På mitt företag, och speciellt min avdelning, så verkar födelsedagsfirande väldigt viktigt, speciellt för en liten minoritet. Vi har till och med ett excel-dokument med allas födelsedagar så att alla ska kommas ihåg...utom en.
Jag har gått mot strömmen och raderat mitt datum från listan och vägrar hårdnackat att sätta dit det igen. Jag tycker att man ska själv få välja om man vill fira att man blir äldre eller inte, och med vem man vill fira. Jag tycker det är så pinsamt när alla ska samlas i ett rum med det stackars "ovetande" födelsedagsbarnet i mitten. Sedan överräcker man ett kort med allas gratulationer och om någon orkat baka så kan det också bli en kakbit. Tidigare samlade vi till och med ihop pengar och köpte en tårta, men vi är många på avdelningen och det var alltid samma personer som tvingades gå ut och handla så det rann ut i sanden tillslut.
Idag var det min chefs (o)tur. Kortet hade i god tid skickats runt till alla för underskrift och email skickades fram och tillbaka om var och när man skulle samlas. Min chef visste mycket väl vad som skulle hända men var tvungen att spela med. När vi alla hade samlats och i princip stod och stirrade på honom överräcktes kortet och vi fick kalasa på bränd hemmalagd chokladkaka (nå, det är tanken som räknas) som en av kollegorna bakat. Livat värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar