Påskbesök

Hej på er, hoppas ni hade en fantastisk påsk. Min var jättebra, speciellt då jag fick besök av min yngsta bror Magnus mellan tisdag kväll och lördag morgon. Han bor vanligtvis i Bergen, men det är bara ett par timmar med flyg till London därifrån. Vi fick tre hela dagar och de utnyttjade vi till fullo. Magnus som är intresserad av utställningar och museer fick ge förslag på vad han var intresserad av att se och så stod jag för de andra programpunkterna, däribland restauranger.😊

Här får ni ett låååångt inlägg om vad vi gjorde under de tre dagarna. Jag tänkte först dela upp dagarna i två inlägg men orkade inte, så håll i er😏.

Hans kvällsflyg var 30 minuter i förtid så vi hann både prata och dricka var sin Blue Arrow innan det var dags att lägga oss. Steve bryr sig inte om drinkar utan åt choklad som Magnus hade med sig istället😊 

På onsdag var vår första programpunkt kl. 14 så vi kunde äta en sen frukost innan vi ...

tog buss och tunnelbana till stadsdelen Barbican i centrala London. Stadsdelen är känd för sin brutalistiska arkitektur där rå betong, funktionalitet och raka linjer står i fokus. Vi hade bokat in en 90 minuters arkitekturvandring som blev 2 timmar då guiden hade så mycket att säga😏. Han var dock extremt kunnig och intressant att lyssna på.

Vi började inne i en av byggnaderna där det fanns stora plattor med olika typer av betong och utföranden som användes när arkitekterna valde det slutliga utseendet på byggnaderna i kvarteret.

Den här utformningen såg man överallt, det är betong som man borrat mönster i för hand med elektriska borrar. Det kan inte ha varit bra för kroppen att utsättas för vibrationer dag ut och dag in.😐

Grått vart än man såg.

Det finns stränga regler för hur man får smycka ut sin lägenhet, men blomlådor får man ha.

Vattnet i dammarna är inte naturligt grönt utan färgat. Annars skulle det också se grått ut och det kanske fanns en gräns hur grått något kan vara, även för arkitekter.😏

Efter rundvandringen tog vi tunnelbanan till Kings Cross för konstnären David Hockneys installation Bigger & Closer (not smaller & further away) i utställningslokalen, eller vad man ska kalla det, Lightroom. Jag hade aldrig hört talas om David Hockney tidigare men han är uppenbarligen väldigt känd, speciellt för sina målningar av simbassänger i Kalifornien. Både Magnus och jag hade trott att man skulle få se hans tavlor "live" men istället visade man bildspel på väggarna och uppspelningar när  konstnären talade och förklarade. Helt ok, men det blev lite enformigt till slut.

Efteråt var vi vrålhungriga. Jag hade bokat bord på en restaurang i närheten som jag ätit på tidigare, Hicce, men först till klockan 19 och klockan var nu 18. Vi beslöt oss för att gå dit i alla fall och se om vi kunde få ett bord tidigare och det lyckades. Tur att engelsmän äter senare än oss nordbor😊

Maten var lika god som vanligt, speciellt cevichen av havsruda. Så fräsch.

Andra rätter som jag åt var grillat lamm ...

och chorizo. När vi ätit klart tog vi tunnelbana, tåg och buss hem igen. Det hade varit en intensiv eftermiddag och kväll, även om vi inte hade behövt rusa från ett ställe till ett annat. Vi hade hunnit med både kaffe- och ölpaus mellan programmen.😉

På torsdag steg vi upp vid 9 och åt en lång frukost tills det var dags att ta tåg och tunnelbana till Borough. Jag hade bokat lunch på restaurangen Aqua Shard som ligger på 31:a våningen i The Shard. Jag tänkte att Magnus skulle uppskatta utsikten😀.

Vi fick det perfekta bordet i ett hörn, vilket här innebar att vi hade utsikt i två riktningar.

Vi beställde från en färdig lunchmeny och valde båda carpaccio av hjortkött till förrätt.

Magnus åt fisk medan jag valde kycklingbröst till huvudrätt.

Jag brukar sällan äta efterrätt, men den här gången slog jag på stort och valde cheesecake med bland annat pepparkaksbotten och bärsås. God men vääääääldigt mättande, den nästan klistrade sig i gommen.

Efter lunchen, och efter att ha åkt hiss en extra tur då Magnus glömde sin väska i garderoben och vi fick åka upp och hämta den😏, promenerade vi till Borough Market som ligger alldeles i närheten. 

Vi hade tagit en snabb runda runt marknaden innan vår lunch och beslöt oss för att gå tillbaka dit efteråt för ostron- och sjöborrsavsmakning. Magnus hade aldrig ätit ostron tidigare och jag hade aldrig ätit sjöborre och det hade legat på våra att göra-listor länge.

Vi beställde två ostron och en sjöborre var. Därefter gick vi till ett stånd där man kunde köpa bubbel per glas för att få något att "skölja ner" maten med. 

Jag har velat prova sjöborre i flera år, och precis när jag kände att det var dags kom covid i vägen och alla stånd på Borough Market stängdes. Borrarna ser verkligen inte apptitliga ut och precis som med ostron så äts de råa. Vi började med ostronen. Magnus älskade dem så nu är han också en ostronfantast😊. Borrarna var också riktigt goda, de smakade inte så fiskiga som jag befarat.

Efter den lilla måltiden fortsatte vi mot Tate Modern, men först visade jag Magnus de små "tuggummikonstverken" som finns på Millenium Bridge som ligger framför museet. Man skulle aldrig se dom om man inte visste att dom fanns där.

Magnus ville främst se tillbyggnaden till Tate Modern. Tyvärr kunde man inte längre åka högst upp, så vi fick nöja oss med att besöka en utställning med den polska skulptören och fiberkonstnären Magdalena Abakanowicz istället.

Det är kanske ingen konst som jag skulle hänga på väggen (om jag bodde i ett slott med högt i tak), men utställningen var intressant att se.

Efter museet var det dags för lite "lättare" underhållning, nämligen baren The Bletchley där man knäcker koder a la andra världskriget för att få sina drinkar. Jag har besökt den här baren tidigare men då låg den i västra London, och upptäckte först när vi skulle åka dit att de flyttat den till Hackney i östra London. Det är lite komplicerat att ta sig dit, men efter lite planerande och efter att vi hoppat på fel tåg (jag insåg misstaget några minuter innan det skulle åka iväg) kom vi fram.

När vi kom till baren fick vi sätta på oss gamla armejackor och välja svårighetsgrad på uppdragen som vi skulle fullfölja. Vi tog den enklare rutten och den var verkligen tillräckligt svår för oss, två personer som vi var. Personalen var dock hjälpsam om de såg att man hade problem, vi hade trots allt mindre än två timmar på oss att knäcka alla koder för att få våra drinkar😏

Som vanligt var vi tidigt ute så, det var bara vi och en annan grupp största delen av tiden som vi var där. När vi gick därifrån var stället nästan fullt.

Den första drinken fick man utan att behöva lösa några gåtor.

Drinkarna blandades enligt hur vi knäckte koderna och besvarade frågeformulär, så Magnus och jag fick aldrig samma drinkar.

Här "kodar" en anställd våra svar.

Det är en väldigt trevlig affärside, jag gillar när man måste jobba lite för drinkarna än bara sitta rakt upp och ner och beställa från en färdig meny. 

Det blev en lång tågresa tillbaka till Wandsworth. Det fysiska avståndet mellan västra och östra London är inte så långt, men när man måste åka tåg eller buss som stannar på hundra ställen, och dessutom byta, så tar det sin lilla tid. Vi hann dock äta var sin portion Memma, som både Magnus och jag älskar, innan det var dags att gå och lägga sig. Tur att jag köpte en hel "riva" när jag var till finska kyrkans påskmarknad, för då visste jag ännu inte att Magnus skulle komma.

På fredag stod ett besök till Gods Own Junkyard i östra London på programmet, så det var bara att hoppa på tåget och tunnelbanan igen när vi ätit frukost😊

Jag vet inte hur många foton jag tagit av neonskyltarna på det här stället, men de är verkligen coola😍

Efter rundvandringen satte vi oss i solen utanför utställningen och tog var sin öl (min andra på 3 dagar!!!😮) som producerats på minibryggeriet mittemot "junkyarden". 

När vi druckit upp gick vi tillbaka till tunnelbanan och tog tåget till västra London och South West Kensington, där vi skulle gå på den kinesiska konstnären Ai Weiweis senaste utställning "Making Sense" på Design Museum. Honom kände jag faktiskt till sedan tidigare😉.

Hans konstverk är verkligen genomtänkta och speciellt när man läser beskrivningen av varje föremål så förstår man precis vad han försäker säga.

Glashjälm

Fragment av Ais porslinskulpturer som förstördes när hans studio i Peking revs av den kinesiska staten 2018.

Näckrosor av lego, en rekreation av Claud Monets målning

Den mörka dörren nedan föreställer dörren till det underjordiska skyddsrummet i Xinjiangprovinsen där Ai och hans far levde i tvingad exil på 1960-talet.

Avbrutna pipar på tekannor

Fältet består av över 250 000 handgjorda porslinpipar från tekannor och vinkannor från Songdynastin (960- och 1279-talet). De bröts av om kannan inte var perfekt tillverkad.

De här fotona är lite roliga, han visar långfingret mot olika kända byggnader. Med gesten avvisar han förväntningen att dessa institutioner ska respekteras eller vördas

Här en bild på hur det kan se ut när en liten skitunge inte respekterar repet som dragits runt konstverket, som är små kanonkulor från 960- och 1279-talet, utan kände att han måste sparka lite på dem. De unga vakterna svimmade nästan när de såg vad som hände och visste inte riktigt vad de skulle göra. Föräldrarna sa inte ens förlåt utan gled tyst iväg och fortsatte se på utställningen. De var helt klart inte engelsmän för de skulle ha sagt förlåt 1 000 gånger. Jag och Magnus kunde inte tro våra ögon, särskult hur föräldrarna betedde sig! Skulle det ha varit min unge hade han fått en ordentlig åthutning😡.

Efter utställningen hoppade vi på tunnelbanan ännu en gång för resans sista middag på The Ivy Asia i Chelsea. Inredningen är härligt smaklös och maten fantastisk. Den här gången fick jag lurat med mig Steve också😀

Vi åt tills vi nästan sprack och sedan tog vi bussen hem. Resten av kvällen satt vi bara och slappade och Magnus packade väskan då hans taxi skulle hämta honom redan kl. 6 följande morgon.

Det var tre väldigt trevliga dagar och jag också fick se och uppleva saker som jag garanterat inte skulle ha gjort om Magnus inte föreslagit dem.😊 Jag tycker om när gästerna har gjort lite hemläxa och kommer med förslag på vad de skulle vilja se.