Pubmiddag med fin vän

Pust vad jag är mätt nu. Jag gjorde fisk i spenat- och ädelostsås med bönpasta och kunde knappt sluta äta då det var så gott😋

I går träffade jag min kompis Ivonne på den mysiga puben The Crabtree som ligger vid Themsen i Fulham/Hammersmith. Medan jag väntade på henne läskade jag mig med en Aperol Spritz, välbehövligt efter att ha suttit bredvid en man som stank vinäger?!?!😬 Snacka om dålig personlig hygien, han hade säkert inte tvättat sig på ett par veckor. När han äntligen steg av hade jag huvudvärk av den fräna lukten.

En selfie måste vi ju ta😎

Maten här är väldigt god och fint upplagd. Jag beställde stekt ankbröst till huvudrätt som serverades med grillad kål, romesco-sås, rostade nötter och säsongens grönsaker istället för polentan som jag böt ut.

Vi träffades senast i maj, på Ivonnes 50-årskalas, och hade massor att prata om, speciellt Ivonne som precis bytt till ett välbetalt jobb.

Musikaler, teater och god mat

Äntligen fredag och jag börjar så småning om sätta punkt för den här arbetsveckan ... hoppas det inte kommer några fler förfrågningar för jag är redan fullbokad mer eller mindre till nästa onsdag.

I onsdags förflyttades farsan till Vasa Centralsjukhus för rehabilitering så nu är han mer eller mindre på hemmaplan. Där kan majoriteten svenska och ofta dialekt. Ambulanstaxin körde non-stop från Åbo till Vasa och fyra timmar senare var farsan och morsan (som bett om att få följa med) framme. Läkarna har nu tagit bort den sista av epilepsimedicinen så nu får man hoppas att närminnet också återhämtar sig helt, ofta en biverkning av epilepsimedicin eftersom medicinens uppgift är att dämpa de elektriska impulserna i hjärnan som styr allt som sker i kroppen så att de inte är lika snabba/starka för att förhindra nya anfall. Det är otroligt hur en större operation kan påverka hela kroppen, från topp till tå, det berättade inte läkarna innan operationen. Vad skulle man gjort utan google?! ... säkert gripits av panik. Det går framåt iallafall och det är huvudsaken:-)

Lite om vad jag har sysslat med i London den senaste veckan, förutom att jobba och gå på gym.

Igår var vi ett litet gäng som åt middag på den berömda fiskkocken Rick Steins första restaurang i London som ligger i Barnes som inte är alltför långt från Wandsworth.

Vi fick ett helt fantastiskt bord med utsikt mot Themsen.

Eftersom Rick Steins specialitet är fiskrätter så var valet enkelt. Jag började med musslor i smörig sås. Som smörfantast så var det en sås i min smak, det enda minuset var att kocken varit lite för ivrig med saltkaret:-)

Till huvudrätt beställde jag hälleflundra med dill, morötter och selleri samt grönkål istället för potatis. Såsen var fantastiskt god, skulle ha kunnat slicka tallriken ren:-). Trots att Rick Stein är en kändiskock så var inte priset alltför hutlöst utan helt ok faktiskt, och vinet var billigare än i många kedjerestauranger. Hit vill jag åka igen.

I onsdags var Carina och jag på en liten annorlunda musikal på en pub i Angel. Det enda jag visste om musikalen när Carina bokade biljetter dagen var att den hette Adam & Eve ... and Steve. Redan titeln gjorde ju att jag måste gå och se den. Först trodde jag att det skulle vara ett triangeldrama där Adam och Steve tävlade om Eve men när jag såg att 90 % av publiken var homosexuella män så förstod jag att så nog inte var tillfället:-D. Det slutade med att Eve tillslut fick Adam och Steve mötte en kille som hette Bruce på en dajtingsite och åkte till Brighton som är en populär stad bland homosexuella:-). Det var en riktigt bra musikal och man fick många goda skratt:-)

Eden

Innan jag åkte till Finland var Carina och jag på en annan teatershow, den här gången en improvisationsmusikal. Här fick publiken föreslå vad musikalen skulle handla om och vilka musikaler som låtarna skulle basera sig på (t.ex. Chicago, Book of Mormon osv.). Tyvärr hade deras senaste musikaler handlat om antingen Brexit eller Trump så nu bad de om ett annat ämne (jag skulle gärna ha sett båda:-). Tillslut fick den titeln "Love in isle 5 at Tesco", dvs kärlek i gång 5 på Tesco (englands motsvarighet till Prisma och Ica). Den här showen hålls några gånger i månaden och man kan lätt se den hur ofta som helst eftersom innehåller varierar enligt publikens förslag. Och som allt i London så håller showen mycket hög kvalitet. En kille som satt på första rad hade sett showen 42! gånger. Snacka om hängivenhet:-)

Ikväll blir det ännu en show men jag är inte helt på det klara vad den handlar om:-) Jag tror det är en komedi som utspelas på en bröllopsmottagning, tror det var prins Williams och Kates bröllop. Det ingår också mat. Carina är bra på att hitta galna teatershower och upplevelser och jag är inte den som säger nej:-)

Dans, kompishäng och pulled lax

Lördag igen, jippee, även om den är grå och lite ruggig här i London. Det regnade när jag släpade mig till min dansklass i arla morgonstund men det hade slutat när jag var klar.

Min hektiska vecka fortsätter både i nöjets och arbetets tecken. Igår levererade jag två stora projekt så nu är det bara ett stort projekt kvar (som jag vet om) som ska in på onsdag.

Igår var jag på en dansshow tillsammans med Carina som hette Sadler's Wells Sampled (kolla gärna länken för där visas ett kort videoklipp av de danser som presenterades). Sadler's Wells är en dansteater i Angel och igår kväll kunde man se uppvisningar av många olika danser, allt ifrån tango, flamenco, hip hop och stepp till klassisk och modern dans. Teatern var fullproppad och publiken exalterad. Det var grymt bra och någon som lämnade ett extra starkt minne var en kille i hip hop-gruppen som böjde sig bakåt i en "brygga" men benen var ännu i luften. Är det ens möjligt?!

På torsdag eftermiddag åkte jag ända till stadsdelen Hackney för att träffa min turkiska kompis Mert. Vi har inte setts sen i somras. Ibland går bara tiden så otroligt snabbt att man inte hinner med. Jag är inte så ofta i Hackney (är inte exakt superlätt att ta sig dit) men det är kul att besöka nya områden i London. Vi gick runt i området en stund och sedan satte vi oss på en pub och gick igenom allt som hänt i våra liv det senaste halvåret. Jag åkte tillbaka vid 19-tiden men kom hem först vid 22 på grund av tågbyten och sena tåg. Det tog 45 min när jag åkte TILL Hackney.

I veckan gjorde jag en så god rätt, Pulled lax med rostade grönsaker. Jag hittade receptet på den här bloggen. Ni hittar receptet under bilden.

Pulled lax
(4 port)

600 g laxfilé, hel bit

Marinad 

½ dl krossade tomater
2 tsk chipotlepasta
1 msk flytande honung
1 msk malen spiskummin
rivet skal och saft av ½ citron

Sätt ugnen på 200°. Blanda ihop såsen och ställ kallt. Lägg laxen i en ugnssäker form. Blanda ingredienserna till marinaden och bred på laxen. Tillaga i mitten av ugnen ca 25 min (jag tillagade grönsakerna bredvid under samma tid). Dra isär laxen med en gaffel.

Pepparfest och teatersäsong

Har precis satt mig med ett glas vitt vin från Malta och min nya svaghet, Pimiento de padron, dvs. gröna småpaprikor. De här finns alltid på menyn i spanska restauranger och de är fantastiskt goda, hälsosamma och superenkla att göra själv. Det perfekta tilltugget till drinken med andra ord. Här är receptet (från den här bloggen):

Pimiento de padron

Ingredienser:
200 g Pimiento de padrón
4 msk kokosolja utan smak (alt rapsolja)
2 msk olivolja
flingsalt av havssalt

Värm stekpannan och tillsätt kokosolja. Lägg i paprikorna och låt steka på hög värme i 30 sekunder och vänd sedan. Upprepa. Stek paprikorna sedan på medelhög värme tills paprikorna mörknat och fått färg och blåsts upp. Häll över lite olivolja och rör runt. Salta med flingsalt. Servera!

Till lunch gjorde jag stekt havsabborre med ugnsstekt lök, blomkål, broccoli och sparris. Gör så här: Sätt på ugnen 200 grader. Klyv löken på mitten, dela ner blomkål och broccoli och lägg allt i en ugnsform. Olja och salta, ställ in i ugn 25 min. När 25 min gått, olja upp och salta sparrisen och lägg i dom i formen. Låt gå i ugnen ytterligare ca 5 min. När grönsakerna nästan är klara oljar, saltar och pepprar du fiskfileerna och steker dem i ca 3 min. på varje sida. Tillsätt massor av smör och skeda över fileerna.

Igår inledde jag höstens teatersäsong med en komedi som hette "Waiting for Waiting for Godot". Pjäsen har samma författare som "The Play That Went Wrong" men det skulle man inte tro om jag ska vara ärlig. Man höll på att skratt ihjäl sig när man såg "The Play ..." medan jag mest satt och gäspade under "Waiting for ...". Men, går man inte och ser på teater så vet man inte om man tycker om den eller inte.

Jag gillade själva teatern dock, den var liten och intim.

När jag inte lever mitt "glamorösa" liv med kultur och god mat så jobbar jag och springer på gym, precis som idag.

När mitt Virgin-gym såldes till ett företag som heter Nuffield Healt Club fick vi några nya klasser (och förlorade ett par) och idag gick jag på en sådan. Klassen är bara 30 minuter men fan så jobbig den var. Den hette HIIT Plyo och består av 12 "rundor" där man använder både kroppsvikt och vikter. Man ska utföra så många av varje rörelse man hinner under 30 sekunder. Det är länge sedan jag varit så fysiskt trött under ett pass. Jag kommer absolut att komma tillbaka nästa torsdag. Många ger upp genast det känns jobbigt men jag tar det som en utmaning (varför träna om man inte svettas?!) - "Challenge accepted" liksom (från "How I met your mother":-). Instruktören var dock han som älskar att sätta högsta volym på både musiken och  mikrofonen så jag fick trycka in papper i öronen igen. Suck.

Nu kallar (läs "stirrar") Busen, han vill ha lite "cat tossing":-) så dags att sätta punkt:-)

Pepparfest och teatersäsong

Har precis satt mig med ett glas vitt vin från Malta och min nya svaghet, Pimiento de padron, dvs. gröna småpaprikor. De här finns alltid på menyn i spanska restauranger och de är fantastiskt goda, hälsosamma och superenkla att göra själv. Det perfekta tilltugget till drinken med andra ord. Här är receptet (från den här bloggen):

Pimiento de padron

Ingredienser:
200 g Pimiento de padrón
4 msk kokosolja utan smak (alt rapsolja)
2 msk olivolja
flingsalt av havssalt

Värm stekpannan och tillsätt kokosolja. Lägg i paprikorna och låt steka på hög värme i 30 sekunder och vänd sedan. Upprepa. Stek paprikorna sedan på medelhög värme tills paprikorna mörknat och fått färg och blåsts upp. Häll över lite olivolja och rör runt. Salta med flingsalt. Servera!

Till lunch gjorde jag stekt havsabborre med ugnsstekt lök, blomkål, broccoli och sparris. Gör så här: Sätt på ugnen 200 grader. Klyv löken på mitten, dela ner blomkål och broccoli och lägg allt i en ugnsform. Olja och salta, ställ in i ugn 25 min. När 25 min gått, olja upp och salta sparrisen och lägg i dom i formen. Låt gå i ugnen ytterligare ca 5 min. När grönsakerna nästan är klara oljar, saltar och pepprar du fiskfileerna och steker dem i ca 3 min. på varje sida. Tillsätt massor av smör och skeda över fileerna.

Igår inledde jag höstens teatersäsong med en komedi som hette "Waiting for Waiting for Godot". Pjäsen har samma författare som "The Play That Went Wrong" men det skulle man inte tro om jag ska vara ärlig. Man höll på att skratt ihjäl sig när man såg "The Play ..." medan jag mest satt och gäspade under "Waiting for ...". Men, går man inte och ser på teater så vet man inte om man tycker om den eller inte.

Jag gillade själva teatern dock, den var liten och intim.

När jag inte lever mitt "glamorösa" liv med kultur och god mat så jobbar jag och springer på gym, precis som idag.

När mitt Virgin-gym såldes till ett företag som heter Nuffield Healt Club fick vi några nya klasser (och förlorade ett par) och idag gick jag på en sådan. Klassen är bara 30 minuter men fan så jobbig den var. Den hette HIIT Plyo och består av 12 "rundor" där man använder både kroppsvikt och vikter. Man ska utföra så många av varje rörelse man hinner under 30 sekunder. Det är länge sedan jag varit så fysiskt trött under ett pass. Jag kommer absolut att komma tillbaka nästa torsdag. Många ger upp genast det känns jobbigt men jag tar det som en utmaning (varför träna om man inte svettas?!) - "Challenge accepted" liksom (från "How I met your mother":-). Instruktören var dock han som älskar att sätta högsta volym på både musiken och  mikrofonen så jag fick trycka in papper i öronen igen. Suck.

Nu kallar (läs "stirrar") Busen, han vill ha lite "cat tossing":-) så dags att sätta punkt:-)

Fler recept - Tonfiskröra

Här kommer ännu ett recept på en mycket god rätt från den här bloggen. Den passar lika bra ovanpå sallad som på ett LCHF-bröd (hemlagat naturligtvis). Jag använde mitt fröbröd (2 dl valfria frön, 1 msk psylliumhusk, 1 tsk bakpulver, 2 dl riven ost, 3 ägg). Bred ut på en bakpappersklädd plåt (ca halva plåten) och grädda i 225 C i 8 minuter.

Tonfiskröra
4 portioner

Ingredienser
150 g tonfisk i vatten
2 kokta, hackade ägg
1,5 dl majonnäs (ersätt eventuellt 1/2 dl med creme fraiche)
1/2 finhackad rödlök
1/2 dl hackad saltgurka
1 msk kapris
lite het chilisauce, typ tabasco
salt, svartpeppar

Gör så här
Koka äggen och hacka. Häll av vattnet från tonfisken och blanda med övriga ingredienser. Smaka av med salt, peppar och het chilisauce. Förvara i kylskåpet.

Island - dag 3

Pust, sådär, då har jag bearbetat och laddat upp fotona från den tredje dagen som bestod av en nästan 9 timmar lång rundresa till de mest kända sevärdheterna, kallad Golden Tours.

Vi åkte med ett bussbolag som heter tour.is som var jättebra och helt prisvärda. Vår guide var mycket kunnig och gjorde sitt bästa för att informera oss om när vi skulle vara tillbaka i bussen för att vi skulle hålla tidtabellen. Ändå lyckades 3 stycken försena sig när vi skulle lämna det första stoppet. Busschauffören lämpade av oss andra vid ett kafe några km längre bort innan han åkte tillbaka för att hämta guiden som stannat kvar samt yrhönsen. Efter den fadäsen så kom alla i tid till bussen, speciellt de som försenat sig vid första stoppet:-)

Bussen avgick kl 8 från tourcentret så vi steg upp i god tid för att hinna få i oss så mycket frukost som möjligt. Jag gillade verkligen hotellets kontinentala frukost eftersom det fanns massor för mig som äter LCHF; riktigt smör, ostar, skinkor, korv, grönsaker, kokta ägg och isländsk osmaksatt yoghurt, Skyr (smakar som finskt piimää). Brödet och granolan tog jag med själv. Till Steve fanns det också två olika bröd som man kunde rosta själv, mussli och andra flingor, frukt och saft. Kaffet på island är starkt och gott.

Det var verkligen skönt att låta någon annan ha ansvaret för vart man skulle åka samtidigt som man fick massor av information om landet och kulturen på vägen. Själv behövde man bara sitta och lyssna och titta ut på den imponerande naturen.

Vårt första stopp var Þhingvellir nationalpark, eller Tingvalla, där Alþingi, det isländska parlamentet, grundades år 930 efter Kristus.

Tingvalla befinner sig också på en mycket intressant plats eftersm det här är ett av de få (eller enda) ställen där man kan se var de nordamerikanska- och eruasiska kontinentalplattorna möts och den platta delen i miten är själva förkastningen. Guiden berättade förrästen att Island växer med 2 cm varje år.

En vacker vit fågel med röda ögonbryn satt i godan ro och tittade på turisterna.

Steve lyssnar intresserat på guiden.

Intressanta stenformationer

Här kan man tydligt se hur lavan runnit och bildat vågformationer.

Det som glimmar i botten på det här vattendraget är mynt. Guiden berättade att människor slänger ner mynt för att testa hur djupt det är. Det såg ut som max 5 meter men i själva verket var det 15. Vattnet var alldeles kristallklart.

På väg till nästa sevärdhet såg vi den aktiva vulkanen Hekla långt i horisonten. Guiden berättade att den brukar få utbrott vart fjärde år vilket innebar att den borde vakna till liv vilken dag som helst nu.

Annat som vi lärde oss var att många islänningar äger sommarstugor, precis som i resten av norden. Lyckades få några på bild (nere till höger). Dessutom berättade guiden att endast 1 % av Island är täckt av skog (största delen planterad) men när de första bebyggarna slog sig ner var 60 % av landet täckt av skog.

Vårt andra stopp var det imponerande vattenfallet Gullfoss (guldforsen). Där rekommenderade också guiden att vi provade på lammsoppan som såldes i kafeterian så när resten av bussen gick för att titta på forsen så gick Steve och jag raka vägen till kafeterian och köpte soppan:-) Vi hade 1,5 timme på oss där så det skulle finnas hur mycket tid som helst att titta på vattenfallet. Det visade sig vara ett smart drag för när vi kom tillbaks från forsen så var det proppfullt i kafeterian, medan den var nästan tom när vi kom dit. Soppan var iallafall fantastiskt god, tyckte till och med jag som inte är ett sånt stort fan av fårkött:-).

Här är då forsen. Jag var ganska förvånad över det ynkliga skyddsräcket som var ett dåligt spännt rep. Islänningarna tycker väl att man får skylla sig själv om man går för nära:-)

På väg från forsen passerade vi den här privata kyrkan. Guiden berättade att husägaren hade ansökt om att få bygga en kyrka på sin mark till minne av sin fru. När han fick avslag på sin ansökan så byggde han kyrkan iallafall, men på hjul, och då kunde inte myndigheterna säga något. Jag älskar denna oskyldiga upstutsighet mot myndigheterna, mera sådant!:-) Man kan nu också hyra kyrkan för vigslar och dylikt.

Tredje stoppet på rundturen var det geotermiska området Geysir där Strokkur, den mest aktiva av gejsrarna, har utbrott var 4-8 minut. Den största av dem, Geysir, har slutat spruta vatten, förutom vid den senaste jordbävningen när den vaknade till liv igen under några veckor.

Det finns många kokande vattenhål i området som man varnas för med dessa skyltar.

Strokkur, lugnet före explosionen.

Det såg så kul ut när turisterna stod beredda och väntade med sina kameror och telefoner.

Till slut fick man lön för sin väntan.

Det nästsista stoppet var kyrkan Skalholt, den forntida sätet för isländska biskopar (kyrkan på bilden är mycket nyare naturligtvis:-)

Jag gillade altartavlan som var skapad av små mosaikstenar.

Vårt sista stopp var det geotermiska kraftverket, Hellisheidavirkjun, där man mot ett litet inträde kunde se hur man tar tillvara energin från marken. Jag och Steve kände att vi hade tagit till oss tillräckligt med informationen vid den tidpunkten så vi satt och väntade i kafeterian istället tillsammans med många andra från bussen.

När vi återvände till Reykjavik kände vi oss ganska tröttamen det hade varit en mycket bra tur, verkligen värt pengarna.

Vi gick tillbaka till hotellet och vilade ett par timmar innan vi begav oss ut på jakt efter ett middagsställe. I samma häfte som jag hittade Micro Bar hittade jag också en restaurang som hette Sjavarbarinn med fiskbuffe. Buffeer brukar ju vara lite "hit and miss" men den här var verkligen bra. Inredningen var mycket enkel men maten god och billig, dessutom ingick en soppa till förrätt. Vi åt lax, torsk, strömming och annan fisk i alla former och smaksättningar samt sallader tills våra magar stod ut i fyra hörn. Det enda som irriterade oss var att vi inte vetat om den här restaurangen tidigare.

Behöver jag säga att det inte blev några drinkar efteråt, vi fick helt enkelt inte ner något mer:-)