Idag börjar semestern

Nu är det bara 3 timmar kvar på jobb innan semestern börjar. 2 veckor på landet, hääärligt.

Steve har, eller borde ha, bokat taxi som kommer att ta oss till Heathrow och sedan får vi hålla tummarna för att incheckningen är snabb och enkel för en gångs skull eftersom jag har grejer jag måste köpa på tax-free, och att flyget avgår i tid. Jag kommer inte att kunna andas ut innan planet har lyft, enligt tidtabellen, eftersom vi bara har ca en timme på oss att byta flyg i Vanda för vidare transport till Vasa. Hilton vid Vanda flygfält är ett bra hotell men jag har ingen lust att sova där inatt.

Jag kommer troligen inte att uppdatera min blogg under semestern (fast man ska aldrig säga aldrig:-), utan tänkte försöka hålla mig borta från allt vad datorer heter så mycket som möjligt:-). Så, om inte annat så ses vi här om 2 veckor!!

Pengar kan inte köpa allt

Ett av de största hatobjekten i England, och speciellt i London, är lapplisorna. De är snabba, omedgörliga och följer inte alltid reglerna. Ibland hinner föraren knappt stiga ur bilen innan de blir bötfällda. Om bilen inte flyttas efter att den bötfällts låser hjulen. Det kostar över £100 att få låsen bortplockade och betalar man inte transporterar de bort bilen och då blir ännu dyrare att få sin bil tillbaka

Lapplisorna får i allmänhet kommission för varje lapp de skriver ut och det inbjuder naturligtvis till fusk. De jobbar dessutom för privata företag och de regler som finns är ganska vaga så det finns med andra ord mycket utrymme för egna tolkningar och det är svårt att få rätt mot dem.

Igår fick de nya ägarna av Harrods varuhus, en snorrik oljefamilj från Quatar, uppleva att även om de är rika som troll så undgår de inte lagen. De fick snabbt lära sig att samma lag gäller alla när hjulen på deras vrålåk, en Koenigsegg CCXR och Lamborghini Murcielago LP670-4 Super Veloce, värda sammanlagt 1,5 miljoner pund, som stod parkerade utanför Harrods hade låsts. De betalade 1,5 miljarder pund för Harrods så jag tror nog inte att några hundra punds böter känns alltför mycket:-)

Engelsk varningsskylt

Det var Steve som fick ögonen på den här roliga skylten i Clapham Junction. Övergångsställe heter "Zebra crossing" på engelska men det är ordet "humped" som gör den så komisk. Hump betyder både puckel (på en kamel) och någonting mera snuskigt, men det får ni lista ut själva:-). Jag kan tänka mig att de som satte upp den småfnissade för sig själva.

Fröjd för ögonen

Jag blir aldrig trött på de viktorianska husen i London. De är så otroligt vackra med alla sina små detaljer och olikfärgade dörrar.

Försemestermiddag

Steve och jag har som tradition att gå ut och äta middag kvällen före vi åker på semester, för att komma i stämning så att säga. Ikväll blir det först ett par drinkar på vår nyfunna favoritpub/bar The Draft House i Clapham Junction och sedan middag på Numero Uno, en äkta italiensk restaurang utan en enda pizzakant på menyn. Jag har varit där en gång tidigare och gillade verkligen maten.

Frukostvanor

Det finns ca 12 olika nationaliteter på min avdelning på jobbet och det är intressant att se hur frukostvanorna skiljer sig mellan olika delar av speciellt Europa.

Jag och mina nordiska kollegor äter oftast hälsosamma fullkornsflingor/muesli och mjölk och tar alltid minst två frukter från den dagliga fruktskålen som företaget sponsrar.

Något man mycket sällan ser i händerna på mina italienska, franska och spanska kollegor är en skål med flingor, och då aldrig den hälsosamma sorten. För dem är det croissanter, gärna med chokladfyllning, wienerbröd eller i bästa fall vitt bröd med marmelad som gäller. Min grekiska kollega kommer oftast till jobbet med en kall latte med extra grädde i handen och hon skulle aldrig komma på tanken att bita i en frukt...såvida den inte finns i ett bakverk.

Min tyska kollega svänger lite fram och tillbaka i sina frukostval. Ibland blir det flingor eller muesli och ibland en massiv frukostsemla med smältost, 1 cm skivor av mögelost toppad med lite extra salt. Ett säkert recept för en framtida hjärtattack skulle jag säga.

Det verkar som om de som kommer från länder som är världsberömda för sitt kök och råvaror har de sämsta frukostvanorna. Jag vill dock tillägga att ingen av dem är direkt feta.

Världen är liten

Igår mötte jag upp med en jättetrevlig svensk tjej efter jobbet, Linda. Hon hade fått mitt namn av min engelska ex. som hon hade träffat i samband med att hennes dåvarande jobb sökte nya kontorslokaler och min ex. jobbar som "kontorsutrymmesförmedlare"...eller vad det nu heter:-)). Jag och min ex. har inte haft någon kontakt på ca 4 år så det var ju tur och förvånande att han ännu mindes vad jag heter:-).

För en vecka sedan kontaktade Linda mig på Facebook och vi bestämde oss för att träffas på några drinkar igår. Hon har också bott flera år i London och sett liksom jag kompisar som flyttat tillbaka till sina hemländer efter kortare eller längre perioder i England. Det här gör ju också att man får vara lite kreativ om man vill lära känna nya människor, speciellt från ens hemland. Vid sådana här tillfällen är Facebook verkligen ett fantastiskt verktyg, eftersom allt man behöver är ett namn och sen kan man vara nästa 100 % säker på att man hittar personen på Facebook.

Det blev en riktigt trevlig kväll. Redan ett par minuter efter att vi träffats pratade vi på som om vi hade känt varandra i flera år. Allt blir så mycket enklare när man har samma kultur och språk eftersom man befinner sig på samma våglängd redan från början. Vi kommer absolut att träffas igen.

Semesterförberedelser

Idag köpte jag de sista presenterna som jag ska ta med mig hem, tror jag. Jag har också börjat packa eftersom jag har planer både för imorgon kväll och torsdag kväll.

Jag brukar normalt inte packa förrän kvällen före men tänkte jag skulle göra ett undantag den här gången eftersom jag och Steve ska på min kusins bröllop dagen efter vi kommer fram. Jag vill inte riskera att jag glömmer någon del av min genomtänkta utstyrsel:-). Bröllopskläderna kommer vi dock att ta med oss i handbagaget ifall Finnair planerar att lämna vårt bagage efter sig, igen.

Jag lyckades också klistra ihop två fingrar med snabblim när jag limmade ihop en sko som gått sönder. Jag var nästan tvungen att bända isär dem med kniv. Farliga saker, snabblim.

Nu är iallafall det mesta i kappsäcken, biljetterna utskrivna och nu återstår bara att boka minitaxi till flygfältet, men det får Steve göra på onsdagen.

Måndag är tråkdag

Vädret var lika grått och dystert som humöret idag. Tanken på måndagar får mig aldrig på gott humör...såvida det inte är bank holiday eller semester.

På jobbet satt min avdelning utan fungerande e-post under 5 timmar, vi kunde varken skicka eller ta emot e-post. Ingen av de andra avdelningarna hade några problem. När det äntligen började fungera igen fick vi typ 3 duplikat av varje e-post.

Vid 12-tiden hade jag läst alla dagstidningar på nätet minst 4 gånger och beslöt mig för att gå ut och köpa lunch. Knappt hade jag satt foten utanför dörren innan det började regna, och eftersom jag gjort misstaget att lita på väderleksrapporten hade jag naturligtvis inte tagit med mig något paraply till jobbet. Det slutade naturligtvis genast regna när jag kom tillbaka till kontoret och solen strålade från en nästan klarblå himmel.

Iallafall köpte jag en jättegod lunch. En lunchbox med olika hälsosamma sallader, krönt av humous. Den ska jag absolut köpa igen.

Efter jobbet stod ett besök till kiropraktorn på programmet och kotorna blev ännu en gång ryckta i räta linjer. Jag har ännu en brännande känsla nere i korsryggen och kiropraktorn sa att det kanske skulle vara bra om jag tog en röntgenbild för att se exakt var problemet ligger. Det får bli efter semestern.

Till middag gjorde jag och Steve en av våra sällsynta gemensamma middagar...nästan. Jag gjorde min lax hälsosamt i ugnen med pestotäcke medan han stekte sin i stekpanna, i olja. Till laxen kokade vi nypotatis (inte i närheten lika god som hemma hos mina föräldrar) och grönsaker.
Inte dumt alls, och det räcker till en portion i morgon också.

Söndag i samma stil som lördag

Idag har jag gjort nästan exakt samma saker som jag gjorde igår, först slapp frukost, sedan en svetting timme på gymet och slutligen ett par timmars solande i den brunbrända och torra parken. Det har varit varmt men ganska molnigt idag vilket innebar att jag fick hela parken för mig själv. Det är ju inte solskenet man blir brun av utan de osynliga strålarna och de tränger ju genom moln också.

Jag lekte med tanken på att åka in till Westfield shopping-center efter gymet men valde parken istället. Jag har köpt nästan allt jag ska ha med mig hem redan och jag kan alltid ta en tur in till Oxford Circus på lunchen den här veckan.

Nu sitter jag och kollar på gamla repriser av "Come dine with me" (Middag hos mig 7.30, eller vad det heter på svenska) och väntar på att Steve ska komma tillbaka från sina föräldrar. Han borde dyka upp om en timme eller så.

En slapp dag

Idag har jag haft en lugn och slapp dag. Steve är i gott förvar hos sina föräldrar den här helgen så jag har gjort vad som fallit mig in.

Jag började dagen med en god frukost med hembakta rågsemlor och finskt kaffe. En timme efter frukosten gick jag till gymet och svettades. Det har inte blivit av den här veckan så jag hade mycket att ta igen. När jag kom tillbaka packade jag handduk, solskräm och en massa tidningar i en väska och gick till parken och solade ett par timmar.

Nu har jag just ätit pestopasta med skaldjur och snart är det filmtajm med någon av de filmer som jag köpte i veckan OCH en påse med svenskt godis. Jag åkte nämligen till Scandinavian Kitchen igår och köpte en påse enkom för idag. Snacka om att vara godissugen och kräsen när det inte duger med engelskt godis.-)

Födelsedagsfirande

Igår mötte jag upp med min kompis Svanhild efter jobbet. Hon bor normalt i Birmingham men skulle övernatta hos mig och möta upp med sin man, som var på fotojobb utanför London, följande morgon för att ta tåget till Frankrike och semester.

Det var också en speciell dag, fast inte enligt Svanhild, nämligen hennes 30-årsdag:-) Jag sa åt henne att hon nu har ett fantastiskt årtionde framför sig. När man fyller 30 har man oftast gjort de misstag man behöver göra för att mogna, man har fått en massa erfarenhet och vet sitt eget värde. Man bryr sig mindre om vad andra tycker om en och känner inte längre att man hela tiden måste behaga folk.

Jag hade köpt ett enkelt, "stelt" silverarmband till henne i present som hon verkade gilla, eller så är hon väldigt bra på att ljuga:-D.

Vi började kvällen med ett par drinkar på Princess Louise i Holborn och fortsatte sedan till en av mina japanska favoritrestauranger, Sushi Hiroba för ljuvlig sushi. Ett tecken på att restaurangen är väldigt autentisk är att alla servitörer är japaner och deras engelskakunskaper varierar.

Vi åt och åt och beställde till och med in fler rätter.

Efter middagen promenerade vi ned till The Strand och tog bussen hem. Jag föredrar att ta bussen hem istället för tåget när jag varit ute på stan eftersom man slipper byta och man ser så mycket. Vi tog ännu en drink i vår lokala pub innan det var dags att gå hem.

Nu är det mindre än en veckan innan min semester börjar, nästa arbetsvecka kommer att bli lååååång.

Helgförberedelser

Ikväll har jag tillbringat största delen av tiden med att dammsuga, moppa golv och dammtorka. Det är otroligt vad det dammar i den här stan! Jag hade planerat att storstäda först i helgen när Steve åker till sina föräldrar och jag är "home alone", men när det blev beslutat att min kompis Svanhild kommer på besök mellan fredag och lördag så fick det bli nu istället. Lägenheten kan ju inte se ut som ett bombnedslag när man får gäster:-) Det är dock otroligt skönt att ha allt gjort redan nu så slipper jag ha städningen hängandes som ett mörkt moln över mig resten av veckan.

Efter jobbet imorgon kommer vi att mötas inne i stan för drinkar och middag. Det är dessutom hennes 30-årsdag så hon ska inte tro att hon kommer undan åtminstone lite firande:-)

After work

Idag mötte jag upp med Suss efter jobbet. Hon har varit på en två veckors jobbresa till Las Vegas och jag är inte aaaaalls avundsjuk:-). När jag ännu bodde och jobbade i Finland hade jag möjlighet att resa till både USA, England och Tyskland på jobbresor och det var hur kul som helst. Visst var det jobb men man fick samtidigt se och uppleva så mycket och dessutom gratis:-)

Medan jag väntade på att Suss försenade tåg skulle behaga anlända till Waterloo unnade jag mig lite italiensk glass i solskenet vid Themsen.
Suss och jag träffades på vårt vanliga ställe Ev som ligger under en tågbro i Waterloo. Tiden rusade iväg och när det blev för kallt att sitta utomhus fortsatte vi till ett, för oss, nytt ställe som hette Waterloo Brasserie för några värmande glas rödvin.

Dagens lunch

Japanska restauranger och take aways finns det massor av i London, säkert fler än Mc Donalds-restauranger och de serverar så mycket mer än sushi. Idag köpte jag tärnad japansk omelett och rå lax och tonfisk på risbädd med gräslöksstrån i prydliga mönster ovanpå. Inte dumt alls, även om jag föredrar gravad än rå och icke smaksatt fisk.

Hårbekymmer

Under mina 7 år i London har jag aldrig besökt en frisör här. Engelsmän har hårstrån tjocka som hästtagel och jag litar därför inte på att frisörerna här förstår sig på vårt nordiska fina hår, där varje felklipp kan leda till en kris som i värsta fall kan pågå i flera månader tills håret växt ut igen.

Eftersom jag åker hem ca var 4:e månad så brukar jag kunna stå ut tills det är dags, förutom när det gäller pannluggen, som blir både stripig och tunn när den blir för lång. Jag skulle dock aldrig slösa pengar på att gå till en frisör för att bara klippa pannluggen utan den kan jag bra fixa till själv. Några tag med saxen och voila! Slutresultatet brukar oftast bli helt ok, även om min frisör i Finland brukar fråga varje gång om jag klippt pannluggen själv:-)

Av någon orsak brukar alltid mitt tålamod med min stripiga pannlugg nå sin kulmen ett par veckor före jag bokat frisör, så också i morse. När jag fönat mitt hår och såg mig i spegeln ansåg jag att nu fick det vara nog, greppade saxen och skred till verket. 30 sekunder senare var jag klar. Pannluggen var betydligt kortare men ingalunda jämn. Som tur är har jag aldrig pannluggen rakt ned och jag kan alltid säga till de som undrar att jag "taggat ur den" som det heter så fint på frisörspråk:-)

Tadaaa!

Här är slutresultatet. De blev riktigt goda och saftiga. Finns inte mycket bättre än nybakat. Jag äter normalt inte smör men jag gjorde ett undantag eftersom jag inte hade varken hummus eller något annat pålägg.

Movie time

En bra sak med England är att de har bra rea, och ofta. Finns det någonting man vill ha men inte vill betala fullt pris så är det oftast bara att vänta några veckor för det finns alltid en rea runt hörnet.

Något som jag alltid köper på rea är DVD-filmer. Hinner jag inte se filmen på bio så kan jag vara säker på att filmen finns på rea om en månad eller två. Idag köpte jag dessa, jag har läst att de ska vara bra.

En effektiv kväll.

Ikväll har jag varit effektiviteten själv. Jag började med en 1-timmes snabb promenad direkt efter jobbet. Jag hade först tänkt gå till gymet men eftersom jag inte kände för att svettas i ett 30 graders gym så fick det bli det näst bästa alternativet.

När jag kom hem satte jag igång att göra en sats rågsemlor. Jag köpte rågmjöl för typ ett år sedan på finska kyrkans julbasar så "bäst före"-datumet hade gått ut för x antal månader sedan, men så länge där inte finns mjölbaggar eller annat som inte borde finnas i mjöl tycker jag det inte är så farligt:-).

Medan degen jäste slängde jag in en hög med tvätt i tvättmaskinen och ringde morsan. När jag pratat klart bakade jag ut bullarna, hängde tvätten på tork och har just nu satt in rågsemlorna ugnen. Nu är det bara att vänta på belöningen:-)

Festlig lördag

På lördagen firade vi då Steves nya jobb "på riktigt". Vi mötte upp med Ivonne och Seth på Best Mangal i West Kensington för en brakmiddag, vi orkar sällan äta efterrätt där. Jag iddes inte ta några foton härifrån för jag tror jag har visat bilder på Mangals mat i säkert 3 - 4 inlägg redan:-).
West Kensington är inte precis den stadsdel man går till om man vill festa men det finns, naturligtvis, ett par, tre pubar där. Efter middagen fortsatte vi för ytterligare några drinkar till The Cumberland Arms inte långt från Olympia. Det var konstigt tomt där men då fanns det ju mer plats för oss:-)

Jag och Ivonne köpte en flaska mousserat vin, ska man festa så ska man göra det ordentligt. "Karlarna" nöjde sig med tråkig öl.

Så här glada blev vi sen. Note to myself, måste klippa pannluggen.

Det här var det enda fotot av många som Steve godkände att jag fick sätta upp på bloggen, lite otydligt eftersom det var taget utan blixt:-)

Kväll på sjön

Efter jobbet träffade jag min kompis och före detta kollega Tina som jag inte träffat på jättelänge. Det är otroligt hur snabbt tiden går. Vädret visade sig från en bra sida och vi kunde gå till båten Tattershall Castle för drinkar och lite att äta. Det var hög sjögång på Themsen igår.

Vi ska snart hugga in på deras goda Mezze-tallrikar, jag gillar plockmat.
När det blev för kallt för att sitta på däck gick vi för ännu ett par drinkar till mysiga Gordons Wine Bar vid Embankment Station. Sex timmar hade bara flugit iväg.

Den är bilderna av Gordons lånade jag från nätet:-) Baren ligger i ett källarvalv och har mycket hög mys-/romantikfaktor

Om källaren är full, vilket den ofta är, kan man sitta utomhus, året runt.

Helgplaner

Värmeböljan har tagit en liten paus den här veckan, i dag kom det till och med ett par regnskurar men det var egentligen bara skönt...sålängde det inte pågår flera dagar i sträck. Jag förstår inte egentligen varför England har fått sitt rykte som ett regnigt land för det regnar inte mer här än i något annat land, tvärtom skulle jag säga. Det häller sällan ned timtals utan det kommer några skurar då och då och däremellan skiner solen.

Jag hoppas dock att solen skiner imorgon för då ska jag träffa min kompis och före detta kollega Tina på "båtbaren" Tattershall Castle efter jobbet, och ett måste varma sommarkvällar i London. På lördag blir det middag på favoritturken Best Mangal i West Kensington tillsammans med en annan kompis, Ivonne och hennes pojkvän. Vi hade först planerat att gå till Azou, klart Londons bästa nordafrikanska restaurang, men de var fullbokade, det är första gången det hänt:-(. Nå, nästa vecka är en ny vecka:-)

Som sagt, ett veckoslut med planer, och bara roliga sådana, helt i min smak.

Ouppskattat födelsedagsfirande

På mitt företag, och speciellt min avdelning, så verkar födelsedagsfirande väldigt viktigt, speciellt för en liten minoritet. Vi har till och med ett excel-dokument med allas födelsedagar så att alla ska kommas ihåg...utom en.

Jag har gått mot strömmen och raderat mitt datum från listan och vägrar hårdnackat att sätta dit det igen. Jag tycker att man ska själv få välja om man vill fira att man blir äldre eller inte, och med vem man vill fira. Jag tycker det är så pinsamt när alla ska samlas i ett rum med det stackars "ovetande" födelsedagsbarnet i mitten. Sedan överräcker man ett kort med allas gratulationer och om någon orkat baka så kan det också bli en kakbit. Tidigare samlade vi till och med ihop pengar och köpte en tårta, men vi är många på avdelningen och det var alltid samma personer som tvingades gå ut och handla så det rann ut i sanden tillslut.

Idag var det min chefs (o)tur. Kortet hade i god tid skickats runt till alla för underskrift och email skickades fram och tillbaka om var och när man skulle samlas. Min chef visste mycket väl vad som skulle hända men var tvungen att spela med. När vi alla hade samlats och i princip stod och stirrade på honom överräcktes kortet och vi fick kalasa på bränd hemmalagd chokladkaka (nå, det är tanken som räknas) som en av kollegorna bakat. Livat värre.

Skåååål...

...till det nya jobbet Steve!! Eftersom han inte har skrivit under kontraktet ännu så börjar vi firandet lite försiktigt och gick till vår lokala pub för middag och rödvin.
På lördag blir det nog mer "allvarsfirande". I den "lama" (lågkonjunktur) som fortfarande existerar i England får man verkligen känna sig lycklig om man får eller kan behålla sitt jobb.

Yeeeeeeeeeeeessssss!!!!!

Steve emailade mig nyss (hans mobil hade dött sådär passligt) och berättade att han fick jobbet han sökte!!!!! Äääntligen en god nyhet efter alla bakslag det här året. Det finns inte ord för hur glad jag är. Hans nya jobb ligger 3 min från hans gamla och i Dulwich Village som är ett av de mest eftertraktade platserna att bo på London, tänk er Richmond utan Themsen. Skolorna i DV tillhör toppskiktet i Storbritannien och är drömmen för alla barnfamiljer. Varför jag berättar så utförligt om platsen är att till hans jobb hör dessutom en bostad, en trerummare, som vi skulle hyra till en, hoppas jag, symbolisk hyra.

Innan vi visste att han fått jobbet planerade vi lite försiktigt om att vi skulle kunna bo i "tjänstebostaden" ett eller två år, fixa upp vår lägenhet i Wandsworth och hyra ut den samt betala av bostadslånet i snabbare takt om vår nya hyra skulle bli lägre. Dessutom, att bo i Dulwich Village skulle dessutom inte vara fy skam, bland alla miljonpundsvillor. Vår dröm är fortfarande att köpa ett viktorianskt hus med trädgård (även om vi nu skulle få en jättestor sportplan på vår bakgård), men för nu så skulle det duga. Steve hade också kollat som snabbast i lägenheten efter intervjun och sade att den såg helt ok ut, kanske lite ny färg på väggarna och så men helt acceptabel.

Söndagsluch i Putney

Igår promenerade vi till Putney i det ännu vackra vädret och åt lunch på vår gamla favorit Hudson's. Jag valde rökt lax på potatisbröd med creme fraiche, en väldigt enkel men otroligt god rätt. Den ska jag servera till förrätt på någon av mina middagar tror jag.
Till huvudrätt slog jag till med paella vilket ledde till att vi fick vänta i över 30 minuter på våra rätter men god var den och MYCKET fick man. Det skulle ha räckt till 4 personer.
På väg tillbaka såg vi två ridande poliser som höll på att skriva ut böter till en man i Audi...de har snabba hästar här i England:-)

Kontraster

Gissa vem av oss som avskyr och vem som gillar sol och värme?
Det är inte vad man skulle tro. Steve som är vackert brun som en pepparkaka avskyr allt vad sol och överdriven värme heter och undviker det som pesten. Han arbetar dock utomhus största delen av dagen och solen verkar älska honom för han blir brun redan efter en dag i solen och aldrig röd:-)

Lugn lördag

Idag har jag och Steve mest slappat. Eftersom det är så varmt beslöt vi oss för att göra min specialare, kycklingssallad till lunch. Morsan har gjort den så länge som jag kan minnas och den går hem hos alla.

Salladen innehåller lite av varje; grillad kyckling, kokt ris, sallad, tomat, gurka, ananas på burk, skinka, blandade frysta grönsaker, fetaost och gräslök. Som dressing blandade jag ihop gräddfil (low fat) med broilerkrydda från Finland, peppar och paprikakrydda.

Till efterrätt åt vi Ben and Jerrys glass, inte low fat:-)

Efter middagen gick jag ut på en 1-timmes promenad medan Steve kollade på livesändningen av Tour de France, årets viktigaste idrottshändelse för honom.

Jag brukar oftast gå till Wandsworth Common för där finns så många vackra hus att titta på plus en stor park.

På vägen dit passerar man dock den här smutsiga och mörka byggnaden, fängelset i Wandsworth. Största delen av alla offentliga byggnader är nuförtiden renoverade och allt sot från tiden när de eldade med kol borttvättat. Uppenbarligen tycker det inte att det är värt kostnaderna när det gäller fängelser, det ska ju inte precis kännas att man bor på lyxhotell:-)

Fredagsnöje

Igår var det årets varmaste dag med över 30 grader i London. Det är inte den idealiska temperaturen när man befinner sig i en storstad, till och med bäcket som de använt för att fylla igen sprickor på asfalten hade börjat smälta.

Värmen till trots beslöt jag mig för att stiga av tåget några stationer tidigare på väg hem för att sträcka på benen. Det faktum att det finns en italiensk glassbar på vägen gör inte heller beslutet svårare precis:-)

Yoghurtglass med bär och chokladglass med brownies, himmelskt gott. Kolla glassdroppen uppe till höger på glassen. Man hinner knappt få bollarna i struten innan glassen börjar smälta, det är äkta italiensk glass.

Jag och Steve hade kommit överens om att träffas på samma ölbar, Draft House i Clapham Junction, som vi besökte förra fredagen. Jag anlände till Clapham 30 min före överenskommen tid och beslöt mig för att kolla in rean, bland annat i en av mina favoriter Fat Face. Big mistake om man som jag hade bestämt mig för att jag absolut inte får köpa något tills jag åker till Finland. 10 min i affären och jag kom ut med de här:Turkos bikini (nu är det bara en sjö som fattas) och kofta för hösten.

Draft House är verkligen en plats jag rekommenderar om man vill testa olika och ovanliga öl. Deras urval blir aldrigt tråkigt eftersom de byter sina gästbryggerier ganska ofta. De lär också servera bra mat där.

Jag höll mig till vit vin-spritzers mest hela kvällen, läskande eftersom vinet blandas med kolsyrat vatten och is.

Steve blev förtjust i en lager från Nya Zealand, precis som de flesta andra öldrickare på stället verkade det som.

Efter x antal drinkar senare vandrade vi hemåt vid 10-tiden. Under promenaden beslöt vi oss för att köpa mat med oss hem för ingen av oss hade ätit middag. Jag är egentligen inte mycket för sena middagar och äter sällan "nattmat", men nu var vi båda sugna på asiatisk mat så vi gick till en thailändsk restaurang i närheten beställde takeaway. Under tiden vi satt och väntade på maten kom det in en kille och frågade om de sålde "Chicken Tikka Masala". Killen hade uppenbarligen missat den stora namnskylten utanför, "The Thai".

Mmmmm, det thailändska köket tillhör en av mina favoriter

Det eviga klädkriget

Steve har bra koll på de flesta saker, men klädkoder hör definitivt INTE dit. Att försöka få honom att förstå att olika situationer kan kräva olika typer av kläder verkar vara mission impossible, han tycker att folk ska ta honom som han är. Det må vara ok i vissa situationer men inte alla och vi för en pågående kamp om det här. Igår morse hade vi ännu ett av våra klädstrider.

Steve jobbar för tillfället som chef över ett antal sportplaner som tillhör ett London-universitet. För ett par månader sedan fick han och hans kollegor dock den tråkiga nyheten att universitetet måste spara pengar och därför beslutat sig för att stänga sportplanerna, med det resultatet att alla blir uppsagda. Det som gör saken ännu mer utmanande är att Steves bransch är väldigt smal och det finns få lediga jobb på hans nivå. Steve kände sig förståeligt nog inte alltför positiv efteråt.

Några dagar senare fick han dock höra goda nyhteter från hans ex chef som ringde och berättade att ett närliggande universitetet söker någon till exakt samma befattning som Steve har nu. Skräddarsytt för Steve med andra ord. Han skickade in en ansökan och blev kallad till intervju som hölls igår.

Dagen före intervjun hade han sökt fram en snygg kostym, svarta skor och slips men när valet kom till skjorta tappade han helt omdömet. Från att först ha tänkt ta en snygg ljusblå skjorta fick han av någon orsak för sig att han ville ha sin ljusgråa linneskjorta istället, som är mer passande för en promenad på beachen än en viktig anställninggsintervju. Alla som burit linnekläder vet hur snabbt de skrynklar, och det gjorde inte saken bättre att vi inte hittade något av våra 2 strykjärn.

På morgonen satte han på sig hela ensamblen, inklusive den gråa mycket skrynkliga skjortan (som han sa kommer att slätas ut när den väl är på kroppen), och tyckte att nu är han "fit för" intervju. Då var jag helt enkelt tvungen att sätta ned foten och stoppa den analkande katastrofen . Jag sa att det här är en superviktig intervju för en position som sannerligen inte växer inte på trän och för ett världskänt universitet med hög status. Det är mycket som står på spel och då ska han banne mig också klä sig på ett sätt som visar intervjuarna att han tar det på allvar, och inte som om han sovit under en bro föregående natt. Det är vida känt att man skapar sig en uppfattning om en person på 3 sekunder, så det första intrycket är mycket viktigt. Han har inte råd att slösa bort sina chanser på något så lättåtgärdat som klädsel.

Han är normalt väldigt bra på att argumentera emot, men nu verkade det som om "the penny dropped" och han sa bara, "ja,ja" och lommade in till sängkammaren och böt skjorta. Jag kunde andas ut.

Själva intervjun verkade ha gått bra iallafall, han tyckte inte att det fanns något som han glömt att säga och föra fram. Kvällen före hade jag också rekommenderat att han skulle läsa igenom deras hemsida. Kan man visa att man vet något om företaget och deras verksamhet så får man många bonuspoäng. Det visade sig sedan under intervjun att han fått tillfälle att använda informationen som han läst på hemsidan.

Nu får vi bara hoppas att allt gick vägen, valet står mellan Steve och en annan kille. Steve verkar vara bra på intervjuer, han har alltid fått alla jobb han sökt så jag hoppas verkligen att turen håller i sig.

Reashopping

Det enda jag fick med mig från Windsor i söndags var en påse med body butter och duschgeler från The Body Shop. Jag köper alltid på mig deras produkter när de har rea eftersom man kan få produkter till mindre än halva priset. Jag gillar speciellt deras body butters eftersom de verkligen har lyckats återskapa de äkta dofterna, inga syntetiska undertoner alls.
Jag kommer att dofta som ett riktigt fruktstånd.

En liten solskenshistoria

I dag är det fem år sedan terrorister sprängde sig och många andra i luften på tunnelbanetåg och bussar här i London. Jag stod själv i ett tunnelbanetåg på Edgware Road tunnelbanestation och väntade på att åka iväg när det plötsligt hördes ett ordentlig smäll från tunneln dit ett tåg just åkt i motsatt riktning. Det blev helt tyst och ingen sa eller visste någonting. Efter en kort stund meddelande föraren att det skett ett strömavbrott (jag tyckte att det var lite väl högljutt för att vara strömavbrott) och vi stod kvar ytterligare några minuter innan stationspersonalen meddelade att vi alla måste lämna stationen. Eftersom varken jag och någon annan visste vad som hänt hoppade jag istället på en buss och fortsatte till jobbet, en av dom få som hann till kontoret innan de stängde alla tåg- och busslinjer.

Bland alla tragiska artiklar i dagens tidningar hittade jag en liten solskenshistoria. Den handlade om en blind affärsman som blev ledd till säkerhet av sin blindhund Tom när han hamnade mitt i kaoset när en buss sprängdes.

Affärsmannen och hans hund var på väg till fots till jobbet när han hörde en kraftig smäll. Eftersom han bara kunde lita till sina öron trodde han att de höll på att riva en byggnade eller nåt. Golden Retreivern Tom verkade dock inte berörd alls utan promenerade enträget vidare med sin husse i släptåg.

Först trodde affärsmannen att hunden gick åt fel håll eftersom han hörde att människor sprang åt motsatt håll, mot explosionen, men hunden vägrade gå rakt utan svängde istället till höger. Hunden började sicksacka till höger och vänster tills de kom fram till kontoret dit de varit på väg före explosionen. Först när de kom fram fick affärsmannen höra om explosionen. Istället för att hamna mitt i kaoset hade hunden helt enkelt valt en lugnare väg för att ta ägaren till jobbet. En gullig och sann historia, inte sant?!

Hälsa och mat

De senaste dagarna har varit ganska innehållslösa, riktiga vardagar.

Igår hade jag tid hos min kiropraktor igen som drog och tryckte kotor och muskler på plats, dessutom fick jag ännu fler pilatesrörelser som jag ska träna hemma för att göra kroppen flexiblare. Jag kan dock fortfarande bita på tånaglarna om jag har lust så riktigt stel är jag inte:-)

Idag var jag till gymet efter jobbet och tänkte försöka få in veckans alla tre gymbesök före helgen. Det är så skönt att vakna upp på lördagen i lugn och ro utan några måsten.

Kvällens middag blev den överblivna peston från igår, fullkornspasta, räkor, minibrysselkål och ärter. Himmelskt gott!:-)

Det känns verkligen som det är dags för min semester nu, jag har svårare än vanligt att stå ut med vissa kollegor. Vissa av dem verkar inte ha alla hästar hemma, de fattar inte de enklaste instruktioner; varken muntliga eller skriftliga. Sedan gnäller de att de inte får tillräckligt med information om uppgiften. Jag skulle vilja skrika åt dem, "läs era jävla email och använd det ni har ovanför skuldrorna!!!". De vill bara gnälla och försöka rikta fokusen bort från deras misstag och mediokra arbete till annat. Visst får de ställa frågor om de inte förstår, men när de ställer samma fråga för 5:e gången, och om svaret dessutom finns i emailet som jag skickade så börjar man undra. Det intressanta är att vissa av kollegorna fattar genast vad de ska göra och sätter igång medan det alltid är samma personer som fattar noll.

Bara några veckor kvar nu och sen är det 2 veckors semster...det borde vara 2 månader...

Dagens middag

Efter helgens frossande och drinkar är det dags att återgå till ett lite mer hälsosamt liv igen så idag blev det fisk till både lunch och middag; tonfisk- och äggwrap till lunch och lax med pestotäcke, linser, fetaost och kokta grönsaker till middag.

Windsor och Eton

I går lekte vi turister och åkte till Windsor för att kolla in drottningens sommarstuga. Jag har varit där en gång tidigare, men var typ när jag var 16 och på språkresa till Hastings så jag har inget större minne därifrån.

Slottet är det äldsta och största bebodda slottet i världen och mycket välbevarat men efter att ha sett inträdesavgiften (16 pund för vuxna) och kön så beslutade vi oss för att nöja oss med att se slottet på utsidan. Flaggan var dessutom hissad vilket innebär att hon är hemma och vi ville inte störa:-) Kön till ingången, nej tack.
En av sidoingångarna till slottet

Och den långa, spikraka vägen som leder upp dit.
Det här gulliga lutande huset från 1700-talet, "The Crooked House" hittar man alldeles i närheten av slottet, det är nu cafe.

Varje engelsk stad med självaktning har ett pariserhjul så även Windsor.

Vi promenerade också runt i Eton som ligger alldeles bredvid Windsor, på andra sidan floden. Eton är känt för sin privatskola där alla rika och blåblodiga går.

En av skolbyggnaderna
Även här hittar man underliga namn på verksamheter...vad tänkte dom riktigt?!:-) Är inte så säker på att jag skulle vilja sätta mitt barn här:-)