Vårvindar friska och förra helgen

Äntligen fredag igen. Jag har jobbat intensivt den här veckan men nu är den sista filen inskickad och jag tänkter snart åka till puben The Arab Boy i Putney för lunch. Det är länge sedan jag var där nu men maten är fantastisk.

Vädret de senaste veckorna har varit väldigt varierande med regn och sol omvartannat. I går och i förrgår lyckades jag dock pricka in uppehållsvädret på min promenadrunda och kom hem torrskodd. Det är runt 15 grader så riktigt skönt i luften och allt mer börjar blomma.

I söndags träffade jag Angela för lunch på en pub i Hammersmith som heter The Stonemasons Arms. Vår plan var att först äta och sedan gå till Themsen för att titta på den årliga roddtävlingen mellan universiteten Cambridge och Oxford.

Vädret var dock som det var och när de började visa evenemanget på TV-skärmarna i puben så beslöt vi oss för att stanna kvar i värmen. Jag har sett tävlingen på plats flera gånger så det var inte så att jag absolut måste stå och frysa vid Themsen.

I år var det både Cambridges damer och herrar som vann. Oxford har vunnit flest segrar totalt under tävlingens långa historia men Cambridge har blivit allt bättre, tror dom vann ifjol också.

I lördags besökte Steve och jag en restaurang i en för oss tämligen okänd del av London, nämligen Bermondsey. Bermondsey ligger ett stenkast från London Bridge, och från att ha varit ett ganska nedgånget område har de under de senaste 10-15 åren blivit allt mer uppfräschat och det är troligen ganska dyrt att bo där nu. Restaurangen vi besökte hette Ops Wines och serverade portugisisk mat och dryck och låg under en av bågarna på en järnvägslinje. Vi hade stora förväntningar, men tyvärr så blev restaurangen lite av en besvikelse.

Det första irritationsmomentet var att menyn fanns under en QR-kod, som inte fungerade på min telefon, och servitören var tvungen att skriva in restaurangens webbadress i min telefon och öppna den därifrån. Steve har ingen QR-läsare alls så han måste kolla i min telefon. Så, där satt vi och skickade telefonen fram och tillbaka och försökte minnas och hitta det vi ville beställa. Man fick också en meny på papper med rätter som inte fanns online och man kunde beställa från båda. Hur svårt kan det vara att printa ut och plasta in några menyer?!

Jag tror att de var ganska underbemannade på restaurangen för det tog nästan 30 minuter innan vi fick beställa både mat och dryck. När vi väntade på vår mat kom ett kompisgäng som bestod av 10 män in och de satte sig vid bordet bredvid. När de började "yla" så var det näst intill omöjligt att föra en konversation. De var inte störande på något annat sätt än att de var högljudda. De beställde ingen mat mat utan bara dryck, så kunde man ju tycka att de kunde ha gått någon annanstans.

Vi beställde olika tapasrätter som vi delade på. Här hade de också "lergrisar" som man grillade korv på. Den var dock ganska tjock och elden brann inte tillräckligt för att korvens insida skulle hinna bli varm.

Nästa rätt var den bästa under hela måltiden, fritterade gröna bönor med vitlöksdipp. Bönorna formligen smälte i munnen.

Sedan serverades en rätt som skulle vara grillad blomkål. Den var dock helt kall och fullständigt smaklös. Vilken flopp.

Den grillade steken var god men den hade väntat på servering för länge och hunnit bli halvljummen när vi fick den. Vi hade också beställt grillade räkor, men när de inte dök upp efter en halvtimmes väntan så avbeställde vi dem och bad om notan istället. Även mitt andra glas vin som jag beställde lyste med sin frånvaro. Nej, hit går vi nog inte igen. Jag tyckte synd om killen som ensam betjänade hela övervåningen, för han gjorde sitt bästa.

När vi gick till restaurangen såg vi att det fanns Tap rooms i många av bågarna och på väg tillbaka till tågstationen slank vi in på ...

bryggeriet Southwark Brewing Co:s bar för en pint.

Vi fick köa en evighet för att beställa våra öl, så det blev en kväll när tålamodet sattes på prov😊. Steve och jag gillade dock området så vi kommer nog att åka dit igen, men då prova någon annan restaurang. Jag kan tänka mig att området är väldigt livat på sommaren.

Påskmarknad, pubbesök, TV-inspelning och recept

Äntligen helg igen, men vart försvann veckan?! I dag tog jag halva dagen ledig och åkte till finska kyrkan här i London för lite shopping på deras påskmarknad. Det verkar bara vara finska kyrkan som har påskmarknad av de nordiska kyrkorna, konstigt.

I dag var det ingen kö alls när jag kom till kyrkan, till skillnad från julmarknaden när det var 100 meter kö vid samma tid.

Jag kom hem med mämma till mig och choklad till Steve. Han gillar t.ex. Mignonäggen som jag tycker är alldeles för sötsliskiga. Jag köpte också en chokladnyhet till honom, Fazerchoklad med kanelbullesmak. Den var så där, smakade för lite kanel och de krispiga bitarna som den innehöll var för söta. 

Innan jag gick till kyrkan åt jag lunch på puben The Mayflower. Det är nyförtiden tradition och jag gör det vare sig jag åker med någon eller är ensam. Puben öppnade kl. 12 och då var jag där. Har man inte bokat så rekommenderar jag att man är där genast när de öppnar, särskilt i slutet av veckan. 

Det är så mysigt med alla gamla saker huller om buller och maten är fantastisk! Jag gillar också att de har specialrätter på menyn och inte serverar samma mat år ut och år in.

Jag valde två förrätter från specialmenyn: Oxkindkroketter med palsternackspuree och tomatsalsa ...

samt laxtartar med guacamole, kapris och creme fraiche. Enastående gott!

I går var jag på en inspelning av Jonathan Ross chattshow hos BBC:s inspelningsstudio i White City i västra London. Det är samma stuk som Graham Nortons chattshow och det verkar som om de byter av varandra för GN verkar ha paus nu.

Jag hade tänkt ta en sen lunch när jag kom fram till White City, men när jag såg att folk redan börjat köa 1 timme före den officiella tiden för säkerhetskontrollen så var det bara att sälla sig till dem. Det var verkligen inte det perfekta kövädret. Det regnade konstant men jag hade med mig paraply och det var ganska behaglig temperatur.

Det blev mycket köande. När man fått sitt armband köade man till säkerhetskontrollen och sedan ytterligare 30 min köande innan insläpp. Och, om man inte köat tillräckligt så kan man köa till toaletten också. Jag kom till min plats cirka kl. 17.30 men de började inte inspelningen förrän lite efter sju så det blev mycket sittande. 

Man fick inte fotografera alls i inspelningsstudion så de här utebilderna är de enda jag tog därifrån.

Gårdagens gäster var var Greg Davies (ledaren av brittiska Taskmaster), Brian Cox från TV-serien Succession, skådespelerskan Ruth Wilson och en brittisk längdhopperska som nyligen vann guld i EM (tror jag). Inspelningen drog ut en halvtimme på tiden men Greg, Brian och Jonathan Ross var hur roliga som helst, inga begränsningar alls😁 Vid ett tillfälle satt alla och berättade roliga hashhistorier de varit med om, men det kommer garanterat inte med i sändningen😏 Inspelningen pågick i 2,5 timmar och TV-sändningen är max 1 timme lång så de fick mycket extramaterial. Som tur var kom min buss precis när jag kom ut från studion och jag var hemma lite efter kl. 22.

I lördags åt Steve och jag middag på en annan av mina favoritpubar, The White Swan. Sorry för dålig bild, min kamera är tyvärr inte så bra (längre) vid mörkerfotografering.

De flesta pubar i England är hundvänliga och hunden på bilden var en riktig fräck en😏. När hans ägare fick hamburgarna som de beställt tog det inte många sekunder innan hunden gjorde ett utfall mot en av tallrikarna och drog ner den ena hamburgaren. Den försökte senare också med den andra ägarens tallrik, men hon var snabbare. Inte världens mest väluppfostrade hund precis.😏

Jag beställde ankbröst till huvudrätt som vanligt och Steve jätteportionen med korv som vanligt. Korven är väldigt bra kryddad och han åt upp allt till sista korvänden😋.

Om man inte stänger toalettdörren ordentligt så är det inte helt ovanligt att man har en kattröv som utsikt där man sitter. Genast han får en chans vill han att man ska klia honom på bakdelen.😀

Som avslutning ska ni få ett jättegott recept på grillade tortillas. Jag använder lågkolhydrattortillas men ni kan naturligtvis använda vanliga om ni vill. Jag har ätit den här rätten flera gånger de senaste veckorna för den är så god och enkel att göra, även om det inte ser ut så på bilden. Receptet kommer från den här bloggen.

Grillade tortillas med kyckling och salsa

2 portioner

Ingredienser
Ca 250 gram kycklingfilé 

2 tortillas

1/4 del färsk chili 

2 dl riven cheddarost eller annan stark ost 

4 msk chunky salsa till kycklingen 

1 msk jalapeno (kan utelämnas)

1/2 schalottenlök 

1 liten vitlöksklyfta 

1/2 tsk spiskummin 

1/2 tsk paprikapulver 

salt

svartpeppar 

olivolja 

Gör så här: 

Skär kycklingen i små bitar och stek i olja. Skär löken fint och vänd ner och stek med kycklingen. Salta, peppra, rör i alla kryddor och stek så kycklingen blir klar. Häll i chunky salsa, kryddorna, hackad chili och pressad vitkök. Lägg åt sidan och torka ur pannan. Lägg ut tortillan, lägg kycklingröran på ena sidan. Ringla på lite chunky salsa eller tacosås, jalapeno om du vill ha stark. Strö rikligt med ost över. Vik ihop. Häll lite olivolja i stekpannan. Lägg ner tortillan försiktigt och stek på medelvärme, inte för hög värme för då bränns det. Håll stekspaden och ”putta intill” röran så den sätter sig ihop med osten och inte ramlar ur. Vänd på tortillan, går lätt när röran och osten blivit varm. Lägg upp och låt den svalna något så går den lättare att skära. Skär i tre kanter med vass kniv och lägg på stort fat.

Födelsedagsmiddag med mera

Efter en regnig morgon skiner solen äntligen igen, härligt. Trots morgonens regn och rusk så tog jag mig ändå till gymmet för mina två pass, man ångrar aldrig träning som blivit av.

Allt mitt hårda arbeta på gymmet kommer troligen att förstöras av fredagens leverans av 16 flaskor rödvin från Virgin Wines. Jag hade uppenbarligen ovetandes öppnat ett "Wine Bank"-konto senast jag beställde något från Virgin Wines vilket var länge sedan. Sedan dess har de dragit 25 pund från mitt konto varje månad och satt in det på mitt VW-konto utan att jag reagerat. I onsdags ringde en kille från Virgin Wines och frågade om jag skulle vilja göra en beställning eftersom jag hade ganska mycket pengar på mitt sparkonto. Det var tur att jag svarade, för jag brukade inte göra det om jag inte känner numret eller väntar mig ett samtal. Efter att jag gjort beställningen så mejlade jag Wine Bank och bad dem säga upp mitt konto. Det kommer att ta en evighet för oss att dricka upp vinena eftersom jag sällan dricker hemma, för att inte tala om var jag ska förvara dem.😊

Det har varit ganska grått och kallt i några veckor nu så när solen äntligen visade sig och temperaturen steg till 14 grader tidigare i veckan gick jag ut på en efterlängtad promenad. Det är kul att följa hur träd och buskar börjar blomma.

I torsdags fyllde Steve 50 år och jag tog ut honom på middag till den första The Ivy-restaurangen i kedjan. Restaurangen ligger i Covent Garden och öppnades 1917.

Restaurangen är ganska liten med baren i mitten.

Jag beställde inte helt förvånande råbiff till förrätt.

Till huvudrätt blev det perfekt tillagat kalvkött med rotsaker samt blomkåls- och ostgratäng.

Eftersom vi firade Steves födelsedag så beställde jag också efterrätt; frysta bär med varm vitchokladsås och yoghurtsorbet. Lite halvhälsosam sådär😏 Det gällde att äta långsamt för att undvika glasshuvudvärk men den vita chokladsåsen fick en härlig kolakonsistens när den svalnade.

När jag bokade bord så nämnde jag att Steve fyllde år så han fick några gratis chokladtryfflar också.

I onsdags träffade jag min finländska kompis Cecilia för middag på den spanska restaurangen Tokova på Tooting Market. Vi hade inte setts sen returresan till London före nyår så vi hade mycket att prata om.😊

Några Margarita-drinkar vid en bar i närheten och live-musik fick avsluta den jättetrevliga kvällen.

Nej, nu ska jag börja göra mig i ordning för kvällens middag med Steve på puben The White Swan i Richmond. Det är tågstrejk för hundraelfte gången på kort tid så det blir till att åka dit med buss. På grund av strejken så är det mer trafik än vanligt på vägarna och den formligen kryper fram😠

Första gräsklippningen och på TV-inspelning

Hej på er. I morse när jag gick till gymmet genom parken/fd gravgården möttes jag av doften av nyklippt gräs för första gången i år. När kommunen börjar klippa gräs i sina parker vet man att våren är här, trots att vi har haft ett antal kyliga veckor.😊

Även träd och buskar har börjat blomma och det är bara fråga om dagar innan magnoliaträden också slår ut i blom. Det är nog det vackraste trädet jag vet; synd bara att dess blomsäsong är så kort.

 

I går var jag på ännu en inspelning av TV-programmet Studio B Unscripted i Al Jazeera Englishs nyhetsstudio i The Shard. Jag hade inte tänkt gå igen på grund av att det är så omständigt att få en plats till inspelningen trots att man fått biljett, men diskussionsämnet var så intressant. Jag har dock lärt mig hur företaget som delar ut biljetter fungerar och kom dit nästan en timme på förhand innan de "officiellt" började dela ut biljetter. Jag stod först i kön och fick en "riktigt" biljett, dvs. inget köarmband vars numrering bestämmer om man får biljett eller inte (ifall de har plats i studion på grund av personer inte dykt upp).  

Solnedgången från 16:e våningen var lika mäktig som alltid.

Jag var också först in i studion och placerades på första raden med perfekt utsikt mot de två gästerna som skulle prata.

Jag satt rätt i blickfånget för en av kamerorna också. Mindre kul😁

Kvällens gäster var konstnären Trevor Paglen och "rättsmedicinska arkitekten" Eyal Weizman som pratade om hur stater använder militära och övervakningssystem för att rikta in sig på medborgare runt om i världen.

Lite mer om gästerna:
Från hemliga militärbaser till spionsatelliter och algoritmerna som kontrollerar artificiell intelligens, Trevor Paglen har avslöjat infrastrukturerna för statlig övervakning och massdatainsamling genom fotografering, installation, film och skrivande. Hans bilder av hemliga fängelser, omärkta flygplan och fiberoptiska undervattenslinjer utmanar människor att omvärdera sin omgivning, samtidigt som han etablerar honom som en av de ledande krönikörerna i 2000-talets amerikanska övervakningsstat.

Eyal Weizman är grundaren av Forensics Architecture, en brittisk forskargrupp som är dedikerad till att undersöka brott mot mänskliga rättigheter. Genom att undersöka förödelse som orsakats av byggnader och landskap, rekonstruerar de sedan händelser som bombningar, kemiska attacker, utomrättsliga mord och miljöbrott. Hans utredningar på uppdrag av samhällen inkluderar CIA:s drönarangrepp i Pakistan, israeliska militära attacker mot Gaza, tortyrplatser i Kamerun och våld runt illegala gruvområden i Amazonas.

Det var tisdagen det. I kväll ska jag träffa finländska Cecilia i Tooting Market. Hon har aldrig varit dit och jag har naturligtvis bokat middag på den spanska restaurangen Tokova. Hoppas restaurangen visar sig från sin bästa sida så mycket som jag har tjatat om den😊

Fullspäckat program

Glad fredag! Har jobbat och tränat och nu tänker jag bara ligga på soffan och kolla på TV-program på datorn. Jag har börjat följa en kanadensisk serie på TV4-play som heter Burden of Truth, riktigt bra. 

I går kväll träffade jag tre av mina gymkompisar på en pub i närheten. Vi har känt varandra i över 10 år, men det har inte blivit något desto mer än att vi pratat med varandra innan klasserna börjat. För några veckor sedan tog en av tjejerna tag i saken och frågade om vi skulle träffas utanför gymmet någon kväll och vi hoppade alla på förslaget. Det var en riktigt trevlig kväll och vi satt kvar nästan tills de stängde. Vi har redan börjat fundera på var vi ska träffas nästa gång.😊

Steve kom hem redan i onsdags kväll då han fått en ordentlig förkylning, han såg riktigt eländig ut stackarn. Det var min "mysvecka" det😏. Det är ingen bra kombo att ge sig ut med båt i kallaste mars när det blåser, regnar och nästan snöar om vartannat. De hade värmeaggregat på båten, men måste naturligtvis begränsa användning av värme för att inte batteriet skulle bli tomt. Steve tog tåget hem medan de andra fortsatte resan som planerat.

Så här såg det ut i onsdags morse när jag steg upp, tror det är vinterns första snö här i London. Snön förvandlades till envist regn och det var kallt som "f-n" rent ut sagt och för att göra saken ännu värre så hade jag planer för onsdag kväll och måste ge mig ut.

Min plan var den svenska kvinnoorganisationens SveaBritts vårmiddag på Svenska kyrkan tillsammans med min svenska kompis Cecilia som också är medlem. Den här organisationen riktar sig främst till yrkesverksamma kvinnor och erbjuder möjlighet till nätverkande. Två av medlemmarna äger faktiskt vingårdar här i England.

Innan och mellan rätterna bjöds vi på A capellasång. En riktigt kul sång handlade om att arbeta som flygvärdinna på British Airways.

Vi fick också lyssna till den svenska ambassadören för UK, Mikaela Kumlin Granit ...

och Petra Nordlund McGahan som tidigare jobbat och fortfarande jobbar då och då på TV4:s Nyhetsmorgon. Båda berättade intressant om sina karriärer. Det var en riktigt trevlig kväll på många sätt, trots att jag inte är någon större expert när det kommer till småpratande.😏

I tisdags mötte jag upp med Angela och Cecilia för lunch i Soho. Angela hade bokat bord på en modern srilankansk restaurang som heter Paradise.

Maten var väldigt vacker och de första två rätterna var väldigt goda, grillade räkor och råbiff på srilankanskt vis. De kunde kanske ha tonat ner chilin lite för det brände ordentligt i munnen i bland. Cecilia, som är lite känslig för hetta, fick en ordentlig hostattack när hon tog första tuggan😁.

Min sista rätt var stekt paneerost. Jag gillar paneerost, men den har inte mycket smak i sig själv så man måste vara försiktig med hur man smaksätter den. Här hade de använt alldeles för mycket citrus för det smakade inget annat. Jag har kommit fram till att jag egentligen inte är något stort fan av citron i mat, den tar oftast över. Summa summarum var maten helt ok men vi var alla överens om att portionerna kunde ha varit större.

I måndags var det dags för musikal ... igen. Den här gången såg jag The Bodyguard som är baserad på filmen med Whitney Houston och Kevin Costner ni vet. Musikalen innehåller dock fler låtar av WH än vad filmen gjorde. Melody Thornton, en av medlemmarna i den tidigare tjejgruppen The Pussycat Dolls, spelade huvudrollen. Hon var riktigt bra, speciellt när hon sjöng låtar där hon kunde ta i ordentligt för hon saknade inte röstresurser. Jag rekommenderar den verkligen.

Tidigare har man inte fått fotografera alls under pågående show, men på de senaste 2 eller 3 musikalerna jag varit på har de sagt att man får fotografera och filma hur mycket som helt under det sista numret.

I morgon har jag inga planer alls, förutom att besöka gymmet, och det ska bli ganska skönt att ta det lite lugnt😊. På söndag ska jag äta middag med tre kompisar på en pub i Richmond.