Veckan som gått

Äntligen fredag och nästa vecka vid den här tiden är vi i Finland hos mina föräldrar. Härligt värre.

Igår eftermiddag träffade jag Jenny för kaffe i Covent Garden. Vi har inte träffats på flera månader så vi satt i flera timmar och avhandlade allt som hänt sedan senast. Timmarna flög iväg och plötsligt var det dags för mig att gå till nästa kompisdejt på restaurangen Avenue nära Hyde Park.

Maten på restaurangen var god och beef carpaccion som jag valde som förrätt smälte i munnen.

Huvudrätten som var lax var också mycket god. Middagen skulle ha varit perfekt om vi inte gjorde nybörjarmisstaget att följa servitörens vinförslag. Det irriterade oss alla tre resten av kvällen eftersom vi alla tre borde ha vetat bättre, vi frågade nämligen inte om priset på vinflaskan och höll på att svimma när vi fick notan, £57 för en flaska vitt vin!!! Vi kunde naturligtvis inte göra annat än svälja och betala.

Efter middagen förflyttade vi oss till bardelen och beställde in ytterligare några flaskor vitt vin ... för att bedöva oss från chocken. Den här gången beställde vi husets vin som var nästan 2/3 billigare men smakade exakt likadant som finvinet.

Vi satt i bardelen, pratade om allt mellan himmel och jord och drack vin tills de stängde. Eftersom vi ännu inte kände oss helt redo att åka hem gick vi till kasinot i Trafalgar square för ytterligare några sängfösare. Det är det enda stället som typ är öppet vid midnatt ... och dygnet runt.

På väg till Trafalgar Square passerade vi huset där Isaac Newton bodde.

Coola brudar

När vi kände att vi fått nog, det var ju trots allt arbetsdag på fredag, så sade Ivonne och jag hej då till Suss som tog taxi medan vi tog bussen ... vi hade haft tillräckligt med utgifter under den kvällen kände vi:-). När vi kom till Wandsworth så satte jag Ivonne på ännu en buss som gick till Hammersmith där hon bor och jag traskade hem den korta vägen genom den gamla gravgården. Jag skulle nog inte vistas alltför mycket nattetid på en gravgård någon annanstans men den här har jag blivit så van med att jag inte ens ser gravstenarna längre. Klockan 2 var jag i säng.

Vad har jag gjort annat då, jo gått på bio och sett "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Jag blev väldigt förvånad när jag såg att de visade den på bio här i England och naturligtvis måste jag se den. Jag läste boken för flera år sedan och hade glömt ganska mycket vilket nog var bra för annars hade jag jämfört hela tiden. Jag tyckte den var riktigt bra. Få se nu om det blir någon film av Jonas andra bok, Analfabeten som kunde räkna.

Igår köpte jag en klocka av Steve. Jag har i flera år letat efter en rund klocka i metall som inte har ett för tjockt urverk och är av herrmodell och när Steve visade en klocka som han funderade på att sälja så frågade jag om jag kunde få köpa den istället. Jag gillar inte dammodellerna som är för små och puttinuttiga för mig eller fuskdiamanterna som de ofta har. Ska jag ha en klocka med blingbling ska det för fan vara riktiga diamanter, inget fusk. Märket är Seiko och riktig vintage, troligen någon gång från slutet av 70-talet. Steve kollade hur mycket likadana klockor gått för på ebay och de är inte billiga men jag fick naturligtvis lite "familjerabatt":-). Steve berättade att Seiko kallas för den fattiges Rolex för kvaliteten är mycket bra men utan överpriset.