Igår fick Steve en offert på sin lägenhet, yippee. Tjejen som hade kollat på den ett par gånger lade ett bud som var 3 000 pund under utgångspriset. Steve sa ja med en gång när bostadsförmedlaren ringde. Han hade typ förväntat sig att den potentiella köparen skulle ge ett bud som låg 10 000 under utgångspriset och han hade planerat att kunna sträcka sig till 5 000 under. Bostadsförmedlaren sade dock att han inte skulle säga ja genast utan föreslog att han skulle komma med ett motbud som låg 2 000 pund under utgångspriset. Skulle den potentiella köparen få godkänt på sitt första bud så skulle denna känna det som om att denne gav ett för högt bud, dvs. bostaden är egentligen värd mindre. Man vill ju gärna att det ska kännas som om man gör ett kap. Hoppas att köparen godkänner motbudet.
Naturligtvis är ingenting lätt i det här landet. I England finns det två typer av bostäder som man kan köpa, leasehold och freehold. När man köper en bostad som har freehold så innebär det att man också äger marken. Vid leasehold så äger man bra huset eller lägenheten och när leasen (hyran) går ut så kan jordägaren om denne så vill riva hela huset. Som princip gäller att man inte ska köpa något hus/lägenhet med ett leasehold som ligger under 75 år. Steve har 80 års leasehold kvar på sin lägenhet och det är redan på gränsen, idealet är 100 år. Nu finns dock möjligheten att man kan köpa till år så nu får vi hoppas att det inte blir något problem för den kommande köparen. Bostaden som vi hoppas köpa har ett leasehold på 65 år men när vi nämnde detta för bostadsförmedlaren så sa hon att säljaren tänkte köpa extra år så att det skulle bli 100 år sammanlagt så det verkar inte vara alltför invecklat. Man kan ofta också köpa marken som huset ligger på, om jordägaren går med på det. Det är verkligen komplicerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar