Midsommardagen 2024

Pust och flämt, värmen har inte varit nådig de senaste dagarna med upp till 30 grader. Fläkten, vår bästa vän för tillfället, går dygnet runt så vi kan sova någorlunda på natten. På fredag ska det bli mer drägliga 23 grader igen så det ser jag fram emot😊. I går kände jag mig som en fisk på torra land som desperat kämpade för att få luft under step-passet på gymmet. Luftkonditioneringen på gymmet jag går på är helt värdelös och har varit det sedan jag blev medlem där för 18 år sedan. De har köpt ett antal fläktar, men vad hjälper det när luften som de vispar runt är varm och syrelös😒. 

I lördags var det dags för vårt årliga lilla "midsommarfirande" i parken Lincoln's Inn Fields, ett stenkast från Holborn station i centrala London. Den här parken är en av få där man fortfarande får grilla, men det verkar inte vara många som vet om det vilket är skönt.

Vi började med grillad halloumi, två olika sillar som Cecilia och Björn inhandlat samt nypotatis.

De hade också köpt med sig snaps från sitt besök till Sverige veckan före så lite sjungande blev det. 😏

Efter förrätten blev det mer seriöst grillande, med olika korvar, grillspett och stekar.

Vi åt, åt, drack och åt och timmarna flög iväg. Vi hade dessutom verkligen tur med vädret ännu en gång

Nej, om man skulle göra lite middag då. Det får nog bli en sallad igen. Fördelen med att det är varmt är att man inte vill äta så mycket och det blir ofta en lätt sallad.

Social vecka med finbesök från Finland

Glad midsommardag på er! Hoppas ni hade en trevlig afton. Steve och jag ska traditionsenligt grilla i en park i London tillsammans med våra vänner Cecilia och Björn i dag. Största delen av parkerna i London har grillförbud men den här är trevligt nog ett undantag.

Innan jag börjar packa ihop grejerna så ska jag berätta lite om vad jag gjort i veckan som har bestått av många trevliga träffar.

I tisdags mötte jag upp med mina svenska kompisar Angela, Cecilia och Anette för lunch på en siciliansk restaurang följt av utställning på auktionshuset Christie's.

Vi började med lunch på Norma.

Det råkade sig så att mina rätter var helt vegetariska, vilket sker väldigt sällan😊. Till förrätt blev det burrata med röd pesto och squash ...

... och till huvudrätt Aubergine parmigiana med ostsås. Huvudrätten var så stor och mättande att jag bara orkade hälften och bad att få ta med mig resten hem. Den räckte till två måltider till, tillsammans med burgare.

Efter lunchen promenerade vi till utställningen via Piccadilly Circus där man minsann inte är rädda för att flagga med Pride-flaggan (eller på någon plats i Storbritannien för den delen), jämfört med en skola i Jakobstad (Österbotten) där en underårig elev startade en namninsamling att man minsann inte skulle få hissa Pride-flaggan utanför skolan😠. Så mentalt förstoppad är man fortfarande på många håll i Finland ... speciellt där det finns religiösa sekter eller vad man ska kalla dem. Jag är övertygad om att den ursprungliga åsikten kommer från föräldrarna, Som de gamla sjunga, kvittra de unga ...

Det lönar sig att kolla Christie's webbplats för kommande utställningar som alltid är gratis vad jag vet. När de ska sälja någon stor kändis kvarlåtenskap ställer de alltid ut föremålen för allmänheten innan de säljs. Den här gången var det den brittiska kläddesignern Vivienne Westwoods privata kläder som ställdes ut, hon dog 2022.

Hennes designer var alltid lite punkiga och inget jag skulle bära, men det var kul att se dem.

Efter utställningen tog vi var sin drink på en pub i närheten innan jag sade hej då och begav mig till Covent Garden där Steve och jag skulle träffa min bror Owe, hans fru Anna och min guddotter Sara på middag som hade anlänt kvällen innan. 

Jag hade bokat bord på en asiatisk restaurang som heter Inamo där man beställer genom en interaktiv skärm på bordet. Maten var god men matserveringen under all kritik. Vi beställde 10 smårätter men det tog över en timme innan alla fått sin mat, och då hade vi sagt till två gånger. Inte kul alls att sitta och titta på när andra äter, speciellt inte för Steve som fick sin mat sist, 50 minuter efter alla andra. Nej, hit går jag inte igen😠

På onsdag stod Themsenkryssning med Afternoon Tea på schemat, som var riktigt lyckad.

Som vanligt var sconesen med clotted cream och marmelad bäst. De här serverades också varma så de riktigt smälte i munnen. Smörgåsarna var också riktigt goda och den smaklösa "gurkvarianten" lyste som tur var med sin frånvaro.

När man äter Afternoon Tea så börjar man alltid med det salta ...

... följt av scones ...

... innan man avslutar med det söta. När man kommer så långt brukar jag ofta vara proppmätt och nöjer mig med att bara smaka en liten bit av varje. På "hemresan" mot kajen, när de flesta ätit sin Afternoon Tea, bjöds vi på en väldigt underhållande guidning. Killen som pratade var väldigt humoristisk och man satt och småskrattade hela vägen😁.

Torsdag var det hemresedag för Owe och co. men vi hann med lunch på restaurangen Aqua Shard på 32 våningen i Londons högsta byggnad, The Shard. Restaurangen är inte den billigaste, men till lunch har de en förmånligare meny som tillsammans med ustikten gör att den är väl värd ett besök. Jag tänkte att deras enda restaurangminne från London inte får vara typ Inamo och efter att jag kollat att det fanns lediga bord på restaurangen så föreslog jag lunch på Aqua och de nappade😊.

Brorsan och jag.

Jag har varit hit ett par tidigare och vet att maten är god.
Whiskeygravad lax med ägg- och lila potatissallad.

Till huvudrätt åt vi alla grillad kyckling med rostad squash, getostkräm och krispig salvia. Så gott.

Man kan verkligen inte klaga på utsikten och dessutom hade vi tur med vädret.

Tillbaka från "radiotystnaden"

Hej på er, jag är tillbaka igen😉 Jag har jobbat på ett par stora projekt de senaste veckorna och när jag slutat för dagen har jag inte velat skriva ett enda ord mer den dagen😏.

Jag höll dock på att få hjärtsnörp i lördags när jag kom hem från gymmet och tänkte jobba undan lite. När jag öppnade datorskärmen var den helt svart. Jag stängde och öppnade locket på datorn, tryckte på strömknappen flera gånger men ingen reaktion. Jag skickade SMS till Steve som jobbade morgon och berättade vad som hänt och han sa att han skulle kolla när han kom hem. Under tiden började jag googla nya datorer för jag kan ju inte vara utan. När han kom hem kollade han på youtube från sin dator vad som kunde vara fel och vi testade några tips men ingen reaktion. Vi såg i alla fall att datorn var på, men att skärmen inte tändes. När Steve ännu en gång satt med min dator i famnen och tryckte på knappar så tändes plötsligt skärmen. Han hade inte gjort något annorlunda från det vi gjort tidigare utan skärmen beslöt sig plötsligt för att fungera😲 Den lättnaden!!!

Nu är alla jobb ivägskickade (har hållit andan varje gång jag öppnat dagtorn) och jag tänker ta två dagar ledigt ... isch. Min ena bror och hans familj kommer till London i kväll och stannar till torsdag (de bor dock på hotell) och då vill jag naturligtvis hinna träffa dem😊.

Det var lite spännande om de skulle hinna med anslutningsflyget till London eftersom flyget från Vasa var 35 minuter försenat. Det innebar att de endast skulle ha 25 minuter på sig för byte i Vanda. Alla som rest till London från Vasa (speciellt) vet att de gaterna ligger typ i vardera änden av flygplatsen, vilket innebär en språngmarch på 500 meter. De hann dock tack vare att Londonflyget var 15 minuter försenat🙌. Inte kul att börja semestern med en stresspuls på 250 dock.

Trots att jag har haft fullt upp med jobbet de två senaste veckorna så har jag hunnit äta gott några kvällar åtminstone.

I går blev det middag på Steves och min favoritindiska, Blossom by Khans. Steve försökte googla om det fanns några andra indiska restauranger i närheten som vi inte varit till (finns säkert några tusen😏) men till slut beslöt vi oss för att åka till Khans ändå. De har väldigt god mat och lite ovanligare rätter samt fin inredning. 

Rätterna kommer teatraliskt i ett moln av rökande torris och är vackert presenterade.

I fredags träffade jag svenska Cecilia och hennes pojkvän Robert för middag på puben Roebuck. Puben ligger högst upp på Richmond Hill och sån här fantastisk utsikt har man på väg dit. Här ser man Themsen som skymtar mellan grönskan. Tänk att det finns så här mycket natur endast 15 minuter med tåg från centrala London.

Och så spelar jag tillbaka bandet ytterligare, till lördagen veckan före och middag på vår favoritpub The Mayflower i Rotherhithe. Vi var lite tidigt ute och promenerade runt lite för att döda tid. Långt borta skymtar The Shard och Tower Bridge.

Maten var god som vanligt och servicen trevlig.

Trots allt jobb så har jag sett till att sköta min träning, om inte annat för att ha en orsak att lyfta röven från stolen😏

Busen har blivit intresserad av kattklipp på Youtube igen. Det går i vågor, men det är ett bra sätt att aktivera honom.

Trevlig kväll på er, nu ska jag kolla lite Netflix tänkte jag.

Söndag i New Forest nationalpark

God morgon! Tänkte jag skulle göra ett inlägg om helgen innan jag börjar jobba för annars kanske det inte blir av😏.

På söndag morgon sammanstrålade Angela, Sussie, Anna-Kaarin och jag i Twickenam för att åka vidare med bil till Lymington som ligger vid Englands sydkust, mittemot Isle of Wight. Det är kul att Sussie inte har något emot att köra ibland så att vi kan ta oss till platser som inte kan nås med tåg.

Det var också Sussie som tipsade om restaurangen The Elderflower och deras avsmakningsmeny. Vi bokade bord till söndag vilket visade sig bli den vackraste dagen på många veckor.

Dagens meny, minus två rätter eftersom vi valde 5-rättersmenyn. 

Krispigt nybakat bröd med tryffelsmör innan rätterna serverades.

Den här var väldigt god, ärtmousse med syrlig kärnmjölksorbet.

Sedan kom rätterna i lämplig takt. Burken till höger innehöll krabbkräm och bloody mary-gele och var den rätt vi alla tyckte minst om. Jag tyckte den smakade som plåster luktar😏.

Fisken och såsen var gudomlig.

Efterrätten var pricken över i och väldigt vacker. Den föreställde en blomkruka som vält med en geting framför.

Vi avslutade måltiden med kaffe och fick chokladpraliner till. Pralinerna var väldigt vackra men fyllningen smakade knappt någonting.

Efter lunchen gick vi runt i affärer och i hamnen innan vi återvände till bilen.

Inte alla båtar vid hamnen var lyxåk😏.

På vägen tillbaka till London stannade vi till i byn Burley som ligger i mitten av nationalparken New Forest, som bland annat är känd för hästrasen med samma namn.

I nationalparken går hästarna nästan helt fritt (alla har dock ägare) och det är bilförarna som får anpassa sig till dem och inte tvärtom.

De är tama och går gärna fram till människorna för att bli klappade.

Vi tog var sin drink i en pub i närheten innan vi styrde kosan hem till London. Det var verkligen en helt perfekt dag och vi kunde inte ha fått bättre väder.

Och så en lite snabbis om lördagens middag som blev turkisk. Det var Steve som föreslog restaurangen Pasha Mangal i stadselen Balham. Han hade hämtat lunch därifrån ett par gånger och berättat hur bra maten var där. När jag sedan såg den fina inredningen så blev jag såld.

Förrätt med olika röror som vi delade på.

Köttspett grillades på löpande band.

Till huvudrätt valde jag spett med lammfärs och spett med kycklingfärs. Köttet var saftigt och gott och mättande och man behövde verkligen inte något ris.

Vi beställde ingen dessert men fick en i alla fall "on the house" vilket var snällt. Det var en rispudding men så otroligt söt att jag bara smakade en liten sked. Till och med Steve, som tycker om sött, tyckte att desserten var åt det för sötare hållet men åt upp den ändå för han gillar rispudding.😊