Långpromenad till Kew

Trevlig söndag på er alla. Jag kom precis från gymmet och söndagens Body Pump-pass. Jag har också hunnit göra en ostpaj till morgondagens surströmmingsskiva med 3 av mina svenska kompisar. Jepp, dags att testa surströmming för första gången😀. Två av de andra har testat surströmming en gång tidigare medan Anette är en van ätare, hon till och med tycker den doftar gott😂. Ni får höra vad jag tycker efter imorgon😊

I går var det bowls-dags igen, som åskådare dock😀. Även om det bara var en vänskapsmatch mot en annan klubb så är det roligare att titta på dem än matcher mellan klubbmedlemmar och, enligt Steve, roligare att spela också.

Vad har jag gjort resten av veckan då? Tja, för att snabbspola tillbaka till måndag, så utnyttjade vi 10 pundsrabatten för sista gången och åkte in till Tooting Broadway och vår favoritcurryrestaurang, Apollo Banana Leaf.

I onsdag eftermiddag var Anette, Angela och jag på långpromenad från Mortlake till Kew och tillbaka. Det är en grymt vacker promenad som går längs Themsen hela vägen. Det tog 40 minuter att promenera dit och 5 timmar tillbaka då vi gjorde ett antal vätskepauser och middagspaus på vägen tillbaka😀

Vårt första stopp var på den vackra och nyrenoverade puben The Steam Packet där vi bara hade en drink på deras balkong med fantastisk utsikt över Themsen.

Vårt andra stopp var på puben City Barge som härstammar från 1300-talet. Den hade en stor beer garden på baksidan och några bord på framsidan, vid Themsen, men tyvärr så hade det börjat regna så vi satte oss inomhus.

Ännu en timme senare fortsatte vi vår promenad och hamnade på puben Bulls Head där vi beslöt oss för att äta middag. Min mat var kanske sisådär (hör till en bryggerikedja) men puben mysig med massor av smårum och vinklar.

Puben sett från andra sidan av Themsen. Vacker eller hur?!

När vi ätit klart och promenerade den sista biten till tågstationen i Mortlake hade det redan hunnit bli mörkt, timmarna hade formligen rusat iväg! Något jag noterade när vi promenerade den sista biten var att området uppenbarligen beboddes av mer välbärgade familjer - förutom vackra hus så fanns det både Audin, BMW:n och Teslor parkerade vid uppfarterna😮

Veckans program

Glad fredag på er alla! Det borde vara fredag varje dag, bästa känslan när man har lediga dagar framför sig.

Såg att jag inte skrivit sedan i lördags så då är det bara att börja bakifrån, från lördag kväll som vi spenderade på den franska bistron Ma Cuisine Bistrot. Restaurangen var full som vanligt. Vi hade båda kollat på menyn på restaurangens webbsida och hittat många goda rätter, men som så ofta så var den föråldrad😒. Den nya menyn var ok men inte in närheten av den gamla.
 Min lilla men ganska dyra tallrik med stekta räkor ...

 och huvudrätten med gåsbröst och tillbehör, som inte var illa alls. Vi lyxade till det med en Uber när vi åkte hem eftersom det inte gick någon tunnelbana till Kew vilket skulle ha inneburit två bussar.

 I måndags lyssnade jag till parlamentets tidigare talman, John Bercow (han som ofta ropade "ORDER, ORDER" när diskussionerna hettade till för mycket), som kommIt ut med sina memoarer. Han var mycket intressant och gav ett väldigt trevligt intryck, rättvis och ärlig, egenskaper som få politiker äger. Han gav sina fd kollegor i parlamentet både ris och ros ... kanske mest ris😊. Han var också väldigt bra på att härma sina kollegor, speciellt Boris J.

 Åhörarsalen var fylld till bristningsgränsen.

I tisdags träffade jag min svenska kompis Cecilia som var i London några dagar på möten. Vi åt middag på restaurangen Ceru i South Kensington som serverar mat från östra Medelhavet. Vi beställde smårätter som vi delade på, bland annat halloumi ...

havsabborre och ...

lammköttbullar. Vi har inte träffats sedan jag var över till Göteborg för hennes inflyttningsfest.

 Månadens bästa shopping måste vara mina lätt glittrande skor som kostade 4,95 pund kostade dom. Jag reorna här, inga fjuttiga 30 % utan snarare 80 %.

 Jag har också köpt en cool college från TK Maxx, perfekt att mysa i när man jobbar. Bakom tröjan hänger en karta där man skrapar fram de länder man varit i. Jag har skrapat och skrapat men än finns det länder att utforska.😊

Valentine's-middag och försvunnen katt

Glad Alla Hjärtans Dag på er! Steve och jag "firade" igår men mer om det senare.

Vi sitter som bäst och myser i vardagsrummet med dörren stängd och elementet på 30 grader. Det är ändå inte för varmt i rummet, hälften av värmen går väl till kråkorna kan jag tänka mig. På TV:ns visas rygby mellan England och Italien och jag skriver blogg.

Söndagen började som vanligt med ett Body Pump-pass kl. 10 men då hade jag nog varit vaken från och till sedan 7-tiden då Busen tyckte det var dags med lite action. När jag kom hem från gymet och ätit frukost tog vi tag i städningen så nu är lägenheten fri från veckans dos av katthår.

Katter är som bekant extremt nyfikna och när jag efter avslutad städning såg att den mellersta lådan i min byrå var öppen så tänkte jag inte mer än att Busen hade snokat bland mina underkläder igen och stängde den. Mer än en timme senare gick Steve in till sängkammaren för att koppla in sin telefon i min laddare som jag har bredvid sängen och hörde ett konstigt pip. Först trodde han att det var telefonen som börjat avge konstiga ljud men frågade om jag sett Busen på ett tag. Det hade jag inte och började misstänka att han kanske blev kvar i byrålådan när jag stängde den. Vi gick in i sovrummet och jag öppnade den mellersta byrålådan, ingen katt, när jag öppnade den understa så tittade en ganska så snopen Busen upp:-) Han hade gått in i den mellersta lådan och sedan krupit ner till den nedersta och därför såg jag honom inte första gången. Det är verkligen aldrig tråkigt med katter:-). För ett par dagar sedan kom han dessutom med stor möda släpande på en stor påse Dreamies (kattgodis) in till sängkammaren när vi skulle lägga oss. Naturligtvis måste jag ge honom några bitar för ansträngningen:-)

Efter att den förlorade sonen återfunnits satte jag mig vid datorn och bokade flyg till Malta för en helg i maj. Jag och min norska kompis Svanhild har haft som tradition de senaste 5-6 åren att resa iväg en långhelg någonstans. Jag har däremot alltid varit lite skeptisk till Malta. Steve var där för 20 år sedan och tyckte inte alls om stället eftersom det var alldeles för nedgånget. En annan kompis som då och då besökt en kompis på ön är inte heller något stort fan. Nu har jag dock hört att det börjar bli ok så jag tänkte jag skulle ge den en chans.

Tillbaka till vår "romantiska" middag. Steve och jag hade beslutat oss för att fira Alla Hjärtans Dag, eller Valentine's day som det heter på engelska, på lördag istället för söndag för att förhoppningsvis undvika de dyra specialmenyerna. Så blev tyvärr inte fallet. När Steve bokade bord till restaurangen online så stod det inget om någon specialmeny på deras webbsida, och när vi efter mycket om och män äntligen kom fram till den franska restaurangen Ma Cuisine Bistrot i Kew så fanns det bara en specialmeny som bestod av 4 rätter och ett glas champagne för £40. Eftersom det varit en riktig utmaning att ta sig till Kew, en resa på 1 timme och 15 minuter (för 10 km) istället för normala 30 minuter på grund av engineering work på tåglinjen mellan Wandsworth och Richmond, så vägrade jag söka något annat. Dessutom är maten på MaCuisine Bistrot alltid mycket god så jag var övertygad om att vi inte skulle bli besvikna, och det blev vi inte heller.

Första förrätten var en tortellini fylld med hummer och toppad med kaviar, grymt god. Eftersom rätterna var så små så hade jag överseende med kolhydraterna den kvällen.

Andra rätten var stekta potatisgnocchis, tryffel och svamp. Också mycket gott. Tryffel är kanske inte min favorit eftersom jag tycker att smaken stannar i munnen i timmar efteråt.

Huvudrätten var en riktig höjdare, chateaubriand som var perfekt medium, serverad med gröna bönor, palsternacksgratäng (hälften mindre kolhydrater per 100 % jämfört med potatis) och bernasiesås. Himmelskt!!

Efterrätten var ett jättestort hjärta med grädde, bär, chokladkaka och maräng, till det serverades hemlagad vanilj- och pistageglass. Glassen var god men jag gillar varken vispad grädde eller maräng, de ger mig kväljkänslor (semlor/fastlaggsbullar är något av det äckligaste man kan äta tycker jag), så efter att jag smakat lite av hjärtat så fick Steve äta resten. Han gjorde ett tappert försök men fick se sig besegrad av hjärtat tillslut för det var verkligen väl tilltaget:-)

Jag vill snart tillbaka till restaurangen och beställa från den riktiga menyn. Skulle vi bo närmare Kew så skulle vi säkert äta där minst varannan vecka.

Imorgon är det teaterdags för mig igen, då ska jag se Ralph Fiennes (känd från Den engelska patienten, Schindlers list etc etc) i Ibsens The Master Builder.

Utflykt till Kew

Så var det söndag igen och morgonens Body Pump är avverkad. Jag hade träningsvärk i både armar och ben från tidigare dagars träning så jag kände mig inte precis i toppform, men det blev bättre när jag kom igång. Träningsvärk är verkligen ingen ursäkt att inte träna, tvärtom så minskar träningen stelheten. Imorgon, måndag, är min vilodag från gymet så då får musklerna återhämta sig. När jag kom hem från gymet var det dags för efterlängtad frukost; ett par tunna skivor falskt surdegsbröd och starkt kaffe, precis som jag gillar det. Magen hade kurrat så smått under träningen så den satt verkligen bra.

Vi har inga större planer för idag förutom att vi ska städa har jag bestämt. Steve visar sura miner som vanligt men det hjälper inte, idag ska städas.

Igår kunde jag sova så länge jag ville eftersom instruktören för min tidiga dansklass var på semester och hans inhoppare är inte värda att stiga upp 7.45 för. Efter en sen frukost gick jag till gymet för en timmes Body Attack. Pust och stön säger jag bara, intervallträning är verkligen inte för otränade. Jag gillar passet dock för det känns aldrig för lätt så man tvingas ta i och utmana sig.

Efter passet duschade jag och åt en enkel lunch med avocado, fetaost, majonnäs, stekt kål och köttfärs. Perfekt med proteiner efter ett gympass så att kroppen har något att bygga muskler av. Jag drack även upp den sista Malbec-slatten till för en antioxidantskjuts, mycket viktigt att få i sig antioxidanter;-). Jag ville emellertid inte äta för mycket för på kvällen skulle vi till Kew och vår gamla franska "restauranggoding", Ma Cuisine Bistrot.

Vi tog tåget till Kew Bridge för att slippa byta tåg och sedan är det en 20 min promenad till Kew Gardens (tunnelbanestationen) där restaurangen ligger. Hela Kew-området är så vackert och det är ett rent nöje att promenera där, skulle jag ha råd skulle jag flytta dit genast. På vägen dit tog vi ett vätskestopp på en pub som vi inte besökt tidigare. Tyvärr var den mysigare på utsidan än insidan.

Ma Cuisine Bistrot är en liten undangömd juvel men den är alltid full på helgerna (vi har bara varit där på fredagar eller lördagar). Golvet är täckt av svartt och vitt kakel och borden är täckta med vit- och rödrutiga bordsdukar. Vi noterade att restaurangen fått en liten välbehövlig uppfräschning med färg sedan vi senast var där.

Steve och jag har som sagt fastnat för Malbec-viner och när vi såg att det fanns en på vinmenyn så beställde vi en flaska. Vi trodde att Malbec nästan uteslutande produceras i Argentina men uppenbarligen odlar de druvan i Frankrike också, varifrån den här Malbecen visade sig komma. Kan ju säga att argentinsk Malbec vinner med hästlängder. Den här smakade svartvinbärssaft, inte fyllig alls. Nå nu vet vi:-)

Förutom att allt de gör smakar gott, så är dessutom portionerna väl tilltagna. Jag tog samma förrätt som förra gången, "torn" med krabba, avocado och någon slags fruktblandning. Så grymt gott. Steve åt väldigt franskt och valde löksoppa.

Till huvudrätt åt jag anka på två sätt. Jag äter anka väldigt sällan för den kan ofta bli fel men här var perfekt tillagad. Ankbröstet var saftigt, såsen fantastisk och som extra tillbehör fick man någon slags gryta med vita bönor, korv och ankkött. Till varje rätt hör dessutom 2 sidorätter vilket är fantastiskt bra för någon som mig som undviker kolhydrater. Steve fortsatte sin uberfranska måltid och tog coq au vain som han ätit där tidigare och är mycket nöjd med. De hade också pork belly på menyn upptäckte vi och Steve funderade lite på att ta den men var lite orolig för att biten skulle vara liten. När killen vid bordet intill fick sin pork belly såg vi att biten var hur stor som helst och helt perfekt, inget dallrigt fett i sikte. Vi kunde inte slita ögonen från hans tallrik:-). Vi kommer båda att beställa det nästa gång.

Kvällen var lite småregning men härligt ljummen, så istället för att ta tunnelbanan till Richmond och byta till tåget där så promenerade vi tillbaka till Kew Bridge och besökte en vacker pub vid bron som vi sett på väg mot restaurangen. Vi satt utomhus och njöt av vädret med var sin drink innan vi tog tåget hem igen.

Bräss och sniglar på menyn

Trevlig söndag på er. Här har vi inte gjort många knop idag. Jag gick på ett Body Pump-pass på morgonen och sedan har jag jobbat resten av dagen men nu har jag hunnit ikapp. Steve ville bara slappa eftersom han har jobbat måndag-lördag.

Igår åkte vi iallafall in till Kew för middag på den franska restaurangen Ma Cuisine Bistrot. Vi har varit dit tidigare men det är säkert över ett år sedan sist nu. Jag hade sett fram emot deras tallrik med olike smårätter som förrätt men den hade den tyvärr tagit bort från menyn:-(. Istället blev det krabba på avocadomousse. Mycket gott det också, även om jag gillade deras smårättstallrik mer.

Till huvudrätt valde jag att prova på något nytt och beställde råddjur med stekt bräss (en slags körtel) och sniglar. Det var hur gott som helst. Brässen hade lite samma konsistens som kycklinglever. Jag gillar fransk mat för de tar tillvara mycket mer av ett djur än många andra länder och det är kul att prova på något annorlunda.

Redo att hugga in med lätt uppsvullen näsa efter att ha suttit och snutit mig non-stopp i ett par dagar på grund av allergi. Nå, snart har björken blommat ut och allt är som normalt igen.

Efter middagen tog vi tunnelbanan, ett stopp, till Richmond för en sängfösare, eller två, på en pub i närheten.

Från franskt till amerikanskt kök

Allt är hackat och dukat och klart för kvällens middag med Carola. När jag komponerade middagen så visade det sig bli med amerikanskt stuk; lax-nuggets till förrätt, pulled pork med olika röror och plock till huvudrätt och chokladterrin, Carolas favorit, med hemlagad vaniljglass (första försöket) till efterrätt. Jag har gjort mycket mat så vi lär nog bli mätta:-) Steve flyr till en bar med en kompis så det blir mycket härligt tjejsnack.

Igår åt vi middag med Ivonne och Seth på vår franska favoritrestaurang i Kew, Ma Cuisine Bistrot. Det var deras första besök på restaurangen och det lär inte bli det sista för de älskade maten lika mycket som oss. Jag åt samma som de två föregående gångerna då det är så gott, men nästa gång ska jag testa samma som Ivonne åt, hare. Hon satt och blundade och hummade när hon åt så det bådar verkligen gott:-) Steve åt oxsvans som han också sa var fantastiskt gott, mycket kött på den.

Njutning på franskt vis

Igår utmanade Steve och jag kylan och begav oss till den franska restaurangen Ma Cuisione Bistrot i Kew (där Kew Gardens ligger). Vi blev inte besvikna, maten var precis lika fantastiskt god som första gången.

Det enda problemet med restaurangen är att den ligger i just Kew som ligger lite dåligt till från Wandsworth. Nå, det var bara att bita i det sura äpplet och ta bussen till North Sheen varifrån vi gick i ca 20 minuter innan vi kom fram. På väg mot Kew måste vi korsa ett tågspår och naturligtvis var bommarna extra länge nere den här gången då hela 3 tåg skulle passera.

Jag såg iallafall den här roliga jobbannonsen som en hantverkare hade hängt upp på bomen. Eftersom jag ju översätter så korrläser jag automatiskt alla texter jag ser och jag behövde inte läsa länge innan jag skulle ha behövt ta upp den röda pennan..."för" skrivs "too" på engelska, inte "to" (till). Nu blev det "Inget jobb till små (personer)".

När vi kom fram till restaurangen kl 19 så var vi de enda där och vi var lite oroliga för att det inte skulle komma fler. Fördelen med att vara enda kunderna är att man får snabb service men det blir lite ensamt i längden:-). Vid halv 8-tiden började det emellertid droppa in allt fler människor och de fick till och med skicka iväg folk som inte hade bokat.

Jag körde samma förrätt som förra gången, "köttbräda" med kallskuret och olika pateer. Så underbart gott.

En bild på en trött mig med påsar under ögonen. Har de senaste dagarna känt mig som om jag bara sovit 4-timmarsnätter fast jag sovit som en stock minst 8 timmar per natt. Hoppas det bara berott på min stressiga vecka och att jag blir mitt gamla pigga jag nästa vecka igen. Jobbigt när man går på gymet och kroppen är pigg men huvudet är i halvdvala.

Till förrätt åt jag ännu en favorit i repris, stekt hälleflundra med stora räkor och en gudomlig sås. Man fick alltid grönsaker eller potatis till så det fanns ingen chans att man skulle förbli hungrig. Jag tog fisk till huvudrätt eftersom jag planerat att ta ost till efterrätt (gjorde det förra gången) men jag var bara för mätt. Min magsäck har uppenbarligen krympt då jag bara äter två gånger om dagen nuförtiden.

Jag ville iallafall ha efterrätt och valde Crepes Suzette med tanken att det mest är ägg (bra) och lite mjöl (dåligt) i dem men tror jag fick den sötaste efterrätten av alla:-). Den gula lagen som var gjord på Grand Mariner var så sockrig att Steve inte ens kunde lyfta den lilla koppen med grädde för att den klistrats fast på tallriken:-) Gott var det men absolut inte LCHF.

Precis som förra gången så rullade vi ut ur restaurangen. Den här restaurangen ligger bland mina fem bästa restauranger i London. Vi såg att de fått pris som bästa restaurang i London 2005 och vi är absolut beredda att hålla med.

Efter maten promenerade vi in till Richmond. Vi hade tänkt ta en drink där men beslöt oss för att gå till vår lokala i Wandsworth istället eftersom det var packat av folk på barerna, och massor av män i kilt. Orsaken var att det hade varit rugbymatch mellan Skottland och England under kvällen och Richmond är riktigt centrum för alla rugbyfans.

Hit och dit, fram och tillbaka

Ny vecka som börjar i regnets tecken. Passar bra med regn på en måndag, den dagen är pest och pina ändå.

Idag besökte Steve och jag vår bostadslånerådgivare. Vårt tvååriga fasta bostadslån går ut i början av september och det var dags att diskutera om vi ska fortsätta med samma långivare eller byta. Det visade sig emellertid att vi inte hade så många möjligheter eftersom vi är frilansare och måste kunna uppvisa en stadig inkomst i två år innan vi får samma frihet som fast anställda. Nå, ingen fara dock, rådgivaren rekommenderade oss dessutom att fortsätta med samma bank och till rörlig ränta eftersom han inte trodde att räntan skulle gå upp under den närmaste tiden och vi skulle spara högst 200 pund på att byta. Det idiotiska är dessutom att det kostar 1000 pund i administrationsavgifter att flytta vårt lån till någon annan!!

Vi tänker gå tillbaka i mars för då har Steve också frilansat i två år och vi är attraktiva bland långivare igen:-) Då kan vi också börja fundera på att köpa ett nytt hus.

Helgen var intensiv och innehållsrik, inga tråkiga stunder. Meningen var att jag och Steve skulle ha gått på fest hos en av mina fd kollegor i sydöstra London på lördag men Steve kände sig väldigt låg och hade inte lust att socialisera alls så det blev plan B, restaurang på tu man hand, för hemma ville jag inte sitta en lördag. Inte dåligt det heller:-) När nu Steve flakade ut så fick han i uppdrag att hitta en restaurang och det blev en fransk en (jag sade att jag ville äta antingen franskt eller italienskt) i Kew. Den här gången betalade vi fullt pris men fan så god mat!!!!

Kvällens beiga

En lummig gata som går från Kew station. Vi tog dock bussen hemifrån och gick en halvtimme. Vädret var helt underbart så det var skönt med frisk luft.

Restaurangen hette Ma Cuisine Bistrot och alla servitörer bröt på franska för att man skulle komma i rätt stämning;-)

Min förrätt bestod av en härlig blandning av kött, pateer och fisk. Fantastiskt gott.

Till huvudrätt blev det hälleflundra med en alldeles underbart god sås. Jag skulle ha kunnat äta den med sked, ur djuptallrik:-) Steve provade på bräserad hare. Han hade aldrig ätit hare tidigare men han var helt överväldigad och skulle ha kunnat äta fem på raken. Servitören berättade att de bara köper in 6 stycken åt gången, Steve fick nummer 5:-)

Steve åt tarte tatin till efterrätt men jag gick på den sockerfria linjen och valde ostbricka. Jag meddelade när jag beställde att jag inte vill ha getost som jag tycker är djävulens avföda. Ostarna jag fick var jättegoda och när jag hade ätit den sista ostbiten var jag absolut proppmätt.

Eftersom vädret var så fint så hade vi inte lust att åka hem ännu utan promenerade in till Richmond, vilket tog ca 30 minuter. Det var skönt att promenera ned maten lite.

När vi kom fram tog vi en drink på en liten bar. Jag beställde Mojito utan socker vilket jag fick utan höjda ögonbryn. Den är nog godare med socker, eller sötning, men efter ett par munnar hade man vant sig vid romsmaken:-)

Söndagen började med ett par timmar i parken tillsammans med Jenny. Vi satt och kollade på de andra parkbesökarna och speciellt ett gäng familjer som picknickade tillsammans. Vi var nyfikna på vem barnen tillhörde, alla hängde mer eller mindre med alla, och vi kunde inte gå hem tills vi utrett mysteriet.

Efter parken gick vi hem till mig för kaffe och kladdkaka med lakrits som jag serverade med lättvispad grädde smaksatt med rivet citronskal. Jag har tagit grundreceptet härifrån. Den här kakan är så otroligt god, som att äta chokladmousse med kanter av tryffel.

Chokladkladdkaka med lakritssmak
200 g 70% choklad (Fazer dessertchoklad)
200 g smör
1 dl sockerersättningsströ (tex sukrin)
4 tsk lakritspulver (nästa gång tar jag 5-6 tsk för starkare lakritssmak)
4 ägg

Smält smör och choklad på låg värme. Vispa ägg, strö och lakritspulver riktigt luftigt. Häll chokladsmeten i äggsmeten och vispa en stund. Häll i springform och grädda i 200 grader i 6 minuter (inte längre om man vill ha den lite moussig). Låt stå kallt. Servera med en klick vispgrädde och valfria bär!

På kvällen var det OS-avslutning och den såg jag och Jenny på puben Northcote i Clapham.

Jag har längtat efter ett glas Prosecco i flera dagar men inte lyckats besöka någon pub som serverar drycken per glas. Nu när jag fick chansen tvekade jag inte. Mousserat vin är så läskande och man kommer direkt i feststämning.

Vid nio sparkade hela spektaklet igång. Pub-musiken slogs av och ljudet på TV:n på. Alla på puben var taggade och sjöng med och applåderade när de såg något de gillade. Stämningen var fantastiskt! Jag och Jenny satt på en soffa med perfekt utsikt mot TV:n. Då och då råkade emellertid någon ställa sig framför oss men då blev de genast tillsagda av några killar som satt vid bordet bredvid:-). Vi kände oss riktigt bortskämda. Engelsmännen är så mycket mer väluppfostrade än de är i Finland. Visst finns det svin här också men de är i minoritet och det faktum att de bryr sig om helt okändas välbefinnande är rörande.

När Spice Girls dök upp i rutan steg ljudnivån på puben och det var visslingar och applåder för hela slanten:-)

Puben höll öppet ända tills avslutningen var över efter tolv.

Slutceremonin var många gånger bättre än inledningen. Nu fokuserade britterna på det de kan bäst; musik, mode, glitter och show. Öppningsceremonin gjorde mig bara trött och uttråkad. Alla länder har genomgått en industriell revolution och många mer framgångsrikt än Storbritannien även om de inte insett det själva, ännu. Jag tycker det är onödigt och lite sorgligt att nöta på med gamla framgångar i evighet.