Jag tog tåget från Victoria och Jenny hoppade på i Sittingbourne, där hon bor, och sedan åkte vi tillsammans de sista kilometrarna.
Jenny har tidigare bott ett par år i Whitstable så hon känner stället utan och innan.
Vi började med lite kultur genom att ta en snabbis förbi slottet som finns där innan vi gick ut till stranden.
Vi passerade också några bowls-matcher som pågick.
Det fanns massor av färgranna badhytter längs med stranden.
Selfie-time
Strandpromenaden i Whitstable är lite speciell för ibland kommer någon liten fabrik som man måste gå runt innan kustpromenaden fortsätter, kantad med små butiker, barer, pubar och restauranger.
Man kunde köpa färska ostron överallt och varje år har de dessutom en ostronkarneval. Vi såg en stor hög med ostronskal utanför en restaurang.
En trött mås som satt och balanserade på en mast.
Vi tog först var sin drink vid en liten kiosk och njöt av solen. Efter en timme började vi känna oss lite sugna på mat. Den första fiskrestaurangen var fullbokad, vi ville sitta utomhus, så vi gick tillbaka och hittade tillslut en med bord i solen. Perfekt. Restaurangen hette Crab and Winkle och det var 100 % fisk och skaldjur på menyn. Stekar kan man äta i London, men när man befinner sig i en kuststad är det havets läckerheter som man ska välja, färskare fisk och skaldjur kan man inte få.
Restaurangutsikten |
... och sedan festade vi till det och valde var sin skaldjurs- och fisktallrik till huvudrätt. Där fanns en halv hummer, hjärtmusslor, kräftstjärtar, räkor, sill, lax och krabba. Länge sedan jag var så mätt efter en måltid men grymt gott var det.
Efter middagen tog vi tåget till Sittingbourne för ännu ett par drinkar innan jag fortsatte tågresan hem. Det tog lite över 2 timmar sammanlagt för att komma hem vilket skulle ha kunnat bli aningen segt, men jag hade rustat mig med ett par tidningar som jag lusläste för att få tiden att gå.
Whitstable är en idealisk dag att spendera en solig dag på och jag rekommenderar det verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar