Bråda dagar

Äntligen lördag. Precis hemkommen från gymmet och frukosten är uppäten. Det är mer höstväder än sommarväder här just nu med regnskurar, blåst och småskallt. På nyheterna pratar de om att det har varit rekordvärme i Europa de senaste 30 dagarna men då kan de inte ha inkluderat Storbritannien 😁 Men, hellre så här än 30 grader dag ut och dag in.

Jag är ingen stor poddlyssnare, lyssnar på böcker och musik och det är typ allt, men i går lyssnade jag på Monäsbon Tomas Knuts väldigt underhållande sommarprat på Yle. Han berättade om sin fotbollskarriär som "proffs" i Munsala United som spelar i division 6, eller om de fortfarande är i division 7.😊 Lyssna på den!

Alla måste dock börja någonstans, det gjorde ishockeylaget Muik (Munsala ishockeyklubb) också. De första åren i klubbens historia på 80-talet förlorade de inte sällan med typ 16-1, men nu har de blivit riktigt bra och kan till och med köpa in spelare.😊 Allt började dock med några ishockeyintresserade ungdomar ute i byarna som gjorde isplanen bakom Hirvlax lågstadieskola som sin "hemmaarena". Hur många helger har jag inte stått där och frusit fötterna av mig när de hade match😁.

Min erfarenhet är att invånare på landsbygden är mycket mer företagsamma och uppfinningsrika än stadsbor. Stadsbor förväntar sig och kräver att staden ska ordna saker åt dem medan landsbygdsborna gör det själva. 

När min ena bror och hans kompisar var i tidiga tonåren byggde de sitt eget "kämppä" (ungdomslokal) genom att samla in överblivet byggmaterial från sina föräldrar. Det var inget dåligt bygge heller. Stugan blev två våningar och den målades röd med vita knutar. Den andra brodern och hans kompisar byggde en ishall i det stora frysrummet till ett nerlagt foderkök i byn. De hade till och med klubbmöten och förde protokoll, min bror var sekreterare, så det var seriöst😁. Det anordnades träningar, matcher och "öppna dagar" med godisförsäljning. Allt fick dock ett abrubt slut en natt när taket rasade in. Det var verkligen tur att det skedde på natten och ingen var där för det lär ha varit ett ordentligt brak. I Nykarleby däremot fick ungdomarna en fritidsgård av stan som de brände ner om jag inte minns fel. Otacksamhet är världens lön😏.

Nu till veckans händelser som till 80 procent har bestått av jobb. Det gäller att ligga i nu så att jag kan ta två veckor ledigt om en vecka.

I torsdags åt jag i alla fall en sen lunch med min kompis Angela i på köttrestaurangen Blacklock. Maten är alltid god där och servicen super.

På väg till restaurangen passerade jag det här "minnet" från covidtiden. Jag saknar verkligen inte tvåmetersköandet eller något annat som hade med pandemin att göra.

Innan maten drack vi var sin vattenmelonmargarita. Margarita är verkligen min favoritdrink, allt med Tequila egentligen.

Vi började med att dela på två förrätter, en skiva surdegsbröd med tomat och riccotta samt räkcocktail.

Till huvudrätt blev det en rumpstek som inte kom med på bild, lite sidorätter och olika såser.

Vi lyckades ännu klämma ner lite ost till efterrätt ...

och en avslutande cocktail, Paloma, också med Tequila.

Onsdag kväll var Steve och jag och tittade på när en av hans klubbkamrater i bowls spelade en viktig match som han tyvärr förlorade. Nytt försök nästa år.

Förra lördagen åt vi middag på en portugisisk restaurang i Steves gamla hemtrakter. Restaurangen heter Caravela Restaurant. Det var första besöket för Steve medan jag varit dit en gång tidigare, då med Angela. Det intressanta är att restaurangen verkar vara väldigt populär bland asiater, något jag uppmärksammade förra gången också. Den ligger lite "på sidan om" men de har ändå hittat dit.

Maten är god och portionerna stora. Vi valde att endast beställa smårätter, dvs. tapas, men efteråt så insåg jag att jag borde jag ha nöjt mig med tre rätter i stället för fyra, för oj vad mätt jag blev.😏 

Fisk- och skaldjurssoppa.

Grillad blodpudding.

Friterade bläckfiskringar och mozzarella-, tomat- och avocadosallad.

Gissa vem?!😍