Hit och dit, fram och tillbaka

Ny vecka som börjar i regnets tecken. Passar bra med regn på en måndag, den dagen är pest och pina ändå.

Idag besökte Steve och jag vår bostadslånerådgivare. Vårt tvååriga fasta bostadslån går ut i början av september och det var dags att diskutera om vi ska fortsätta med samma långivare eller byta. Det visade sig emellertid att vi inte hade så många möjligheter eftersom vi är frilansare och måste kunna uppvisa en stadig inkomst i två år innan vi får samma frihet som fast anställda. Nå, ingen fara dock, rådgivaren rekommenderade oss dessutom att fortsätta med samma bank och till rörlig ränta eftersom han inte trodde att räntan skulle gå upp under den närmaste tiden och vi skulle spara högst 200 pund på att byta. Det idiotiska är dessutom att det kostar 1000 pund i administrationsavgifter att flytta vårt lån till någon annan!!

Vi tänker gå tillbaka i mars för då har Steve också frilansat i två år och vi är attraktiva bland långivare igen:-) Då kan vi också börja fundera på att köpa ett nytt hus.

Helgen var intensiv och innehållsrik, inga tråkiga stunder. Meningen var att jag och Steve skulle ha gått på fest hos en av mina fd kollegor i sydöstra London på lördag men Steve kände sig väldigt låg och hade inte lust att socialisera alls så det blev plan B, restaurang på tu man hand, för hemma ville jag inte sitta en lördag. Inte dåligt det heller:-) När nu Steve flakade ut så fick han i uppdrag att hitta en restaurang och det blev en fransk en (jag sade att jag ville äta antingen franskt eller italienskt) i Kew. Den här gången betalade vi fullt pris men fan så god mat!!!!

Kvällens beiga

En lummig gata som går från Kew station. Vi tog dock bussen hemifrån och gick en halvtimme. Vädret var helt underbart så det var skönt med frisk luft.

Restaurangen hette Ma Cuisine Bistrot och alla servitörer bröt på franska för att man skulle komma i rätt stämning;-)

Min förrätt bestod av en härlig blandning av kött, pateer och fisk. Fantastiskt gott.

Till huvudrätt blev det hälleflundra med en alldeles underbart god sås. Jag skulle ha kunnat äta den med sked, ur djuptallrik:-) Steve provade på bräserad hare. Han hade aldrig ätit hare tidigare men han var helt överväldigad och skulle ha kunnat äta fem på raken. Servitören berättade att de bara köper in 6 stycken åt gången, Steve fick nummer 5:-)

Steve åt tarte tatin till efterrätt men jag gick på den sockerfria linjen och valde ostbricka. Jag meddelade när jag beställde att jag inte vill ha getost som jag tycker är djävulens avföda. Ostarna jag fick var jättegoda och när jag hade ätit den sista ostbiten var jag absolut proppmätt.

Eftersom vädret var så fint så hade vi inte lust att åka hem ännu utan promenerade in till Richmond, vilket tog ca 30 minuter. Det var skönt att promenera ned maten lite.

När vi kom fram tog vi en drink på en liten bar. Jag beställde Mojito utan socker vilket jag fick utan höjda ögonbryn. Den är nog godare med socker, eller sötning, men efter ett par munnar hade man vant sig vid romsmaken:-)

Söndagen började med ett par timmar i parken tillsammans med Jenny. Vi satt och kollade på de andra parkbesökarna och speciellt ett gäng familjer som picknickade tillsammans. Vi var nyfikna på vem barnen tillhörde, alla hängde mer eller mindre med alla, och vi kunde inte gå hem tills vi utrett mysteriet.

Efter parken gick vi hem till mig för kaffe och kladdkaka med lakrits som jag serverade med lättvispad grädde smaksatt med rivet citronskal. Jag har tagit grundreceptet härifrån. Den här kakan är så otroligt god, som att äta chokladmousse med kanter av tryffel.

Chokladkladdkaka med lakritssmak
200 g 70% choklad (Fazer dessertchoklad)
200 g smör
1 dl sockerersättningsströ (tex sukrin)
4 tsk lakritspulver (nästa gång tar jag 5-6 tsk för starkare lakritssmak)
4 ägg

Smält smör och choklad på låg värme. Vispa ägg, strö och lakritspulver riktigt luftigt. Häll chokladsmeten i äggsmeten och vispa en stund. Häll i springform och grädda i 200 grader i 6 minuter (inte längre om man vill ha den lite moussig). Låt stå kallt. Servera med en klick vispgrädde och valfria bär!

På kvällen var det OS-avslutning och den såg jag och Jenny på puben Northcote i Clapham.

Jag har längtat efter ett glas Prosecco i flera dagar men inte lyckats besöka någon pub som serverar drycken per glas. Nu när jag fick chansen tvekade jag inte. Mousserat vin är så läskande och man kommer direkt i feststämning.

Vid nio sparkade hela spektaklet igång. Pub-musiken slogs av och ljudet på TV:n på. Alla på puben var taggade och sjöng med och applåderade när de såg något de gillade. Stämningen var fantastiskt! Jag och Jenny satt på en soffa med perfekt utsikt mot TV:n. Då och då råkade emellertid någon ställa sig framför oss men då blev de genast tillsagda av några killar som satt vid bordet bredvid:-). Vi kände oss riktigt bortskämda. Engelsmännen är så mycket mer väluppfostrade än de är i Finland. Visst finns det svin här också men de är i minoritet och det faktum att de bryr sig om helt okändas välbefinnande är rörande.

När Spice Girls dök upp i rutan steg ljudnivån på puben och det var visslingar och applåder för hela slanten:-)

Puben höll öppet ända tills avslutningen var över efter tolv.

Slutceremonin var många gånger bättre än inledningen. Nu fokuserade britterna på det de kan bäst; musik, mode, glitter och show. Öppningsceremonin gjorde mig bara trött och uttråkad. Alla länder har genomgått en industriell revolution och många mer framgångsrikt än Storbritannien även om de inte insett det själva, ännu. Jag tycker det är onödigt och lite sorgligt att nöta på med gamla framgångar i evighet.