God middag och otacksam katt

Trevlig lillördag på er! Steve är och träffar sin farsa som är uppe i London med andra supportrar för att följa en bortamatch med "sitt" fotbollslag. De har inte träffats sedan början av mars, innan coronapandemin bröt ut, så det var inte en dag för tidigt. Jag myser hemma med Busen och dricker en hemlagad Moscow Mule med vodka, ginger beer och limejuice, otroligt gott och enkelt.

Veckan hittills har mest bestått av jobb och gym men i går gick jag faktiskt ut på en promenad också eftersom vi fick en liten "värmebölja" med 19 grader, sååå härligt.

Från och med förra lördagen får vi återigen endast träffas inomhus (hemma eller på restaurang/pub) om man tillhör samma hushåll eller har skapat en "supportbubbla" med en person från ett annat hushåll. Utomhus får man dock träffas 6 personer från olika hushåll ... tur att vintrarna är milda och många pubar har beer garden med värmare😕. Jag kan dock inte förstå hur personalen på en pub eller restaurang ska kunna kolla om man kommer från samma hushåll, de har väl andra saker att göra?!. Dessutom tror jag inte att det är restaurang- och pubbesökare som utgör smittspridningsproblemet eftersom man måste sitta vid ett bord hela tiden, och bära mask om man går till toaletten, utan det är alla studentfester där de festar som packade sillar. Lite orättvist att bestraffa företag som gör allt för att följa reglerna.

I alla fall så åkte Steve och jag ut till Croydon för middag på en restaurang som heter Little Bay. Tidigare fanns det en Little Bay i Wandsworth också men den har tyvärr stängt. Inredningen är kitchig och inget jag skulle tänka mig hemma, men den passar här och maten är god och väldigt förmånlig. Det är säkert 5 år sedan vi besökte den här restaurangen senast men inget har förändrats😊

Eftersom det var dagen efter champagnedagen så beställde jag in ett glas medan vi kollade igenom menyn.

 Steve tycker alltid att han misslyckas på foto men det är oftast för att han anstränger sig för mycket. Nu sa jag åt honom att se ut som om han inte vet om att jag fotar, mycket bättre tycker jag😊

Till förrätt beställde jag kyckling satay med jordnötssås. Helt ok men skulle gärna velat ha lite fler bitar.

Till huvudrätt beställde jag en gammal favorit, spetta med krabbfyllning och vit sås samt gröna bönor.
Vi beställde ingen efterrätt men Steve hade "feeling" och ville beställa in ännu en flaska rödvin ... något han ångrade sig lite på söndag för han kände sig seg hela dagen😉. Jag tvingade mig till gymmet och mådde som vanligt efteråt. 

Snacka om att kasta pärlor till svin när man försöker göra sig till för Busen😂. Steve beställde en kattsäng till Busen på Ebay för ett par veckor sedan, ovis av vad som hände för 4 år sedan när han också köpt en mjuk och skön kattsäng som sedan bara stod och samlade damm. När sängen om med posten vägrade Busen envist att ens sätta sina tassar dit och när jag försökte lyfta in honom så spjärnade han emot med alla fyra tassar😾 Den får nog säljas vidare på Ebay.

Golf och gott sällskap

Den här helgen har vi verkligen kunnat njuta av vackert väder. På lördagen både svettades jag på gym (för fysikens skull) och gick en entimmes runda i solen (för D-vitaminets och färgens skull, promenader ger tyvärr ingen träning att tala om, såvida man inte har en kondis på 0 eller man går med tyngder i händerna, man måste svettas ordentligt för att det ska vara till någon fysisk nytta).

På söndagen inledde jag som vanligt dagen med 1 timme Body Pump och sedan jobbade jag undan lite eftersom min amerikanska kompis Thad skulle komma på besök och sova över till måndag.

Han anlände tidigt på kvällen och jag tog honom på middag till Little Bay, dit jag släpar alla😊. Jag borde snart få någon slags guldstjärna för alla gäster som jag tagit med mig. Vi valde att sitta i en av "balkongerna" och jisses som vi satt och svettades den första timmen. Värme stiger ju uppåt så vi valde minst sagt fel plats en dag som denna😅

Jag valde svamp som fyllts med spenat och fetaost till förrätt ...

Och samma gamla krabbfyllda spätta med stekta grönsaker och spenat till huvudrätt. Jag måste passa på och äta den rätten nu tills den byts ut😊

Efter middagen gick vi hem var vi satt och pratade alla tre (Steve vägrade komma med till restaurangen på grund av värmen:-)) till sent in på natten. Vi har inte setts på ca 1,5 år och man har aldrig tid att mejla så det var mycket att ta igen.

På måndag tog Thad och jag en promenad till Putney längs med Themsen. Hans flyg skulle gå först vid 18-tiden så vi hade flera timmar på oss. Det finns en minigolfbana i Wandsworth och när vi passerade den och jag såg att det inte var så mycket folk där så föreslog jag till Thad att vi skulle spela en runda. Han var genast på.

Banan var riktigt fin med både vattenhinder och tämligen utmanande banor.

Efter en jämn kamp så avgick jag slutligen med segern med 1 poäng eftersom jag lyckades göra en hole in one. Det var absolut inte planerat utan 100 % tur😀. Hit vill jag gå igen.

Efter golfen fortsatte vi in till Putney och åt lunch på min gamla favorit Hudsons. Vi hittade ett bord i solen och satt ute och njöt av både vädret och maten. Steve och jag borde verkligen gå hit snart igen för de hade förnyat sin meny en aning och det fanns hur mycket som helst att beställa.

Efter lunchen gick vi hem igen och sedan var det dags för Thad att ta bussen och tunnelbanan till Heathrow. Ett instensivt men mycket trevligt dygn.

Om några timmar är det dags för bowls-tävling. Just nu är inte vädret så upplyftande; åska och regn, men det ska bli bättre om några timmar lovar dom. Tur att det inte är jag som ska spela😁

Ostkväll, restaurangmat, träning, jobb och mera mat

Så var det lillördag igen och imorgon är vi på "rätt" sida av veckan, dvs. mindre än hälften av arbetsveckan kvar. Jag har haft fullt upp med jobb både den här veckan och förra men nu är de långa projekten gjorda och inskickade och jag kan ha lite mer normala arbetsdagar igen.

I lördags var det ost- och vinkväll hos Cecilia och Björn. Vi var ett skönt gäng som satt och provade massor av olika ostar och uppskärningar, drack vin och bubbel och pratade till midnatt. Trots X antal glas vin och bubbel så kravlade jag mig upp till mitt Body Pump-pass kl. 10 söndag morgon och kände mig faktiskt mycket piggare i slutet av passet än i början:-)

Steve hade varit och hälsat på sina föräldrar en snabbis över helgen men kom tillbaka i vettig tid på söndag så vi hann äta en tidig middag på Little Bay. Det var inte så mycket folk på restaurangen men så var det värmeböljans sista dag och folk ville krama ur det sista av värmen. Jag valde stekt ankbröst med blomkålspickles till förrätt ...

och så hade de äntligen satt till en ny huvudrätt, spätta fylld med krabbkött, gräddsås och grillade grönsaker istället för potatis. Det var riktigt gott, jag gillar både spätta och krabba.

Måndagen började med ett svettigt HIIT-pass på gymmet. Maj gad så jobbigt det är!😬

På kvällen träffade jag Cecilia igen och vi åt middag på en liten rustik restaurang i Notting Hill som heter The Shed. The flesta rätter är i tapasform men många så stora att man kan dela.

Jag beställde tre rätter, den här som bestod av chorizo, labneh, fritterad grönkål och grönkål ...

griskind ...

och fritterad (lite väl mycket frityr) bläckfisk med svarta bönor. Det var en riktigt mysig restaurang som jag skulle kunna besöka igen. Jude Law lär förresten gå dit och äta ganska ofta.

Eftersom klockan ännu var lite när vi var klara så gick vi till en pub bredvid för lite bubbel. Det är mysigt när man kan gå på pubar och restauranger när som helst under veckan, man är aldrig ensam.

Jag avslutar med ett recept på en lågkolhydratpizza med världens enklaste botten - blanda bara 2 ägg med 200 g riven ost (2 personer). Sprid ut till en rektangel på en bakplåt och grädda i 200 grader i ca 15 minuter. Ta ut plåten och toppa med vad du vill, lite mer riven ost och grädda ytterligare i 10 min på 225 grader. Det intressanta är att botten smakar varken ägg eller ost😋😋

Myslördag med gubben

Det känns som om mina tre veckor i Finland hände för månader sedan eftersom det har varit full fart sedan jag återvände till London i onsdags. Jag har haft en riktigt social vecka och har bara varit hemma en kväll sedan jag kom i onsdags, och det var i...onsdags:-). Jag gillar när det är full fart så jag säger sällan nej när någon har förslag på aktiviteter. Jag sitter dessutom hemma hela dagarna när jag jobbar och då blir den sociala biten, och speciellt att träffa kompisar, extra viktigt.

Igår spenderade jag dock dagen och kvällen med Steve och vi åkte in till Farringdon för mat på det vanliga stället, Little Bay, och drinkar på den vanliga puben, Exmouth Arms.

När vi lämnade lägenheten för att åka in till stan såg vi att våra "grannar" i huset mittemot förberedde sig för hemmafest. De festar till det då och då och även om de tenderar att bli ganska högljudda och håller både fönster och balkongdörrar vidöppna så håller de aldrig på längre än till senast kl 1 så det är helt ok för oss.

Temat var uppenbarligen Olympiska spelen

Vi tog oss till Farringdon utan problem. Det var inga köer eller fulla tåg någonstans, inte ens på Central Line som går till den olympiska arenan. Det kändes helt konstigt.

När vi kom till puben Exmouth Arms hade jag tänkt beställa rågölet som jag drack förra gången, men det var naturligtvis slut:-(. Sablar, när jag äntligen bestämt mig för att slösa kolhydrater så finns det inget att slösa dem på. Barkillen gav mig dock tre olika veteöl att smaka och jag köpte sedan en halv pint veteöl från det två år gamla bryggeriet Camden Town Brewery. Det var riktigt gott och dessutom ville jag stödja lokal produktion. Efteråt beställde jag en halv pint av ett annat bryggeris lager men det drack jag bara ett par munnar av, fy farao vad äckligt. Det smakade rengöringsmedel eller något, jag tvingades till och med ta ett tuggummi för att få bort eftersmaken.

Jag gillar bryggeriers uppfinningsrikedom när de namnger sina ölsorter

Steve provade en amerikansk öl som var runt 9 %, Myrcenary. Det var kanske en lek med ordet Mercenary som betyder legosoldat eller kontraktmördare:-). Det doftade jättegott och smaken var det heller inget fel på, det smakade inte ens starkt. Steve gillade det.

När vi druckit upp våra drinkar fortsatte vi till restaurangen. Där var det full fart och det tog inte länge innan nästan varje bord var fullt. Jag åt sparris med pocherat ägg och bernaisesås till förrätt

och ribeye-stek till huvudrätt. Jag böt ut den franska potatisen med smörstekt spenat. Jag bad om att få köttet medium men det var nog mer well done när det kom. Det smakade dock bra så jag sa inget. När vår pratglada och trevliga servitör kom och hämtade våra tallrikar frågade han om allt smakat gott och vi sa ja. Då gjorde han något vääääldigt ovanligt, han frågade att visst hade jag beställt medium, och sade sedan att han tyckte att köttet som jag fått verkade lite mer åt well done-sidan. Jag kunde bara hålla med honom. Jag har aldrig upplevt tidigare att en servitör klagat på det de serverat trots att kunden varit nöjd:-) Jag gillar ärliga människor.

Trots att jag var ganska mätt efter huvudrätten så tog jag ändå ostbricka till efterrätt. Operasångaren som jag berättat om tidigare hade inlett sin repertoar för kvällen och jag ville hinna höra så mycket som möjligt av honom eftersom han har sån fantastisk röst (trots att han röker, vilket jag noterade senare).

När vi slutligen betalat bestämde vi oss för att promenera in till centrum för att gå ner maten. Det var dessutom ganska skönt väder och vi hade ingen brådska hem.

På vägen mot Holborn hittade vi den här skolan; katter är välutbildade i London;-)

Vi lyckades också sladda in på en gelateria med den mest fantastiska italienska glassen. Aj, aj, men gott, gott:-)

Om Farringdon var nästan dött så var det proppfullt runt Leicester Square och Covent Garden så vi stannade inte där någon längre stund utan gick långsamt ned till The Strand och tog bussen hem.

Middag i vintrigt London

Det har säkert inte undgått någon att London drabbades av årets första och enda snöfall på lördagen (brukar inte bli mer än en gång per år). För ovanlighetens skull föll de första snöflingorna exakt vid det klockslag som meterologerna förutspått, kl 6. Vi var då på väg till East Croydon för middag på Little Bay. Engelska tåg verkar vara väldigt "sköra" och tas ur drift vid minsta "avvikande" väderlek, som temperaturer under +5 eller över +25. Tåget som vi tänkte ta var också försenat med 10 minuter, men som tur var kunde vi ta ett annat och anlände till restaurangen i tid.

Vi hade trott att många skulle ha avbokat på grund av vädret men det var full fart på restaurangen när vi steg in. Både jag och Steve älskar Little Bays meny, finns hur mycket gott som helst, även LCHF-vänlig mat eftersom de inte har något emot att byta ut potatisen mot något likvärdigt som t.ex. spenat. Otroligt billigt är det också.
Till förrätt blev det massiva sparrisar invirade i gravad lax och hollandaisesås.
Huvudrätten bestod av grisnoisetter (köper ofta gris när de någon gång har det på menyer här). Köttet serverades med svampsås, varm sauerkraut och spenat (böt ut mot potatis). Jag beställde också en sidorätt med kokta grönsaker och "syndade" lite med morot.
Och som vanligt ostbricka till efterrätt.
På lördagar har de även levande musik och den här killen sjöng verkligen bra (notera Zeus-bilden bakom honom:-). Tyvärr började han uppträda väldigt sent, när vi nästan var på väg hem.
Efter en myyyycket god middag (tillbaka igen på Alla Hjärtans Dag) och mycket vin (för mycket nästan) så var det dags för oss att börja resan tillbaka. Vi hade planerat att ta taxi hem men när de skulle ha dubbelt för att köra i snö så sket vi i det och tog tåget. Det var inte så kallt så det var bara skönt att promenera.

Det hade börjat snöa ordentligt när vi kom till Clapham Junction Station.
Vi beslöt oss ändå för att promenera hem. Jag hade tagit mössa med mig men eftersom jag också har huva på min jacka fick Steve låna den. Han har supertjockt hår men det finns ju en gräns hur mycket vatten som det kan stöta bort:-)
Innan vi gick hem tog vi ännu ett glas på lokala puben och värmde oss vid deras levande gasbrasa.
Det var mysigt att sitt inne i värmen och titta på snön som föll utanför.
De säger ju att par som varit tillsammans länge börjar klä sig likadant. Jag tror att Steve och jag har nått den gränsen nu, scary:-)

Fine dining i Croydon

God kväll på er! Jag och Steve kom just kommit hem från vår privata "julmiddag" i Londons svar på Östra Centrum i Hesa och Rinkeby i Stockholm:-). Inte ett ställe man reser till för att shoppa (trots att de har ett helt ok shoppingcentrum) eller festa men de har en attraktion, Little Bay nära South Croydon, som är ett liiiiite bättre område än resten av Croydon. Little Bay är en restaurangkedja med fem restauranger runt om i London och Brighton. De hade också en i Battersea som låg 10 min promenad från där vi bor, men de råkade ut för en eldsvåda för två år sedan och har ännu inte öppnat (de kommer att öppna igen, enligt servitrisen som vi frågade, och när det sker kommer vi att hänga på låset:).

Regnet stod som spön i backen när vi tog tåget till Croydon och det var bara tanken på all den goda, OCH förmånliga, maten som vi visste vi skulle få som inte fick oss att avboka.

Inredningen på Little Bay liknar inget annat jag sett, billigt och intressant på samma gång.
Jag har fått ett riktigt sug efter sparkling vin och det var ett självklart val i väntan på förrätten.

När jag ser leverpate i förrättsmenyn finns det inga andra alternativ, jag vill ha min leverkick när så är möjligt.

Till huvudrätt blev det kalkonbröst, stuffing, korv och andra tillbehör, dvs. engelsk julmiddag. Jag hade längtat efter att få äta en engelsk julmiddag, så glädjen var hög när jag såg den på menyn.

Till huvudrätten beställde vi en flaska rödvin från Chile (alltid ett säkert val både när det gäller rött och vitt vin). Det var Steves val. Han dricker sällan rött vin (och aldrig vitt) så när han äntligen var i stämning för rött så fick han gärna välja. Det var riktigt gott, inte alls surt utan mörkrött och fylligt...eller vad man nu säger på vinspråk.

Till efterrätt valde jag osttallrik och fick för ovanlighetensskulle tillräckligt mycket ost (till halva priset). Steve åt upp det mesta av den hårda osten, som är den som jag är minst förtjust i, och jag fokuserade på de riktiga dessertostarna, som Steve inte gillar.

Normalt brukar vår middag sluta här, men eftersom det var julmiddag så gick vi "all out" och beställde kaffe med avec. Steve valde port och jag Contreau.

Efter en perfekt middag, dvs. effektiv service, god mat, gott vin, mycket vettigt pris och avslappnad stämning, promenerade vi mätta och belåtna till tågstationen igen. Inte ens de deprimerande gatorna och långa tunnlarna kunde få oss på dåligt humör. För att göra saken ännu bättre hade regnet hade upphört och det var underbart skönt i luften.