Min taxichaufför som körde mig till flyget var en pratsam en. Jag var sista körningen under hans 12-timmarspass och han verkade ha mycket att berätta. Jag är inte särskilt pratsam tidigt på morgonen, men man måste ju försöka vara lite trevlig😏. Chauffören berättade om sin kväll som bland annat innehöll en polis- och ambulansutryckning vid Wandsworth Bridge då någon försökt ta/tagit sitt liv genom att hoppa i Themsen.
Kl 2 hade han kört hem en berusad kille som var så tjock att han måste sitta i framsätet. När han steg ur taxin råkade det sig inte bättre än att hans ben gick vika och han föll rätt i backen och kom inte upp själv. Först försökte taxichauffören hjälpa upp honom. Han höll på i 15 minuter innan han fick ge upp. Han ringde också till sitt taxikontor för att be om hjälp. De försökte i sin tur ringa både till polisen och ambulansen men de hade viktigare saker för sig än att komma och lyfta upp någon som är så full och tung att han inte kom upp med egen maskin. Chauffören knackade då på hos den fulla killens granne som kom ut och försökte hjälpa till men nej, de lyckades inte rubba honom. Det var som att försöka lyfta en stor säck med betong. Efter ytterligare 15 minuters resultatlöst lyftade kom en kvinna fram och först när hon tog tag bakifrån och killarna under armarna fick de upp honom. Det hade tagit 45 minuter att få upp killen.😬 Jag kan tänka mig att det aldrig är tråkigt att jobba som chaufför😀
När jag kom hem väntade rökt sik till middag, min absoluta favoritfisk, och föräldrars smårunda katt Elvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar