Våren är här

... får man väl nästan säga. På min promenadrunda i söndags såg jag att alla möjliga vårblommor har börjat blomma, och även några träd. Äntligen!

I lördags var Steve och jag till en av våra absoluta favoritpubar, för middag The Mayflower i stadsdelen Rotherhithe, i sydöstra London. 

Utsikt mot The Shard.

Puben har fått sitt namn efter skeppet Mayflower som avgick från Rotherhithe till Amerika 1620 med brittiska pilgrimer och är en restaurerad pub från 1500-talet.

På 1800-talet kunde sjöfolk som lade till vid Rotherhithe beställa en pint och ett frimärke här, och det är fortfarande den enda puben som har licens att sälja amerikanska och brittiska frimärken, det är bara att köpa ett i baren.

Jag älskar fönstrena som vetter ut mot Themsen. Steve sa att de ser ut som akterspegeln på ett gammalt segelfartyg och det stämmer verkligen.

Maten här är alltid god och de har alltid "veckans special"-rätter. Jag valde en sådan till förrätt, Gambas al Pil Pil, som är räkor frästa i olja med vitlök och chili.

Jag är normalt inget stort fan av lamm, men lammlägg tycker jag om, det ser lite ut som grisinnerfile, dvs. inget fett.

Hemma

Så har redan fem semesterdagar swischat förbi och imorgon åker Steve tillbaka till London😞. En som blir glad av att se Steve är garanterat Busen😻.

Flygen till Vasa gick som på räls och jag fick kappsäcken med mig ända fram vilket var tur eftersom den innehöll både engelsk korv och bacon då Steve och jag hade beslutat oss för att göra en äkta engelsk frukost på lördag morgon.

På lördag kväll åkte Steve, jag, Magnus och hans flickvän Sonja till puben FAF i Nykarleby för var sin hamburgare och drink. Det sker inte ofta att man kommer till en tom "beer garden" i London en vacker dag men här är det möjligt, å andra sidan så kom vi dit samma tid som England spelade fotboll mot Sverige så vi fick skylla oss själva😊

Jag och Steve beställde var sin hamburgare på nötkött med bacon, ost och Bearnaisesås och friterad batat och palsternacka med "parmesanostströssel". Jag har aldrig sett att de serverat hamburgare med Bearnaisesås i London men det är verkligen den perfekta kombinationen!

Efter att vi njutit av maten och det vackra vädret åkte vi hem igen. Det blir nog inte enda besöket hit den här sommaren, så kul med ett "uteställe" i Nykarleby också

Ett av uthusen med spelmaskiner och bar.

Så, det var de första dagarna i Finland, mer kommer i morgon😊

Sköna söndag

Här har solen skinit hela dagen och det har varit ca 15 i luften. Jag hade satt väckarklockan på ringning kl. 9 för jag ville hinna vakna upp ordentligt innan det var dags för en timmes body pump kl 10.

För att få en mjukstart på arbetsveckan så jobbade jag undan lite efter gymet innan vi begav oss till vår nya favoritpub för Sunday Roast Carvery, The Gardeners. De var om möjligt ännu mer givmilda idag, för när jag frågade om jag kunde få blanda köttet så fick jag förutom både gris- och nötkött även ett av deras massiva kycklingbröst. Trots att jag varken tog rostad potatis, yorkshire-pudding och kokta morötter (alla rika på kolhydrater, dvs. socker) så fanns det massor av andra tillåtna sidorätter som jag kunde fylla min tallrik med och jag åt upp precis allt ... förutom kycklingbenen! Jisses vad både jag och Steve var mätta efteråt, dessutom tog vi var sin Bloody Mary eftersom de bara kostade 5 pence när man beställde Sunday Roast. Vi måste nog testa något av deras andra rätter också någon gång. Vi såg att man på fredagar (som är fiskdag i England) får två fiskrätter till priset av ett.

Igårkväll kände vi oss sugna på curry igen och bokade bord på en gammal favorit, Palace Spice i Clapham Junction.

Ångan rann från fönstren som vanligt när vi steg in och ljudnivån var hög på grund av ett gäng med ca 20 män. Jag tror aldrig jag har upplevt ett så högljutt gäng tidigare, de tystnade bara när de äntligen fick sin mat:-)

Vi har inte varit till Palace Spice på säkert ett år men en av servitörerna kände igen oss. Jag säger som Steve, indier har minne som elefanter:-).

Min standardförrätt, grillade lammfärsspett

Bäst som vi satt och åt började de skjuta fyrverkerier i Battersea Park (det var ju trots allt Bonfire night tidigare i veckan så det ordnas mycket fyrverkerier samma helg). Det hade regnat ganska ordentligt under kvällen så det var ganska lyxigt att kunna se dem inifrån. Vi var faktiskt och såg fyrverkerierna i Battersea Park för ett antal år sedan men man måste betala inträde och vi tyckte inte att £10 var värt det.

Min huvudrätt blev smörkyckling, spenat och paner-ost samt någon annan röra med spenat. Vinnaren av den bästa smörkycklingen är fortfarande currystället i Norbury.

Ja, som sagt, ny arbetsvecka igen imorgon. Skulle inte ha något emot att då de där Euromillion-miljonerna. Det kommer dock inte att bli jobb från tidig morgon till sena kväll. På kvällen är det musikalbesökdags igen när jag åker in till centrum för att se Once som har fått massor av bra kritik.

Huh

Oj vilken dag, och speciellt morgon. Jag hann bara vara vaken i en timme innan jag fick migrän igen. Verkligen inte rätt tidpunkt med många deadlines.

Det var den tredje attacken på två dagar eftersom migränen återvände igår kväll när jag träffade Nina och hennes man Andrew på drinkar och mat (det var inte de som gav mig migrän dock:-D). Som tur var hade Nina en huvudvärkstablett i väskan som jag sköljde ner med lite vitt vin (jättebra kombination:-) och förutom att jag inte såg mer än hälften av henne på en halv timme och hade lätt huvudvärk så blev det inte värre än så. Det kunde jag stå ut med för jag vägrade gå hem i förtid.

När jag kom hem några timmar senare så var migränen som bortblåst och jag kunde sitta och jobba undan ett par timmar innan jag gick till sängs.

Steve var samtidigt ute på några öl med sin kompis Duncan i Twickenham och kom hem först efter midnatt och då hade jag redan somnat. Jag vaknade emellertid runt 7 av att Steve vände sig från sida till sida i sängen och pustade och stönade. Han hade fått nackvärk från hell och visste inte hur han skulle ligga. Han steg upp och tog värktablett, masserade någon värmande smörja på nacken och försökte placera om sina kuddar. Jag försökte också massera hans nacke lite, det var ändå omöjligt att sova när madrassen guppade upp och ner varje gång han bytte ställning. Efter ett tag så verkade det värsta släppa och han somnade. Då var klockan redan 8 och dags för mig att börja jobba.

Jag hade ganska många deadlines till idag så det var bara att sätta igång. En timme senare började jag emellertid få svårt att se texten på skärmen och visste att ännu ett migränanfall var på kommande. Det var bara att ta en värktablett och lägga sig igen. Jag låg en halv timme tills jag kunde se klart igen och försökte sätta mig framför datorn. Det tog inte många minuter innan jag kände att huvudvärken och lite illamående kom krypande. Det var bara att styra kosan mot sängkammaren igen. Där låg vi båda sedan och sov som klubbade sälar och vaknade inte förrän 12!:-)

Det var precis som om vi skulle ha varit på världens våtaste fest så utslagna som vi var:-). För att göra gårdagen ännu dråpligare så hade Steve tappat, eller snarare glömt, sin plånbok på ett av borden i puben. Han märkte det först när han kom hem och fick spendera nästan en timme på att googla fram telefonnummer till sina banker för att spärra korten. Kl. 1 på natten hade han spärrat alla sina kort och somnade på soffan med telefon i handen och vaknade först ett par timmar senare:-).

Trots att jag inte kunde börja jobba "på riktigt" förrän efter lunch så hann jag som tur var få undan alla projekt som jag planerat, vilken lättnad.

På kvällen gick vi in till Putney för middag på en av de "poshare" Weatherspoon-pubarna med utsikt över Themsen, The Rocket. Det var först igår som Steve fick reda på att puben tillhörde Weatherspoon-kedjan (dvs. billig mat och dryck). Vi har passerat den säkert 100 gånger men alltid trott att det var en vanlig restaurang, och då har den legat där i 4 år.

Torsdagar är curry night på W-pubarna och då säljer de 7-8 olika curryrätter till ett förmånligt pris. Jag äter ju varken ris eller bröd så jag valde en ceasarsallad istället som jag sprutade extra fullfet majonnäs över för extra mättnad. Gott. 

Både Steve och jag drack var sitt stort glas diet pepsi till maten och kaffe till efterrätt. Jag ville inte trigga igång ännu ett migränanfall och Steve kände att han hade druckit tillräckligt med öl igår.

Hit kommer vi nog att gå igen, på tisdagar är det t.ex. stekkväll:-). De spelar ingen musik på Weatherspoons pubar vilket jag också tycker är otroligt skönt. Vill jag lyssna till hög musik går jag på nattklubb.

Förra fredagen - midsommar

Dagen började med långfrukost hos oss och sedan gick vi en runda i mitt lokala shoppingcenter, Southside. Innan vi gick sade Steve att vi kommer att vara tillbaka efter högst 1 timme. Vi återvände 3 timmar senare. Det är inte storleken utan innehållet:-) Allt är typ billigare här än i Sverige så det blev shoppat allt ifrån skor och kläder till hårsprej, smink, ansiktskräm etc.

När vi kom tillbaka till lägenheten tog vi en minitaxi till hotellet där Minna och Ullrika skulle bo i två nätter (heeelt onödigt enligt mig och Steve:-). När de installerat sig i skrubben började vi promenera mot centrum. Vi gjorde dock ett pit stop för publunch när det såg ut att dra ihop sig för regn.

En vacker undangömd lite gata i närheten av Little Venice. (Några av bilderna är tagna från Ullrikas FB-sida)

Mums, grillad lax och grönsaker.

Efter lunchen gick vi vidare och hamnade på en pub i Green Park där vi satt en stund i väntan på att gå till restaurangen som jag bokat för middag.

Dags att svida upp sig, eller Minna byter skor, jag sätter på plåster. På sommaren går jag aldrig ut utan plåster i väskan, jag har lika känslig hud som Prinsessan på ärten, får blåsor genast.

På väg mot restaurangen attackerades både Minna och Ullrika av aggressivt damm. Jag hade inga problem så jag antar att det bara attackerar turister:-)

Restaurangen för kvällen var Quaglinos. Jag har varit där minst 3 gånger tidigare men varje gång har jag problem att hitta dit, trots karta i högsta hugg. Till slut frågade vi om riktningen av ett gäng äldre engelska gentlemen. Av bilden av döma var de också lite förvirrade men vi kom fram till slut:-)

Frammeee. Man känner sig ganska speciell när man går nerför trappan till restaurangen och servitörerna står i givakt vid foten av trappan.

Jag åt gravad lax med väldigt kryddstark senapssås dagen till ära. Det var ju trots allt midsommar.

Till huvudrätt blev det grillad kyckling och grönsaker.

Midsommar utan snaps är ingen midsommar, så medan vi väntade på huvudrätten beställde vi in var sin vodkasnaps. Det tog lite förklarande innan vi fick in helt normal, okryddad vodka. När den kom in var den rumsvarm, men vad kan vara mer genuint midsommar än det?!:-)

Efter middagen gick vi till May Fair Hotel där vi tog ett par drinkar. Hotellet är populärt bland kändisar men den kvällen spottade vi inga kändisar alls eftersom vi var helt upptagna med att prata om livet. Efter May Fair gick vi  tvärs över gatan till den posha restaurangen Nobu som också är väldigt poppis bland kändisar. Jag trodde att vi skulle behöva köa (det var ju trots allt fredag) men vi seglade direkt in till deras bar och där spenderade vi sedan resten av kvällen dansande till bra musik.

Jag måste ha väldigt bra blixt på min kamera för det var väldigt vad den lyste upp baren:-)

Naturligtvis fastnade också Minna och Ullrika på bild...

och den här glada killen som varken jag eller tjejerna noterade innan jag kollade igenom mina bilder genast efteråt-)

Vi avslutade kvällen med en snabbis på ett kasino i närheten men deras inköp var så dyra att det inte lönades att spela.

After Work i hemsoporna

Freeedag, yippe, yippe, yey. Trots att jag jobbar hemifrån så är After Work-drinkar ett måste och ofta är det Steve som råkar illa ut eftersom han bara sitter ett par meter ifrån mig i vårt "kontor" och är lätt att greppa:-) Han hade varit ute igår med sin kompis Duncan och var allt annat än hågad men jag sa åt honom att jag skiter i om han bara dricker vatten men ut ska vi på ett par drinkar så att jag känner att det är helg.

Det är tur att vår lokala pub, Brewers Inn, bara ligger 100 meter från oss och att den faktiskt är riktig mysig så vi styrde kosan dit. Jag beställde ett par glas vitt vin (Steve rött) och avrundade med en Irish Coffee utan socker. Som vanligt ursäktade de sig för att den såg ut som en cappuccino eftersom grädden och kaffet blandar sig utan den hinna som sockret skapar och jag svarade som vanligt att det gör ingenting eftersom det är smaken jag är ute efter (har inte druckit kaffe med socker på säkert 20 år)

De här "delikatesserna" ser man ofta på engelska pubar. Engelsmän älskar allt med vinäger.

Steve har blivit helt förälskad i sin nya Nokia med pekskärm och speciellt funktionen där man tar ett foto av en text, t.ex. meny, som sedan översätts till valt språk...med mer eller mindre lyckat resultat. En annan favoritfunktion på telefonen är Angry Birds. Jag har vaknat både en och två morgnar och sett att han spelat Angry Birds utan ljud:-)

Ditt och datt

Nu är påsken här får man väl säga. Vi brukar inte fira den på något speciellt sätt här i England men jag köpte iallafall gula ljus och gula tulpaner idag så att högtiden inte går helt obemärkt förbi. Ska iallafall bli skönt med några lugnare dagar med jobbet.

Idag åt jag min kyckling- och baconsallad för tredje dagen i rad, det är ju bara så gott med matiga sallader.

Den här veckan har jag också bestämt mig för att utesluta mjölkprodukter helt för att minska kolhydratintaget ytterligare. Det känns som om jag skulle behöva detoxa lite efter förra helgens utsvävningar. Det finns ju trots allt möjlksocker i grädde, creme fraiche osv., så nu sätter jag bara en sked organisk kokosfett i mitt starka morgonkaffe.

Steve kan vara ganska komisk ibland, när han inte försöker. Igår var han tvungen att stiga upp redan kl. 6.30 på morgonen då han skulle träffa en doktor som kanske skulle operera hans fot samma dag. Han har haft en svullen "klump" i hålfoten i ett antal år som orsakar värk och besvär med jämna mellarum. För cirka en månad sedan fick han en kortisonspruta i den och den har blivit lite bättre, svullnaden har sjunkit liiite. Han hade nu googlat och läst en massa skräckhistorier om när operationen har gått fel och börjat tveka. Jag sade åt honom att han måste iallafall tala med läkaren och höra vad han tyckte (de beslutade att inte ta risken just nu och skjuta upp operationen och fortsätta med sprutorna).

Anyway, till saken hör att jag varit förkyld hela förra veckan men den håller på att ge med sig, bara lite täppt näsa då och då. Jag vaknade på tisdag morgon av att Steve höll på att leta efter sina kläder. Jag frågade om klockan är 6.30 redan eftersom jag inte hört alarmet. Han sade att han inte har kunnat sova ordentligt på hela natten för att jag snarkat så, och avslutade med "I am not happy about it". Jag har aldrig hört Steve använda det lite småfina uttrycket tidigare och började nästan gapskratta. Jag frågade varför han inte knuffat till mig lite lätt, det gör ju jag till Steve varje natt. Han sade att han säkert knuffat 20 gånger (i verkligheten säkert inte mer än 5 gånger, han överdriver alltid:-) men att jag började snarka igen nästan genast. Jag hade inte märkt någonting och hade sovit bättre än på länge. Det är payback time:-).

Och som avslutning. Igår kväll när jag låg och slappade på soffan i myskläderna fick jag ett sms av Jenny som frågade om jag hade lust att träffas på ett par drinkar. Hon skulle ha gått på dejt men den avbokades men hon var fortfarande sugen på ett par öl:-). Det var inte svårt att välja mellan att titta på skräp-TV eller träffa en kompis och en timme senare satt vi på mysiga baren/puben Powder Keg som ligger typ mittemellan där vi bor och satt och pratade om ditt och datt i ett par timmar.

Måndag i Mayfair

Sådär, väskorna är packade, sista gymbesöket avklarat och nu är det bara att hoppa i duschen, fixa LCHF-lunch så att jag håller mig hela dagen och kvällen och sedan återstår att ta buss och tunnelbana in till Heathrow. Hoppas nu bara att alla färdmedel går som smort, alltid lika spännande.

Igår var Steve och jag på en lite finare restaurang för att fira att semestern börjar. Naturligtvis betalade vi inte full pris utan nappade på ett erbjudande till Theo Randalls restaurang i Hotel Intercontinental i Mayfair. Dealen var 3 rätter och ett glas Prosecco för 27 pund/person. Många kändiskockar gör sällan maten själva på sina restauranger men Theo var minsann på plats vilket gav stället en extra stjärna i kanten.

När vi satt oss kom de genast fram med focaccia och bruschetta samt italiensk ost. Jag tog en bit focaccia för när den är gjord rätt så smälter den i munnen.

Vi beställde båda samma rätter, till förrätt fennelsalami med rocket och ost

Beredd att hugga in

Huvudrätten var helt underbar; rostat pärlhöns som fyllts med parmaskinka, mascarpone och
timjan samt stekt portobello- och porcinisvamp och gräddstuvad spenat till. Ibland kan pärlhöns vara alldeles för torra och anemiska men den här var perfekt.

Till efterrätt gav de oss en trio av efterrätter att dela på, chokladmoussekaka, citronpaj och hasselnötsglass. Alla fick 10 poäng.

Jag gillar ställen som har toaletter där man får riktiga handdukar. Det är stil. Jag rekommenderar verkligen restaurangen. Servicen var också mycket bra och effektiv, alla östeuropeer, surprise, surprise:-)

Efter middagen beslöt vi oss för att ta ännu ett par drinkar och efter att ha gått in på ett par pubar som inte fick Steves godkännande på grund av avsaknad av bra ale, styrde vi kosan till Guy Richies (Madonnas ex man) pub The Punch Bowl. Jag har varit där ett par gånger tidigare men eftersom jag aldrig minns vägen så kom Google maps till nytta.

Pubgästerna övervakas av självaste Winston Churchill.

Ett par drinkar senare återvände vi mycket mätta och belåtna hem, nu kan semestern börja.

Mat i mängder

Idag har det varit riktigt kallt här, runt noll och sådana temperaturer är inte att leka med i det här landet. Det är extra plågsamt när jag går till gymet i mina träningsbyxor som bara går till knäna. Jag har emellertid bara en 5 min promenad till gymet så det får jag tåla för jag ids inte packa på mig en massa kläder för den korta trippen.

Idag blev det stekt kycklinglever, blomkålsmos med STORT smöröga i och hemmagjord lingonsylt till lunch. Så himla gott. Får nog ta det lite lugnare med chili flakesen som jag kryddade levern med för extra sting...fast det sa jag förvisso förra gången också:-)

Gissa vad vi har i ugnen som bäst?! Jo, en julskinka. Jag har aldrig gjort julskinka tidigare, det är morsans ansvar på julen eftersom hon är expert (och orkar stiga upp kl 4 för att sätta den i ugnen:-), men blev så sugen på skinka att jag bara måste prova på. Få se hur det blir. Naturligtvis skall den griljeras med senap, ägg och mandelmjöl för LCHF-touch.

Igår träffade jag min japanska kompis och fd kollega Sari på middag i Covent Garden. Efter att ha promenerat runt och läst pubmenyer valde vi tillslut en tysk/belgisk ölbar (tror jag det var) som heter Lowlander Grand Cafe. Gillar man öl så är den verkligen värd ett besök. Maten var också helt ok men inte perfekt som mig som äter LCHF, ganska få rätter där man kunde byta ut delar. Jag valde iallafall pate till huvudrätt (lämnade brödet)

och musslor med thaismak till huvudrätt.