Dopet

Igår var det då dopdags av Duncans och Melanies son George. Dopet hölls redan klockan 10 på morgonen i en kyrka i Richmond, så det blev tidig väckning.

Jag måste säga att det var ett ganska annorlunda dop. För det första döptes två barn på samma gång och gästerna satt på var sin sida av kyrkan, enligt familj. Undan gick det dessutom, jag hann knappt ta en bild innan båda ungarna var döpta.

Efter dopproceduren trodde jag och Steve att allt skulle vara över, men inte, dopet åtföljdes av över en timmes högmässa, med nattvard för de som ville. Jag vet inte om prästen passade på när han äntligen fick folk i kyrkan och gick "all in". Högmässan var mycket mer "oorganiserad" än i finska kyrkor. Vi behövde både psalmbok och 3 häften för att kunna följa med, till och med prästen tappade bort sig och glömde vad han skulle säga och var han skulle stå, det var ett fasligt spring fram och tillbaka. Det fanns också 3 "hjälppräster" eller vad man ska kalla dom som hjälpte till att dela ut nattvarden.

Dopet över och Georges lyfts upp till allmän beskådan.

De stolta föräldrarna.

George hade växt upp och blivit en riktig sötnos. Tyst var han också under dopet, satt mest med två fingrar i munnen.

1,5 timme senare kunde vi äntligen åka till "festen" som hölls i ett klubbhus i närheten. Duncan och Melanie och deras familjer hade gjort all mat själva och vi hjälptes alla åt att ställa i ordning.

Vi åt och vi drack. Jag lyckades hitta dietvänliga alternativ och proppade i mig skinka, ost och sallad och drack ett par glas vittvin. Tårtor, chips och muffins hoppade jag över.George var nyfiken på muffinsen och skulle gärna ha satt sig direkt på dem.

Det var en riktigt kul dag men god mat och avslappnad stämning.