6 februari 2012

Middag i vintrigt London

Det har säkert inte undgått någon att London drabbades av årets första och enda snöfall på lördagen (brukar inte bli mer än en gång per år). För ovanlighetens skull föll de första snöflingorna exakt vid det klockslag som meterologerna förutspått, kl 6. Vi var då på väg till East Croydon för middag på Little Bay. Engelska tåg verkar vara väldigt "sköra" och tas ur drift vid minsta "avvikande" väderlek, som temperaturer under +5 eller över +25. Tåget som vi tänkte ta var också försenat med 10 minuter, men som tur var kunde vi ta ett annat och anlände till restaurangen i tid.

Vi hade trott att många skulle ha avbokat på grund av vädret men det var full fart på restaurangen när vi steg in. Både jag och Steve älskar Little Bays meny, finns hur mycket gott som helst, även LCHF-vänlig mat eftersom de inte har något emot att byta ut potatisen mot något likvärdigt som t.ex. spenat. Otroligt billigt är det också.
Till förrätt blev det massiva sparrisar invirade i gravad lax och hollandaisesås.
Huvudrätten bestod av grisnoisetter (köper ofta gris när de någon gång har det på menyer här). Köttet serverades med svampsås, varm sauerkraut och spenat (böt ut mot potatis). Jag beställde också en sidorätt med kokta grönsaker och "syndade" lite med morot.
Och som vanligt ostbricka till efterrätt.
På lördagar har de även levande musik och den här killen sjöng verkligen bra (notera Zeus-bilden bakom honom:-). Tyvärr började han uppträda väldigt sent, när vi nästan var på väg hem.
Efter en myyyycket god middag (tillbaka igen på Alla Hjärtans Dag) och mycket vin (för mycket nästan) så var det dags för oss att börja resan tillbaka. Vi hade planerat att ta taxi hem men när de skulle ha dubbelt för att köra i snö så sket vi i det och tog tåget. Det var inte så kallt så det var bara skönt att promenera.

Det hade börjat snöa ordentligt när vi kom till Clapham Junction Station.
Vi beslöt oss ändå för att promenera hem. Jag hade tagit mössa med mig men eftersom jag också har huva på min jacka fick Steve låna den. Han har supertjockt hår men det finns ju en gräns hur mycket vatten som det kan stöta bort:-)
Innan vi gick hem tog vi ännu ett glas på lokala puben och värmde oss vid deras levande gasbrasa.
Det var mysigt att sitt inne i värmen och titta på snön som föll utanför.
De säger ju att par som varit tillsammans länge börjar klä sig likadant. Jag tror att Steve och jag har nått den gränsen nu, scary:-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...