Maj månads andra bank holiday

Gäsp, nej så illa är det inte, men i morse väcktes jag kl. 5.30 av att Busen lade sig på min bröstkorg och kurrade högt. Det är gulligt men vid den tiden på morgonen vill jag helst sova istället för att gosa. Han "besökte" Steve först och när han kom till mig så steg Steve upp och gav honom lite mat så vi fick sova ytterligare 1,5 timme. Jag tror att det är dags att hänga upp mörkläggningsfilten framför fönstret så att Busen går över till vintertid igen:-).

Förra helgen var det Bank Holiday här vilket innebar tre lediga dagar. Steve jobbade dock halva lördagen så vi tog det ganska lugnt den kvällen, gick bara ut och åt till vår lokala franska restaurangen L'Affaire på kvällen. Söndag var om möjligt ännu lugnare än lördag:-)

På måndag åkte vi till Notting Hill och tog en runda där. Eftersom det var röd dag så var många butiker och stånd stängda. När vi promenerat runt en timme gick vi mot High Street Kensington och åt lunch på en libanesisk restaurang som heter Randa by Maroush. Jag har varit dit en gång tidigare och tyckte att maten var jättegod, dessutom snålade de inte med portionerna. Steve tyckte först att det var lite väl dyrt men när han fick sin portion blev han tyst och ändrade åsikt:-).

Det första man får när man satte sig är en stor skål med grönsaker, mezze för vegetarianer antar jag:-) Jag vet då inte riktigt vad ändamålet är med den, sitta och hacka sin egen sallad medan man väntade på maten kanske?!

Förra gången jag var till restaurangen beställde jag 3 varma mezze men då blev jag så proppmätt att jag höll mig till två idag. Halloumi var ett måste- Halloumin här är gulare till färgen och fantastiskt krämig och god.

Det andra måstet var ett stort fat med kycklinglever som smälte i munnen. Jag måste dock säga att jag föredrar den turkiska varianten där de smaksätter med chilli istället för citronjuice som här eftersom rätten blir lite väl syrlig.
Efter lunchen gick vi i ett par affärer på High Street Kensington, bland annat Marks & Spencer, och där hittade jag min "hatt" till Ascot i juni, eller fascinator som det heter på engelska. Jag passar inte i hatt och eftersom man måste ha något på huvudet så fick det bli ett diadem. Jag kommer att använda klänningen som jag lät sy upp när jag bodde och jobbade i Bangkok för 20 år (jisses) sedan. Den är i Thai-siden och även om jag inte kan andas lika lätt i den som för 20 år sedan så får jag iallafall ihop dragkedjan i ryggen:-).

Slutligen en bild av det perfekta lågkolhydrattilltugget till drinkar eller vin, padrone-peppar och saltade makadamianötter.

Värmen är äntligen här och lite svensk stå upp-komik

Åh vad jag njuter av värmen vi har just nu. Det är kanske inte så kul när man ska sova och det är varmt men det får man ta:-). Busen är inte lika nöjd med värmen och ligger mest och sover, helst på golvet.

De tre senaste dagarna av 25+ grader har jag gått på min entimmes runda och lyckats bränna axlarna och då går jag en runda så jag har inte samma del vänd mot solen hela tiden. Solen är verkligen i en annan liga här i England.

Jag tycker egentligen att det är uuuurtråkigt att promenera men har man musik, eller som nuförtiden, en talbok i öronen så är det hur kul som helst. Man vill nästan inte sluta promenera för man är så nyfiken på att höra hur boken fortsätter. En ljudbok är vanligtvis mellan 9-13 timmar lång så man hinner gå många rundor innan den tar slut. Igår lyckades jag fotografera mig själv under promenaden:-).

I onsdags var jag, Cecilia och Björn på svensk stå upp-komedi till stadsdelen Angel. Vi började dock med middag på den mysiga restaurangen Hoxley & Porter som jag besökt och skrivit om tidigare t.ex. här.

Jag valde räkor som förrätt och även om de var mycket goda så var portionen väldigt snålt tilltagen, bara tre små stackare.

Huvudrätten var dock bättre, stek med spenat och savoykål och bacon (bytte från den obligatoriska potatisen som annars skulle ha serverats). Den rätten mättade måste jag säga.

På väg mot komediklubben Bill Murray där stå uppen skulle hållas passerade vi ett intressant gatukonst, speciellt den här med en pardi på filmen La La Land med dansande Theresa May och Donald Trump. De är båda ökända för att ha svårt att hålla sig till sanningen.

Den här var också fin, Madonna med Andy Warholstuk.

När vi kom fram till komediklubben så tog vi en drink och satte oss i deras beer "garden". Inte den finaste trädgård jag suttit i precis men det var iallafall skönt att sitta utomhus.

Det var ingen stor publik vilket inte är det ultimata vid Stå upp eftersom komikerna gärna vill skämta med publiken, så även den här gången:-) Vi hade dock turen på vår sida så vi slapp besvara 10 frågor.

4 komiker plus en "presentatör" uppträdde, ingen som jag hört talas om tidigare. Förutom den sista komikern, som var en tjej, så var vi inte alltför imponerade över akterna. Vi hade hoppats mer av dem och de verkade kämpa för att ha något att säga under de 20-30 minutrarna som de fått vardera.

Efter den tredje akten började jag känna mig ganska trött och uttråkad, men då kom kvällens bästa akt som fick igång publiken. Jag antar att hon hade mest erfarenhet för hon var både rolig och rapp i käften utan att behöva ta till snuskskämt. Hon berättade mycket om olika fadäser som skett när hon rest och då blir det extra roligt eftersom man kunde känna igen sig i mycket som hon berättade:-).

Ikväll ska Steve och jag äta middag på vår lokala franska restaurang L'Affaire, vi har inte varit dit på ett tag nu. Men först några avsnitt av TV-serien Breaking Bad som jag försöker ta mig igenom.

Senaste nytt om Busen och besök av nya områden i London

Måndagshälsningar från ett jättevarmt och soligt London, äntligen kom den riktiga värmen hit också.
Jag har precis kommit tillbaka från veterinären med Busen för efterkontroll och hans öga såg bra ut. Vi ska däremot fortsätta med ögondropparna i ännu några dagar för säkerhetsskull.

Jag tycker alltid så synd om Busen när vi kommer till veterinären. När vi satt och väntade tryckte han huvudet mot ena hörnet av kattburen och darrade. Stackars lilla plutt. Jag behövde däremot inte hälla ut honom ur buren den här gången utan han klev ut av sig själv, sedan drabbades han dock av osäkerhet och ville klättra upp i famnen, något han aldrig gör annars. Veterinären berömde dock hans uppförande ännu en gång när han genomled ögonundersökningen utan att varken morra, fräsa eller riva. Hon berättade att många katter blir alldeles galna när de ska undersökas. Busen har faktiskt aldrig morrat eller fräst, han bara kurrar och jamar.

Idag jobbade Steve halv dag som vanligt och efter att jag kommit från gymmet, duschat och jobbat undan lite gick vi på lunch till samma engelska cafe som förra veckan. Jag tog engelsk frukost som vanligt. Man lämnar aldrig bordet hungrig efter de portioner som de serverar på det här stället. Inte fattig heller för det är väldigt billigt.

Förra veckan kom den fjärrstyrda musen jag beställt till Busen för 2-3 veckor sedan. När jag öppnade paketet hittade jag snarare än fjärrstyrd råtta än mus, 3 gånger större än på videoklippet där en liten kattunge lekte med leksaken. Busen är rädd för den surrande råttan och springer iväg nästan genast man startar den:-)

Jag får inte ens båda på samma bild, här är Busen på väg bort.

Något han däremot gillar är den här FURminatorn som kom med posten i morse. Min kompis Mia tipsade om den när jag beklagade mig över allt hår som Busen släpper av sig. Den är fantastisk. Den samlar upp hår som man inte ens trodde satt löst och är enkel att tömma. Busen spinner dessutom högt när man kammar honom så han ger den fem klor av fem möjliga.

I lördags åkte Steve och jag några zoner ut ur London för middag i en mycket söt liten stad som heter Ewell. Steve jobbade i området i 6 veckor tills han fick sitt nuvarande. Han cyklade dit varje morgon det inte regnade men det var helt enkelt för långt borta, dessutom var det halvtid. Han hann iallafall se hur vackert stället är.

Ett före detta fängelse.

Restaurangen vi bokat var italiensk och hette Il Laghetto. Innan middagen gick vi till ett par pubar för fördrinkar varav man på en kunde köpa Moet-champagne glasvis. Det har jag inte sett tidigare, ofta brukar de bara sälja billigare Prosecco eller Cava på glas. Men så är Ewell inte något nedgången by/stad heller.

Vi hade bokat bord till restaurangen till kl 20 och då var den redan full så tur vi bokade. Maten var jättegod och verkligen värd pengarna. Restaurangbyggnaden var gammal och charmig med golv och väggar som lutade både hit och dit:-)

Utsikten från vårt bord.

Jag beställde det dyraste på menyn, medaljonger av nötfilé med mustig grönepparsås för £17.90. Sååå gott. Steve beställde lammkotletter och fick hela 4 stycken! Hit vill jag absolut igen, Ewell ligger bara 20 minuter med tåg från Clapham Junction och det är fantastiskt grönt och vackert.

Nej, nu ska jag titta på de 2 sista avsnitten av Downton Abbey, så bra!

På hemligt uppdrag och regnigt AW

Glad helg på er! Jag hade ingen tidig dansklass i morse då instruktören befinner sig på jobbresa i New York och kunde därför sova så länge jag ville vilket innebar till kl 9.

Här kommer några bilder från vad jag har sysslat med några av kvällarna den här veckan. Veckans höjdpunkt måste nog ha varit när jag och 3 kompisar gick på en "hemlig" spionbar där vi måste knäcka koder för att få våra drinkar. Baren låg i källaren bakom den mysiga puben/restaurangen Worlds End Market.

Naturligt ingick attt man skulle klä sig i tidsenliga kläder ... fast de där hattarna tror jag inte är helt korrekta:-)

För att få våra cocktails (som var olika för alla beroende på våra personliga koder) ringdes in till högkvarteret.

Instruktioner läses

Enigma-maskinen

Högkvarter och bar.

Till en drink skulle vi välja vår favoritdoft bland 12 provrör med dofter och sedan blandade baren till dem.

Instruktionspärmen

Carina pratar med högkvarteret:-)

Efter första beställde drinken så fick vi var sitt dokument (jag var Agent Blue), komplett med sigill och allt, med information om vad vår specifika cocktail innehöll samt instruktioner till nästa uppdrag. Enligt informationen så tillverkas varje cocktail endast en gång så ingen får samma som mig ... kanske under den sittningen men den tillverkas säkert igen till nästa sittning:-)

Alla våra cocktails var jättegoda.

De röda lamporna visar att någon av agenterna ringer in med sina koder.

Flygarna stod bakom baren:-)

Min tredje och sista cocktail innehöll bl.a. salvia och var fantastiskt fräsch och god.

Efter ett par timmars hårt arbete med att knäcka koder så gick vi upp till restaurangen. Vi hade inte bokat någon bord men de lyckades klämma in oss.

Jag har fått en förkärlek för grillad havsabborre så jag beställde en hel läckerbit. Den serverades med persiljepesto. Jag fattade dock inte vilken uppgift de gröna salladsbladen med senapssås hade. Det såg bra ut men gjorde inget för rätten och mättade absolut inte. Jag beställde också lite ovanjordsgrönsaker till.

I torsdag var det dags för SWEAs after work och det var jag som hade lovat att hålla i den. Jag hade fått reda att det fanns en finländs pop-up-bar på taket till en byggnad i slutet av Oxford Street, Sisu. Tyvärr så regnade det precis hela dagen och kvällen vilket inte är ultimat när man ska besöka en utomhusbar så det var många fegade ut:-). Jag höll ju i evenemanget så jag fick pallra mig in till stan vare sig jag kände mig motiverad eller inte:-).

När jag kom dit så hoppades jag att ingen skulle komma för då hade jag bestämt mig för att åka hem om max en timme, men ganska så snart efter kl 18 kom en annan tjej dit och vi hade faktiskt en riktigt trevlig kväll med regnet som skvalade ner runtomkring oss. Tre timmar flög iväg. Jag kan tänka mig att det är jättetrevligt där när solen skiner. Så väldigt finländsk tyckte jag inte att baren var, inte ens maten de serverade, och det var väl lite synd. Det enda "finländska" var ett skjul i trä men de har de flesta med trädgård här i England också. 

Utsikt mot Oxford Street nedanför.

Förutom fisk så har jag ätit köttbullar den här veckan, så enkelt och gott. Till köttbullarna stekte jag upp wokgrönsaker med svamp och halloumi som jag smaksatte med salt, peppar och en skvätt sojasås. Jag äter också alltid majonnäs till.

Värme och dillbroccoli

 Idag har vi haft en riktigt varm och skön dag även om moln har förhindrat att vi fått lika höga temperaturer som utlovats.

Steve var hemma från jobbet idag då han sträckte sin rygg igår när han blåste löv på jobbet, så nu har han "stört" mig istället med att vandra rastlöst fram och tillbaka och prata:-) Jag var dock på gymet en timme för att få lite lugn och ro:-). Vi var också och hämta Busens ögondroppar som vi inte fick igår så nu har han fått sin första droppe. Han tycker av förklarliga skäl INTE om det och spjärnar emot med alla fyra tassar men det kan inte hjälpas.

Idag gjorde jag så fasligt god lunch ... och middag. Jag hittade ett recept på dillbroccoli på den här bloggen och eftersom jag ÄLSKAR allt med dill så måste det provas, enkelt var det också. Oh my vad det var gott, den perfekta sidorätten. Jag åt broccolin med hamburgare som jag fyllt med ett par tjocka skivor cheddarost och sedan kryddade jag bara med salt och peppar. Köttet var av bra kvalitet så det blev fantastiskt saftigt.

Dillbroccoli
2-3 portioner


500 g broccoli
2,5 dl majonnäs
50 ml färsk dill, finhackad
salt och peppar, efter smak

Gör så här
Dela broccolin i små buketter. Ta gärna med stammen och skär i mindre bitar. Koka i lättsaltat vatten tills nästan mjuk. Broccolin ska behålla sitt tuggmotstånd och sin fina färg. Häll av vattnet. Tillsätt de övriga ingredienser och rör om. Smaka av med peppar och eventuellt mer salt.