Myslördag med gubben

Det känns som om mina tre veckor i Finland hände för månader sedan eftersom det har varit full fart sedan jag återvände till London i onsdags. Jag har haft en riktigt social vecka och har bara varit hemma en kväll sedan jag kom i onsdags, och det var i...onsdags:-). Jag gillar när det är full fart så jag säger sällan nej när någon har förslag på aktiviteter. Jag sitter dessutom hemma hela dagarna när jag jobbar och då blir den sociala biten, och speciellt att träffa kompisar, extra viktigt.

Igår spenderade jag dock dagen och kvällen med Steve och vi åkte in till Farringdon för mat på det vanliga stället, Little Bay, och drinkar på den vanliga puben, Exmouth Arms.

När vi lämnade lägenheten för att åka in till stan såg vi att våra "grannar" i huset mittemot förberedde sig för hemmafest. De festar till det då och då och även om de tenderar att bli ganska högljudda och håller både fönster och balkongdörrar vidöppna så håller de aldrig på längre än till senast kl 1 så det är helt ok för oss.

Temat var uppenbarligen Olympiska spelen

Vi tog oss till Farringdon utan problem. Det var inga köer eller fulla tåg någonstans, inte ens på Central Line som går till den olympiska arenan. Det kändes helt konstigt.

När vi kom till puben Exmouth Arms hade jag tänkt beställa rågölet som jag drack förra gången, men det var naturligtvis slut:-(. Sablar, när jag äntligen bestämt mig för att slösa kolhydrater så finns det inget att slösa dem på. Barkillen gav mig dock tre olika veteöl att smaka och jag köpte sedan en halv pint veteöl från det två år gamla bryggeriet Camden Town Brewery. Det var riktigt gott och dessutom ville jag stödja lokal produktion. Efteråt beställde jag en halv pint av ett annat bryggeris lager men det drack jag bara ett par munnar av, fy farao vad äckligt. Det smakade rengöringsmedel eller något, jag tvingades till och med ta ett tuggummi för att få bort eftersmaken.

Jag gillar bryggeriers uppfinningsrikedom när de namnger sina ölsorter

Steve provade en amerikansk öl som var runt 9 %, Myrcenary. Det var kanske en lek med ordet Mercenary som betyder legosoldat eller kontraktmördare:-). Det doftade jättegott och smaken var det heller inget fel på, det smakade inte ens starkt. Steve gillade det.

När vi druckit upp våra drinkar fortsatte vi till restaurangen. Där var det full fart och det tog inte länge innan nästan varje bord var fullt. Jag åt sparris med pocherat ägg och bernaisesås till förrätt

och ribeye-stek till huvudrätt. Jag böt ut den franska potatisen med smörstekt spenat. Jag bad om att få köttet medium men det var nog mer well done när det kom. Det smakade dock bra så jag sa inget. När vår pratglada och trevliga servitör kom och hämtade våra tallrikar frågade han om allt smakat gott och vi sa ja. Då gjorde han något vääääldigt ovanligt, han frågade att visst hade jag beställt medium, och sade sedan att han tyckte att köttet som jag fått verkade lite mer åt well done-sidan. Jag kunde bara hålla med honom. Jag har aldrig upplevt tidigare att en servitör klagat på det de serverat trots att kunden varit nöjd:-) Jag gillar ärliga människor.

Trots att jag var ganska mätt efter huvudrätten så tog jag ändå ostbricka till efterrätt. Operasångaren som jag berättat om tidigare hade inlett sin repertoar för kvällen och jag ville hinna höra så mycket som möjligt av honom eftersom han har sån fantastisk röst (trots att han röker, vilket jag noterade senare).

När vi slutligen betalat bestämde vi oss för att promenera in till centrum för att gå ner maten. Det var dessutom ganska skönt väder och vi hade ingen brådska hem.

På vägen mot Holborn hittade vi den här skolan; katter är välutbildade i London;-)

Vi lyckades också sladda in på en gelateria med den mest fantastiska italienska glassen. Aj, aj, men gott, gott:-)

Om Farringdon var nästan dött så var det proppfullt runt Leicester Square och Covent Garden så vi stannade inte där någon längre stund utan gick långsamt ned till The Strand och tog bussen hem.