Nu har jag äntligen fått lite tid och ska visa bilderna som jag tog under söndagens långpromenad mellan Canary Wharf och Waterloo med Jenny.
Jenny hade inte varit i Canary Wharf tidigare och det är alltid värt ett besök för att se Londons motsvarighet till New York.
Dagen började med envist regnande och det såg först ut som hela "friluftsdagen" skulle regna bort. Som tur var klarnade det efter lunch och vi behövde bara skjuta fram vår träff i Clapham Junction med en halvtimme. Söndagen var dagen för marathon men det påverkade inte alls tåg- och tunnelbanetrafiken och vi kom fram till CW utan problem och trängsel.
Det finns också en vacker park mitt bland höghusen
Jag gillar att det finns så många bryggor och vattendrag i CW
Vackra blommor finns det också
När vi promenerat runt i CW ett tag och fotat började vi vår promenad mot centrum längs med Themsen. Lång därborta ser man Gherkin till höger och The Shard, som snart håller på att bli klar, till vänster.
Mera grönt
Vi hade promenerat kanske 10 minuter när det började regna igen, först lätt men sedan allt intensivare minut för minut. Tillslut sprang vi som galningar för att hitta skydd och kom tillslut till en pub som visade sig vara Gordon Ramsays, The Narrow. Maten som de serverade såg god ut men vi var ännu inte hungriga utan stannade bara på puben tills regnet upphörde, vilket det gjorde 10 min senare. Vi fortsatte promenaden med dyblöta skor.
Näckrosor som planterats i en liten bassäng på flodpromenaden.
Barngraffitti
Efter en halvtimme kom vi till den mycket gamla puben Prospect of Whitby som har hur mycket intressant historia som helst. Vi tänkte först äta där men då vi inte hittade något bord utomhus så beslöt vi oss för att leta vidare
Det hänger en snara från puben till minne av en bödel som brukade följa hängningar från puben.
Vi landade slutligen på den här mysiga puben, Captain Kidd. Där satt vi över en timme och njöt av maten och det vackra vädret.
Efter lite mer promenerande närmade vi oss Tower Bridge
Även ett asiatiskt filmteam befann sig på plats
Gherkin som tornar upp sig bakom Tower of London
Så här såg man Jenny under stora delar av dagen:-). Hon tar fantastiskt bra foton.
I London täcker man ofta in stora byggnader som ska renoveras för att det inte ska förfula omgivningen. Ofta har man tryckt en bild av byggnaden på skynket. Här hade man gått ett steg längre med att visa upp en gammal bild av kungafamiljen. Vet inte om det förfinar eller förfular.
Containrar har fått ett nytt användningsändamål som restaurang.
Nästan sex timmar senare var vi åter på Waterloo. En perfekt dag att tillbringa en solig (för det mesta) söndag.
8 augusti 2012
Söndagen i bilder
Etiketter:
canary wharf,
limehouse,
london,
sightseeing,
wapping,
waterloo
7 augusti 2012
Film-time och irlänska takter
Hemma igen efter en fulltspäckad dag och kväll. I like.
Jag steg upp vid 8 och jobbade non-stop fram till att magen började knorra vid 12-tiden. Jag har varit sugen på en saftig hamburgare en längre tid nu och idag bestämde jag mig för att det var dags att tillaga en. Jag köpte malet kött, bacon, avocado, lime, rödlök och skred till verket. Jag blandade en massa olika ingredienser i köttet; bl.a. pesto, ägg, chili flakes, grädde osv och formade till biffar som jag stekte i kallpressad kokosolja (INTE silverpaketet som man hittar i livsmedelsaffärer, det är ohälsosamt). Jag åt sedan biffen med stekt bacon, smält ost, rödlök, basilika och hemlagad guacamole. Inget bröd. Jag höll mig mätt på den måltiden resten av dagen och kvällen utan minsta knorr från magen.
Vid femtiden träffade jag Jenny för lite film-time, vi hade nämligen bestämt oss för att kolla på den senaste Batman-filmen. Filmen var hela 2,5 timmar lång men tiden flög iväg. Jag rekommenderar den verkligen.
Efter filmen promenerade vi direkt till puben The Ship som ligger alldeles vid Themsen för att lyssna på live irländsk musik.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort att kunna njuta av irländsk musik för människor verkade bry sig noll om musiken och var mer intresserade av sitt eget skitprat. Gud vad folk skrek när de talade, och speciellt kvinnor. Det var helt seriöst bara jag, Jenny och två andra som lyssnade OCH applåderade efter varje låt. Hur otacksamt är det inte för musiker?!
Jag tänker absolut skriva något till puben att så här behandlar man inte skickliga musiker.
När jag kom hem var jag fortfarande inte hungrig men åt ändå två babybel-ostar inlindade i ett par skivor finländsk medwurst, ifall att. Det är också bra att få i sig något salt efter ett par glas vin.
Månne den här förpackningen räcker en stund:-)
Jag steg upp vid 8 och jobbade non-stop fram till att magen började knorra vid 12-tiden. Jag har varit sugen på en saftig hamburgare en längre tid nu och idag bestämde jag mig för att det var dags att tillaga en. Jag köpte malet kött, bacon, avocado, lime, rödlök och skred till verket. Jag blandade en massa olika ingredienser i köttet; bl.a. pesto, ägg, chili flakes, grädde osv och formade till biffar som jag stekte i kallpressad kokosolja (INTE silverpaketet som man hittar i livsmedelsaffärer, det är ohälsosamt). Jag åt sedan biffen med stekt bacon, smält ost, rödlök, basilika och hemlagad guacamole. Inget bröd. Jag höll mig mätt på den måltiden resten av dagen och kvällen utan minsta knorr från magen.
Vid femtiden träffade jag Jenny för lite film-time, vi hade nämligen bestämt oss för att kolla på den senaste Batman-filmen. Filmen var hela 2,5 timmar lång men tiden flög iväg. Jag rekommenderar den verkligen.
Efter filmen promenerade vi direkt till puben The Ship som ligger alldeles vid Themsen för att lyssna på live irländsk musik.
Jag tänker absolut skriva något till puben att så här behandlar man inte skickliga musiker.
När jag kom hem var jag fortfarande inte hungrig men åt ändå två babybel-ostar inlindade i ett par skivor finländsk medwurst, ifall att. Det är också bra att få i sig något salt efter ett par glas vin.
Månne den här förpackningen räcker en stund:-)
6 augusti 2012
Brunt är gott
Så är en ny arbetsvecka här igen. Vart försvann helgen? Jag unnade mig dock att stiga upp kl 9 i morse och två timmar senare svettades jag på ett Body Combat-pass. Dags att börja leva med rutiner igen.
Vid fem hade jag tid hos min kiropraktor i Clapham Junction. Kiropraktorer verkar komma från samma släkte som tandläkare, frågar en massa frågor när man minst kan svara. Varje gång jag ska svara på en av kiropraktorn Emmas frågor trycker hon till och lungorna töms på luft och mitt svar blir mest ett flämtande.
Till middag festade Steve och jag till det med ribeye-stek som Steve fick laga till naturligtvis, han är expert på att steka kött. Jag åt ugnsrostad blomkål och stekt lök till, samt massor av hemlagat vitlökssmör.
Enfärgat men smaken var det inget fel på.
Nu är Steve ut och cyklar igen. Han funderade på att cykla två rundor till Richmond istället för sin vanliga en runda. Blir cirka 40 km. Han sa att han måste börja träna seriöst nu för att kunna vara med i nästa OS:-) Han påstod också att han med sin nuvarande kondis skulle kunna slå några av de som deltar i OS...som Cook-öarna, sa han efter en stunds funderande:-)
Vid fem hade jag tid hos min kiropraktor i Clapham Junction. Kiropraktorer verkar komma från samma släkte som tandläkare, frågar en massa frågor när man minst kan svara. Varje gång jag ska svara på en av kiropraktorn Emmas frågor trycker hon till och lungorna töms på luft och mitt svar blir mest ett flämtande.
Till middag festade Steve och jag till det med ribeye-stek som Steve fick laga till naturligtvis, han är expert på att steka kött. Jag åt ugnsrostad blomkål och stekt lök till, samt massor av hemlagat vitlökssmör.
Enfärgat men smaken var det inget fel på.
Nu är Steve ut och cyklar igen. Han funderade på att cykla två rundor till Richmond istället för sin vanliga en runda. Blir cirka 40 km. Han sa att han måste börja träna seriöst nu för att kunna vara med i nästa OS:-) Han påstod också att han med sin nuvarande kondis skulle kunna slå några av de som deltar i OS...som Cook-öarna, sa han efter en stunds funderande:-)
5 augusti 2012
Myslördag med gubben
Det känns som om mina tre veckor i Finland hände för månader sedan eftersom det har varit full fart sedan jag återvände till London i onsdags. Jag har haft en riktigt social vecka och har bara varit hemma en kväll sedan jag kom i onsdags, och det var i...onsdags:-). Jag gillar när det är full fart så jag säger sällan nej när någon har förslag på aktiviteter. Jag sitter dessutom hemma hela dagarna när jag jobbar och då blir den sociala biten, och speciellt att träffa kompisar, extra viktigt.
Igår spenderade jag dock dagen och kvällen med Steve och vi åkte in till Farringdon för mat på det vanliga stället, Little Bay, och drinkar på den vanliga puben, Exmouth Arms.
När vi lämnade lägenheten för att åka in till stan såg vi att våra "grannar" i huset mittemot förberedde sig för hemmafest. De festar till det då och då och även om de tenderar att bli ganska högljudda och håller både fönster och balkongdörrar vidöppna så håller de aldrig på längre än till senast kl 1 så det är helt ok för oss.
Temat var uppenbarligen Olympiska spelen
Vi tog oss till Farringdon utan problem. Det var inga köer eller fulla tåg någonstans, inte ens på Central Line som går till den olympiska arenan. Det kändes helt konstigt.
När vi kom till puben Exmouth Arms hade jag tänkt beställa rågölet som jag drack förra gången, men det var naturligtvis slut:-(. Sablar, när jag äntligen bestämt mig för att slösa kolhydrater så finns det inget att slösa dem på. Barkillen gav mig dock tre olika veteöl att smaka och jag köpte sedan en halv pint veteöl från det två år gamla bryggeriet Camden Town Brewery. Det var riktigt gott och dessutom ville jag stödja lokal produktion. Efteråt beställde jag en halv pint av ett annat bryggeris lager men det drack jag bara ett par munnar av, fy farao vad äckligt. Det smakade rengöringsmedel eller något, jag tvingades till och med ta ett tuggummi för att få bort eftersmaken.
Jag gillar bryggeriers uppfinningsrikedom när de namnger sina ölsorter
Steve provade en amerikansk öl som var runt 9 %, Myrcenary. Det var kanske en lek med ordet Mercenary som betyder legosoldat eller kontraktmördare:-). Det doftade jättegott och smaken var det heller inget fel på, det smakade inte ens starkt. Steve gillade det.
När vi druckit upp våra drinkar fortsatte vi till restaurangen. Där var det full fart och det tog inte länge innan nästan varje bord var fullt. Jag åt sparris med pocherat ägg och bernaisesås till förrätt
och ribeye-stek till huvudrätt. Jag böt ut den franska potatisen med smörstekt spenat. Jag bad om att få köttet medium men det var nog mer well done när det kom. Det smakade dock bra så jag sa inget. När vår pratglada och trevliga servitör kom och hämtade våra tallrikar frågade han om allt smakat gott och vi sa ja. Då gjorde han något vääääldigt ovanligt, han frågade att visst hade jag beställt medium, och sade sedan att han tyckte att köttet som jag fått verkade lite mer åt well done-sidan. Jag kunde bara hålla med honom. Jag har aldrig upplevt tidigare att en servitör klagat på det de serverat trots att kunden varit nöjd:-) Jag gillar ärliga människor.
Trots att jag var ganska mätt efter huvudrätten så tog jag ändå ostbricka till efterrätt. Operasångaren som jag berättat om tidigare hade inlett sin repertoar för kvällen och jag ville hinna höra så mycket som möjligt av honom eftersom han har sån fantastisk röst (trots att han röker, vilket jag noterade senare).
När vi slutligen betalat bestämde vi oss för att promenera in till centrum för att gå ner maten. Det var dessutom ganska skönt väder och vi hade ingen brådska hem.
På vägen mot Holborn hittade vi den här skolan; katter är välutbildade i London;-)
Vi lyckades också sladda in på en gelateria med den mest fantastiska italienska glassen. Aj, aj, men gott, gott:-)
Om Farringdon var nästan dött så var det proppfullt runt Leicester Square och Covent Garden så vi stannade inte där någon längre stund utan gick långsamt ned till The Strand och tog bussen hem.
Igår spenderade jag dock dagen och kvällen med Steve och vi åkte in till Farringdon för mat på det vanliga stället, Little Bay, och drinkar på den vanliga puben, Exmouth Arms.
När vi lämnade lägenheten för att åka in till stan såg vi att våra "grannar" i huset mittemot förberedde sig för hemmafest. De festar till det då och då och även om de tenderar att bli ganska högljudda och håller både fönster och balkongdörrar vidöppna så håller de aldrig på längre än till senast kl 1 så det är helt ok för oss.
Temat var uppenbarligen Olympiska spelen
Vi tog oss till Farringdon utan problem. Det var inga köer eller fulla tåg någonstans, inte ens på Central Line som går till den olympiska arenan. Det kändes helt konstigt.
När vi kom till puben Exmouth Arms hade jag tänkt beställa rågölet som jag drack förra gången, men det var naturligtvis slut:-(. Sablar, när jag äntligen bestämt mig för att slösa kolhydrater så finns det inget att slösa dem på. Barkillen gav mig dock tre olika veteöl att smaka och jag köpte sedan en halv pint veteöl från det två år gamla bryggeriet Camden Town Brewery. Det var riktigt gott och dessutom ville jag stödja lokal produktion. Efteråt beställde jag en halv pint av ett annat bryggeris lager men det drack jag bara ett par munnar av, fy farao vad äckligt. Det smakade rengöringsmedel eller något, jag tvingades till och med ta ett tuggummi för att få bort eftersmaken.
Jag gillar bryggeriers uppfinningsrikedom när de namnger sina ölsorter
Steve provade en amerikansk öl som var runt 9 %, Myrcenary. Det var kanske en lek med ordet Mercenary som betyder legosoldat eller kontraktmördare:-). Det doftade jättegott och smaken var det heller inget fel på, det smakade inte ens starkt. Steve gillade det.
När vi druckit upp våra drinkar fortsatte vi till restaurangen. Där var det full fart och det tog inte länge innan nästan varje bord var fullt. Jag åt sparris med pocherat ägg och bernaisesås till förrätt
och ribeye-stek till huvudrätt. Jag böt ut den franska potatisen med smörstekt spenat. Jag bad om att få köttet medium men det var nog mer well done när det kom. Det smakade dock bra så jag sa inget. När vår pratglada och trevliga servitör kom och hämtade våra tallrikar frågade han om allt smakat gott och vi sa ja. Då gjorde han något vääääldigt ovanligt, han frågade att visst hade jag beställt medium, och sade sedan att han tyckte att köttet som jag fått verkade lite mer åt well done-sidan. Jag kunde bara hålla med honom. Jag har aldrig upplevt tidigare att en servitör klagat på det de serverat trots att kunden varit nöjd:-) Jag gillar ärliga människor.
Trots att jag var ganska mätt efter huvudrätten så tog jag ändå ostbricka till efterrätt. Operasångaren som jag berättat om tidigare hade inlett sin repertoar för kvällen och jag ville hinna höra så mycket som möjligt av honom eftersom han har sån fantastisk röst (trots att han röker, vilket jag noterade senare).
När vi slutligen betalat bestämde vi oss för att promenera in till centrum för att gå ner maten. Det var dessutom ganska skönt väder och vi hade ingen brådska hem.
På vägen mot Holborn hittade vi den här skolan; katter är välutbildade i London;-)
Vi lyckades också sladda in på en gelateria med den mest fantastiska italienska glassen. Aj, aj, men gott, gott:-)
Om Farringdon var nästan dött så var det proppfullt runt Leicester Square och Covent Garden så vi stannade inte där någon längre stund utan gick långsamt ned till The Strand och tog bussen hem.
Etiketter:
exmouth arms,
farringdon,
Little Bay,
pubar i london
4 augusti 2012
Out and about i Clapham
Igår kväll mötte jag upp med Jenny i Clapham Junction för lite after work. Fast jag inte har ett "riktigt" kontor att gå till vill jag fortfarande gå på after work för att insupa den slappa fredagsatmosfären. Vi gick till en bar som heter Babel som ligger på Notrhcote Road. Vi hade bara planerat att stanna där för ett par drinkar och sedan fortsätta men vi blev där hela kvällen. Så kan det gå:-)
Jag gillar deras inredning med en massa gammaldags lampor och växter som hänger upp och ned.
Drinkar gör en hungrig så Jenny beställde fransk potatis. Hon den lyckosten kan äta hur mycket hon vill. Jag hade ätit stekt savoykål och korv med en skvätt grädde till middag så jag höll mig mätt hela kvällen, annars hade jag säkert kastat mig över hennes potatisar också:-). Fett och protein är verkligen nyckeln till lång mättnad.
Mat- och drinkmenyerna på Babel är placerade i gamla böcker.
Vid 24-tiden knallade jag hem igen i den varma sommarkvällen. Jag hade bra musik i hörlurarna och skulle ha kunnat promenera hur långt som helst. Jenny stannade kvar lite längre för hon hade hittat ett intresseobjekt:-) Those were the days när man var singel. Jag hittade mitt intresseobjekt för sex år sedan och han är lika intressant fortfarande så jag kan inte klaga.
Om en timme är det dags för första Body Attack passet på 4 veckor. Ser faktiskt fram emot det. Det är verklig högintensiv träning med olika intervaller så nu får jag se hur mycket min kondis sjunkit under semestern. Det ultimata testet med andra ord. Ikväll åker Steve och jag in till city, först för lite shopping kanske och sedan på middag till Little Bay i Farringdon.
På tal om Steve så lyckades jag "förolämpa" honom för ett par dagar sedan genom att säga att äntligen börjar OS på allvar i och med friidrotten. Vaaaa, utropade han, är cykling inte riktig sport?! Han tar fortfarande upp det jag sa med jämna mellanrum och fnyser upprört:-)
Jag gillar deras inredning med en massa gammaldags lampor och växter som hänger upp och ned.
Drinkar gör en hungrig så Jenny beställde fransk potatis. Hon den lyckosten kan äta hur mycket hon vill. Jag hade ätit stekt savoykål och korv med en skvätt grädde till middag så jag höll mig mätt hela kvällen, annars hade jag säkert kastat mig över hennes potatisar också:-). Fett och protein är verkligen nyckeln till lång mättnad.
Mat- och drinkmenyerna på Babel är placerade i gamla böcker.
Vid 24-tiden knallade jag hem igen i den varma sommarkvällen. Jag hade bra musik i hörlurarna och skulle ha kunnat promenera hur långt som helst. Jenny stannade kvar lite längre för hon hade hittat ett intresseobjekt:-) Those were the days när man var singel. Jag hittade mitt intresseobjekt för sex år sedan och han är lika intressant fortfarande så jag kan inte klaga.
Om en timme är det dags för första Body Attack passet på 4 veckor. Ser faktiskt fram emot det. Det är verklig högintensiv träning med olika intervaller så nu får jag se hur mycket min kondis sjunkit under semestern. Det ultimata testet med andra ord. Ikväll åker Steve och jag in till city, först för lite shopping kanske och sedan på middag till Little Bay i Farringdon.
På tal om Steve så lyckades jag "förolämpa" honom för ett par dagar sedan genom att säga att äntligen börjar OS på allvar i och med friidrotten. Vaaaa, utropade han, är cykling inte riktig sport?! Han tar fortfarande upp det jag sa med jämna mellanrum och fnyser upprört:-)
3 augusti 2012
Kväll på Powder Keg
Igår träffade jag Nina och hennes man Andrew för drinkar och mycket trevliga diskussioner på vackra baren Powder Keg. Nina är en österbottning i förskingring precis som jag. Tänk, vi har bott på 10 minuters promenadavstånd från varandra i två år och inte vetat om varandra. Tur att internet och Facebook finns för det var via Facebook-sidan Finlandssvenskar i London som vi fick kontakt.
Eftersom ingen av oss hade ätit middag så beställde vi in två fisktallrikar och senare även en osttallrik som ackompanjerades av en flaska gott rödvin från Sydafrika.
Boer & Brit - The Field Marshall. Tyckte att etiketten var lite kul.
Jag är väldigt svag för snygga eller humoristiska produktförpackningar.
Eftersom ingen av oss hade ätit middag så beställde vi in två fisktallrikar och senare även en osttallrik som ackompanjerades av en flaska gott rödvin från Sydafrika.
Boer & Brit - The Field Marshall. Tyckte att etiketten var lite kul.
Jag är väldigt svag för snygga eller humoristiska produktförpackningar.
2 augusti 2012
Första träningen efter semestern
Nu är det dags att återvända till rutinerna. Förutom några entimmespromenader och två kvällar när jag var ute och sprang blev det inte mycket träning under semester. Som vanligt alltså. Jag började ganska lugnt i imorse med en timmes pilates. Tyvärr var den vanliga instruktören inte på plats utan en ersättare som stressade som fan. Hon verkade fokusera mer på att vi skulle göra så många rörelser som möjligt istället för att upprepa dem och få dem rätt. Man hann inte ens andas rätt. Nej, hon var inget bra.
Ikväll ska jag gå på body combat så då blir det svettigt till max. Få se hur mycket sämre min uthållighet har blivit under mina tre veckors latande.
Ikväll ska jag gå på body combat så då blir det svettigt till max. Få se hur mycket sämre min uthållighet har blivit under mina tre veckors latande.
1 augusti 2012
Himmelriket för en bokmal
Var ska jag börja? Jag antar att det här är förklaringen till att mina resväskor alltid är på gränsen till övervikt när jag varit hemma; svenska tidningar och böcker i massor. Jag frossar alltid i Adlibris utbud av böcker månaden innan jag åker hem (man kan ju tyvärr inte beställa till England) och väl hemma dammsuger jag affärernas tidningshyllor på vecko- och månadstidningar. Nu har jag underhållning för en lång tid framöver.
Tillbaka i vardagen
Jahapp, så var man då tillbaka i London igen. Det blev uppstigning kvart före 4 men jag tror inte jag sov mer än en halv timme under natten. Jag var allt yr när jag kravlade mig upp.
Min alltid hjälpsamma bror Magnus skjutsade mig till flyget i Vasa, en resa som tar ca 1 timme. Som tur var var han inte lika trött, men så hade han lyckats sova 2 timmar också:-) Det går någorlunda att stiga upp tidigt på sommaren när det nästan är dagsljus vid 4, men aldrig att jag skulle åka så tidigt på vintern.
Jag hade ju uppgraderat mig till business class från rutten Hesa - London och det var skönt att få en hel bänkrad för mig själv och inga ungar som skrek i raden bakom eller sparkade på ryggstödet.
Innan frukosten serverades fick vi en meny. Varför vet jag inte för det var inte det som stod på menyn som serverades.
Vi fick en variation av engelsk frukost som smakade helt ok. Jag hoppade över den sötade youghurten, fruktsalladen och brödet, dags att börja äta hälsosamt igen. Jag slog dock till med en flaska champagne, när det nu ingick i priset. Dessutom har mousserat vin ofta den effekten på mig att jag blir trött, så jag lyckades sova in en timme på flyget:-)
Vi landade på exakt utsatt tid och efter att ha seglat genom passkontrollen (var är människorna?) så var det dags att hämta väskan. Det var få väskband i rörelse men det tog ändå 30 min innan jag fick min. Inte undra på när det kom en väska var 30 sekund.
Well, när jag fått min blytunga väska tog jag tunnelbanan till Hammersmith och därefter bussen till Wandsworth. Allt gick som på räls, inga förseningar någonstans. Jag hade ringt och förvarnat Steve att han måste hjälpa mig att bära väskan uppför de tre trapporna till lägenheten, för annars skulle det säkert ha tagit mig en timme. Han var på väg till Hampton Court för att kolla OS-tidskörningen på cykel med ett par kompisar, men jag hann hem precis i tid innan han skulle åka iväg. Det blev mest hej och hejdå:-)
Nu har jag packat upp allt och räddat krukväxterna från en säker drunkningsdöd. Steve hade nämligen varit på väg att vattna ihjäl dem och de flesta flöt omkring i sina ytterkrukor. Han hade verkligen tagit mig på orden när jag sagt att han måste se till så att de inte torkade:-)
Min alltid hjälpsamma bror Magnus skjutsade mig till flyget i Vasa, en resa som tar ca 1 timme. Som tur var var han inte lika trött, men så hade han lyckats sova 2 timmar också:-) Det går någorlunda att stiga upp tidigt på sommaren när det nästan är dagsljus vid 4, men aldrig att jag skulle åka så tidigt på vintern.
Jag hade ju uppgraderat mig till business class från rutten Hesa - London och det var skönt att få en hel bänkrad för mig själv och inga ungar som skrek i raden bakom eller sparkade på ryggstödet.
Innan frukosten serverades fick vi en meny. Varför vet jag inte för det var inte det som stod på menyn som serverades.
Vi landade på exakt utsatt tid och efter att ha seglat genom passkontrollen (var är människorna?) så var det dags att hämta väskan. Det var få väskband i rörelse men det tog ändå 30 min innan jag fick min. Inte undra på när det kom en väska var 30 sekund.
Well, när jag fått min blytunga väska tog jag tunnelbanan till Hammersmith och därefter bussen till Wandsworth. Allt gick som på räls, inga förseningar någonstans. Jag hade ringt och förvarnat Steve att han måste hjälpa mig att bära väskan uppför de tre trapporna till lägenheten, för annars skulle det säkert ha tagit mig en timme. Han var på väg till Hampton Court för att kolla OS-tidskörningen på cykel med ett par kompisar, men jag hann hem precis i tid innan han skulle åka iväg. Det blev mest hej och hejdå:-)
Nu har jag packat upp allt och räddat krukväxterna från en säker drunkningsdöd. Steve hade nämligen varit på väg att vattna ihjäl dem och de flesta flöt omkring i sina ytterkrukor. Han hade verkligen tagit mig på orden när jag sagt att han måste se till så att de inte torkade:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


