I lördags testade Steve och jag en ny curryrestaurang med nepalesisk mat, Munal Tandoori. Eller, ny och ny, den har existerat i 32 år. Jag är ingen större fan av curry, speciellt inte indisk som jag tycker smakar likadant vilken rätt man än beställer. Men Steve insisterade, och eftersom det trots allt inte var indisk curry så gav jag med mig.
Restaurangen var välbesökt vilket alltid är ett gott tecken. Förrätterna kom in och det var de största onion bhajis som både jag och Steve har sett, dom var som bowls-klot!
Jag hade beställt en förrätt som hette Chhoyela och bestod av kyckling tillagad i tandooriugn med örter, kryddor och hackad lök. Den var ganska kryddstark, men god.
Jag hade beställt butter chicken med rostad blomkål och saag paneer (indisk ost och spenat) till huvudrätt och Steve lamm, ris, naan-bröd och spenat med potatis. I normala fall skulle jag ha orkat med huvudrätt och två sidorätter (äter inte ris eller bröd) men när portionerna kom var de megastora, Steve och jag bara tittade på varandra😁
Jag orkade bara äta 1/3 av mina rätter och Steve kanske ännu mindre efter sina mega-bhajis och sedan sade det stopp. Som tur var kunde vi ta med oss det vi inte orkade för det var väldigt gott. När vi gick till bussen kunde vi knappt andas och jag var tvungen att öppna knappen på mina jeans, och då var dom inte ens tajta. Jag vet inte hur många årtionden det var sedan jag gjorde det senast.😁.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar