Semesterns sista dagar

Så är då väskorna packade, imorgon bär det av till flygplatsen redan kl 4 på morgonen. Hur okristligt som helst men vad gör man när man har en timmes bilresa till flygstationen och flyget avgår kl 6. Jag brukar inte resa så här tidigt men det var stört omöjligt att få något senare flyg till vettigt pris den här gången. Jäkla OS:-) I morse fick jag emellertid textmeddelande från Finnair med erbjudande om att uppgradera till business class med några av mina air miles. Jag nappade på erbjudandet eftersom jag inte hinner samla på mig tillräckligt många poäng för att få en gratis resa innan de förfaller.

Igår träffade jag mina kompisar Maria och Mia i Jakobstad. Vi åt middag på restaurang Pavis som ligger vackert vid havet. Det var verkligen kul att träffas och få "skvallra" lite och äta god mat:-)

Det blev kräftcocktail till huvudrätt och kyckling med pestosås till huvudrätt. Mycket gott och LCHF-vänligt.

Min guddotter Sara hälsar på hos mina föräldrar i två nätter medan Owe och Anna är på Bruce Springsten-konsert i Helsingfors. Det är första gången som hon är ifrån sina föräldrar så länge men det har gått superbra. Hon har inte gråtit en enda gång eller frågat efter sina föräldrar utan är idel solstråle från hon stiger upp till hon går i säng. Sonjas mamma sade att hon tyckte att det är fantastiskt att hon är på så gott humör hela tiden. Där har vi en självständig ung dam:-)

Eftermiddagen spenderades på Storsand med Sonja och hennes föräldrar, Magnus, morsan och Sara. Vi hann få några timmar på stranden innan molnen och regnet kom och jag kunde också simma en sista gång. Sara njöt i fulla muggar och sade flera gånger "vad det är vackert väder", ett väldigt vuxet påpekande från en sån liten tjej:-)

Sista middagen med Sonjas föräldrar som imorgon åker hem igen.

Morsan hade tagit hela gänget på blåbärsplockning tidigare under dagen, så till efterrätt blev det hemlagad blåbärspaj (med gräddfil) och vaniljglass. Från och med imorgon blir det svångremmen på när det gäller kolhydrater:-)

Nej, nu är det väl dags att gå och knyta sig några timmar, kvart före 4 blir det uppstigning igen.

Tyskar på besök

Idag anlände Magnus flickvän Sonja med sina föräldrar. De har kört i södra Finland under några dagar och nådde våra "hoods" på kvällen. När Sonjas föräldrar checkat in på ett hotell i Nykarleby kom de över till oss på middag. Kommunikationen gick väl inte flytande men med lite tyska här och engelska där och samarbete så kunde vi förstå varandra någorlunda. Jag har ju studerat tyska i 7 år men fan att det sitter  när man aldrig använt det i praktiken.

Vi tog dem också ut på en promenad till Storsand för att se solnedgången. Tänk, för 15 år sedan fanns det inte ett enda vasstrå eller annat ogräs på stranden, en av väldigt få riktiga sandstränder i Finland. Så går det när inkompetens och egen vinning styr.

Solnedgångar blir aldrig tråkiga men det är svårt att få horisonten rak när man fotograferar. Hade inte tänkt på det tidigare innan Anna nämnde det i helgen.

Ett sista gruppfoto idag innan min faster med familj åkte tillbaks till Haparanda igen. Veckan har gått hur snabbt som helst.

Monäsrodden och årets första bad

Arrangörerna kunde verkligen känna sig nöjda med lördagens Monäsrodd, vädret visade nämligen upp sig från sin allra bästa sida vilket lockade en stor publik. Alla var där. Mina föräldrar arbetade även som funktionärer; morsan öste upp ändlösa koppar med fisksoppa och farsan både fungerade som parkeringsvakt samt deltog i segeltävlingen.

Båtarna väntar på att starta

De här båtarna får inte delta för de är varken byggda av trä eller har segel:-)

Finns det något vackrare än allmogebåtar?!

Laxsoppa och mjukt rågbröd är ett måste på Monäsrodden

Det vackra vädret lockade som vanligt massor av besökare. Det är så kul när byn lever upp.

Sara fick rida på en av shetlandsponnyerna.

Hon såg så nöjd ut när de lunkade iväg.

Båtarna anländer i hamn efter målgång ett par timmar senare.

Man kunde också dräggla över veteranbilar. Mycket mer intressant än veterantraktorer som de ställt ut tidigare måste jag säga.

Glasskiosken var också välbesökt under dagen. Mums säger Sara

Efter Monäsrodden åkte Owe, Anna, Sara och jag till Storsand för sol och bad. Jag vågade till och med simma för första gången i år för vattnet var riktigt varmt, inga kalla skikt.

På kvällen var det dags för vår traditionella kräftskiva. Det är så kul när släkten kan samlas för en god middag och trevliga samtal.

Jag gjorde två pajer a la LCHF, ostpaj och medelhavspaj samt coleslaw. Muuuums

Ostpajen såg ut som en sol

Familjen är klar att hugga in

Till efterrätt åt vi en jätteläskande "key lime pie" som min kusin Moa hade gjort.

Sara kunde inte hålla sig från att leka med Elvis som var "allerstädes närvarande". Han tycker om att vistas med folk

Spännande värre

Jag och Anna sitter klistrade framför TV:n och damernas cykeltävling i OS. Österbottens hopp och Finlands enda deltagare i tävlingen, Pia Sundstedt, har hängt med riktigt bra hittills och då har hon mest cyklat montain bike de senaste åren. Nu är det bara ca 60 km kvar och snart kommer säkert avgörandet. Vi håller tummarna!

Dåligt med sömn och en perfekt dag

Inatt kom jag ihåg varför jag helst inte sover med husdjur i sängen. När jag igår kväll kom för att lägga mig hade Elvis redan bäddat ner sig på "sin" halva av dubbelsängen. Jag somnade ganska omgående men vaknade några timmar senare av att någon gick över mina ben, det var Elvis som uppenbarligen fått för sig att min sida var mycket bättre än hans och beslutat sig för att lägga sig på mina fötter. För mig som inte ens kan sova om Steve nuddar vid min arm, het som ett element som han är, fick helt enkelt flytta på mig (hade inte hjärta att flytta på Elvis). Resten av natten låg jag diagonalt över sängen och jag kan ju säga att jag sovit bättre. Elvis däremot sov som en klubbad säl.


Idag har det varit ännu en fantastiskt fin dag. Efter frukosten åkte morsan och jag till Larsmo för att köpa några kilo "Nisses biffar" till på söndag när min bror Magnus tyska flickvän och hennes föräldrar kommer hit. De har hyrt husbil i Helsingfors och kommer att besöka olika ställen på väg upp. Det är första gången som Sonjas och våra föräldrar träffas men det lär nog tyvärr inte bli alltför intensiva diskussioner eftersom mina föräldrar inte är några hejare på engelska, och ännu mindre på tyska, och detsamma gäller Sonjas föräldrar. Nå Sonja, och till viss mån Magnus, får väl fungera som översättare. Jag har studerat tyska i 7 år men aldrig behövt använda den så mina kunskaper är minst sagt rostiga. Ett "Willkommen" lär jag väl kunna kläcka ur mig iallafall.


När vi fått våra biffar tog vi en avstickare till Sia-glasskiosken i Jakobstad för jag bara måste få min sista injektion pepparkaksglass. Jag tog också en boll med saltlakris och hallon, en fantastisk kombination det också,

Ikväll inleddes Monäsrodden med ett litet kvällsevenemang i byn. Man kunde bland annat ta ta en liten segeltur med "byabåten".

Jag promenerade emellertid hem efter ett par timmar då jag tröttnat på att småfrysa och bli biten av myggor. Imorgon går segel- och roddtävlingarna (endast hembyggda träbåtar av gammal modell får delta) av stapeln och arrangörerna väntar sig flera tusen besökare tack vare att det utlovats soligt och varmt väder. Det kommer jag naturligtvis att besöka.

Sundet visade sig från sin vackraste sida.

Mina föräldrars hus omgivet av smaragdgrönt gräs. Jag fortsatte gräsklippningen idag och klippte alla plättar som kunde klippas med gräsklipparen. Nu är tomten i tipptopp inför morgonens byahändelse och besöket på söndag.

Snart börjar invigningen av OS i London. Trots att jag inte är sådär jätteintresserad så tänker jag nog se på det med ett öga.

Mitt i naturen

När man bor på landet så befinner man sig aldrig längre än några meter från naturen. De senaste tio åren eller så har ett tranpar troget häckat på åkern bakom vårt hus. I år är inget undantag. Den här sommaren har de fått ännu en unge som de vakar över som hökar, inte ens katterna vågar närma sig. 


Under åren som gått har de blivit ganska "tama" och tvekar inte att stövla fram till vår potatisåker bakom huset och plocka upp sättpotatisen när andan faller på. När farsan dessutom tömde ett lager med gammal säd bakom det gamla fähuset som ligger ca 10 m från vårt hus var lyckan gjord och nu kan man se dem de flesta morgnarna och kvällarna när de smörjer kråset. 

Föräldrarna till höger och vänster och ungen i mitten.

Hotell - check

Nu har jag bokat två hotell på två olika ställen som en del av Steves julklapp så nu är allt fixat; fickpengar får han stå för själv, det finns en gräns för min givmildhet:-D. Området vi ska åka till (tänker inte avslöja hans julklapp till honom förrän den 1 oktober) verkar vara väldigt populärt för många hotell var redan bokade. 

Avskyr att boka hotell. Det finns hundratusenelva sajter där man kan boka och det tar evigheter att gå igenom dem och läsa recensioner (man vill ju inte ta första bästa). Har man obegränsat med pengar skulle det vara lätt som en plätt, men när så inte är fallet så blir det en del surfande för att hitta ett fräscht hotell med bästa möjliga läge och som dessutom har ett bra pris. En knepig kombination. Jag har använt webbsajten booking.com de senaste gångerna jag varit och rest, så även den här gången, och rekommenderar den verkligen. Den har alltid bra rabatter, är lätt att använda och innehåller de livsviktiga recensionerna.

En liten "sneak peak" som inte borde få pennit att falla om Steve mot förmodan skulle kolla min blogg:-)

Nej, nu är det dags att klippa gräsmattan igen, den växer som...gräs.

Dagen i bilder

Dagen inleddes med regn och grå himmel, helt annorlunda mot igår. Det är iallafall ganska varmt och behagligt och man får en paus från solandet.

Igår kom min faster och hennes familj hit från Haparanda så nu är det liv och rörelse här. Det gillar jag. Här kommer lite spridda bilder från idag.

Brorsan leker med Elvis. Allt som krävdes var att slänga upp en fjäder i luften och Elvis gjorde nästan saltomortaler i luften för att fånga den.

Han var väldigt nyfiken på mitt morgonkaffe och man kunde riktigt se hur han satt och funderade på vad det kunde vara. Jag hade honom också som sängkompis inatt. Han tog genast över Steves sida av sängen när han åkte hem:-)

Absolut godaste sommarmaten, hemrökt sik.

Idag hölls en liten marknad i grannbyn och jag, morsan, faster och mina två kusiner åkte dit i brist på annat att göra. Jag och min faster slog faktiskt till med var sitt telefonskydd i filt. Jag har behövt ett i mer än ett halvt år och nu slog jag alltså till. Jag gillar den pigga orangea färgen för den syns garanterat i väskan.

Mmmm, inget slår färska "grisar" till kaffet (munken har oftast fyra ben, därav namnet). De ska helst vara fyllda med äppelsylt och bakade av ett av våra närbagerier. Grisarna är naturligtvis fullspäckade med kolhydrater men en per sommar tillåter jag mig.

Operation julklappar

Nu har jag betalat för hälften av Steves julklapp. Han kommer att få den i mitten av oktober och jag kommer att få lika stor nöje av den:-) Jag har gjort så här de senaste åren eftersom det är mission impossible att försöka hitta något som han verkligen vill ha eller behöver; han gillar inte kläderna jag köper och hans största och enda intresse är cykling och jag kan ju inte precis köpa cykeldelar. På det här sättet blir iallafall en glad av presenten, jag:-). Jag brukar också förnya prenumerationen av tidningen Cycling Monthly för det är en present som han uppskattar.

Innan jag bokade den första delen av julklappen ringde jag för säkerhets skull till honom idag och sa att han inte fick boka in något mellan den 12 och 16 oktober. Nästa uppdrag är att hitta ett bra, och helst ganska billigt, boende.

Tisdag och allsång

Åh vilken härlig dag vi har haft idag, soligt och varmt precis hela dagen. När jag jobbat undan vid tolvtiden satte jag mig i solen med dagstidning, veckotidning och bok och njöt i flera timmar så nu är jag fräscht rödbrun igen. Man måste passa på att lapa D-vitamin när tillfället bjuds.

Vid 18-tiden loggade jag ut, tog på mig träningskläderna och gav mig ut på en löptur. Idag gick det lättare att andas men den här gången var benen stela som pinnar. De är inte vana att nöta landsvägar kilometer efter kilometer så gårdagen blev en chock för dem. Inte hade jag överdrivit stretchningen heller. Jag tvingade mig iallafall att springa 30 min non-stop innan jag gick några hundra meter. Idag sprang jag också en ny runda eftersom Magnus, min brorsa, hade cyklat på skogsvägen jag sprang igår för att ta lite naturfoton tidigare under dagen och nästan cyklat över en orm som ringlade sig över vägen. Eftersom jag inte hade lust att springa i gummistövlar så valde jag en runda där man lättare kunde se eventuella ormar.

Nu har vi ätit en lätt middag, grillad korv och coleslaw. Coleslaw är alltid gott men den är fan i mig som bäst nu när man kan använda sommarens vitkålsskörd. Så krispig.

Nu sitter vi och kollar på Allsång på Skansen. Ikväll är det ett specialprogram med Tomas Ledin efteråt eftersom han firar 40 år som artist. Jag sa åt morsan igår att den mannen blir bara snyggare för varje år. Snacka om att åldras med stil.

Pust, stånk och rossel

Nu sitter vi alla och mätta och belåtna framför TV. Jag gjorde moussaka till middag som blev jättelyckad (tror inte man kan misslyckas med den rätten). Det blev bara en pytteliten bit kvar. Till efterrätt blev det nyplockade jordgubbar med grädde. Jag pratade just med Steve på telefon och berättade att vi ätit moussaka, hans favoritmiddag. För att vrida om kniven ytterligare så nämnde jag också att vi ätit räksmörgåsar till middag igår som är hans andra favoriträtt:-). Annars så hade hans hemresa gått utan missöden, han hade till och med fått med sig kappsäcken. Han berättade också att engelska ishockeylaget hade varit på samma plan från Helsingfors som han. Hmm, kanske fel årstid att träna ishockey...inte undra på att det går dåligt för England i ishockey om största delen av träningen sker på barmark.

Idag har jag varit ute på en löprunda. Jag hade beslutat mig för att jag skulle börja träna när Steve åkte tillbaka till London och idag var det dags. Men jisses vad de första fem minutrarna var plågsamma, jag kunde knappt andas och det kändes som om lungorna skulle sprängas. Jag kunde inte förstå varför det kändes så jobbigt eftersom kondisen inte kan sjunka så drastiskt på endast 10 dagar. Jag joggade iallafall envist på och försökte sätta upp olika delmål. Efter drygt 5 minuter började det lätta och jag hittade både andningen och rytmen. Efter 15 minuters löpning på landsvägen svängde jag in på en skogsväg som gick ända hem. Jag löpte hela 30-minutersrundan utan att gå och i ganska god fart (tycker det ser så löjligt ut när löpare springar lika sakta som man går) och avslutade sedan med Plankan i tre minuter.

Nu efteråt förstår jag att den tröga starten berodde på min LCHF-kost eftersom kroppen kommer igång långsammare då man inte tankar kolhydrater (socker) före ett träningspass utan använder sitt fett som bränsle som tar lite längre tid att "utvinna". Fördelen är att man, när man väl fått ångan uppe, kan fortsätta mycket längre än en kolhydratdriven individ. Man återhämtar sig också snabbare.

Nej, nu är det bastudags, har inte provat vår nya bastukamin ännu.

Avsked

Idag åkte Steve hem till London igen så nu känns det lite tomt:-( Jag skjutsade honom till flyget i Vasa och efter 30 minuters körning kom han på att han glömt plånboken. Suck. Jag sade åt honom att vi inte hinner till flyget om jag måste vända så jag erbjöd honom att låna mitt engelska bankkort och vi kunde fortsätta färden. Tur att jag har behållit mitt finska bankkonto, bankkort OCH har pengar på banken:-) Att män ska ha så svårt med minnet. Innan vi åkte frågade jag om han hade passet och "piljetterna" med sig men glömde nämna  plånboken. Trodde inte att det behövdes.

När jag tagit avsked av gubben min så åkte jag och hälsade på min kompis Beatrice några timmar som bor precis utanför Vasa. Riksåttan är så otroligt tråkig väg att man måste ta pitstop för att klara av den. Det hjälper inte att den är översållad med trafikövervakningskameror som tvingar en att krypa fram i 80 nästan hela vägen trots att den till stora delar är spikrak.

Gammaldagstorg och middagsflopp

Hemma igen efter en middagsflopp av stora mått på Power Park i Härmä. Min förrätt och huvudrätt var helt bra men så beställde jag inte revbensspjäll heller som mina föräldrar och Steve gjorde. Sämre revbensspjäll får man leta efter. 5 % kött, 60 % ben och 35 % fett och senor och sedan ett tunnt lager "bbq-sås". De hade inte ens grillat spjällen efter kokning så köttet såg rent anemiskt ut.

När servitrisen tio minuter senare på knagglig svenska (hon försökte iallafall) frågade om allt var till belåtenhet svarade mina föräldrar, typiska finländare som dom är, att allt var bra på. När hon kom till Steve så sa han upprört att nej, det var de värsta revbensspjällen han ätit eftersom man fick söka efter köttet med förstoringsglas. Det hade hon inte väntat sig eftersom finnar äter, tiger och lider och beklagar sig för sina kompisar efteråt. Hon frågade om han ville ha en efterrätt som typ glass (säkert en liten boll vaniljglass) gratis eftersom det skulle ta ytterligare 30 minuter för köket att göra en ny portion. Steve frågade då om han kunde beställa något annat. Javisst sa servitrisen, men han skulle dock tvingas betala en del av revbensspjällportionen eftersom han ätit av den?!. Han hade ätit en halv klyftpotatis, inget av såsen eller coleslawen och kanske en fingerborg kött. Man måste faktiskt riva upp benen på spjället för att se om det finns kött på dem, under såsen. Steve sa att då vill han inte ha något alls.

När vi andra ätit klart och bett om notan förvarnade jag Steve om att han inte ska förvänta sig någon större rabatt, det här är Finland trots allt, här får man inget gratis fast det är andras fel och de förstår sig inte alls på kundservice. Mycket riktigt, när notan kom så skulle Steve tvingas betala 80 % av huvudrätten, eftersom han hade ätit av den enligt köket!! Då sade jag på finska att det faktiskt inte fanns knappt något kött på revbenen utan bara ben och fett och det är helt absurt att han ska betala 80 % för mat som han ätit högst 20 % av. Det verkade som om hon trodde mer på en "fellow Finn" eftersom hon då plötsligt föreslog att han bara behövde betala 50 %. Det var ännu för mycket men vi gick med på det ändå, annars skulle vi väl sitta där ännu. Morsan och farsan sa också till servitrisen att de ätit revbensspjäll på Power Park tidigare och att det aldrig varit så fruktansvärt dåligt. Fy fan för finländsk kundservice, i England skulle de tagit ut rätten utan gnäll och gett en ny. Där fattar de hur mycket skada som djungeltelegrafen kan göra. Uppenbarligen inte i Finland. Dit kommer vi inte att åka igen i första taget. Vi sade dock till servitrisen att vi inte anklagar henne, hon serverar ju bara skiten som de producerar i köket och det förstod hon.

Förutom att äta dålig mat besökte morsan och jag "Gammaldagstorg" i Jakobstad tidigare på dagen där de bland annat sålde hantverk och vintage-grejer. Det var minst sagt trångt mellan stånden.

Gamla kaffekannor

Vi passade också på att äta lösglass från Sia; Ingmann och Valio, släng er i väggen. Jag testade årets nyhet, pepparkaksglass. Fasen vad gott den var, med äkta pepparkaksbitar i.

Vi lyssnade också en stund på nejdens stolthet, Jeppo Ungdomsorkester, eller "Jeppo tut och blås" som de också kallas:-)

Jag hittade inget men det var bara kul att vandra runt en stund.

Middag i 17-1800-talsstil

Igår fick vi ännu en solig dag, bara en skur som naturligtvis passade på att komma när jag klippte gräsmattan. Jag gav mig dock inte utan klippte på och 10 min senare bröt solen fram igen. Jag erbjuder mig alltid att klippa gräset när jag är hemma för det ger bra motion. Det tar en timme att klippa framsidan av huset och lika länge till för baksidan, det är inga frimärksstora plättar när man har hus på landet.

På kvällen träffades mina föräldrar och vi "barn" med våra respektive och min moster och hennes man samt deras "barn" med deras respektive för en liten släktträff på restaurang Ädelbragd i Oravais, Finland. Det är alltid så kul stämning när vi träffas för det finns inga dysterkvistar i den delen av släkten. Alla är härligt "slängda i käften":-)

Middagen hölls i det gamla furirbostället från 1700-talet som ligger vid slagfältet där svenskarna (och finnarna) slogs mot ryssarna i kampen om Finland under finska kriget 1808-09.

Middagen inleddes med att en servitris berättade om bordsetiketten på 1700- och 1800-talet och den mat vi skulle äta. Det var jätteintressant och gjorde att man fick ut mer av middagen.

Vackra gamla vattenflaskor och ljusstakar

Vi fick bland annat lära oss att man placerade besticken lite snett och med gaffeln nedåt för att det inte skulle uppfattas som om man hotade personen mittemot. Brödet åts vanligtvis inte, såvida man inte fortfarande var hungrig efter middagen och det betecknade att man inte fått tillräckligt med mat, dvs. dålig värd.

Traditionellt satte man förrätt, huvudrätt och efterrätt på tallriken på en gång. Vi nöjde oss emellertid med förrätt och huvudrätt samtidigt:-) Maten var jättegod. Till förrätt fick vi gravad lax och gädda med smetana, syltlök och oliver. Till huvudrätt kokad kyckling (var myyyycket godare än den såg ut kan jag säga), honungsslungade rotsaker, krusbärssås och nypotatis. När någon rätt tog slut kom de genast med påfyllning. Vi hade också turen att få prova lamm och nypotatis med kardemumma- och vitsås som blev över från de föregående besökarna. Det tackade vi för:-). Kardemummapotatisen var en ovanlig smakkombination men jättegod.

I väntan på godsakerna.

Det blev så att släktens "äldsta" satt vid honnörsbordet:-).

Farsan, morsan och moster.

Efterrätten var fantastiskt god, en blandning av äppelpaj/ugnspannkaka, två favoriter i en. Vi åt den med överbliven smetana och krusbärssås. Middagen avslutades med en god kopp kardemummakaffe.

Efter middagen bad de oss att skriva i gästboken och vi var i gott sällskap av Finlands president som, på egen önskan, besökt restaurangen veckan före tillsammans med sin partner. Det var hans andra besök här vilket säger mycket om kvaliteten på maten och servicen. Han har säkert ätit ett antal goda middagar i sitt liv.

Runt furirbostället finns det många olika stockhus

Här kan man ta sig en rökbastu och svalka sig i badtunna mellan varven. Den är inte billig att hyra men om man är ett gäng så skulle det säkert vara kul. Den tar 10 timmar att värma upp.

När vi kom hem efter den jättetrevliga middagen så öppnade vi en flaska äkta champagne av märket Veuve Clicquot som min brorsa Magnus hade haft med sig. Champagnen kallas också för Gula Änkan efter kvinnan som drev champagnehuset på 1800-talet. Det var torrt och mycket gott.