoghurt/kesella blandas med 1 msk chiafrön och lite vaniljpulver (dvs. INTE vaniljsocker). Låt stå över natten i kylskåpet. Ät t.ex. med hackade nötter och hallon som har minst kolhydrater.