Lördag i Teddington och teater med kändisar

Trevlig söndag på er! Här skiner solen och jag lekte med tanken om jag skulle gå ut och gå, men två timmar på gymmet i morse får räcka för i dag. Tror jag ska jobba undan lite i dag inför måndag och ta promenaden i morgon i stället, då har jag bara ett pass som heter "Mindfull yoga" på gymagendan som inte är alltför svettigt.😊

I går lyckades Steve och jag äntligen ta oss till Teddington för middag på puben King's Head, dvs. inga inställda tåg. Det var mitt fjärde besök till puben och Steves första. Steve hade dock lyckats googla fram att puben ägs av kändiskocken Raymond Blanc och det förklarar ju de många franska rätterna på menyn😏. Jag har ätit ostsouffle med ostsås varje gång jag varit där, och det blev det i går också. Den var lika god och fluffig som vanligt.  

Till huvudrätt blev det en hederlig rumpstek med örtsmör. Man fick också fransk potatis, sallad och en halv grillad tomat till (har aldrig fattat vitsen med halva grillade tomater, de är ofta både hårda och sura😏). Jag donerade potatisen till Steve och beställde istället ostgratinerad blomkål till sidorätt. "Salladen" bestod av gröna blad utan någon som helst dressing till, så den lämnade jag också. Jag blir irriterad när de sätter till saker där enda uppgiften är att fylla ut tallriken eller ge färg😒. Steken var iallafall god och perfekt tillagad.

Efter middagen gick vi in på en vinbutik/-bar på väg till tåget där man kunde både köpa med sig vin eller dricka på plats. Vi köpte en flaska Malbec som vi delade på innan det var dags att gå till tåget. Puben var väldigt livlig så det var skönt att sitta och njuta av lugnet i vinbaren. Ingen pappa som tjatade på sin unge att äta sina korvbitar som på puben. Till slut hade jag lust att säga åt honom att ät upp de förbannade korvbitarna själv, ungen är inte intresserad😒

I torsdags var de äntligen dags att se komedin Plaza Suite med det amerikanska skådespelarparet Sarah Jessica Parker och Mathew Broderick. SJP är kanske mest känd som Carrie i "Sex and the city"

Matthew Broderick är också väldigt känd skådespelare, men kanske inte en av mina favoritskådespelare, jag tycker att han är lite stel.

Jag är alltid tidigt ute, hatar att stressa.

Savoy Theatre är väldigt vacker.

Vad tyckte jag om pjäsen då? Den var kanske lite trög i starten, men blev bättre (och roligare) ju längre den pågick, till och med Matthew Broderick verkade slappna av och orsakade flera roliga scener. SJP var riktigt bra. Den var helt klart sevärd och det är alltid roligt att se amerikanska film- och TV-kändisar live på scenen i West End.

Nej, nu ska jag göra kållåda😋

En liten känsla av vår

Hej, hej. Hoppas ni haft en härlig helg. Min har varit väldigt lugn måste jag säga, den har mest bestått av besök till gymmet och jobb. Meningen var att vi skulle ätit middag på en pub i förstaden Teddington, sydväst om London. Den planen fick vi dock skjuta till framtiden då vi upptäckte att det inte gick några tåg dit den här helgen, bara ersättningsbussar, och de orkade vi inte börja åka med😠. Det slutade med att vi stannade hemma.

I dag kändes det som om kölden äääntligen släppt sitt grepp. När jag gick till gymmet i morse kunde jag ta min tunnare vinterjacka på mig då det var behagliga 13 grader i luften. Steve och jag är extra nöjda över det varma vädret då elementet i vardagsrummet plötsligt gav upp för ett par dagar sedan, så nu blir det till att köpa nytt.

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så har också vår pannas "dagdel" slutat fungera (vi kan bara använda den del av pannan som värms upp på natten). I lördags skulle en rörmokare ha kommit och kollat på vår panna men han dök aldrig upp eller svarade på Steves sms. Han hade varit väldigt snabb på att återkoppla fram till då, så nu undrar vi om något allvarligt hänt.😐

I torsdags, när det ännu var svinkallt, men soligt, tog jag bussen till Dulwich som ligger i sydöstra London. Målet var Dulwich Picture Gallery och en utställning av den flamländska konstnären Peter Paul Rubens.

Självporträtt av Rubens

Den här utställningen handlade om Rubens och de mäktiga kvinnor som inspirerade honom. Nedan sketcher av en kvinnas hals jämförd med en hästs😕. Rubens ansåg dock att hästen är det mest ståtliga och eleganta djuret av alla så man får väl förlåta honom för den jämförelsen.😊

Kroppsidealen var lite annorlunda på 1500- och 1600-talet, frodig skulle man vara.

Den här målningen heter "Vintergatans födelse", eller "The Birth of the Milky Way". Enligt den antika mytologin trodde man att Juno, gudinnornas drottning, skapade vintergatan (eller Milky way på engelska) genom att spruta ut bröstmjölk i himlen.

Det pågick också en liten mindre utställning av en kvinna som heter Sara Shamma. Hennes målningar presenterar tolkningar av verk av konstnärer som Rembrandt van Rijn, Peter Lely, Anthony van Dyck och Peter Paul Rubens. Jag gillade speciellt den här tavlan, där det ser ut som om en fot kommer ut ur tavlan.

Nej, nu ska jag se om jag hittar någon bra film på Netflix eller någon annan streamingtjänst. Steve är ute och träffar en kompis, men jag är fullständigt nöjd med att vara hemma för det blåser halv storm och regnar därute.

Spirit of the dance

God kväll i stugorna! Jag har precis ätit en egengjord pizza på lågkolhydrattortilla så nu är jag minst sagt proppmätt. Jag minns inte när jag åt pizza på pizzeria senast ... måste vara nästan 15 år sedan, åtminstone inte efter att jag började äta lågkolhydratkost för 12-13 år sedan. 

I dag fick jag äntligen tummen ur och gjorde min skattedeklaration. Den första delen av skatten ska betalas 31.1 så då är det ju bra att veta hur mycket man ska betala😏. Det är lite komiskt, jag har nästan tio månader på mig att deklarera, men ändå drar jag ut på det in i det sista. Det är ju inte så att man kan välja att inte betala skatt precis, inte utan att straffas för det i alla fall.😊 Nå, nu är det gjort och det känns verkligen som en lättnad.

I går var jag och såg en fantastisk dansföreställning som kallas Spirit of the dance. Jag såg dem i fjol också och när det dök upp en annons i mitt internetflöde om att de skulle komma till London igen så bokade jag omedelbart biljett. "Huvuddansen" är irlänsk dans, men de blandar också in street dance, step, tango, flamenco samt sång. I år bjöd de till och med på säckpipemusik. De verkar uppträda i hela världen, så om de anländer dit ni bor så gå och se dem! 

Det värsta med att gå på teater är pauserna. Genast ljuset tänds rusar folk upp för att gå på toaletten, köpa dryck, glass, snacks ... det är helt hysteriskt. Man gör inget annat än släpper förbi folk.😒 

Busen fortsätter tanka värme, snart har han nacke som en giraff. Under en extra lång "session" lyser hans öron röda som stoppljus.😁

Lugna dagar, stressiga dagar, dans och mat

Hej på er. Ny arbetsvecka och vintervädret fortsätter, vilket innebär ett par grader på plus här i London. Som är brukligt på vintern och när det är som kallast så håller vår värmepanna på att ge upp. Den del av pannan som värms upp under natten fungerar fortfarande och vi kan duscha varmt om vi inte drar ut på det för länge, men den som värmer vattnet resten av dygnet (och vattnet till tvättmaskinen) har lagt av.😖 Det är väl drygt 10 år sedan något arbete utfördes på pannan senast så det är väl dags.😏

I går träffade jag Anna-Kaarin och Angela på sen lunch på restaurangen The Ivy i Richmond. Jag är ingen större fantast av kedjor, lägger helst pengarna hos familjerestauranger, men den här har faktiskt lyckats hålla bra kvalitet på sin mat. Den första The Ivy i Covent Garden i centrala London grundades 1917, men det var först för kanske 10 år sedan som de började öppna fler restauranger.

Det blev anklever till förrätt ...

och stekt havsruda till huvudrätt med gröna bönor och mandel. Allt var riktigt gott!

I lördags åt Steve och jag middag på en restaurang som heter Lighthouse uppe på toppen av Wimbledon Village. WV är ett väldigt fint, och dyrt, område med stora och gamla hus. Tennisspelaren Boris Becker bodde där innan han slösade bort alla sina pengar och gick i konkurs.

Restaurangen verkade populär bland den äldre generationen, nästan så att vi kände oss unga😉

Maten var helt ok. Jag åt halstrad tonfisk med picklad gurka och lite andra tillbehör till förrätt och griskottlett med rotsaksmos till huvudrätt. När tallrikarna var borttagna kom servitrisen med dessertmenyn. Jag hade bestämt mig för att skippa desserten och ta en drink i stället, men Steve ville ha något sött. 

Vi väntade, väntade och väntade lite till, men ingen kom och tog våra beställningar. När vi väntat i 20 minuter utan att någon kom tappade vi intresset och beslöt oss för att betala istället. Då dök hon plötsligt upp, men då var det för sent😐.

På väg till bussen passerade vi ett par gamla röda telefonkiosker med "konst" inuti. Det är väl det man får använda dem till nu när alla har sina egna telefoner😏

I torsdags eftermiddag såg jag baletten Svansjön på Richmond Theatre. Jag har sett baletten tidigare, men jag tycker om den så man kan bra se den flera gånger.

Balettgruppen som uppträdde tillhörde nog inte toppskiktet, för det var lite felsteg både här och där och dansare som kom i otakt, men de försökte i alla fall😊. Ballerinan som hade huvudrollen var dock bra måste jag säga. 

Efter föreställningen tog jag tåget till Angela som skulle bjuda mig och svenska Cecilia, som var på besök, på middag. Vi började kl. 18 och det var nära att jag missade det sista tåget som gick halv ett på natten. Tiden går verkligen fort när man har roligt.😊

Den dåliga servicen fortsätter

Ny vecka, nya utmaningar. Jag hade planerat in ett pass Mindful Yoga som inte blev av då ett par kunder kom med sistaminutenändringar i morse. Så mycket hjälp hade jag av att förbereda allt i helgen😉

Trenden med dålig service fortsätter, den här gången från ett leveransföretag.

För ett par veckor sedan gav vår mikrovågsugn upp och Steve beställde en ny från en stor elektronikkedja som skulle levereras av leveransföretaget Yodel. I början av förra veckan fick Steve ett mejl att ugnen skulle levereras på onsdag. Eftersom jag jobbar hemma så är det vanligtvis inget problem, dessutom kunde jag följa kurirens körning i området från Yodels app. Jag såg att kuriren närmade sig vår adress och jag började spetsa öronen för att lystra till dörrsummern. Plötsligt försvann kuriren från skärmen och det stod att paketet inte kunde levereras på grund av att ingen var hemma och hade skickats tillbaka till depån!!! Jag satt 20 cm från dörrsummern hela dagen så det var ren och skär lögn😠.

Steve chattade med deras kundtjänst och sade att kommentaren inte stämde eftesom någon varit hemma hela dagen. Nå, paketet skulle nu levereras på torsdag och jag satt ännu en gång hemma hela dagen. När det var 3 stopp före vårt ställde jag mig vid fönstret varifrån jag hade obehindrad översikt över ingången till vår parkering (som man måste gå igenom för att komma till vår ingång 20 meter bort).

Samma procedur igen. När det var dags för vårt stopp så kom plötsligt ett meddelande att ingen varit hemma😡. Att dom täcks, jag såg ju att ingen hade satt foten in på parkeringen under hela tiden. 

Den här gången ringde Steve Yodels kundtjänst för att slippa chatta med en bot. Han förklarade den absurda situationen. Kvinnan som svarade berättade att kuriren den här gången sagt att det funnits ett hinder på gatan och inte kunnat köra ända fram. Han hade också tagit ett foto som han bifogat sin kommentar.

Bilden visar ingången till vår privata parkering. "Hindret" var bommen som stoppar utomstående att köra in på vår parkering (vilket var problemet tidigare). Han hade med andra ord inte bemödat sig att stanna vid ingången de få minuter det tagit att leverera mikrovågsugnen. 20 meter till vår ytterdörr och tre trappor upp. Man behöver inte öppna bommen för att leverera ett paket, det finns tillräckligt gångutrymme vid bommen. Alltså, höjden av lathet!😡

Steve bokade ett tredje och sista leveransförsök till fredag. Steve slutar en timme tidigare på fredagar, så när han kom hem hade leveransen ännu inte kommit och han fick ta över stressandet😏. Den här gången hade Steve hade gett sitt telefonnummer till kvinnan på kundtjänst som skulle skicka det vidare till kuriren. Han gick dock ut när Yodel-appen visade att det var tre stopp kvar till vårt för att stoppa kuriren om det såg ut som om han skulle köra förbi. Den här gången måste det dock ha varit en annan chaufför för han stannade utanför ingången utan minsta tvekan, tog ut ugnen och var på väg mot vår ytterdörr när Steve hann ifatt honom och sade att han kunde ta paketet. Tre dagar av irritation var över, men vi kommer inte att beställa produkter av företag som använder Yodel igen om vi kan undvika det, de har allmänt dåligt rykte.

I lördags var det restaurangmiddag igen, eller snarare pubmiddag. Steve hade hittat en pub som låg på andra sidan Themsen från oss, Lots Road. Steve, som hade suttit inne hela dagen, föreslog att vi skulle gå dit. Jag hade redan tränat två timmar på morgonen, men gav med mig eftersom det var helt vindstilla och kunde vara skönt trots allt.

45 minuter senare var vi framme.

Vi hade bokat bord till kl. 19, men det hade vi inte behövt göra eftersom puben i princip var tom. Vi tyckte att det var lite underligt, det var ju trots allt lördag. 30 minuter inne i middagen började plötsligt folk anlända i strid ström. Vi förstod att det hade varit Chelsea-match (deras arena ligger nära puben och vi hade hört hurrarop därifrån på väg till puben). Nu var matchen slut och folk ville ta en drink innan de fortsatte hem.

Lever till förrätt är aldrig fel.

Den grillade kycklingen med många olika sidorätter var inte heller fy skam. Kocken kunde dock ha saltat lite mer för det är svårt att kompensera salt i maten bara genom att salta över den.

Plötsligt var puben inte tom längre och Steve och jag fick svårt att höra vad vi sa.😊

Nej, om det skulle vara dags att jobba lite då😊.

Trevlig fortsättning!

Hej alla, hoppas ni hade en trevlig nyårsafton oberoende av hur och om ni firade. Vi stannade hemma och bara tog det lugnt. Jag plockade bort alla juldekorationer dagen före, förutom Nykarlebystjärnan, som får hänga framme ända till slutet av januari och lysa upp i mörkret. Nu får våren gärna komma😊

Även om vi inte firade nyåret desto mer så gjorde jag ändå lite god mat till oss.

Till förrätt blev det Lax- och räkröra som jag serverade på rostat lågkolhydratbröd.

Till huvudrätt gjorde jag fläskytterfilé i sockerkaksform som verkar vara en rätt som trendar på sociala medier. Det blev väldigt gott. Jag serverade rostad blomkål, rostad bryssekål och potatis som tillbehör. Jag hittade receptet på den här bloggen.

Fläskytterfilé i sockerkaksform i gräslökssås

4 portioner

Ingredienser

1 fläskytterfilé

salt, peppar

2 schalottenlökar

2 vitlöksklyftor

1 dl vitt vin

3 dl grädde

2 dl creme fraiche

2 msk konc. kalvfond

1 msk japansk soja, gärna tamare

1 msk mörk balsamvinäger

Salt, peppar

1 knippe gräslök

Gör så här

Sätt ugnen på 175 g.

Finhacka lök och vitlök och fräs i lite smör på låg värme tills det mjuknat.

Vispa ner vinet och låt reduceras ner helt.

Vispa ner övriga ingredienser förutom gräslöken. Smaka av med peppar och ev. lite salt.

(tänk på att köttet avger sälta sedan också så var sparsam)

Putsa köttet från ev. fettkant och lägg köttet i en avlång sockerkaksform, salta och peppra. Sätt in en termometer i köttet och häll såsen över.

Sätt in i ugnen i cirka 40 minuter eller tills en innertemperatur på 62-63 grader.

När tiden/temperaturen är ute, ta ut och ta upp köttet och vira in i bakplåtspapper i 15 minuter. Under tiden häll över såsen i en kastrull och koka upp, låt koka på låg till medelvärme i ca 10 minuter. Hacka gräslöken och lägg i inär såsen kokat klart. Smaka av.

Skiva köttet och låg upp i form. Häll såsen över.

Servera med valfritt tillbehör.

Till efterrätt blev det en låda med Pandas chokladkonfekt.😊

Vi gick och lade oss vid 23-tiden och vaknade pigga och utsövda. 
I går träffade vi våra kompisar Cecilia och Björn för middag på favoritpuben Bolingbroke i Battersea. Man kan ju säga som så att det inte var fullt med folk, men det vara bara skönt så vi slapp skrika.😊