Kubaresan 2019 – 4 nätter i Trinidad

Glad lördag på er alla. Här är det grått och blåsigt men inte så fasligt kallt, man får vara glad för det lilla.

Nu är det hög tid att sätta upp de sista bilderna från min kubaresa. Det är ju 2 veckor sedan jag kom hem nu och nästa helg åker Steve och jag till Isle of Man och då blir det nya reseberättelser och -bilder.

De fyra sista dagarna spenderade vi i den pitoreska staden Trinidad som ligger på sydöstra Kuba. Vi tänkte att det skulle vara bra att sluta där och få några dagar på beachen.

Vi åkte en fyra timmar lång taxiresa från Havanna till Trinidad. Man kan ta buss också men då tar det några timmar extra plus att man måste köpa bussbiljetter på förhand och ta sig till busstationen. Kuba är inget billigt land för turister men taxi kan vara tämligen förmånligt så varför inte?!

Kuba är fattigt men de har förstått att man kan pigga upp tillvaron med lite färg🌈.

Även i Trinidad bodde vi hos en privatfamilj som var ett äldre par, runt 65-70-årsåldern och deras hemmaboende son. Mannen pratade kanske 5 ord engelska men kvinnan pratade jättebra amerikanskengelska så hon har antingen bott i USA i sin ungdom eller studerat engelska i skolan.

Här åt vi frukost varje morgon. Det var så mysigt att sitta ute i skuggan på morgonen.

Så här fint dekorerade de våra frukostägg😊

Varje frukost började med ett glas fruktsallad ...

följt av en fylld batong eller varm smörgås, kaffe och lite kakor.

När vi checkat in till vår casa particulares, som jag inte minns vad hette nu igen för det var Cecilia som bokade den, gick vi ut "på stan" och hamnade på en här blombeklädda takterassen där vi drack var sin cocktail för att skölja ner vägdammet.

Det fanns väldigt få restauranger utan "husband". De sista dagarna började vi dock leta efter restauranger utan levande musik så att vi skulle få sitta i lugn och ro, 8 dagar av kubansk musik räckte😊

Här är wi-fi-zonen i Trinidad. Det garanterade dock inte att man hade uppkoppling eftersom endast ett bestämt antal pesoner kunde vara uppkopplad samtidigt. Var det "fullt" fick man ett felmeddelande som berättade att det inte fanns några lediga slottar för tillfället.

Som jag skrev tidigare så unnade vi oss lite strandliv i två dagar. Den bästa stranden runt Trinidad hette Playa Ancon och det var dit vi bad taxichauffören köra oss varje morgon

Maten var som den var. Första dagen jag beställde grillad fisk och räkor hade rätten tagit slut men andra dagen hade jag tur. Cecilia försökte beställa pommes frites när hon såg rätten på menyn för första gången under hela resan men den var också slut. Andra dagen fick hon till svar att de bara serverar dem efter kl 15?! Potatis måste uppenbarligen importeras och därför är det ojämn tillgång.

Stranden var fin men inte i närheten så fin som på Maldiverna ... nog inte mycket som slår stränderna där.

Ett av Kubas lokala öl, Cristal. Många gånger när man beställde den i barer/på restauranger så fick man svaret att det var slut och det fanns bara importerade öl, och speciellt ett holländskt öl som jag inte ens sett i England. Man tycker ju att det borde vara tvärtom😏. Jag dricker vanligtvis inte öl (pga kolhydraterna) men när jag är ute och reser vill jag prova deras lokala öl och då duger inget importerat holländskt öl.

Några dagar senare upptäckte vi dock ett ölhus i en gammal ruin helt nära vårt casa där de nästan bara sålde Cristal.😊

Här åt vi på min födelsedag. Restaurangen var inredd i kolonialstil och otroligt mysig, tyvärr så var maten lika tråkig som vanligt, även om de försökte.

Lite häftigt med med en säng i matsalen.

Deras meny var ganska omfattande och när jag såg att de hade grekisk sallad till förrätt så slog jag till på den. När rätten kom så var fetaosten cheddarost, precis samma ost som man fick till frukosten. Då tyckte jag synd om kubanerna, de vill så gärna vara påhittiga i köket men det är ju näst intill omöjligt när man bara har en och samma ingredienser att laborera med. Cecilia beställde mozzarellasallad och den kom också med samma ost som min sallad😀

Huvudrätten var griskött i sås med bland annat kanel. Såsen var faktiskt god men köttet var väldigt segt.

Jag kunde inte sluta fota inredningen.

När vi ätit gick vi in på en annan bar och provade deras lokala drink Cachanchara som är en blandning av rom, honung, vatten och lime. Riktigt fräscht faktiskt.

En dag åkte vi runt med värdparets svärson till lokala sevärdheter. Han kunde inte så mycket engelska så vi fick läsa på skyltarna när vi kom till de olika ställena och kolla i guideboken😊. Det första stället var en utsiktsplats där man såg milslångt.

Nästa stället var ett gammalt sockerplantage där man hade haft slavar. Här gick man runt med guide och vår grupp råkade bestå av ett gäng norrmän så det var ju trevligt😊

Huvudbyggnaden

Här kokade man upp sockerrörsvätskan genom att elda i de bågformade tunnlarna.

Slavarnas tvättplats

Vår guide var tidigare engelskalärare men han tjänar myyyyyycket mer som guide än som lärare (det vanliga 15-18 USD/månad som statsanställda får). Han berättade med mycket stor inlevelse om slavarnas hårda liv.

Ruiner efter deras bostäder.

Huvudbyggnaden där plantageägaren och hans familj bodde sett från klocktornet.

Där det fanns vintagebilar fanns det turister😀

Karta över vår sightseeingrutt.

Tredje stoppet var ännu ett fd sockerrörsplantage. Man kunde gå upp i tornet mot en liten avgift och vägen dit kantades av säljare som sålde sina handarbeten.

De sålde också färskpressade sockerrör. Jag trodde det skulle vara väldigt sött och sliskigt men det var faktiskt ganska uppfriskande.

Sockerrörrspressen

Har man inte bil får man ta hästen.

Vårt sista stopp var på ett nerlagt sockerraffinaderi.

Det fanns även ett museum på området men de måste ha haft svårt att få ihop material när de till och med måste ställa ut en gammal stiftapparat😂

Man kunde också åka dit med ånglok (eller diesellok om inte ångloket startade) från Trinidad. Vi tänkte först göra det men när vi fick erbjudandet om att boka värdparets svärson till en helt ok peng och samtidigt få se alla lokala sevärdheter så hoppade vi det. Det var nog tur för det skulle ha inneburit att vi hamnat att sitta och vänta på den gamla fabriken i flera timmar innan tåget gick tillbaka igen.

Mera vackra hus i Trinidad.

Kyrkan

Solkedgång över Trinidad med havet i bakgrunden.

När det fanns en takterass så satt vi helst där och åt vår middag.

Jag vet inte vad de sålde vid det här ståndet men fint skulle det vara med kockhatt och allt😊

Vi hade ganska kul åt menyerna för det var inte alltid rätt engelska. Den här hade vi roligt åt eftersom den såg ut att innehåll allt ... fast om man skulle beställt rätten hade de säkert inte haft hälften av den😏

Vi provade många Daquiris innan vi äntligen hittade en som faktiskt var god, och det var på Cecilias favoritrestaurang i Trinidad där vi firade hennes födelsedag.

Också den här restaurangen ville försöka sig på "fine dining". Den här fritterade risbollen med ett fritterat spagetti smakade helt ok, åtminstone var det något annorlunda.
Jag avslutar med en bild på den söta dörrkläppen till vårt casa.

Ja, det var våra 10 dagar på Kuba det. Jag är väldigt, väldigt nöjd med resan. Vi hann se massor och spenderade exakt tillräckligt med tid på de olika platserna. Vill ni uppleva något annorlunda och genuint så åk dit, speciellt innan amerikanarna kan börja "härja fritt" (nu måste de resa i gruppresor eller komma in till landet utifrån USA) och alla charmiga och färggranna vintagebilar börjar bytas ut mot moderna och själlösa bilar.