3 dagar på Isle of Man

God kväll alla. Steve är ute med sina kompisar och jag skriver till er med en Aperol-margarita i glaset. Torsdagsmys.

Om jag skulle skriva lite om vår långhelg i Isle of Man då.

Ön är kanske inte ett ställe som först kommer i tankarna när man fungerar på en helgresa, men den ligger bekvämt en timmes flygresa från London, mitt i havet mellan Storbritannien och Irland. Isle of Man (IoM för att göra det enklare) är en kronbesittning som lyder under den brittiska monarken men är inte en del av Storbritannien och tillhör därför inte heller EU. Ön har sina egna pengar, IoM pund, men man kan inte använda dem i Storbritannien även om man kan använda brittiska pund på Isle of Man.

Vi flög från Gatwick med Easyjet och där såg vi de här skottarna i kiltar. Det är stolta över sina klankiltar och det är inte ovanligt att se skottar i sina kiltar i London.

Vi hade tur med vädret mest hela resan, sol, även om det kunde blåsa ganska kallt, men vad annat kan man vänta sig i mars på en ö😃

Vi bodde i ett litet charmigt hotell som hette Ellan Vannin (Isle of Man på deras språk Manx) som låg på strandpromenaden och 1 minut från huvudgatan.

Vi kom fram på eftermiddagen och när vi installerat oss på vårt rum gick vi ut på stan. Det var väldigt tyst på gatorna för att vara fredag och vi gick typ runt och försökte hitta folk. Vi kom till slut till en pub med åtminstone 20 personer där vi åt middag och lyssnade på live-musik.

När vi ätit fortsatte vi vår promenad och stötte på en pub som ägdes av det lokala bryggeriet Hooded Ram. Det var inte mycket mer folk här heller men vi gick in och beställde var sin pint med lager (jag provar alltid lokal lager när jag är ute och reser). Deras ölpumpar föreställde baggar (ram på engelska) och var de vackraste jag sett.

Vi stannade bara på en öl och när vi druckit upp gick vi tillbaka till vårt hotell ...

och beställde var sin sängfösare i den egna baren innan vi gick och lade oss.

Efter hotellfrukosten nästa dag tog vi en långpromenad i området och passerade bland annat den här välgörenhetsbiltvätten som hölls av brandkåren i Douglas. Varför inte göra en god gärning till ett gott ändamål när det ändå inte pågår någon brand tänkte de, och jag håller med.

Vår promenad blev längre än vi planerat och den sista 100 metrarna till tågstationen fick vi verkligen gå med det långa benet före för att hinna med det ångloksdrivna tåget som avgick 1 gång i timmen. Vissa kvällar kan man också äta middag på resan.

Vi köpte en tur- och returbiljett till ändstationen som var Port Erin vilket innebar att man kunde hoppa av vid stationer som intresserade en och ta nästa tåg.

Tågen var små och söta men de tuffade på bra😊

IoMs lokala språk heter Manx, är extremt svårt att förstå och nära besläktat med keltiska.

Vårt första stopp var Port Erin som också var slutstationen. Det var typ nu som vi på allvar insåg att IoM är ganska glest befolkat (trots att det bor 85 000 människor på ön), det fanns inte många människor på gatorna trots att det var lördag😮

Efter Port Erin tog vi nästa tåg tillbaka till den väldigt vackra staden Castletown som har, som namnet säger, ett välbevarat slott.

Det var lördag men så här många människor såg man på gatorna samtidigt, typ😀. Jag tror att en av orsakerna till folktomheten var att vi besökte ön utanför turistsäsongen. Vill man se folk ska man nog göra ett besök under de veckor som TT körs (motorcykeltävling) när befolkningen ökar med 50 %.

Vi kom tillbaka till Douglas tidigt på kvällen och efter att ha duschat och vilat ett par timmar på rummet gick vi ut på middag och det var typ allt vi gjorde på kvällen. Man blir väldigt trött av att vara utomhus i kylig vind hela dagen.

På söndag beslöt vi oss för att se östra delen av ön med elektrisk spårvagn som gick ända till staden Ramsay (lite över 1 timmes resa). Jag gillar verkligen att åka gamla färdmedel, och här används de också av lokalbefolkningen. Förmånliga är de också.

Vi hann åka med 3 olika spårvagnar som alla var inredda på olika sätt, från stoppade säten till träbänkar, men väldig välbehållna.

Utsikt över huvudstaden Douglas från tåget.

IoM är lika kuperat som norra England.

Framme i Ramsay.

Ramsay ligger vid havet och det blåste så mycket att peruken nästan flög av, det mesta var också stängt då det var söndag (vi är sååååå bortskämda i London där 90 %, typ, är öppet 7 dagar i veckan).

Vi fick en liten guide som följde oss runt. När vi satte oss på en bänk så satte den sig bredvid och var hur nöjd som helst. Annars så har IoM sin egen kattras som kallas Manx som har en naturlig mutation som gör att den är svanslös. Vi såg knappt några katter på hela helgen och ingen som var svanslös, så kanske alla har exporterats😕

Vi var ordentligt småfrusna när vi kunde ta nästa spårvagn tillbaka.

Den här spårvagnen hade träbänkar.

Naturen var verkligen vacker, främst tack vare alla får som ser till att åkrarna ser ut att vara klippta med gräsklippare. Ingen ingenväxning här inte.

På vägen tillbaka hoppade vi av i Laxey, en söt liten by där det tidigare pågick intensiv gruvdrift. Det är också avgånsstationen för spårvagnen till Snaefell, som är IoMs högsta berg. Namnet är isländska och härstammar från när vikingar bodde här. Tyvärr så var vi en vecka för tidig och det gick inget tåg dit nu😕

Här hittar man även det största fungerande vattenhjulet i världen (inte det på bilden utan det låg lite längre upp)

Spanska ambassaden verkar ha ett kontor i den lilla byn😉

Innan vi tåg spårvagnen tillbaka till Doublas fikade vi på ett cafe som även sålde lite allt möjligt, allt från garn till turistgrejer.

Eftersom vårt flyg tillbaka till London avgick först efter kl 19 på måndag så hann vi med ännu en liten utflykt, den här gången med buss. Målet för den utflykten var en liten stad som heter Peel.

Även den här staden hade ett slott, som också öppnade för säsongen veckan efter vårt besök, suck. Nå, har man sett ett slott så har man typ sett alla😉

Här åt jag resans bästa måltid, en massiv fisk- och skaldjurssallad. Jag fick vänta ca 45 minuter på den men det var den värd. Steve skulle först inte äta någon lunch alls men beställde till slut en köttpaj som blev till två då den var så god. När han nämnde det till ägaren av puben så sa han att det var hans fru som gjorde dem, hemlagat är verkligen bäst😃.

Efter vår sena lunch tog vi bussen tillbaka till Douglas och gick runt i affärer (som äntligen var öppna). Vi satt också och slappade på vårt hotell ett par timmar innan det var dags att ta bussen till flygplatsen.

Det var en riktig mysig resa, men åker man hit ska man nog åka tidigast i april när allt öppnat för säsongen och man kan utnyttja alla utflykter med tåg som både Steve och jag tyckte var höjdpunkten.