Trevliga middagar och Love Never Dies-musikalkonsert

Fredag, jippeeee! Lägenheten är städad och dagens träning är avklarad. Det blev både 1 timmes viktträning och 1 timmes promenad så nu ska jag lata mig i soffan resten av kvällen.😊

Steve åkte till sina föräldrar efter jobbet i dag och stannar fram till måndag så jag har hela helgen för mig själv, ääälskar egentid. Steve har nog inte lika roligt om hans föräldrars hund uppför sig lika dåligt som senast. De tog hunden från ett hundhem och hon tror nu att hon äger huset, och Steves föräldrar, och ogillar när någon kommer in på hennes territorium (deras hus). Hon visar vad hon anser med önskad tydlighet genom att göra utfall och skälla. Förra gången fick de stänga in henne i ett rum.

Steves föräldrar har alltid tagit hundar från hundhem och är mycket vana med problemhundar, men de lär nog kräva mycket arbete innan de får pli på den här. Förra hunden de hade, också en schäfer, älskade människor men förstod sig inte på småhundar och brukade sätta sig på dem när dom "lekte". Lite komiskt, men nog inte lika komiskt för småhundarna som skrek av dödsångest när hon satt på dem😏. Det krävdes ett antal hundkurser innan hon lärde sig leka med andra hundar på rätt sätt.

I går åt Steve och jag middag på samma restaurang som i lördags. Den här gången satt vi i deras mysiga "restaurangdel". Allt var lika gott som förra gången och vi åt nästan samma rätter, förutom att jag tog stek till huvudrätt den här gången.

Vi var proppmätta när vi gick därifrån och beslöt oss för att promenera hem genom Wandsworth Common som är en jättestor park.

På vägen passerade vi Wandsworth Prison som är "hem" för brottslingar som begått allvarliga brott. Även tennisspelaren Boris Becker satt där några månader innan han flyttades till ett annat fängelse med mindre farliga brottslingar. Det hade uppenbart varit en skrämmande upplevelse.

I onsdags åkte Angela och jag till förorten/förstaden Teddington som ligger vackert vid Themsen. Vi gick till puben The Anglers, beställde in lite smårätter, drinkar och satt och njöt av det vackra vädret. Det kommer säkert inte att vara många fler dagar med 25 grader så det gäller att passa på. Tyvärr kunde vi bara sitta där fram till kl. 18 då trädgården bokats för en teaterföreställning.

När vi druckit upp gick vi runt lite i området innan vi vände tillbaka mot tågstationen, med ett litet stopp för en Margarita på en annan pub😊

I tisdags tog jag bussen in till centrum för konsertversionen av Andrew Lloyd Webbers musikal "Love Never Dies". LNV är en fortsättning på Phantom of the Opera och utspelar sig 10 år efteråt. Konserten hölls på en av Londons vackraste teatrar, Theatre Royal Drury Lane.

Jag hade lite otur med min plats. Till höger om mig satt en man som verkligen fyllde ut sin plats och lite av min, och i platsen framför satt en "långskånk". För att kunna se någorlunda fick jag luta mig en aning mot tjockisen😒. Musiken och berättelsen var bra, men den slår absolut inte Phantom of the Opera där varje låt är en hit.

I morgon tänkte jag börja dagen med en London Walk i Notting Hill på förmiddagen och så har jag bokat biljett till ännu en musikal på eftermiddagen.😊

Helgens

Hej på er, hoppas ni hade en trevlig helg! Min var riktigt bra, kan inte klaga alls😊. Lördagen inleddes med två gympass på förmiddagen, som vanligt. Resten av dagen gjorde jag väl inte så mycket innan det var dags att snofsa upp sig lite för middag på en pub som hette The Bolingbroke. Den ligger nära Steves jobb, men jag hade varken sett eller hört talas om den tidigare trots att den bara ligger 30 minuters promenadavstånd från oss😏.

Vädret var fantastiskt så vi promenerade dit.

Puben, och dess systerpubar (ägs av en för mig okänt bryggeri, Tre Cheers Brewery) firar 20 år i år och de tre senaste månaderna har de haft en specialmeny med 3 rätter för 20 pund!

Vi valde båda från specialmenyn och det blev makrillmousse för båda till förrätt ...
"Kyckling surprise" med sallad och tsatsiki för mig och fish and chips för Steve till huvudrätt.

Eftersom efterrätt ingick i erbjudandet så blev det "Sticky toffee pudding" för mig och Steve valde en blåbärscheesecake. Han fick också hjälpa mig med puddingen för den var väldigt söt och jag var nöjd efter ett par skedar. Allt var jättegott. 20-pundserbjudandet gäller fram till sista augusti så nu har vi bokat bord där till den här lördagen också😏

I går var det dags för årets första och sista grilleftermiddag i parken Lincoln's Inn Fields mitt i London tillsammans med Cecilia och Björn. Den här parken är typ den enda platsen i London där dom tillåter att man grillar. 

Jämfört med i fjol förflöt hela dagen utan minsta dramatik ... förutom att vi utsattes för hela tre!!! fågelbajsattacker😠.

Vädret var perfekt!

Det var så trevligt att jag inte kom ihåg att ta en enda bild på maten, bara när vi väntade på den perfekta glöden.

Och så avslutar jag inlägget med en bild på Busen som ser lite sur ut när jag inte tillät honom vässa naglarna på soffan för hundraelfte gången.

 

Georgiskt på tallriken

Glad lillördag på er! Hoppas veckan har varit bra hittills. Min har varit helt ok. I går träffade jag mina två svenska kompisar Cecila och Angela på pubmiddag i en förort till London, nämligen:

Vi tänkte vi skulle utforska ett nytt område. Vi möttes dock i en annan stadsdel, Brixton, och gick runt lite och tog ett par drinkar på en pub som Cecilia kände till. Vi hade sedan planerat att promenera till Herne Hill och se oss omkring lite. Men naturligtvis rusade tiden iväg och vi fick ringa till puben och berätta att vi skulle bli 15 minuter sena och ta bussen istället. Så mycket för det "utforskandet" av ett nytt område😉.

Puben vi åt middag på hette Half Moon och var helt ok. Jag beställde stekt ankbröst med pump-, rödbets- och cavolo nero-sallad och det fanns inget att klaga på på den rätten. Jag gillar när de steker skinnet så det (nästan) blir krispigt för man äter ju det också. Jag har faktiskt gjort ankbröst själv flera gånger och det är jättelätt, man bara följer anvisningarna på förpackningen angående stektider.

I lördags åt Steve och jag på en georgiansk restaurang i Clapham Common, The Georgian. Jag har ätit den maten några gånger tidigare och det är inte dåligt alls, de gillar speciellt valnötspate eller -pasta som de använder speciellt i många av deras förrätter.

Restaurangen/cafeet var litet men mysigt inrett.

Vi beställde in tre förrätter som vi delade på; aubergine fylld med valnötspate, Spenat- och valnötspate med georgiska örter, vitlök och lök ...

och stekt kycklinglever. Allt var väldigt gott.

Min huvudrätt var dock sisådär; rostad kyckling i traditionell vitlöks- och koriandersås med örter & granatäpple samt nypotatis. Såsen var väldigt vattnig, salt och innehöll så mycket vitlök att jag inte kommer att vara förkyld på ett år😛. Jag skulle dock kunna gå dit igen för förrätterna var goda och det fanns många andra huvudrätter på menyn att testa. Steve åt kryddig oxgryta i rik tomatsås som huvudrätt och var nöjd med den.

London är verkligen ett riktigt matmecka, här finns mat från världens alla hörn och det är ett himmelrike för en matälskare som jag😋😋😋

I Monäs

Hej på er! Nu är jag äntligen i Monäs. Det blev lite stressigt i slutet av  resan och väskan fick jag inte med mig från Vanda, men den borde levereras med taxi i dag. Jag börjar bli van med att min väska inte följer med mig på resan, men hittills har hemkörningarna fungerat utan problem. Det blir så när man bara har mindre än 1 timmes transfer på Vanda.

Det har väl inte undgått någon om det rådande kaoset på flygterminalerna runt om i Europa, så jag såg till att vara på Heathrow tre timmar före avgång. Jag bävade för vad som skulle möta mig vid Finnairs incheckningsdisk (i julas var det hundra meter kö när jag kom fram i vad jag trodde var god tid). Jag trodde jag gått fel när jag kom fram och det var helt tomt vid Finnair-diskarna, förutom personalen. Det var bara att gå direkt fram och checka in. Lyx😊

När jag checkat in ställde jag mig i kön till säkerhetskontrollen som var aaaaningen längre😏. Den framskred tämligen snabbt och på ca 30 minuter var jag igenom.

När vi boardade såg jag till min glädje att de använde ett större plan med TV-skärm framför varje säte. De hade ett väldigt bra utbud med nya filmer och serier så resan gick snabbt. Tyvärr avgick vi en timme försenade på grund av att alla passagerare uppenbarligen inte läst informationen från Finnair eller nyheterna att de måste komma senast 2,5 timmar före avgång, och ännu inte hade kommit igenom säkerhetskontrollen när flyget skulle ha avgått😠. Det var ocskå tydligen tillräckligt många försenade passagerare för att flyget skulle vänta. Jag hade bara 50 minuters transfertid till Vasa-flyget så det kändes minst sagt hopplöst och jag såg framför mig att jag skulle tvingas sova på hotell.

Precis innan vi landade i Helsingfors informerades jag dock om vilka flyg som skulle vänta på oss och vilka det var kört för och som tur var hade Vasa-flyget bestämt sig för att vänta.

Jag satt naturligtvis nästan längst bak, och när jag äääntligen lämnat planet blev det språngmarch mellan människor fram till passkontrollen. Jag gick till passmaskinkön som visade sig vara uurlångsam, och det hjälpte inte att jag först använde mitt brittiska pass av misstag (eftersom GB inte längre är med i EU så måste man gå till en riktig kontrollör). När jag upptäckte misstaget provade jag med mitt finländska pass och då kom jag igenom efter ytterligare 5 minuter. Suck.

Jag spurtade vidare och kom fram till gaten med andan i halsen och svetten rinnande. Det är säkert 300 meter (känns som 1 km) mellan de båda gaterna så det är ingen kort springtur. Kvinnan som väntade vid incheckningsdisken frågade om jag kom från London-flyget och när jag sa ja så lade hon handen på min arm, log och sa att nu kan jag slappna av😁. Jag satte mig i bussen med några andra sena passagerare och cirka 10 minuter senare kördes vi till flyget. När jag steg i flyget var det som om att stiga in i en bastu och jag tyckte lite synd om de andra som tvingats sitta där och vänta. Jag var dock jätteglad att flyget beslöt sig för att vänta för Finnair brukar sällan göra det.

Framme i Vasa väntade min svägerska och guddotter på mig. De var snäll nog att hämta och skjutsa mig till Monäs så att mina föräldrar slapp åka den långa vägen. Väskan fick jag inte med mig men det hade jag inte förväntat mig heller. Den borde leverera den med taxi i dag. Hoppas att dessertostarna som jag tog med mig inte blivit alltför svettiga😬

Förresten, ser det ut som om jag är beroende av läppomada eller???😏 Mina läppar börjar snabbt svida om jag inte använder läppomada och Burt's Bees, med GRÅTT lock (endast den varianten), är den enda som duger för vardagsbruk. Det är som att sätta bomull på läpparna. Nu klarar jag mig i tre veckor. 

 

Här åt Steve och jag middag i lördags. Vi hade bokat till en annan restaurang, men när vi kom dit informerades vi om att de endast serverade en begränsad meny och den stora och intressanta menyn hade krympt till några ynkliga hamburgare. Vi ville INTE ha hamburgare, så vi sade tack och hej och fick söka efter ett annat ställe. Vi gick säkert 30 minuter tills vi kom till ett ställe som vi båda var överens om och som serverade persisk mat. Restaurangen såg jättemysig ut och dessutom fanns där en gitarrist och saxofonist som spelade live-jazz vilket var jättetrevligt.

Jag började med en Margarita som var perfekt blandad och med mycket salt runt kanten.

Jag beställde grillad halloumi, grillade kycklingspett och grillad sparris. Kycklingen kunde kanske ha varit lite saftigare men annars var det jättegott.

Eftersom jag skulle stiga upp kl 6 följande morgonen så åkte vi hem efter middagen men den här gången tog vi bussen😊

Riverdance 25th Anniversary Show

Trevlig lördag på er! Hittills har jag hunnit med en dansklass på gymmet och äta frukost och nu tänkte jag slappa i soffan ett tag innan jag tror jag ska träna en timme framför en klass på youtube. Jag sov ganska dåligt i natt av någon orsak vilket ledde till att det var minst sagt kämpigt att lära sig dagens stegserie, hjärnan ville inte riktigt hänga med men jag gav mig inte och tillslut satt den ... i tid för att lektionen var över😅.

I onsdags var det dags för den irländska dans- och musikföreställningen Riverdance på New Wimbledon Theatre. Om ni vill få en idé vad det handlar om så kan ni titta på den här videon. Det ser så enkelt ut men är allt annat, det blir inte lättare av att armarna ska hållas rätt ner och röra sig så lite som möjligt så benen gör allt jobb. Det var fjärde gången jag såg en föreställning med irländsk dans, och får ni en chans att se den så gå! 

Wimbledon ligger bara en kort bussresa från mig, men mitt under resan så stannade trafiken upp. Skit tänkte jag, nu blir jag säkert försenad. Den vänstra filen, som vanligtvis endast är till för bussar var nu upptagen av köande bilar. Bussen var till och med tvungen att släppa ut passagerare mitt på vägen. Cirka 50 meter längre fram såg jag orsaken till kön, en bensinmack. I fjol våras var det rusning efter toapapper, nu är det bensin.😏

Jag har sett på FB-sidor för finländska och svenska personer som bor i UK att vissa fått brev hem med inbjudan att börja jobba som lastbilschaufförer. Dessa personer har uppenbarligen körkort med lastbilsbehörighet och nu försöker myndigheterna i ren desperation locka dem till yrket. De försöker också erbjuda lastbilschaufförer från EU 3 månaders specialvisum om de kommer och arbetar för brittiska åkerier fram till jul. Det har dock inte attraherat européer som svarat att det är britterna själva som satt sig i skiten, främst genom Brexit, så nu får de reda ut sina problem själva. Och, varför skulle de komma över och jobba för att hjälpa en regering som behandlat européer som andra klassens medborgare efter Brexit.

Lite så här är transportsituationen i landet just nu😂

Nå, när vi passerat bensinstationen flöt trafiken som vanligt igen och jag var framme på nolltid. Eftersom jag hade tid över passade jag på att gå till biblioteket i Wimbledon för att titta på deras fina fasadkonst med tegel som ser ut som böcker i en bokhylla. Så fantastisk häftig idé. Jag fick tipset från en Facebook-sida som heter Londonist Urban Oddities där man kan lägga upp foton på allt möjligt konstigt och ovanligt som man kan stöta på i London. Man lär sig jättemycket.

Efter biblioteket gick jag direkt till teatern. Innan man släpptes in måste man visa upp sitt vaccinationspass, så jag antar att ingen som inte kunde visa upp ett pass eller resultatet av ett nyligen taget coronatest släpptes in. Det här var första gången som de faktiskt ville se passet, tidigare har de litat på ens ord. Helt ok för mig som fått mina sprutor.😊

Jag satt högst upp på teatern men det är brant så man ska inte lida av höjdskräck. Teatern var helt full även om föreställningen hölls mitt på dagen.

Föreställningen var fantastiskt bra som vanligt och jag fick riktigt gåshud när de dansade, så vackert.

I torsdags träffade jag Angela för middag på Hannah. Vi började dock med ett par fördrinkar på en 150 år gammal pub som heter Eagle Ale House. Den ligger lite undanskymd på en sidogata och jag hittade den av en slump för bara några månader sedan. Det här är en äkta lokal pub som inte renoverats sönder utan har fortfarande en rustik charm.

Efter drinkarna gick vi till restaurangen och åt gott och drack champagne till. Ett perfekt sätt att spendera en grå och lätt regnig kväll.