Hej på er! Har precis slängt mig på soffan med laptopen i famnen efter en fullspäckad dag. Det skulle bli en fin dag, 24 grader och en lätt bris och den ville jag inte slösa bort genom att sitta hemma. Steve skulle träffa ett par kompisar så efter mina Body Pump- och Sh'bam-pass på gymmet och en dusch tog jag bussen till Victoria Station där jag tog tåget till Charlton som är det närmaste stoppet när man vill besöka Thames Barrier. Översvämmningsbarriären är 20 meter hög och 520 meter lång och kan stängas på cirka 15 minuter. Dess uppgift är att skydda London undan översvämningar orsakade av stormflod eller springflod och har varit i bruk sedan 1982.
Jag har velat besöka den i åratal och i dag tog jag mig i kragen och kan nu kryssa av den på min "att göra"-lista😊.
Barriären med Canary Wharf, Londons affärsdistrikt, i bakgrunden.
Canary Wharf med ett litet skymt av O2 Arena till höger.
I går åkte Steve och jag till puben
Leather Bottle i stadsdelen Earlsfield nära oss för vad vi hoppades skulle bli en god middag.
När vi kom fram var det full fart i pubens stora trädgård med en DJ som spelade musik. Det var riktigt trevligt, speciellt när högtalarna inte var riktade mot oss så vi kunde lyssna på musik OCH föra ett vettigt samtal😊.
Den här puben ägs av bryggeriet Young's, som många andra pubar i vårt område. Tyvärr är jag inte imponerad av deras mat som är både fantasilös och ganska dyr, och jag har provat många av deras pubar. Det finns bara en pub i kedjan som faktiskt har väldigt bra mat och där kockarna tagit ett steg längre när det kommer till innovativitet. Den puben heter
The Alma och ligger ca 10 min promenad från oss och mittemot Wandsworth Station.
Tillbaka till gårdagens middag. Så här såg min förrätt ut, Scotch Egg med lammköttfärs och en klick senap på sidan. De hade verkligen inte ansträngt sig för att göra rätten aptitlig.
Till huvudrätt beställde jag lammlägg (det fanns egentligen inget den menyn jag var sugen på), tror jag det var, men den var slut. Det enda som fanns kvar var lammkottletter med rotsellerimos, ärtpuré och tomat. När jag fick tallriken såg den snarare ut som en bilolycka, två ynka kotletter som blev sammanlagt en gaffel kött, vattnig mos och lika vattnig ärtpuré. Jag blev rent ut sagt förbannad, speciellt då de täcktes ta 22 pund för skiten. Jag brukar inte klaga men nu var gränsen nådd, och med moraliskt stöd av Steve vinkade jag till mig en servitris. Jag berättade att jag inte var nöjd med maten alls; rätten var vattnig och det fanns knappt något kött på kotletterna. Eftersom det här är England, där dom förstår vikten av kundservice, så frågade hon genast om jag ville ha något annat istället. Jag bad då om en kycklingsallad, tänkte att det kan dom knappast misslyckas med.
Rätten kom och den här gången fick jag faktiskt kött till salladen. Kocken kunde kanske ha slungat salladen, för det var mycket vatten på botten av tallriken, men den gick att äta. Jag betalade bara för förrätten och kycklingsalladen, precis som det ska vara. Steve var däremot nöjd med sin förrätt och sin stora portion Fish and Chips till huvudrätt. Det verkar dom kunna laga.
Nej, hit kommer vi inte för att äta igen, synd på en sån fin pub och trivsamma trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar