Söndag och gym

Mådde jättebra i morse så jag gick till gymet för att bränna lite av gårdagens kalorier. Uppenbarligen hade andra fått samma ide, bort med gårdagens 5 pints, för det var ganska fullt där. Det brukar dock lugna sig efter ett då folk åker hem för att äta sin Sunday roast. Även jag och Steve gick till puben för en roast efter gymet. Vi märkte dock till vår irritation att det var en annan kock i köket, en kvinna denna gång, för portionen hade krympt och köttskivorna var tunna som papper. Nästa gång tänker vi kolla in i köket innan vi beställer.

Resten av dagen har varit ganska slapp, som söndagar oftast är. Imorgon ska jag träffa min kompis och före detta kollega Ivonne i Hammersmith.

Kvällen i Putney

Årets vinter är den kallaste i England sedan 1951 och t.o.m. det vandrade värmeelementet Steve har börjat klaga:-). Trots den "arktiska" kylan som engelskmännen kallar temperaturer runt -1, begav jag mig till Putney för att träffa Annika och Carola. Vi möttes upp för några drinkar på mysiga puben Spotted Horse. Där upptäckte vi att de sålde en svensk cider som jag inte ens sett hemma med det småroliga namnet "Rekordelig". Naturligtvis måste jag köpa den. Den hade smak av kanel och vanilj och var otroligt god.

Jag och Carola tycker att det är rekorderligt gott.
Klockan sju vandrade vi iväg till restaurangen "The Real Greek" som visade sig vara lika värdelös som vi hört och läst på nätet. Carola och Annika beställde hummus som förrätt men de var tvungen att beställa brödet, som kostade lika mycket som hummusen, separat. Vem äter humus utan bröd eller annat att doppa med??. Jag beställde grillad bläckfisk som var halvljummen när den anlände.

Den enda huvudrätten som man kunde beställa var Souvlaki, men man måste beställa tillbehören skillt, såvida man inte var nöjd med de få grillade köttbitarna inlindade i ett tunnbröd. Man fick ingen sallad och maten serverades på små desserttallrikar

Den enda höjdpunkten var efterrätten, en fyllig chokladmoussekaka och det grekiska vinet, men 15 pund för husets vin är att ta i.

Efter det kulinariska bakslaget gick vi till en pub som heter Boathouse och som ligger alldeles vid Themsen. Den är mysig att sitta vid deras utservering på sommaren och blicka ut över vattnet.

Det blir tråkigt i längden med de vanliga poseringsbilderna så vi beslöt oss för att lite variation:-)

Jag var hemma igen före 12 och Steve, som hade spelat biljard med två av sina kompisar, kom hem en halvtimme senare. Det hade dock inte blivit någon större match för de två andra kom direkt från en fotbollsmatch och druckit några pints för mycket och hade svårt att fokusera sig på spelet:-)

Pappersjobb

Steve och jag har hela morgonen suttit och fyllt i blanketter om lägenheten som han har säljer och som juristen behöver. Om det krävs så här mycket papper för en liten lägenhet, som man bara äger hälften av, hur mycket krävs det då om man ska sälja ett hus?! Dessutom, svarar man fel så kan man hamna i rätten för att ha ljugit.Svara på dem om ni kan:-)

Vi har också e-mailat och ringt både den bostadsförmedlare som säljer vår lägenhet och den som vi köper av för att få och ge information som de behöver. De sköter dock mycket av kontakten mellan alla parters jurister och mellan varandra, det skulle vara helt omöjligt annars.

Kvällen kommer dock att gå i nöjets tecken när jag ska träffa två av mina kompisar i Putney. Vi kommer att starta med ett par drinkar på den supermysiga puben The Spotted Horse och sedan har vi bokat bord på restaurangen The Real Greek. Jag har aldrig ätit där och den har fått lite blandad feedback men hur fel kan man få grekisk sallad och grillade köttspett?!. Jag berättar imorgon:-)

Kristina från Duvemåla

En annan mycket bra sak som hände idag var att min kompis Nina kontaktade mig och frågade om jag ville gå och se Kristina från Duvemåla-konserten på Royal Albert Hall i mitten av april. Jag sade ja utan en sekunds tvekan. Jag hade hört att de haft Kristina-konserter i USA och hoppats "i mitt stilla sinne" att den också skulle komma hit också. De verkar bara ha ett uppträdande så det var verkligen tur att Nina såg annonsen. Jag såg musikalen när den gick i Stockholm och även om vi fick värdens sämsta platser, på sista raden, så blev jag förälskad. Björn och Benny är utan tveckan låtskrivare av toppklass.

Yes!!!

Bostaden är våååår!! Eller, inga papper har skrivits under ännu men bostadsförmedlaren ringde (efter att vi ringt honom typ 5 gånger idag) och sa att säljarna har gått med på priset, vi behövde inte lägga till mer. Han kommer nu att kontakta vår jurist och processen kommer att sättas igång.

I helgen har vi 3 pappersbuntar med frågor att fylla i om den existerande bostaden som juristen behöver. Det är otroligt byråkrati med allt här. Det börjar vi med imorgon. Idag kommer vi att fira köpet lite lätt (champagnen sparar vi till när vi skrivit under överlåtelsebrevet) med att äta gott på Best Mangal i West Kensington och efteråt gå till någon mysig pub och skåla i några drinkar. Imorgon blir det mer skålande för då ska jag träffa mina kompisar Annika och Carola på middag och drinkar. De är bra på att skåla;-)

Vardagsrummet med trägolv och öppen spis (eftersom det är England så talar vi om gasdriven, inga sprakande vedklabbar här inte)

Långväntan

Igår var vi som sagt och såg på bostaden i Earlsfield för 3:e gången. Steve frågade förmedlaren om det är vanligt att folk vill se samma bostad 3 gånger innan de bestämmer sig?. Nej, sa han, det hör inte riktigt till vanligheterna:-).

Som vanligt var kvinnan i huset hemma med sina 3 minihundar. De blir alltid helt uppeggade av allt besök och springer mellan benen på oss när de inte slåss sinsemellan. Trots att jag är en kattmänniska så kan jag dock inte förneka att de var ganska gulliga.

Vi gick ännu en gång igenom varje rum och diskuterade var man kunde placera grejer, förändra och måla om. Huset är i ganska bra skick så det är inga stora saker vi skulle behöva ändra. Resultatet av besöket blev att Steve nu är "on track" igen och skulle gärna köpa lägenheten. Vi höjde vårt bud lite och förmedlaren sa att han skulle tala med ägarparet och återkomma idag.

Idag väntade Steve och jag vid våra telefoner, men när vi inte hört något vid 12 så ringde Steve upp förhandlaren. Han sade att han inte lyckats kontakta dem ännu och när vi ringde igen vid 5-tiden så hade han fått kontakt med frun i huset, men hon i sin tur inte fått tag på sin man så vi måste vänta till imorgon. Det verkar bara vara fråga om ett par tusen pund nu så få se, om de säger nej så kan ännu höja vårt anbud lite. Hoppas det inte kommer någon annan möjlig köpare nu och "förstör" allt som förra gången. Spännande värre. Vi åker kanske och äter middag på vår favorit turkrestaurang imorgon efter jobbet och jag hoppas att vi får fira och inte dränka våra sorger:-)

Middag

Idag blev det reasallad efter gymet, närmare bestämt sallad med fetaost och olika bönor från affären som säljer all mat till halva priset efter kl 5. Jättegott och mättande.
Steve spelar biljard med sin kompis Duncan som vanligt på tisdagar (och söndagar). Efter ett år av ständiga förluster verkar Steve ha hittat en andra växel och utklassar Duncan gång på gång. Få se hur länge Duncan orkar bli krossad innan han tappar lusten:-)

Lite shopping

Idag på lunchen beslöt jag mig för att trotsa det kalla vädret och kolla lite i affärerna runt jobbet. Jag gick först in till Gap och naturligtvis hittade jag ett antal "nödvändiga" plagg. Jag gillar deras raka skärningar, mjuka material och naturligtvis priset, dessutom har de ofta rea. Jag kom tillbaka med två tröjor och ett par jättemjuka stretchjeans.

Steve ringde mig på eftermiddagen. Han hade ringt till bostadsförmedlaren och sagt att vi inte är så säkra på om tvårummaren i Earlsfield är för oss. Då frågade förmedlaren om vi skulle godkänna 330 000, dvs. 19 000 lägre än utropspriset? Det är ett mycket bra pris för en bostad med två sorvum och ett stort vardagsrum i ett helt bra område. Det är inte annat än att man blir lite konfunderad, finns det månne en hund begraven någonstans?!? Efter några år i England har man lärt sig att vara misstänksam om något låter för bra.

Nåväl, Inte ens Steve kunde säga emot det erbjudandet och nu kommer vi att kolla lägenheten ännu en gång imorgon:-) Jag hoppas dock att ägarna går lite längre bort än utanför ytterdörren denna gång, jag känner mig lite stressad när jag vet att de står utomhus och fryser. Nå, få se vad Steve säger efter imorgon. Jag skulle gärna slå till, dessutom tror jag inte att priset kan sjunka lägre om vi skulle vilja sälja den om några år. Här i England, och London speciellt är det mycket viktigt att beakta bostadens potentiella värdeökning innan man slår till. Man köper inte bara ett hem utan även ett investeringsobjekt.

Inget gym

Har haft ont i ryggen i drygt en vecka. Känns som om jag har sträckt någon muskel eller nått eller inte tränat på en månad, men det har jag gjort. Iallafall använde jag det som ursäkt för att INTE gå på gym idag och stövlade glatt raka vägen hem efter jobbet.

Jag och Steve hade beslutat oss föratt vi skulle äta "riktig" mat till middag idag, dvs. inga flingor eller rostat bröd utan tortillas med stekta kycklingbitar, majs, sallad, tomater, gurka, rödlök, extra het peperoni och salsa, som vi plockade ihop själva. Mycket hälsosamt och jättegott.

För att tala om en annan sak. Vi håller som sagt på att förhandla om priset på en tvåa med trädgård i Earlsfield. Helt fin tycker jag men Steve är inte lika entusiastisk som han var vid första visningen och tyvärr så borde vi ju gilla den båda två. Vi startade lågt och tänkte att kanske de säger att de inte kan möta vårt "bästa" bud och då skulle vi kunna säga att "shit happens" och att det väl var det bästa som skedde. Det verkar nu som om de kan eller verkligen vill sälja den till vårt pris. De har redan gått ned 14 000 pund i pris medan vi bara gått upp med 7 000 pund. Jag har jättedåligt samvete för att vi slösar med deras tid. Steve har hela kvällen försökt titta på bilderna från bostaden men han kan bara inte känna samma entusiasm som jag. Jag har en stark misstanke om att bostadsprojektet kommer att dra ut på tiden, såvida vi inte vinner på lotto och kan köpa vad vi vill, oberoende av pris. Skulle vi ha råd så skulle vi köpa ett viktorianskt hus i Richmond med gräsmatta som leder mot Themsen. Drömma kan man ju alltid:-)

Ny vecka

Igår tog vi det lugnt efter lördagens besvikelser. Vi städade lägenheten för onsdagens granskning och åt Sunday Roast på GJs. Lika gott som vanligt även om jag fick efterlysa "stuffing-bollarna" som hörde till rätten. De är små men ack så viktiga när man äter Sunday roast med kyckling:-) I morse ringde de dock från bostadsförmedlaren och frågade om granskaren kunde komma redan idag. Vi var inte alltför glada över det för trots att det är rent hade vi lämnat sängen obäddad och disk i vasken. Det är väl inte precis det som granskaren kollar på utan snarare sprickor i väggen eller taket, läckor osv., men ändå. Nå, lika bra att få det gjort så vi får lägenheten sålt någon gång.

Idag ska jag föröka ta mig till gymet igen efter en veckas frånvaro eftersom vi tillbringade varje kväll med att kolla lägenheter förra veckan. Sedan ska vi slå på stort och göra tortillas, "äkta" hemlagad mat:-)

Skitdag

Lördagen var verkligen en riktig skitdag. Kl 10.45 skulle vi kolla på en bostad i Southfields och vi vandrade iväg i god tid. När vi kom fram stod bostadsförmedlaren och väntade och sa att vi tyvärr inte kunde kolla den nu. Säljarna hade haft fest på fredag och nu låg de och deras kompisar däckade och lägenheten såg ut som ett bombnedslag. Han hade också tvingats att skicka iväg ett annat par. Vi fick gå hem hem igen. En timme efter att vi kommit hem fick jag ett samtal om lägenheten som vi satt ett bud på och som vi trodde vi hade haft goda chanser att få. Det visade sig att vi inte fick den. Den gick istället till ett par som redan hade alla pengar på banken, och då hade inte ens säljarna själva någonstans att flytta ännu. Överföringen av pengarna för Steves lägenhet ligger bara mellan 4-6 veckor borta men det var av någon orsak för lång tid. Den nyheten fick vårt humör att sjunka under nollsträcket.

Kl 2 trodde vi att vi skulle se en bostad för andra gången i Earlsfield. Det visade sig dock att bostadsförmedlaren först hade bokat in en timmes diskussion med en ekonomisk rådgivare, trots att vi sagt tidigare att vi redan har lånet ordnat. Vi har talat med tre olika rådgivare och det räcker mer än väl. Det skulle vara bra om folk lyssnade på vad man säger. Förmedlaren hade annat inbokat fram till kl 3 så vi fick "dra runt" i Earlsfield i en timme vilket är en lång tid på en plats med endast en "affärsgata" som endast har restauranger, pubar/barer och en och annan kiosk.

Kl 3 kunde vi äntligen kolla lägenheten. Jag gillar den fortfarande men Steve har börjat tveka. Varför vet jag inte, och inte han heller vilket gör allt svårare. Nå, iallafall satte vi in ett bud som vi visste inte skulle antas eftersom det låg mycket under utgångspriset. Budgivningen fortsätter troligen på måndag för jag gav ännu ett bud som säkert också avslås. Hittar vi inget snart så får vi nog hyra något en tid medan vi söker eftersom den nya ägaren av Steves lägenhet säkert vill flytta in ganska snart. Steve, engelsman som han är, blev först helt upprörd när jag gav honom förslaget. I England köper man det första man gör när man flyttar hemmifrån, man hyr inte. Varje hyra som man betalar är en fruktansvärd förlust enligt dem. Jag sade åt honom att jag hyrt sedan jag flyttade hemifrån efter studenten och det har jag inte tagit skada av eller känt som någon förlust. Då har vi iallafall pengarna på banken och kan betala bostaden genast.

Den enda ljusglimten var middagen på Brewers Inn som ligger ett stenkast från vår bostad. De har ett erbjudande att man får två huvudrätter och en flaska vin för £20 vilket är helt ok med tanke på att en huvudrätt är mellan 8 - 12 pund.

Äntligen fredag!

Idag har det varit en dag av väntan, och vi väntar ännu. Igår satte vi ett bud på en av bostäderna vi kollat på i Southfields. Det hade redan lagts ett par bud på den så vi slog på stort och lade ett bud som var lika stort som utgångspriset. Säljaren godkände vårt bud men eftersom andra också lagt bud måste de ha möjlighet att lägga ett högre bud. Bostadsförmedlarne sa att de skulle ringa på morgonen och säga hur det gått men när ingen ringt kl 1 så ringde Steve till dem. Då visade det sig att de inte kunnat nå mig, trots att de hade rätt telefonnummer och allt. Ibland känns det som om mobilmottagningen här är lika dålig som den var för 15 år sedan i Finland när man vevade sin mobiltelefon i luften för att hitta täckning:-). Nå, när jag ringde upp dem så hade de inga nyheter, de försökte fortfarande kontakta de andra intressenterna. Hatar att vänta.

Imorgon har vi ytterligare ett par bostäder att kolla, varav en för andra gången. Idealet är naturligtvis två sovrum men det är svårt att hitta med vår budget.

Ännu mer visningar

Igår var vi och kollade på två hus i Earlsfield, som ligger ca 10 min med buss från oss. Tidigare under veckan hade jag försökt ringa och annullera visningen för vi tyckte att den ena bostaden som vi fick broschyr över inte hade tillräckligt stor trädgård, och de metrar som fanns var övertäckta med ett träterass eller vad det heter. Jag fattar inte vissa, när de äntligen får ett par kvadratmeter med land så täcker de över den med träplankor, sten, eller ännu värre cement!!! Hur svårt är det att klippa 2x2 meter gräs?! Den här försäljaren var dock väldigt enträgen när jag ringde och accepterade inte mina försök att annullera visningen på grund av liten trädgård, utan sa att den faktiskt är större än vad som syns på bilden. Det faktum att jag dessutom är mycket dålig på att säga nej, särskilt när någon tjatar, lede till att vi bokade om måndagens visning till onsdag. Jag fick informera en inte alltför entusiastisk Steve att nu är det så att vi får gå och se huset vare sig vi vill eller inte.

Vi mötte försäljaren utanför huset med den överbyggda trädgården, som visade sig vara precis lika liten som på bilden. Vi hade därför inte alltför stora förhoppningar om det andra stället som vi inte sett någon bild på. Vi blev dock mycket positivt överrasskade. Lägenheten visade sig vara riktigt mysig och mycket bra inredd. Det var ett viktorianskt hus med trägolv, 2 sovrum, stort vardagsrum och en mysig trädgård. Utgångspriset ligger över vår budget men vi ska dit och se den ännu en gång på lördag och sen kan vi alltid sätta ett anbud och se hur det går. Bostaden har varit på marknaden i några månader och säljarna har redan sänkt utgångspriset med 20 000 pund så det finns kanske rum för förhandlingar. Imorgon har vi en andra visning på en bostad som vi kollade på i tisdags (en etta och naturligtvis mycket billigare än tvårummaren) och sedan ett par på lördag. Efter det så hoppas jag och Steve att vi inte behöver söka mer, att vi kan ge ett anbud som godkänns. Vi har beslutat oss för att inte köpa den första som vi såg i Southfields eftersom den trots allt inte har den bästa planeringen och man hör grannarna ovanför ganska bra.

Mer bostäder

Igår var vi och kollade på ännu en bostad. Den låg på en vacker gata med trädallee och idel viktorianska hus med en ytterdörr vackrare än den andra...förutom till det hus som vi skulle kolla på då förstås. Den var en vanligt glasdörr som skulle ha passat bättre i ett höghus från 60-talet än i ett anrikt hus. Steve och jag blev lite besvikna och tänkte att om ytterdörren ser ut sådär, hur ska då resten se ut?! Där blev vi dock inte besvikna. Bostaden var väl inte jättestor (men vad kan man vänta sig från en etta i ett viktorianskt hus) men den var välplanerad och mycket fräsch. Det enda vi skulle ha velat ändra var att riva ut de troligen nyinsatta och helt fina heltäckande mattorna och ta fram trägolvet. Vardagsrummet hade trägolv. Förutom det så skulle vi ha kunnat flytta in genast. Trädgården var också av tillfredställande storlek. Efter mycket tänkande så skulle Steve föredra den här framom den andra som nog kräver lite jobb och kanske inte är lika bra planerad. Jag får nog säga att jag håller med men jag vill först kolla på två stycken tvårummare som vi ännu har inplanerat den här veckan. Vi har dock bokat in en andra visning av gårdagens bostad.

Bostadsvisningstour

Huh, har varit fullt upp efter jobbet idag. Vi hade bokat tid för bostadsvisning efter jobbet. Av de drygt 10 bostäder som bostadsförmedlaren föreslog åt oss i lördags var vi intresserade av att se 5, och sagt och gjort, i lite över en timme körde han oss gata upp och ned från bostad till bostad. I 3 av de 5 bostäderna var ägarna hemma. De försökte göra sig så osynliga som möjligt men man kände ändå att man inte kunde vara alltför nyfiken och kunde inte ge alltför negativa kommentarer.

Varje bostad hade sina fördelar men det var ofta något som saknades eller var fel. Det fanns dock en bostad som vi gillade, men den var, surprise, surprise, också den dyraste. Dessutom vette den ena änden av trädgården mot en gata, vilket är mindre bra för risken är större för inbrott. Det är bara att hoppa över muren, det är förbjudet att sätta taggtråd eller något för att hålla obehöriga ute. Tjuvarna kan ju riva sig. Vi kommer nog ändå att gå på en andra visning till den och de finns en liten möjlighet att vi skulle kunna köpa den för de har inte fått ett anbud på 2 månader och säljarna börjar bli lite desperata. På onsdag har vi också 2 visningar och på lördagen 2. Sedan får det nog vara nog tror jag.

Solig söndag

Idag fick vi se solen, första gången på myyyycket länge. Man kunde höra vårfåglarna kvittra och solen gick inte ned förrän efter fyra, en stor skillnad på endast några veckor.

Jag steg inte upp ur sängen förrän efter tolv utan låg och läste svenska veckotidningar och kollade på en Celebrity Big Brother-repris. Jag älskar att följa hur deltagarna förstorar upp minsta sak, speciellt matransonerna. Gud nåde den som äter en ostskiva mer än någon annan. När de går in i huset är alla bästa vänner och ju längre tiden går, desto mer irriterade blir de på varandra:-)

Vid tretiden gick jag och Steve till en ny favoritpub, GJs, som ligger 5 min promenad från oss för Sunday roast, andra besöket på en vecka. Jag beställde Sunday Roast med beef och Steve med lamm och vi konstaterade att vi hittat en ny favorit. Maten var helt underbar och vällagad. Enligt deras meny så är alla ingredienser hämtade från lokala producenter. Man ska dock inte vara vrålhungring när man går dit för man får vänta ca 20 min på att få sin mat, vare sig det gäller huvudrätt eller efterrätt.

Maten ser väldigt brun ut men under allt fanns fräscha ånkokta grönsaker, alltifrån morotsstavar till broccoli och gröna bönor.

Det har blivit mycket frossande under de senaste dagarna så nu känns det som om det skulle vara dags med lite detox, dvs. ingen sprit och bara sallade eller soppor under de närmaste dagarna.

Gårdagen i bilder

Igår var vi ett gäng som firade Annikas födelsedag. Vi började med några glas champagne hos Annika i West Kensington. Det komiska är att vi alla varit hennes flatmates under något skede, så det är som att komma hem varje gång vi träffas där:-) Annika, Viktoria och Karin.

Efter ett par glas champagne tog vi metron till Holborn och Sway. Vi lyckades utnyttja de sista 10 Happy Hour-minutrarna och köpte var sin drink innan vi gick till vårt bord.

Tre myror är fler än... i vuxentappning. Här ser ni fyra drinkar, en hör inte hit, vilken ska bort?:-)

Glada miner i väntan på maten.

Som förrätt valde jag kycklingleverpate. Den tjocka pateskivan serverades med endast en skiva bröd så jag bad om ett par till, skulle ha varit lite svårt att få ner den annars.

Tre av oss har egen blogg så det blev ett intensivt fotograferande varje gång en rätt serverades:-)

Till huvudrätt valde jag grillad lax och jätteräkor med nypotatis och sparris. Mycket gott.

Eftersom det trots allt var Annikas födelsedag plus att vi fick varje rätt till halva priset så beslöt vi oss för att slå på stort och även beställa dessert. Min var plättar med körsbärskompott, vitchokladsås och vanlijglass. En perfekt avslutning på måltiden.

När köket stängde så förvandlades matsalen till ett dansgolv och vi dansade bort lite av kvällens kaloriintag.

Vi stannade inte jättesent för nattklubben kändes lite nedgången och vi var väl alla ganska så dästa efter maten.

De andra tog sista tunnelbanan hem men jag beslöt mig för att ta nattbussen som vanligt. Den är tämligen snabb och jag slipper byta tåg.

På vägen till busstoppet passerar man den här vackert upplysta byggnaden med sina statyer högst upp.

Gatlopp

Idag har vi haft fullt upp. Kl 11 var vi och kollade på "vår" bostad i Southfields ännu en gång. När vi stod och väntade på förmedlaren utanför huset kom en annan tjej dit också. Hon frågade om vi ska och se samma lägenhet, vilket ju var sant. Jag och Steve tyckte att det var minst sagt konstigt eftersom bostadsförmedlaren dagen före sagt att den är "vår". När den kvinnliga bostadsförmedlaren kom såg hon ganska förvånad ut av att se 3 av oss där. Hon frågade om vi är tillsammans och vi sa nej.

Bostaden är för tillfället uthyrd och paret som bor där nu, öppnade och satt i vardagsrummet under visningen. Det var mycket hjälpsamma, de svarade gärna på alla mina, alltifrån skicket på värmepannan till grannarna ovanför. Tjejen som också skulle kolla lägenheten gick ganska snabbt. Steve hade tagit förmedlaren åt sidan och frågade vad som pågår. Det verkade som om förmedlingen hade "glömt" att informera tjejen om att bostaden nu är såld. Pinsamt för alla inblandade och ganska oprofessionellt.

Jag träffade min kompis Nina på ett par drinkar igår. Hon är halvproffs när det gäller bostadsköp och igår fick jag en massa råd om vad man kan fråga på andra visningen och vad man ska hålla ögonen på. Jag satt och skrev ned allt hon sa. Hon poängterade också starkt att vi ska fortsätta kolla hus tills typ kontraktet har skrivits under, om inte annat så för att försäkra oss om att huset vi vill ha faktiskt är det bästa på marknaden. Så, sagt och gjort. Efter visningen idag åkte vi till Earlsfield och "tourade" bostadsförmedlare. Slutresultatet är att på måndag ska vi kolla 5 hus och på tisdag 2. Vi skulle ha träffat vår ekonomiska rådgivare kl 1 idag också för att boka surveyor (person som kollar att det inte finns några gömda och dyra fel på huset) men jag ringde och bokade om det till torsdag, sa att Steve hade blivit sjuk:-). Jag vet inte om killen köpte ursäkten eller inte och ringer han deras kontor i Southfields, som vi köper av, så kommer hon säkert att säga att Steve såg ut som hälsan själv 1 timme tidagare. Nå, de har säkert varit med om värre:-).

Nu är det dags att sticka ut igen, ska fira Annikas födelsedag ikväll.

Snart bostadsägare?

Vi vågar inte ropa hej ännu men imorgon ska vi och kolla på lägenheten i Southfields igen, den som vi satte bud på och som godkändes för typ 4 månader sedan. Nu ska jag ta digitalkameran med för att fota alla vinklar och vrår. Det verkar som om vi fortfarande får köpa den om vi vill/kan och det ser ut som om vi kan nu. Steve och den potentiella köparen lyckades komma till en överenskommelse igår. Typiskt nog blev min telefon utan ström igår just när Steve höll på att berätta att det nu handlade om endast 1 000 pund, efter en hel dag av förhandlingar med bostadsförmedlaren som mellanman, eller i det här fallet, mellankvinna. Jag fick inte reda på hur det slutligen gick förrän i morse, eftersom Steve sov när jag kom hem och jag ville inte väcka honom. När vi har kollat lägenheten ska vi träffa vår finansiella rådgivare som kommer att skicka in vår låneansökan och sen har bollen sats i rullning.

Jag ska träffa Nina på några drinkar (nästa vecka blir det detox) ikväll och då ska jag pumpa henne på lite mer information. Hon har erfarenhet av två husköp i England.

Putney-kvällen

Igår mötte jag då upp med Tina och Suss, vi har alla jobbat tillsammans på mitt nuvarande jobb. Jag och Tina kunde komma ifrån lite tidigare och gick på en drink till en ganska mysig pub som heter The Whistle and Flute och ligger på Putney High Street. Jag hade bokat bord till kl 7 på restaurangen och vi beslöt med Suss att hon skulle möta upp med oss på restaurangen. Jag och Tina beställde en flaska rödvin medan vi väntade och satt och pratade. Vi hade inte träffats på evigheter så det var mycket att gå igenom.

45 minuter senare och efter ett antal sms och telefonsamtal kommer Suss till restaurangen. Hon skulle inte ha varit så sen om jag inte gett henne fel instruktioner om hur hon skulle gå från East Putney metrostationen:-) Jag sa åt henne att gå till höger när hon kommer ut, när hon skulle ha tagit till vänster. Nå, det finns inget bättre än en frisk promenad för att öka aptiten;-) Jag har ganska dålig hum om var ställen ligger och printar alltid ut en karta för säkerhetsskull om jag ska till nya ställen, eller ställen jag bara besökt en gång förut. Jag måste se väldigt självsäker ut dock för nästan varje vecka kommer någon fram till mig och frågar om jag vet var det och det ligger, om tunnelbanan eller bussen stannar där och där osv.

Min fisk- och skaldjursgryta med potatismos med pesto, jättegott.

När vi ätit klart gick jag och Tina på ännu en drink, den här gången till en över 250 år gammal pub, the Spotted Horse. Den är en av mina favoriter i Putney, bra mat har de också om man känner för det. Suss kunde tyvärr inte stanna för hon bor i östra London och det kräver ett antal tågbyten.

Grått och regnigt

Igår vaknade vi ännu en gång upp till dalande snöflingor, tyvärr inte tillräckligt många för att stoppa bussarna och tågen så det var bara att pallra sig upp. Steve som cyklar till sitt jobb stannade hemma eftersom det skulle ha varit för farligt för honom att ge sig ut på de snöiga vägarna. Visserligen går det buss till hans jobb men det låtsades han inte om:-)

Jag hade beslutat mig för att gå till gymet efter jobbet igår och lyckades hålla emot trots att min kompis Suss försökte locka mig med en drink efter jobbet:-) Vi kommer att gå ut på middag och några drinkar ikväll istället i Putney tillsammans med vår före detta kollega Tina. Jag bokade bord till en av mina absoluta favoritrestauranger, Hudsons Wine Bar. Restaurangen ser inte mycket ut för världen från utsidan men den är mycket populär och har en meny som erbjuder något för alla.

Steve ringde mig från jobbet tidigare idag. En av de som kollat på lägenheten hade lagt in ett bud. Tyvärr låg det hela 25 000 pund!! under det som Steve begär och känns mer som en förolämpning. Han som bjöd hade sagt att köket och toaletten behövde renovering, men det finns ingen chans att det skulle kosta 25 000...såvida han inte tänker lägga in marmorgolv och guldkranar. Det skulle var ok om lägenheten var värd det dubbla men inte till det här utgångspriset. Steve sade nej rakt av. Det andra budet han gav var bara 5 000 högre och typ 10 000 under vad Steve skulle kunna tänka sig att godkänna. Steve gav ett motbud men jag har inte hört något sen dess så det avslogs säkert. Vi vill sälja lägenheten så fort som möjligt men det finns gränser för vad man går med på.

Andra visningen

Steve ringde mig på jobbet idag och berättade att ett par som tidigare kollat på vår lägenhet ville se den igen ikväll. Det var verkligen positivt. Hoppas de gillar lägenheten lika mycket som första gången och slår till. Som tur är ska jag på ansiktsbehandling vid just den tiden så jag slipper fördriva tiden i affärer. Jag gillar ansiktsbehandlingar nästan lika mycket som att få håret klippt och färgat, det är oftast väldigt avslappnande, speciellt om det ingår lite nackmassage också. Den här behandlingen pågår dock i en timme så de sista 20 minutrarna brukar jag känna mig en aning rastlös.

Hälsomiddag

Yes, jag kom iväg till gymet även idag och nu har jag just festat på en god take away-sushi. Det finns ett lunchställe nära jobbet som har jättegoda och hälsosamma sallader, sushin, wraps osv. och varje kväll kl 5 börjar de sälja ut all överbliven mat till halva priset. Bra mat till förmånligt pris, kan det bli bättre:-)Det räcker alltid några bitar till Steve också:-)

Måndag igen

Så sitter man framför datorn igen med en låååång arbetsvecka framför sig. Den är extra lång på det här företaget eftersom vi måste sitta här 9 timmar!!, något som kan utgöra en prövning om man har gjort alla sina uppgifter redan vid lunchtid. Att få förkortad arbetsvecka är heeeeelt omöjligt eftersom företaget baserar sina regler på de långsamma, som hellre sitter och läser Facebook och skriver msn än jobbar och därigenom får det huuuur stressigt som helst när de inser att deadlinen är om en halvtimme. Vi har dock fått 4 extra semesterdagar sedan jag började på företaget för drygt 4 år sedan och kan lämna kontoret en timme tidigare på fredagar. Framgång:-).

Här finns förresten en sajt med olika saker som man kan bygga med kontorsmaterial om man har tid över som jag:-)

Idag hade jag mitt utvecklingssamtal, eller appraisal som det kallas på engelska. Först måste man göra en självutvärdering på datorn och markera mellan 1 - 5 hur bra man har mött de uppställda målen samt motivera och sedan träffas man för ett samtal med chefen. Det är helt värdelöst dock. För det första kan vi i vårt team endast ge oss högst 3, vilket innebär att vi har mött våra uppställda mål. Vi kan inte sätta 3+ som innebär att vi har överskridit våra mål. Vi kommer med andra ord alltid att vara "medelsvenssons" och aldrig vara bättre än vad som förväntas. För det andra är all eventuell löneförhöjning och bonus redan uträknade på basen av vilken människogrupp (people group) vi befinner oss i. Ju bättre titel desto högre people group.

Mitt utvecklingssamtal gick som det alltid gör, man sitter och gnäller i 30 min och säger att man vill ha mer uppgifter, intressanta sådana, eller kortare arbetstid men inget förändras.

På jakt efter lunch

Det skulle komma folk och kolla på lägenheten vid ettiden idag så vi beslöt oss för att trotsa kölden och blåsten och vandra iväg till Battersea och luncha på en av våra favoritrestauranger "Little Bay". När vi nästan hade halkat ända fram så sa jag halt skämtsamt till Steve att det skulle inte förvåna mig om de stängt restaurangen, de stänger alltid restauranger som vi gillar. Vi blev därför inte förvånade när vi kom fram och såg att man satt upp ett stängsel framför restaurangen och där det tidigare funnits en dörr fanns nu bara en fastspikad spånskiva. När vi kom hem senare kollade vi på restaurangens hemsida och såg att de endast stängt den för renovering, puh.

Vi fortsatte till Battersea High Street och hittade en italiensk restaurang som sålde all mat till halva priset på lördagar. Den var riktigt mysig med vackert kakel på väggarna. Jag tog ångade musslor till förrätt och Steve fritterade bläckfiskringar som smälte i munnen, inte gummibandsaktiga alls. Till huvudrätt slog jag till med en manlig biff med dragonsås (ganska populär krydda på restauranger här, perfekt i sås) som var otroligt mör och utan vare sig senor och fett. Steve valde en mer kvinnlig grillad lax:-)

Efter lunchen fortsatte vi till Clapham Junction och tittade in till vår bostadsförmedlare för att höra hur visningen hade gått och för att träffa killen som ska ordna vårt huslån. När vi steg in på kontoret stod lånekillen och pratade med ett par och han sa snabbt att vi kan gå in på hans rum och sätta oss så kommer han. När han var klar kom han in och förklarade att paret han talat med var de som just kollat vår lägenhet. Han ville säkert undvika att vi frågde hur visningen hade gått framför köparna:-) De hade dock gillat lägenheten så nu får man hoppas att de gillade den så mycket att de är beredda att lägga in ett bud.

När vi kom hem kalla som istappar kokade jag kaffe och tog fram det sista av chokladen som jag tog med mig från Finland, Pandas festkonfekt. Absolut bästa chokladkonfekten.

Gårdagskvällen

Igår firade vi då Suss födelsedag och det blev ett antal salmiack-shots och Lonkero. Lonkero smakar grapelemonad och det var typ det man drack när man först började hänga på discon och i barer. The Pipeline var ok, inte så jättemycket folk dock men baren ligger inte heller på någon huvudgata.

Här är några bilder från kvällen, som garanterat kommer att bli till Suss glädje:-)

Tjejmaffian

Det blev ett antal såna...

Och många såna...
Som vi naturligtvis måste sjunga till innan de kunde drickas, det blev ett antal Helor och Undulater under kvällen.

Ivonnes pojkvän Seth lärde oss också göra "Engelsk high five". Det är samma som vanlig "high five" med undantaget att man inte slår ihop händerna utan de går förbi. Detta, förklarade han, beror på att engelsmän ofta är så fulla när de ska göra "high five" att de inte lyckas träffa:-)

Svenskbar

Ikväll blir det som sagt födelsedagdrinkar på The Pipeline som är en tämligen ny bar i Eastend. Enligt deras hemsida så är det den lyckligaste platsen i London. Få se om det stämmer:-). Ska bli skönt att få skvallra av sig och beklaga sig lite, stämningen på jobbet lämnar mycket övrigt att önska.

Crumpets

Ett roligt (?!) engelskt mellanmål är "crumpets". De ser lite ut som tvättsvamp, och känns som tvättsvamp när man sätter tänderna i dem, men de är riktigt goda. Det enklaste sättet är att värma upp dem i brödrosten och breda på smör, sylt eller som jag gör, humous.

Rätt sätt

Mitt sätt:-)

Reafynd

Idag gjorde jag årets första reafynd. Jag är inte så mycket för rea (detaljhandlarnas dröm, köper allt till fullt pris:-)) ; för det första är det trång och varmt i affärerna, för det andra så har jag ofta sett plaggen till lust och leda att jag inte längre är intresserad av att köpa dem på rea och för det tredje så har jag börjat längta efter nästa säsongs plagg. Nå, idag gjorde jag dock ett av mina sällsynta fynd. På lunchen gick jag in till Monsoon som speciellt har vackra klänningar. Jag tycker dock att de är lite väl dyra till normalpris men när det är rea så har de ordentlig rea, inga 20 - 30 % utan genast 50 - 75 %. Dessutom, eftersom deras kläder är så "dyra" så finns det en massa plagg kvar i populära storlekar. Jag är väl ingen större klänningsperson men den här "lilla svarta" kunde jag inte motstå. Den har vacker brodyr runt halsen och sammet nere i fållen.

Den åker nog på imorgon då jag ska på födelsedagsdrink med Suss efter jobbet.

Kom och köp!

Förra veckan besökte Steve "vår" bostadsförmedlare för att höra hur affärerna går och passade samtidigt på att säga att vi också vill ha en säljskylt utanför vårt hus:-). Några dagar senare fanns den där. Hoppas den drar tills sig ytterligare några intressenter.

Vart försvann snön?

Ja, det blev inte mycket av det massiva snöovädret som meterologerna hade varnat om i flera dagar, iallafall inte i London. Det var knappt någon snö på marken när vi steg upp i morse så ingen ursäkt att stanna hemma, suck. Jag tog dock bussen...eller två bussar... till jobbet idag för tågen som kom från "landsbygden" var försenade och hade garanterat varit fullproppade när de anlände till Clapham Junction. På bussarna fanns det hur mycket plats som helst.

Nu börjar lägenhetsförsäljningsruljansen igen. Andrews, vår bostadsförmedlare, ringde i morse till Steve och sa att de kommer att visa lägenheten för några kl 4 idag. Jag hade städat undan mina grejer redan tidigare, ifall att, men inte Steve trots flera uppmaningar från mig. Nu blev han istället tvungen att åka hem tidigare från jobbet för att sätta in sina saker i skåp och lådor:-)

Finsk design

Jag har samlat på mig ganska mycket Iittala, Arabia och Kalevala under åren och det är ett fasligt släpande varje gång man varit hemma i Finland men då de är så fina:-). Jag har samlat mig trött på muminmuggar men kunde inte riktigt lämna Mumin-temat och när jag under julen såg att Iittala kommit ut med ett par jättefina muminburkar i porslin. En står nu i köket, fylld av kaffe.

Jag samlar även på denna Iittala-serie, i blått. Jag har nu lyckats få en full uppsättning av djuptallrikar, mattallrikar och desserttallrikar samt två muggar.

Till julklapp önskade jag och fick en äkta trebenad Alvar Aalto pall...säkert den dyraste pallen som finns att fås. Med den här farten kommer mitt kommande hem att vara helt inrett med finsk, eller nordisk, design men vad gör man när man inte gillar hysteriska blomstermönster och stolar med lejonfötter, typ:-)

I brist på kol tar man böcker

Jag läste i morse i gratistidningen Metro att det är populärt bland speciellt åldringar här i England att köpa billiga böcker från second hand-affärer och elda dem istället för kol. Man kan få ett tjockt uppslagsverk för 5 pence jämfört med 5 pund för en liten säck med kol och de verkar brinna och värma lika bra. Det är ganska tragiskt när elpriserna är så höga att arbetslösa och åldringar inte har råd att värma sina hus. Varje år fryser dessutom många ihjäl. Elpriserna var aldrig ett problem eller något man ens tänkte på när jag bodde i Finland. Nej, fram för kärnkraften säger jag!:-)

Måndag

Veckans första gymbesök avklarat, yess, och som vanligt var det proppat med folk. Alla börjar ett bättre liv på måndagar. Om jag bara orkar släpa mig dit på måndagar så brukar de andra två veckobesöken gå av bara farten. Det blev sedan finskt rågbröd med finsk lantpate till middag och lite (nåja) Fazers julchoklad på det. Jag behöver verkligen mina 3 gymbesök i veckan:-)

Nu är det kallt här, säkert - 1:-). Kondensen samlas på fönsterrutorna och snart tror jag vi har årets mögelangrepp på fönsterkarmarna. Vädergubbarna har lovat snö här idag eller morgon. Jag hoppas att det är sant denna gång för då lamslås trafiken och man får en extra semesterdag:-)

Matmiss

Igår gick jag och Steve och åt middag till en pub i närheten som vi aldrig testat förut. Det lär nog också vara enda gången vi går dit. Steve tog en stek- och Guinness paj med potatismos, en maträtt som man inte kan misslyckas med i England. Den här puben lyckades. Själva pajskalet och potatismoset sa han var ok men det var inte mycket kött i själva pajen, och hälften av köttbitarna bestod av fett och senor och omöjliga att tugga. Inte var det mycket Guinness-smak heller. De lyckades även servera avslagen öl för hans Ale smakade både sur och gammal. Min hamburgare var ok, men jag har sett större biff, absolut inte värt nästan 9 pund. Efter den missen gick vi till en annan pub och beställde ytterligare var sin drink för att skölja bort smaken:-). Man lyckas inte alltid, men det är halva nöjet med att äta ute och testa nya ställen.

Gårdagen i bilder

Steve är första klassens dart-fan och igår tog han över datorn helt för att följa VM i dart på datorn eftersom vi inte ser den på TV, suck.

Efter en grundlig städning av lägenheten gick jag ut på promenad i det vackra vädret, inte ett moln på himlen. Jag styrde kosan till Wandsworth Common som är ett fint, men dyrt område om man vill bo där. Det behövs nog ett stycke lottovinst:-)

På kvällen, mellan dart-turneringarna, gjorde vi kycklingtajine. Vi hittade en Tajine (lergryta med avsmalnande lock) på rea ifjol och har exprimenterat lite. Maten blir inte lika bra som på Azou, där de naturligtvis är experter, men helt klart godkänt. Om jag får säga det själv:-)Till efterrätt blev det var sin Brunbergs chokladkyss med jordgubbssmak eller vad de heter nuförtiden, som jag försiktigt transporterade från Finland:-)

Biobesök

Igår gick jag på bio och såg "Nine" med Nina. Den var helt bra, lite som Chicago, och full av kändisar. Före bion hade vi beslutat oss för att ta en drink på en av de närbelägna pubarna. Den enda som var öppen var en halvt nedgången irländsk pub som snarare såg ut som en saloon i vilda västern. Nå, den var tillräckligt ok för att ta en drink i och dessutom nästan tom, bara några lokala förmågor.

Richmond Park

I morse när Duncan körde hem oss tog han vägen igenom Richmond Park så att jag skulle få se den. Jag har bott i London i över 6 år men aldrig varit där. Richmond Park är ett massivt grönområde med över 600 vilda rådjur som springer omkring. Parken är nästan 1 000 hektar stor och den största kungliga parken i London med anor som sträcker sig över 700 år tillbaka. Soliga dagar kan man se ända till St Pauls Cathedral från King Henry's Mound (King Henrys kulle). Kullen skapades ca 1710 och det är förbjudet att plantera något som kan skymma utsikten till katedralen. Man kan hyra både häst och cykel där. Till sommaren måste jag och Steve absolut hyra cykel där.

Rådjur i massor....gott;-)

Mitt nyårsfirande

Steve och jag firade in det nya året hos hans kompisar Duncan och Melanie. De bor i Kingston och kom och hämtade oss med bil. Vi hade också bestämt oss för att sova över hos dem för att slippa jaga taxi mitt i natten.Melanie hade önskat sig och fått en hederlig skivspelare till julklapp och den använde vi flitigt under kvällen. Det säljs inte många skivspelare längre och fick söka länge och väl innan de tillslut hittade en på självaste Claes Ohlsson som nyligen etablerat sig i England. Deras katt Molly tyckte att den roterande skivan var mycket lockande och skulle säkert ha satt klorna i den om hon fått:-)

Det går bra att dricka champagne till maten också:-)

Jag vet inte vad tanken var bakom de här poserna:-)

Efter middagen skålade in det nya året samtidigt som vi tittade på fyrverkerierna från Themsen på TV. Bara tanken på hur många timmar man måste köa för att ta sig hem efteråt gör att man är ganska nöjd över att se dem på TV.