Färöarna – Dag 5–7

 Och så har jag då kommit till det sista inlägget om Färöarna.

På fredag hade vi bokat en guidad båttur som avgick från Vestmanna, 50 minuter med buss från Torshavn, för att se fågelklippor, grottor och framför allt lunnefåglar. Det hade tydligen varit en stor rusning till båtturen, för när vi skulle boka fanns det bara lediga platser till avgången kl. 18 så vi tog den.

Vi tog bussen till Vestmanna ett par timmar före avgång. När vi kom fram gick vi till turistinformationen och "checkade in" till turen. Vi frågade samtidigt när bussen skulle gå tillbaka till Torshavn efter klockan åtta. Vi fick då reda på att den sista bussen går kl. 19, alltså en timme innan vi skulle komma tillbaka till hamnen. Det hade de inte behagat informera oss om när vi bokade biljetterna på turistinformationen i Torshavn, trots att vi bad om busstiderna till Vestmanna. Det här var något vi noterade ofta under hela vår vistelse på Färöarna, att man måste fråga om minsta lilla detalj eftersom de inte verkade vilja berätta något "frivilligt". De är väldigt vänliga och var väldigt intresserade av varifrån vi kom av någon orsak, men de svarar bara på ens specifika fråga och "that's it". Som turist kan det bli ett problem när man inte ens vet att man måste ställa vissa frågor. Nå, vi bad då tjejen i infon att beställa en taxi som skulle vänta på oss när vi kom tillbaka i land för hem måste vi ju.😏

Det var typ vi och en busslast fransmän som åkte sista turen.

Det hade varit ganska molnigt under dagen, men när vi väl var ute på sjön sprack det upp.

Vestmanna sett från havet.

Det var ordentlig sjögång och en riktig utmaning att få raka bilder😝. En av kvinnorna fotograferade mer eller mindre non-stop under den 1,5 h långa turen, men jag tvivlar på att en enda av hennes bilder blev raka😏. Man fick hålla i sig ordentligt när båten slåg mot vågorna, men i sin iver att få det perfekta fotot släppte tanten ofta greppet om bänken och gled fram och tillbaka som en vante och tryckte ihop de fyra männen på samma bänk så att de nästan satt i famnen på varandra😂

Man såg ofta enstaka får som gick och betade på de väldigt branta klipporna och jag förstår inte hur de tog sig dit ... eller därifrån😯

En av höjdpunkterna var Elefantklippan. Klippan ser faktiskt ut som en elefant utan att man behöver alltför vild fantasi. 

Tyvärr blåste det för mycket för att vi skulle kunna åka in i någon grotta. Vi såg också bara några enstaka lunnefåglar som flög fram och tillbaka. Vi lärde oss iallafall att lunnefågel heter "macareux" på franska, ungefär som de där söta fyllda kakorna, för det var vad guiden skrek varje gång hon såg en fågel😏. Det var en fin tur i alla fall.

När vi kom tillbaka till hamnen väntade taxin på oss och körde oss till vårt hotell till det förmånliga priset av 720 DKK, eller 96 euro. Det var i alla fall under 100 euro, som Svanhild sa i äkta norsk positiv anda😂

Lördagen var vår sista heldag på Färöarna och vi hade bokat en guidad heldagstur runt de två största öarna Streymoy (där Torshavn ligger) och Eysturoy. Vår guide hämtade upp oss med minibuss kl. 9 och så åkte vi iväg. Vi var bara 5 personer på turen men det var helt perfekt. Guiden jobbade vanligtvis som historielärare, men extraknäckte som guide. Han berättade också stolt att han hade 26 får. 

Vi stannade snabbt till vid Färöarnas enda fängelse. Här sitter främst sådana som kört i fyllan; grövre förbrytare skeppas till Danmark. Byggnaden ser inte alltför avskräckande ut och de hade fantastisk utsikt mot en fjord😊.

Vårt första stopp var byn Saksun med sin vackra kyrka från 1858.

Färöarna har också sin egen hästras. De påminner lite om islandshästar men är mer kompakta i kroppen.

Här bor också Färöarnas mest tjurskalliga och giriga bonde berättade guiden. Han tar 200 DKK av varje vandrare som passerar hans mark längs vandringsstigarna. Enligt färöisk lag är det inte tillåtet att göra så, men det skiter han i. Han är Färöarnas största bonde och tycker uppenbarligen att han får göra som han vill. 

Vår tur fortsatte till samhällena Eidi, Gjogv, Elduvik och Oyndarfjordur.

Man odlar främst fisk på Färöarna, och mycket, men även tång.

Så här höbärgar man på Färöarna. Det är för kuperat och brant för att en traktor ska kunna ta sig fram, så då använder man en sån här höklippare. De torkar sedan höet på störar och balar dem i runda minibalar.

Jag fick också se mina lunnefåglar till slut, och med zoomen på min kamera kunde man få helt ok, om än lite oskarpa, foton av dem😊

Vi kom tillbaka till hotellet kl. 16 efter en mycket lärorik dag. Nu vet vi allt som är värt att veta om Färöarna😊. Vi hann dock vila oss en stund och ta en dusch innan det var dags att gå ner till stan igen för middag.

På vägen ner passerade vi den här glada rondellen😊

och kyrkan som vi aldrig hann besöka.

Vi hade en timme på oss innan vår restaurangbokning och satte oss ner på en bar i närheten för en sista "föröl".

 

Vi åt resans sista middag på restaurang Aarstova som ligger i den gamla delen av stan.

Restaurangen har en färdig meny och man kan välja mellan tre och fem rätter. Vi valde tre rätter eftersom vi lärt oss att portionerna tenderar vara stora på restaurangerna här😏 

Menyn var väldigt enkel. Till förrätt kunde man välja mellan lax, soppa med skaldjur eller marulk och det stod inget hur rätten serverades😊 Jag valde marulk som var väldigt god. Servitriserna berättade alltid vad rätterna bestod av när de serverade men det minns jag inte längre😊

Till huvudrätt kunde man välja mellan lammskuldra eller torsk. För att beställa lammrätten måste man vara två personer, men som tur var ville Svanhild ha samma sak. Köttet hade kokat i flera timmar och det formligen föll isär när man petade på det. Sååå gott och vi åt tills vi nästan sprack.

Det finns alltid rum för dessert och den ingick trots allt i den fasta menyn😋 De odlar mycket rabarber på Färöarna och vi valde båda rabarberpaj.

Det var den perfekta avslutningen på vår resa. 

Dagen efter hade vi tidig uppstigning eftersom flyget avgick vid 10-tiden. Vi hade beställt taxi till flygplatsen som hämtade oss kl. 8 så vi hann med en sista frukost också i "skolkantinen"😏. 

När vi anlände till Kastrup hade vi båda några timmar att döda innan våra flyg skulle avgå och hann med en gemensam lunch (jag åt en fantastisk råbiff😋).

Flyget till Stansted utanför London tog bara 1,5 timme, men det tog 3 timmar att ta mig från flygplatsen och hem på grund av strejken dagen före😡. I stället för att ta Stansted Express-tåget direkt till London, måste jag först ta ett tåg till Cambridge, vänta där i nästan en timme och byta till ett annat som gick till Kings Cross Station. Väl där så blev det tunnelbana till Waterloo station och sedan tåg till Wandsworth. Det är ett ständigt strejkande bland anställda inom kollektivtrafiken här, och jag har ingen förståelse för deras krav längre. Hur mycket lön och semester vill de ha egentligen?! 

Summa summarum så var det en fantastisk resa och vi hann se så mycket! Svanhild och jag har rest tillsammans i många år nu och vi har alltid lika roligt tillsammans, inga gräl eller sura miner😊.