Bakom kulisserna på Charing Cross tunnelbanestation

Ahhh, nu kan helgen börja när jag avverkat morgonens två gympass. "Jobbet" är utfört och jag kan slappa resten av dagen, bästa känslan😊. När den här veckan är slut har jag tränat 8 pass samt gått på promenad två gånger. Två av passen är dock danspass så de är inte så svettiga, bara kul😊. Jag brukar sikta in mig på att ha en vilodag (eller att jag bara går en promenad) per vecka och resten pulshöjande träning; muskel/styrketräning och/eller cardio.

I går hann jag både jobba, träna och gå på en guidad tur i ett nerlagt tunnelbanestopp i Charing Cross tunnelbanestation som nu ofta används för film- och TV-serieinspelningar. Londons tunnelbana fyller 160 år i år och Transport for London arrangerar vandringsturer i några speciellt intressanta tunnelbanestationer januari och februari.

Innan turen startade måste vi visa upp ett foto-ID och öppna våra väskor för kontroll. Det kan ju orsaka stor förödelse om någon skulle ta med en bomb i en ryggsäck😟.

Fram till 1999 stannade tunnelbanelinjen Jubilee Line även i Charing Cross, men den drogs om och sedan dess har stationen varit stängd för allmänheten.

Den gamla linjedragningen. Det finns i dag 40 oanvända tunnelbanestationer som tagits ur bruk på grund av brist på passagerare som gjorde dem oekonomiska eller på grund av att tåglinjen dragits om.

När vi kom ner till stationen fick vi se några klipp från filmer där man använt stationen vid filminspelningar som James Bond Skyfall, Bourne Ultimatum etc., etc. Väggarna vid perrongen var klädda med fuskreklam. Det finns till exempel ingen film som heter "Satan lives downstairs", men alltid får det väl någon deltagare i turen att titta sig över axeln en gång extra.😀

Efter själva stationen besökte vi en underhållstunnel som gick ända till National gallery vid Trafalgar Square.

Tunneln är inte rak utan den går i en kurva runt pelaren med Nelson.

En oklar bild av en av de två guiderna.

Vi besökte ett ventilationsschakt som gick lika djupt som högt.

Det var lite kul att se när resenärer rusade förbi, ovetandes om att de var iakttagna😉

Vi fick oskå se perrongen och passerande tågen ovanifrån. 

Rundturen var intressant och vi fick verkligen massor av information om tunnelbanan och dess historia. Jag skulle vara lite intresserad av att gå på ännu en tur på någon av de andra "öppna" stationerna. De här turerna är dock dyrare än de andra jag gått på så får fundera. Här kan ni läsa mer om utbudet.

Guidad tur på British Museum

I går var jag på en två timmar lång guidad tur på British Museum. Jag har hunnit besöka museet några gånger under mina nästan 20 år i England, men det blir ju mest att man går till mumieavdelningen och avdelningen med forntida smycken och läser pliktskyldigast på infoskyltarna. Det är något helt annat när någon guidar en runt och berättar med inlevelse om föremål som man annars bara skulle gå förbi. 

Jag anmälde mig till turen samma dag efter mitt morgonpass på gymmet och några timmar senare slöt jag upp med de andra deltagarna utanför Russel Square tunnelbanestation där guiden väntade. Jag tror vi blev runt 30 personer till slut.

Det var riktigt råkallt i går så skönt med en tur i "stugvärmen".😏

Det första guiden visade oss var den här montern som visade hur mycket piller som en person sätter i sig i genomsnitt under sin livstid. Kvinnornas intag till höger var lite större än männens och det beror främst på att kvinnor ofta äter p-piller. Det var lite intressant😊

Nästa stopp var vid en staty från Påskön där vi fick lära oss massor om människorna som bodde där och deras undergång (på grund av sjukdomar som besökare drog med sig😕). 

Guiden släpade verkligen inte fötterna efter sig, utan det gick i rasande fart när han förflyttade sig från ett stopp till ett annat. Det var nästan så att man fick småspringa ibland, speciellt om man stannat för att ta kort. I början var jag lite orolig för att vi skulle förlora några av de långsamt gående pensionärerna på vägen, men jag tror alla hängde med till slutet.😊

Taket som täcker museets innergård. Det består av cirka 3 300 glaspaneler som alla tillverkats individuellt eftersom ingen triangel är den andra lik.

Vi stannade även till vid den assyriska delen innan vi så småning om kom till den egyptiska avdelningen.

Gravdekoration av hieroglyfer. Vi fick lära oss att man kan skriva hieroglyfer både horisontellt och vertikalt.

För att veta från vilket håll man ska läsa så ska man se hur fåglarna är vända. Har de näbben åt höger så läser man från höger till vänster eller uppifrån och ner.

Mannen som begravdes i den här graven hade ganska hög status, vilket man kan se på avbildningen av ett ben längst ner. Den betydder att han fick tillåtelse att kyssa faraons fot vilket var väldigt få förunnade😏

Nästa stopp var den grekiska avdelningen med bland annat fresker från templet Parthenon som ligger på berget Akropolis i Aten. Rummet är i själva verket exakt lika stort som templet

Det var intressant när guiden berättade om de olika grekiska gudarna på freskerna. Tyvärr saknar nästan alla ansikten, för dom högg man bort när templet förvandlades till en kristen kyrka ... då skulle det minsann inte finnas något ogudaktigt på väggarna😒

Guiden berättade också historien bakom de många mer eller mindre lemlästade stayerna från templet. En annan intressant sak som vi fick lära oss var att det här hästhuvudet stått som modell för schackpjäsen springaren. Om ni kollar så har han oftast öppen mun.

Ja, det här och mycket, mycket annat fick vi lära oss under rundvandringen. Guiden var väldigt kunnig och intressant att lyssna på, så de 15 punden som guidningen kostar är väl investerade pengar.

En inte så lyckad middag

Så är det ny vecka igen och veckans tråkigaste dag, måndag, är snart över. Mina vackert mörkrosa hyacinter sprider i alla fall väldoft i rummet.

I lördags åt vi middag på restaurangen Cote Brasserie i Richmond. Steve spelade bowls-match på eftermiddagen så det var snabbast för honom att ta sig till Richmond efteråt. Jag är inget stort fan av kedjerestauranger, oftast tråkig mat och halvfabrikat, men Cote-restaurangerna brukar vara acceptabla.

Min råbiff som jag valde till förrätt var helt ok ...

... detsamma var fiskgrytan.

Steve hade inte lika stor tur. Han beställde fransk löksoppa till förrätt som var blaskig och helt smaklös, buljongen smakade absolut ingenting! Han klagar sällan, men den här gången skickade han den tillbaka. Han fick då välja en annan förrätt som var helt ok. Till förrätt valde han hamburgare, som förvisso smakade helt ok, men den var väldigt liten enligt min åsikt, mer som en barnportion.

Som avslutning på middagen beställde jag en cocktail som heter French 75. På deras meny innehöll den gin, mousserat vin, citronjuice och socker. Jag bad att få den utan socker och servitrisen gick i väg. När jag fick min drink och smakade på den så innehöll den helt klart socker. Jag vinkade servitrisen till mig igen och sade att jag beställt utan socker (i fall barpersonalen glömt min beställning). Då sade hon att de gör drinken av koncentrat som redan innehåller socker. Om man är en restaurang med självaktning så blandar man inte drinkar av koncentrat! Jag gör French 75 själv då och då. Min version innehåller gin, contrieau, citronjuice som man skakar i en shaker med is och sedan fyller upp glaset med mousserat vin. Det tar 1 minut! Den stackars servitrisen frågade om jag ville ha något annat och jag valde ett glas mousserat vin istället. Oblandat är uppenbarligen bäst på det här stället😏.

När vi betalade hade de dragit bort Steves första förrätt (naturligtvis, för han åt ju bara några skedar) och jag fick mitt glas bubbel gratis som plåster på såret. Betjäningen får 10/10 men maten, och speciellt Steves, var en besvikelse.

På toppen av en skorsten

Trevlig lördag! Har precis kommit hem från mina två gympass, ätit frukost och dammsugit. När jag skrivit klart inlägget blir det nog en promenad med ljudbok i det soliga vädret. Det är inte så höga grader men solen värmer lite.

I går var jag på en fantastisk tur som tog mig ända upp till toppen av ena skorstenen, 109 meter upp, på Battersea Power Station (kraftverk) där man har 360 graders utsikt över London.

Battersea Power Station stängde och slutade producera elektricitet 1983 och stod ganska oanvänd fram till 2012, när ett företag från Malaysia köpte det och började restaurera byggnaden. Den skymtar dock i filmer som Stålmannen 3, Läderlappen - The Dark Night, Fast and furious 6 och många, många fler.  Byggnaden är grad II-listad, så det finns gränser för hur mycket man får ändra strukturen vilket är bra. Stationen öppnades för allmänheten så sent som i fjol och i går var det första gången jag besökte den. Jag måste säga att den är väldigt välbevarad och på insidan finns nu en massa butiker, några restauranger, cafeer och en bio. 

Det fanns tyvärr väldigt få butiker som intresserade mig, så jag gick till tapasrestaurangen Brindisa för lunch medan jag väntade på att det skulle bli dags för min bokade tid. Jag beställde två smårätter, croquetas med skinka och friterad bläckfisk.

Insidan av Battersea Power Station. Imponerande.

Före detta mottorrummet längs fram där vi kunde gå omkring och läsa om kraftverkets historia.

Efter mottorrummet steg vi in i ett interaktivt rum där energipartiklar virvlade runt oss och som fick fart när man rörde sig. Riktigt coolt. 

Efter några minuter blev det min grupps tur att ta den första hissen i skorstenen, gå ett par trappor, och sedan den andra inglasade hissen som tog oss ända upp.

När vi nådde toppen gick ett "wow" genom gruppen när en vy över hela London öppnade sig (hörs i videon😊). Det var väldigt mäktigt. Nu låter jag fotona tala.

Victoria tågstation ... tror jag det var.

Långt i fjärran ser man pariserhjulet London Eye.

Man fick 10 minuter att beundra utsikten och fotografera innan hissen gick ner igen. Jag tror nästan jag får ta en ny tur närmare sommaren när allt är grönt, förhoppningsvis får jag Steve med mig då.😊

Teater, konst och kompishäng

I går besökte Anette, svenska Cecilia och jag London Art Fair i stadsdelen Angel. Cecilia hade fått gratis biljetter från ett svenskt konstgalleri som deltog i mässan och det tackade vi för😊. Hela mässhallen var full av gallerier som ställde ut sina alster som alla var till salu. Det fanns både "billig" och dyr konst och allt ifrån tavlor till statyer och andra hantverk. Det fanns hur mycket som helst att se och vi var nog där i nästan två timmar.

När vi i princip sett allt och våra ben och ryggar började protestera stopp gick vi till en restaurang i närheten som heter Frederick's. Cecilia hade varit dit för flera år sedan men det var en ny upplevelse för Anette och mig. 

Jag började med en tonfisk- och avokadotartar med wasabi och picklad ginger till. Väldigt god.

Till huvudrätt beställde jag stekt filé av havsruda, svartkålspuré, rostad rotselleri, rosensallad, babyspenat och krossade hasselnötter. Rätten skulle ha varit god, men det var något bland grönsakerna som smakade väldigt bittert/bränt😬. När vi ätit klart var klockan nästan nio på kvällen och det var dags för oss att åka den lite krångliga vägen hem. Bor man i sydvästra London kan det vara lite kämpigt att ta sig till och från Angel, för mig krävdes det två tunnelbanor och ett tåg. Jag gillar Angel väldigt mycket så det är synd att det ligger lite besvärligt till.

I tisdags var det dags för riktig fine dining, för då var vi tre bjudna på middag till Angela. Hon hade gjort ett par kanapeer till fördrinken och till huvudrätt fick vi grisinnerfile, både svampsås och rödvinssås, hasselbackspotatis samt andra grönsaker. Det var sååå gott och köttet smälte i munnen. 

Middagen kröntes av var sin chokladfondant, hallonpure och vispad grädde med konjak. Det kan aldrig bli fel med choklad till dessert.😋 Jag var hemma lite före midnatt och vaknade pigg och tämligen utvilad på morgonen, jag till och med tränade på eftermiddagen. Något de andra tre inte gjorde om jag säger så😁

För ett par veckor sedan satte jag mig ner vid datorn och bokade biljetter till olika teaterföreställningar den här våren. Först ut var en show i irländsk dans, kombinerat med lite salsa, flamenco, balett, stepp, streetdance osv., kallad Spirit of the Dance. Den kändes lite som en miniversion av Riverdance eller Lord of the Dance men fortfarande väldigt bra. Jag rekommenderar verkligen showen om den råkar passera era "hoods" eftersom de uppträder över hela världen.

Foto lånat från spiritofthedance.com

Jag såg showen på New Wimbledon Theatre, ännu en vacker brittisk teater.